Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,007.) 17 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 270
SVENSK LÄRARETIDNING.
N;r 16
lärare- och organisttjänsten allt för
betungande för- folkskolläraiekåren.
Men domkapitlet håller fore, att
organist-och kantorsexamen rejfen ; nu kan afläggas
för väsentligt lägre kostnad, och skulle anse
det lämpligt, att en lägre examen
anordnades, som medförde kompetens blott för
de med folkskolläraretjänst förenade
organist- och kantorstjänsterna, att afläggas vid
folkskollärareseminarierna eller åtminstone i
samband med studierna vid dessa, då
kostnaden för den. musikaliska utbildningen
kunde bli ganska ringa och föreningen af
nämda tjänster bli till verklig fördel för
folkskollärarne. En sådan examen skulle
fullt tillgodose församlingarnas behof af
sakkunnig ledning af kyrkomusiken. Den högre
.. examen, som skulle gifva kompetens till de
med folkskollärarebefattning icke förenade
och bättre aflönade organist- och
kantorstjänsterna, borde afläggas endast vid
Musikaliska akademien, och skulle den
fortfarande kunna få afläggas inför
domkyrkoorganister, borde akademien genom utsända
censorer öfvervaka den.
Rörande öfriga anspråk i petitionen
inskränker sig domkapitlet till att påpeka, att
folkmängden ensam synes vara en.
otillräcklig grund för lönens bestämmande.
I petitionens önskan om pension åt
uttjänta kyrkomusici, deras änkor och barn
kan domkapitlet naturligtvis ej annat än
instämma.
Angående frågans öde vid
kyrkostämmorna inlöper ännu ett och annat försenad t
referat. Här nedan följa några:
Bifall till petitionen har yrkats i
Sölvesborg (inga pensionsutgifter böra drabba
församlingarna), .Asarum, Blek. (kompetens
borde kunna förvärfvas vid seminariet;
maximilönen för deri med folkskolläraretjänst
förenade kantors- och organistbefattningen bör
ej sättas högre .utan lägre än
folkskollärarelönen, då lärarens uppgift är mest
maktpåliggande), Lomma, Väsby och Viken, Mim.,
Fjälkinge och Nymö, Krist.
För klockareinstitutionens afskaffande på
villkor att göromålen fördelas å organisten
eamt en lägre kyrkotjänare med fastställd
minimilön för organisten yttrade man sig i
S. Vi} Kalm. (organistsysslan bör förenas
med läraretjänst, då pensionskassa blir
öfverflödig; klockarens nuvarande ställning
hindrar honom ingalunda att åtnjuta tillräcklig
aktning - den sanna storheten präglas af det
kristliga tjänaresinnet),.Ekebyborna, Östg.,
G-us-taf Adolf, Skbg, Frinnaryd, Jönk., Vårdnäs,
Östg.
För bifall till klockareiiistitutionens
bort-. tagande men utan att kunna godkänna det
framställda löneregleringsförslaget uttalade
sig kyrkostämmorna i
Bjälbo, Östg. (kassor önskvärda dock utan
församlingarnas betungande), Nä&um, Krist,
(öfningstiden för lång; församlingarna borde
för framtiden få välja kantorer och organist
»utan förslag och utan afseende på
kunskaper)!), Vittsjö, Krist, (församling må själf
bestämma lönen).
Afslag yrkades i
Balingsta, Upps. (inga bidrag till kassor
från församlingarnas sida), Nosaby, Krist,
(löneförslaget riktigt och antagligt.
Ordföranden och en kyrkorådsledamot stodo mot
kantorn; två andra närvarande röstade ej).
Folkskolans läsebok
under debatt.
Vid årsmöte deri 9 dennes med
Hernö-sandskretsen blef folkskolans läsebok
underkastad en skarp kritik.
Diskussionsämnet lydde: »Motsvarar folkskolans läsebok
till innehåll och förrn de fordringar, man
har rätt att ställa på en läsebok för
folkskolans barn?», Öfverläggningen inleddes af
folkskolläraren M. Eriksson, som framhöll,
att de flesta af dem, som äro bundna vid ett
dagligt användande af, folkskolans läsebok,
nogsamt veta, att boken - trots den senaste
större omarbetningen - ännu har lika svårt
att af barnen varda erkänd som deras
läsebok. Med undantag af första delen, hvars
tendentiösa diktning bär en väl ålderdomlig
prägel, kunna vi säga den vara en utmärkt
Päsning för folket. Men däraf följer ej, att
den skulle vara den lämpligaste läsningen för
folkskolans barn. Den är icke detta, därför
att dess innehåll till största delen ligger utom
barnens intressesfär. Det saknas i den det
lif, den verklighetstrohet i skildringen, den
släktskap med barnets egen idévärld, som
man framför allt har rätt att fordra af en
läsebok för barn. Särskildt första delens
sedelärande berättelser, hvilka tyckas vara
sammanskrifna enkom för att åskådliggöra och i
barnets sinne inskärpa vissa moraliska
sanningar, lida brist på beröringspunkter med
barnets fantasi, känsla och erfarenhet. Den
reflekterande tonen och de mer eller mindre
direkta tillämpningarna i dessa stycken
utbreda en stilla tråkighet öfver berättelserna
i denna afdelning, som väl närmast borde
vara afsedd att väcka barnets läslust.
Folkskolans läsebok bör således delvis byta
om innehåll. I den bör införas ett urval af
vår gamla folkdiktning, folksagor och
folkvisor, emedan de till såväl innehåll som form
äro så lämpade för barnets natur. I
läseboken böra ock våra moderna författare lämnas
tillfälle att tala till våra barn. Man söker nu
i innehållsförteckningen förgäfves namn,
sådana som Strindberg, G. af Geijerstam, v.
Heidenstam och Selma Lagerlöf. Icke ens
någon af Bellmans liffulla målande
naturskildringar har ansetts lämplig att intagas.
Tör Hedberg representeras i norska
läseboken af en innerlig liten barnhistoria och
Fröding af en af sina oförlikneliga visor. Men
I vår egen läsebok hafva cle ej fått rum.
Dessa författare jämte sådana folk- och
djur-lifsskildrare som Ernst Ahlgren, Bondesson,
Pelle Molin, Samzelius och Karl Erik
Forsslund skulle dock , kunnat gifva vår läsebok
både innehåll och färg.
Framställningssättet borde för att kunna
rycka barnen med vara mera enkelt, ledigt,
åskådligt och lifligt.
Hr Zetterlind anmärkte, att i sitt nuvarande
skick väcker läseboken leda hos barnen,
enligt hvad vi lärare under dagligt användande
af densamma kunnat iakttaga. Den borde ha
ett mera intresseväckande innehåll och
särskildt borde språket vara sådant, att det bättre
ägnade sig för öfvande af verklig välläsning.
Hr P. O. Vestberg förnekade ej, att en
reform är af nöden, men kunde ej fatta,
hvarför en sådan ovilja visade sig mot vår
läsebok. Trodde den vara mindre hos barnen
än hos lärarne.
Pastor Kalländer: Man skulle kanske kunna
ställa olika fordringar på olika delar af
läseboken. De delar, som’ vore afsedda att
komplettera innehållet i skolans läseböcker, kunde
man ej ställa ytterligt stora fordringar på med
hänsyn till språkformen, hvilket man däremot
borde göra i fråga om de delar, sorn
uteslutande vore afsedda till material för öfningar
i välläsning, eller som skulle utgöra prof på
vårt lands litteratur.* ––-
Hr Edström ansåg, att läsebokens innehåll
borde vara mera ideellt än materiellt.
Härefter .antogs ;.r följande af inledaren
framställda förslag till uttalande:
Enär folkskolans läsebok i stort sedt icke
kan anses tillfredsställa de anspråk, man har
rätt att ställa på en läsebok för folkskolans
barn, uttalar mötet nödvändigheten af dess
omarbetande i sådant syfte, att den till såväl
innehåll som form blir för barnen mera
njutbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
