- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
247

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,006.) 11 april 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 15

SVENSK LÄRARETIDNING.

247’

att Eders k. m:t måtte godkänna och
bringa till förverkligande de af
Tvångsuppfostringskommittén framlagda förslagen
angående vanartade och sedligt
försummade barns behandling, dock med de
afvikelser, som blifvit af reservanten
inom kommittén förordade.

Underdånigst

Å Sveriges allmänna folkskollärareförenings
vägnar:

Dess centralstyrelse.
(Namnunderskrifter.)

?n sommarvandring.

Då jag under sist förflutna vårterminen
läste med högsta afdelningen vid Johannis
folkskola i Stockholm med flickor, af hvilka
jag undervisat en del under hela deras
skolgång, sju år, beslöt jag att söka få till
stånd en skolresa och sålunda sluta vårt
fleråriga samarbete på ett lika angenämt
som nyttigt sätt. Planen blef verklighet.

Medel till resan erhöllo vi dels af
Turistföreningen - 50 kronor - och dels
bestämdes som fyllnad 5 kronor för hvarje
deltagare i färden. Tre af flickorna fingo
jdenna summa af enskild person. En af
dessa hade under alla sina 14 skolterminer
varit frånvarande blott en enda dag och
denna i första kursen, alltså de följande
13 terminerna utan en enda dags
försummelse.

Af 14 anmälda deltagare blefvo 3
hindrade att medfölja. Vår lilla trupp bestod
således af 11 flickor, undertecknad samt
en min förutvarande elev. I Uppsala
tillkom äfven min syster, och således voro
vi under större delen af resan 14 personer.
De båda sistnämda reste naturligtvis helt
och hållet på egen bekostnad.

Den af hr Klas Lidholm följda planen
under hans skolresa år 1898 beslöt jag
att lägga till grund för vår färd.
Uppland med sina korta distanser mellan
bruk och anläggningar af skilda slag
lämpar sig synnerligen väl för en -skolresa.
De afvikelser vi gjorde från nämda plan
tillkommo hufvudsakligen af hänsyn till
kassan; vi måste taga i betraktande, att
flickor mindre tåla vid strapatser än gossar,
hvadan logi m. m. ställer sig dyrare.

Vid vår utrustning följde vi
hufvudsakligen de anvisningar, som hrr Lidholm
och Hjalmar Berg så detaljeradt gifvit i
sina reseberättelser i Svensk Läraretidning.
Af dessa båda uppsatser hade jag
ovärderlig nytta.

I likhet med mina båda manliga
kolleger vände jag mig skriftligt till hrr
folkskollärare å de platser, vi ämnade besöka,
och från dem alla erhöll jag de mest
tillmötesgående svar.

På morgonen den 19 juni samlades vi
å Eiddarholmen för att med ångbåt
anträda resan till Uppsala. Ombord å »Nya
Uppsala», skyndade vi oss upp på öfre
däck, som erbjöd den friaste utsikten och
hvarest vi hade erhållit tillåtelse att slå

oss ned, oaktadt vi pr person betalte blott
60 öre. J det härliga vädret, af
hvilket vi för öfrigt kunde glädja oss under
hela resan, var ångbåtsfärden mellan
Mälarens grönskande holmar ett verkligt nöje.
Några af flickorna, genuina stockholmsbarn,
hade aldrig förr färdats hvarken med
ångbåt eller på järnväg. Med tillhjälp af
kartor och resehandböcker fingo de själfva
orientera sig, .hvilket de gjorde med största
intresse.

Vid ankomsten till Uppsala begåfvo vi
oss till en familj, som välvilligt lofvat
härbergera oss för natten. Sedan vi ur våra
medhafda förråd ätit middag, voro vi
färdiga att taga stadens sevärdheter i
betraktande och styrde då först våra steg till
domkyrkan. Ehuru flickorna voro hög«t
intresserade af det härliga templet i dess
helhet, af sarkofagerna, särskildt
monumentet öfver Linné, kunde dock ingenting i
tjusningskraft gå upp mot de
dyrbarheter, som finnas förvarade i kyrkans
skattkammare: smycken, rikt besatta med
ädelstenar. Den kvinliga instinkten förnekade
sig ej.

Från domkyrkan begåfvo vi oss till
universitetet, där vi fingo se aulan, en
föreläsningssal samt fakultetsrummen med den
där befintliga porträttsamlingen. Från
universitetets balkong fingo flickorna en
åskådlig bild af en bördig slätt med sina tätt
liggande byar - ett förtydligande af
geografiska begrepp. Den leende staden med
sina många offentliga parker och enskilda
trädgårdar i full sommarskrud väckte ock
i hög grad de unga resenärernas
förtjusning.

Sedan vi besett botaniska trädgården och
växthusen, där Libanons cedrar, fikonträd
med fullt utbildad frukt, pilgiftträdet, med
hvars dödande gift indianerna bestryka sina
pilspetsar, m. m. väckt vårt lifliga intresse,
njöto vi i den härliga kvällen af utsikten
från slottsbacken samt besågo
Sturefängelserna, hvarefter vi åter uppsökte vårt
nattkvarter.

I ett af de två rum, som här ställdes
till vår disposition, voro syskonbäddar
anordnade åt flickorna.

Med första tåget begåfvo vi oss följande
morgon till Gamla Uppsala. Å Uppsala-
Gäfle järnvägar hade beviljats oss rätt att
resa å truppbiljett (2 öre .pr km.).
Oaktadt den tidiga timmen mottogos vi af
läraren på platsen, hr S. G. Lindqvist, som
visade oss kyrkan och dess sevärheter.
Flickorna önskade se en skola på landet,
och hr L. förde oss till sin skolsal. Här
började nu samlas en stor skara barn af
alla åldrar - terminsarbetet pågick ännu
några dagar.

Sedan vi tagit farväl af lärare och barn,
bestego vi de gamla grafhögarna och slogo
oss ned på Odins hög, där luft, sol och
sommarvind fingo fritt husera med oss en
timmes tid, under det vi frukosterade och
sträckte ut oss i det mjuka gräset. I en
gammaldags trädgård, där pioner och
syrener blommade, vandrade sedan
mjödhor-net omkring bland den muntra skaran.

Till Dannemora anlände vi vid
middagstiden, där vi mottogos af läraren A.
Bergman, småskollärarinnan fröken Augusta
Pettersson samt seminaristen Österberg, som
var skickad oss till mötes af läraren vid
Österby bruk hr Nordin. Med så många
välvilliga ciceroner hade jag intet annat
att göra än att, fri från alla omsorger,
följa med sällskapet. Allt var arrangeradt
på förhand. Omedelbart efter vår ankomst
begåfvo vi oss till hotellet, där ett väl för- .
sedt middagsbord stod dukadt.

Efter slutad måltid besågo vi de olika
gruffälten, där vi blefvo uppmärksamgjorda
på en ny uppfinning, en malmskiljare,
hvars hufvudbeståndsdel utgöres af en
elektromagnet. Under det den är i rörelse
uppåt, slutes strömmen. Järnmalmen
fastnar då vid elektromagneten och skiljes
sålunda med absolut säkerhet från de stycken,
som blott innehålla gråberg. De vidsträckta
högar af bruten malm, som vid föregående
mera ofullkomlig sortering blifvit bortkastad
som värdelös, lämna nu, tack vare denna
uppfinning, ej ringa procent järn.

Genom en härlig barrskog vandrade vi
därpå den ungefär 3 km. långa vägen till
Österby bruk, dit vi kommo lagom för att
få se »utslag» från masugnen. Detta var,
förklarade flickorna, det präktigaste de
hittills sett. Uppe vid masugnens »krans»
åsågo vi, huru matningen tillgick.

Därefter besökte vi stångjärnssmedjan. En
del af arbetarne här skilja sig märkbart
från vår svenska typ. Det var intressant
att se dessa vallonernas afkomlingar, som
ännu nära trehundra år efter stamfädernas
inflyttning visa en fullt sydländsk typ.

Stålgjuteriet var för tillfället ej i gång,
men- vi fingo en noggrann beskrifning på
tillvägagåendet och åsågo huru »stålgötarna»
i den bredvid liggande smedjan uthamrades
till stänger af skilda former. Med
beundransvärd snabbhet och skicklighet vändes
stängerna, innan nästa hammarslag föll,
och gjordes på detta sätt än runda, än
regelbundet sex- eller åttkantiga. De
utgöra det mest eftersökta och bästa stål i
världen.

Från herrgårdens storartade trädgård
färjade vi oss öfver en af de dammar och
smärre insjöar, som utgöra Fyrisåns källa,
och anträdde så återvägen till Dannemora,
dit vi ankommo sent på aftonen, tämligen
trötta. Men vi hade besett ett af vårt
lands större bruk, utan att det i respengar
kostat oss ett enda öre.

I småskolan vid grufvan skulle vi
tillbringa natten. Åt flickorna var i den
rymliga tamburen utbredt ett fotshögt lager af
halm, hvarpå hvar och en gjorde sig den
bekvämaste bädd medelst de medförda
filtarna samt lakan och kuddar, lånade från
hotellet. Aldrig har en god kopp té
smakat bättre än det vi nu tillagade af vårt
medförda teförråd.

Med stärkta "krafter voro vi kl, 9 dagen
därpå samlade vid grufvans mynning för
att enligt välvilligt tillstånd få medfölja
hissarna ned i djupet. Utstyrda i ut- och
invända kappor och kjolar för takdroppets
o^h de fuktiga väggarnas skull - flickorna
voro klädda i ljusa bomullsklädningar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free