- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
248

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,006.) 11 april 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 15

de själfva sytt i skolan - samt hvar coh
en med ett ljus i handen vandrade vi omkring
därnere i gångar och schakt, vägledda af
tvänne förare. Bitar af den cylinderformiga
kärna, man erhåller vid diamanthorrningen,
fingo vi med oss som minne. Med dessa i
fickan och andra minnen på kläderna,
hvilket visade, att vår försiktighet varit
väl-behöflig, befunno vi oss efter ett par de
mest intressanta timmar åter ofvan jord.
Nu var grufvan »höjdpunkten» af allt hvad
flickorna hittills skådat. Var resan i och
för sig angenäm för oss äldre, så
förhöjdes nöjet i betydlig grad genom
ungdomarnas entusiasm.

Nu fortsattes färden till vårt mål för
dagen, ’ Älfkarleö. Här omhändertogos vi af
småskollärarinnan fröken Signe Rosell.
Läraren F. Häggander, med hvilken jag
korresponderat, var förhindrad, enär han hade
examen just den dagen. Våra materiella
behof skulle först tillgodoses. En god och
riklig måltid var för vår räkning beställd
hos enskild person i Östanå by, cirka 3
km. från stationen. Mätta och belåtna
började vi nu vår rond omkring bland alla
sevärdheterna på platsen. Kyrkan,
nyre-staurerad, är helt och hållet å väggar och
hvalf betäckt med gamla originella
målningar.

Genom en sandig skogsmark, där
solstrålarna lekte mellan träden, begåfvo vi oss
till de storartade fallen. Det största,
»Storfallet», gjorde det mest öfverväldigande
intryck på oss alla, som ej förr sett ett
vattenfall.

I det lugnare vattnet nedanför den vackra
bron öfver älfven pågick laxfiske. Efter en
stund, då noten drogs i land sprattlade två
väldiga laxar på stranden, värda
tillsammans omkring 50 kronor. Hvardera
utgjorde en ganska försvarlig mansbörda.

Vi voro nu inbjudna att besöka hr
Häg-ganders hem, hvarest vi mottogos på det
vänligaste. I den stora och välskötta
trädgården kring denna idealiska landsskola
bjödos vi på kvällsvard, hvarefter mina
elever afhämtades af flickor från hr H:s
skola, hvilka till sina hem inbjudit
hvardera två af resenärerna. Två fingo stanna
kvar som fru Häggander s gäster.

Följande morgon samlades vi åter vid
skolan. Samtliga flickorna hade blifvit
hjärtligt mottagna hvar på sitt ställe och
bjudna på frukost.

Åter var fröken R. vår vänliga
ledsa-gerska. Efter en härlig morgonpromenad
genom skog utmed älfven med deri vackra
Lanforsen såsom mål förde hon oss förbi
en mängd kolmilor i olika stadier, hvilka
gåfvo en. fullständig bild af denna näring.

Vid 12-tiden. anlände vi efter några
minuters järnvägsresa till Skutskär, där vi
mottogos af förste läraren A. Lindgren. Här
fingo vi för första gången se hafvet, en
nyhet för största delen af ressällskapet.

Enligt den vanliga
kommunikationstabel-len skulle vi varit tvungna att begifva oss
därifrån redan kl. 2 för att hinna i tid
till vår båt i Gäfle. Emellertid fingo vi
veta, att lokaltåg funnos. Vi erhöllo
till-låtelse att medfölja ett sådant senare på

eftermiddagen och fingo därigenom längre,
välbehöflig tid att bese Skutskär.

Efter ett besök i trämassefabriken blefvo
vi af hr och fru Lindgren bjudna på kaffe
och ett helt berg af bullar, hvilka dock
snart försvunno för vår friska aptit.
Under vägen till sågverket, dit vår värd nu
ledsagade oss, hade vi tillfälle att studera
timmer flottning, och strax därpå voro vi
inne bland dessa 26 sågar, hvilkas ritsch och
ratsch gjorde hvarje samtal omöjligt.
Uppforslingen af stockarna, kantningen af de
sågade plankorna, forslingen till de oerhördt
stora brädgårdarna, hvarom vi fått en
föreställning af miniatyrmodellen på
Stockholmsutställningen 1897, fingo vi nu se under
pågående arbete.

Vid ankomsten till Gäfle voro vi för
första gången under resan lämnade åt vår
egen företagsamhet. Den person, till
hvilken jag här skrifvit, var nämligen bortrest.
Vi hade emellertid ej gått många steg,
förrän de resande skolbarnen observerades af
en skolrådsledamot på platsen. Sedan han
presenterat sig och tagit del af .våra
planer för resans fortsättning, bjöd han oss
på middag på folkköket. Den välvilja, som
kom barnen till del såväl vid detta
tillfälle som under hela färden, skall
säkerligen på samma gång den ännu är ett
angenämt minne för dem hafva sin stora
uppfostrande betydelse.

Sedan vi ströfvat omkring i den vackra
staden och den ännu vackrare stadsparken,
begåfvo vi oss ombord å ångaren Oskar
II, hvarmed vi ämnade anträda återresan
till Stockholm. Det började nu märkas,
att flickorna, oaktadt den friska färg, som
dessa dagars friluftslif gifvit, voro klena
stadsbarn, hemfallna åt sjösjuka. Som
kvällen dessutom var kylig, upplät
kaptenen välvilligt rökhytten åt oss mot en låg
afgift. De sjuka kryade nu till sig och
alla sofvo godt, tills vi voro inom
Stockholms skärgård, då de åter voro ifriga att
se så mycket som möjligt. En medresaride,
som uttalade sin glädje öfver, att tillfälle
bereddes skolbarn att få se något af
fosterlandet, öfverraskade ungdomarna med att
bjuda på morgonkaffe.

Vår angenäma resa var nu slut, och
snart skildes jag från mina elever och
deras tacksamma anhöriga, som voro dem
till mötes.

Kostnaden för hela resan uppgick till
112 kr. 61 öre. Härtill hade
Turistföreningen bidragit med 50 kr. samt barnen
med 55 kr. (11 X 5 kr.). Mitt tillskott,
oberäknadt rent privata utgifter, utgjorde
7 kr. 61 öre. Kostnaden för hvarje
deltagare var 9 kr. 38 öre (112,61: 12),
hvaraf utgiften för biljetter utgjorde 6 kr. 24
öre.

Något missöde hade ej inträffat. Resan,
som varat något öfver 4 dagar, hade på
allt sätt varit lyckad. På samma gång
den varit högst lärorik, var den ett
uppfriskande nöje. Flickorna räknade dagarna
och timmarna, som återstodo, rädda, att
de allt för snart skulle taga slut. Att
hafva varit vittne till så mycket träget

arbete inom näringar af skilda slag, att
hafva hört, med hvilken insikt och
flärd-löshet dessa arbetare beskrefvo
förfaringssättet inom sin bransch, samt den
förnöjsamhet, de ådagalade, när de talade om
sina mången gång svåra yrken, måste med
nödvändighet väcka flickornas eftertanke
och inverka uppfostrande.

Maria Jönsson.

Det »förlösande ord»

från Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse, hvilket Göteborgs Aftonblad för
någon tid sedan prisade såsom »ett
verkligt evangelium», var till formen icke
fullt så summariskt och otvetydigt, som
ortstidningarnas första notiser om
detsamma tycktes gifva vid handen.

I Göteborgs Handelstidning
återgif-ves uttalandet nu fullständigt efter
protokollet, hvarjämte upplyses, att det är
affattadt af skolstyrelsens pedagogiska
afdelning efter utredning af
folkskoleinspektören samt att styrelsen »tills
vidare låtit därvid bero». Det
meddelade protokollsutdraget lyder sålunda:

Efter öfverläggning rörande den
skolpliktig-het, som möjligen kunde åligga minderåriga
antingen på grund af lagen af den 17 okt.
1900 eller på grund af kgl. kungörelsen den
18 nov. 1881, beslutade afdelningen, med
gillande af hvad skolinspektören i sin utredning
af denna fråga anfört, att såsom sin mening
uttala följande:

1) Enligt § 3 i ofvan åberopade lag är
ingen skolpliktighet stadgad för de
minderåriga, som här afses. Det ålägges dock
arbets-gifvare att bereda minderåriga den ledighet,
som för deltagande i fortsatt skolundervisning
kan erfordras. Men på detta stadgande kan
ingen skolpliktighet grundas, så länge ingen
ovillkorlig bestämmelse härom finnes i
folkskolestadgan. Det finnes likväl en kategori
af barn, hvilka fortfarande äro skolpliktiga,
nämligen sådana, som fått tillstånd att afgå
från den egentliga folkskolan på grund af §
48 i folkskolestadgan och som öfverflyttats
till ersättningsskolan. Dessa barn kunna sägas
vara pliktiga att begagna undervisningen i
ersättningsskolan, emedan de enligt
reglementet för Göteborgs folkskolor erhållit
afgångsbetyg enligt omförmälda § i folkskolestadgan
med denna skolpliktighet som villkor. Därest
de icke fullgöra villkoret, sättas de tillbaka
till den egentliga folkskolan och tillhållas att
fullständigt genomgå folkskolekursen, om de
kunna,

2) De, som användas i mindre handtverk och
annan handtering, kunna möjligen anses
fortfarande vara skolpliktiga (se t. ex. presidenten
Forssells kommentarer till lagen sid. 40) på
grund af § 7 i förordningen af den 18 nov.
1881. En sådan tolkning är måhända
bokstafligen riktig, men den är svår eller till och
med orimlig, om den skall praktiskt tillämpas.

Om ett barn afgått från folkskolan enligt
§ 47 i folkskolestadgan, alltså efter att hafva
fullständigt genomgått folkskolans kurs, är
det icke skolpliktigt i fortsättningsskolan, ifall
det icke har någon arbetsanställning eller om
det erhåller anställning i industriellt arbete.
Nu kan det inträffa, att ett sådant barn till
en början har anställning i industriellt arbete,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free