Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,008.) 24 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
an med att organisera i stort. Och då nu,
om en afgångsexamen på mellanstadiet
blifver införd vid - statens läroverk för gossar,
denna examen antagligen af ven lärer komma
att praktiserar vid åtskilliga samskolor, synas
mycket starka skäl tala f or,, att man först söker
vinna någon erfarenhet angående denna ännu
ej fullt utarbetade, än mindre tillämpade
examens beskaffenhet och verkningar, innan
man vidtager åtgärder för dess allmänna
införande vid de statsunderstödda flickskolorna.
Bästa sättet för nämda skolor att, då behof
däraf verkligen uppstår, erhålla en
afgångsexamen på mellanstadiet torde för öfrigt vara
ett framtida stadgande, att under statens
kontroll ställd högre skola för kvinnlig ungdom,
som därom hos k. m:t gör ansökan och efter
verkställd pröfning anses därför äga
tillräckliga förutsättningar, må kunna medgifvas rätt
att under den kontroll, som kan varda
före-skrifven, med sina alumner verkställa en
dylik afgångsexamen, hvilken dock i vissa
afseenden naturligen måste inrättas efter de
kvinnliga lärjungarnas speciella behof.
Genom ett sådant tillvägagående skulle
flickskolornas examensfråga förvandlas till hvad den
rätteligen bör vara, nämligen en
lämplighetsfråga för enskilda fall, och ej göras till en
grundläggande principfråga, som lätt kan
draga ^hela flickskolans utveckling på sned.
Den ^ifrågasatta examen skulle därigenom så
att säga komma af sig själf utan några
konstlade åtgärder från statsmakternas sida. Ett
upptagande af flickskolornas examens- och
organisationsfråga i samband med
gossläro-verkens eller, öfver hufvud taget, innan denna
senare fråga vunnit sin lösning och visat sig
i praktiken vara lyckligt löst, måste däremot,
enligt utskottets förmenande, betraktas såsom
ett förhastadt steg, mera ägnadt att inveckla
än befordra lösningen af någondera af dessa
båda frågor.
Utskottet kan alltså ej finna, att frågan om
en reform af det privata flickskoleväsendet
lämpar sig att behandlas i anslutning till
riksdagens af motionären åberopade skrifvelse af
år 1899 angående de offentliga gossläroverken,
och detta så mycket mindre, som den i
anledning af nämda skrifvelse tillsatta
kommittén, enligt hvad utskottet inhämtat, redan
lärer vara i färd med att affatta sitt utlåtande.
Pä grund af hvad sålunda anförts, får
utskottet hemställa, att ifrågavarande motion ej
måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Utsträckt pensionsrätt för barn efter
afliden folkskollärare.
Vid behandling af k. m:ts framställning
om riksdagens medgifvande därtill att barn
efter afliden delägare i folkskollärarnes
änke- och pupillkassa måtte blifva
berättigade till åtnjutande af pension ur kassan,
till dess de fyllt 21 år, har statsutskottet
funnit ifrågavarande åldersgräns, som nu är
bestämd till 16 år, icke böra sättas högre
än 18. år.
Klockareinstitutionens
afskaffande.
Uttalanden af myndigheter och
kyrkostämmor.
Såsom var att vänta har petitionärernas
förslag rönt föga sympatier på Gotland,
där klockarelönerna uppgå till sådana belopp
som: - 25 kr. Endast 14 af 92
församlingar hafva uttalat sig för bifall, 10 hafva
ansett klockaretjänsten böra skiljas från
folkskollärarebefattningen men det oaktadt
bibehållas. Förslagen om lönereglering samt
pensions-, änke- och pupillkassor hafva i
allmänhet af styrkts.
Bifall till klockaretjänstens afskaffande
samt göromålens fördelning på organisten
och en lägre kyrkotjänare har yttermera
yrkats i
Allerum, Mim., Siiby, Krist, (pensionskassor
önskvärda), Bräkne Hoby, Blek., (församlingen
bör ej i väsentlig mån bidraga till kassorna).
Afslag å petitionen yrkades i
Råneå, Nbtn. (klockarens anseende kan ej
nedsättas däraf att han har uppsikt Öfver att
allt ärligt och skickligt tillgår i Herrens
tempel, hvadan stämman på det kraftigaste ville
uttala sig mot petitionen), Fornåsa och
Lönsås,, Östg. (»det existerande förhållandet är
sådant, att vederbörande böra vara nöjda
därmed»), .8. Ving, Älfsb.
Talspråk eller skriftspråk
vid undervisningen?
Vid Pedagogiska sällskapets sammanträde
härstädes i lördags förekom bland annat en
liflig öfverläggning angående frågan: »_Bör
talspråk eller skriftspråk begagnas vid
undervisningen?» Inledningsanföranden höllos
af professor J. A. Lundell och
skolföreståndarinnan Anna Sandström.
Professor Lundell behandlade frågan
företrädesvis ur rent språklig synpunkt. Han
ansåg spörsmålet om tal- och skriftspråkets
användning vid undervisningen synnerligen
förtjänt af beaktande, enär svenskan
framför andra språk utmärkte sig för stor
olikhet mellan talspråket och skriftspråket.
Skolan vårdar ej språket som sig bör.
Ett framträdande drag hos oss svenskar är
brist på känsla för ordens rätta valör, för
språkets rytm och melodi. Vi vanvårda
språket i såväl stilistiskt som konstnärligt
hänseende.
Pen allmänna uppfattningen, att det ej
gifves mer än ett svenskt språk, är
oriktig. Begreppet svenskt språk bör
innefatta ej blott riksspråket,
litteraturspråket, utan äfven de olika folkmålen och
dialekterna. Språket är stadt i en ständig
utveckling, som vi ej kunna och ej heller
böra försöka hindra. Talspråket och
skriftspråket utgöra rätteligen – med hänsyn
till de många nyanserna – särskilda
grupper af språk. Båda äga visserligen en
mängd beröringspunkter men förete äfven
stora olikheter. Skriftspråket har en äldre
prägel och är mera beniängdt med
främmande gods än talspråket. Det har en
mera abstrakt karaktär och saknar den
bildrikedom, som talspråket med sina konkreta
former äger.
Genom talrika exempel påvisades
olikheterna mellan tal- och skriftspråk i
fonetiskt hänseende äfvensom i fråga om ordens
böjning. I talspråket uteslutas de
besvärliga pluralformerna hos verben. Många
lärare och lärarinnor tro sig gagna
modersmålet genom att nyttja dessa former vid den
muntliga undervisningen. Långt bättre vore
dock att ur talspråket alldeles utrota
verbens pluralformer.
I talspråket håller konjunktiven på att
dö ut och äfven genitiven för där ett
tynande lif. En mängd af skriftspråkets ord
begagnas ej gärna i talspråket, t. ex.
relativ-pronominet hvilken, orden icke, ty m. fl.
Skriftspråket bör icke vara någon norm
för talandet. Vi gagna ej vårt modersmål
genom att vid muntlig undervisning
använda skriftspråk. Tvärtom. Därigenom
framalstras och främjas i stället den
otymplighet, som utmärker oss svenskar, då det
gäller att begagna språket i tal och skrift.
Fröken Sandström yttrade sig i samma
riktning och betonade särskildt, att det
äfven ur pedagogisk synpunkt vore olämpligt
att begagna skriftspråket vid den muntliga
undervisningen. Genom användande af
vår-dadt talspråk blefve denna undervisning
mera klar, lefvande och intresseväckande.
I den härpå följande diskussionen yttrade
sig vidare fröknarna Lilly Engström och
Matilda Videgren samt rektor S.. Almquist,
redaktör G. A. Aldén och fil. kand. K. A.
Vinell, samtliga i allt hufvudsakligt
anslutande sig till de åsikter, som blifvit
framförda i inledningsföredragen.
DÖDSFALL
Sigrid S. Berg t- l Norrköping
inträffade den 15 dennes ett dödsfall, som
väckt stor förstämning inom vida kretsar
af samhället, i det folkskollärarinnaii Sigrid
Sofia Berg då slutade sin jordevandring.
Född 1872 i samma stad, där hennes
arbetsfält sedan blef förlagdt, tog hon i
fjor uti Kalmar sin folkskollärarirmeexamen
och erhöll genast ordinarie anställning vid
folkskolan i Norrköping. Under den korta
tid, hon här fick verka, tillvann hon sig
icke blott lärjungarnas utan äfven
kamraters och förmäns aktning och
tillgifvenhet. Af naturen mycket musikalisk och
begåfvad med en vacker stämma, var hon
en intresserad medlem af stadens
musikaliska sällskap.
Närmaste orsaken till hennes död voro
intensiva blödningar såsom en följd af
influensa. Främst sörja henne föräldrar,
hvilkas enda barn hon var.
Hennes jordafärd den 18 dennes var
synnerligen högtidlig. Före och efter
jordfästningen, som förrättades af kyrkoherden
Fogelqvist, utfördes sång af folkskollärare,
och af folkskollärare bars kistan till grafven,
där kyrkoherden Sandberg å skolrådets vägnar
hembar den hädangångnas minne ett tack
för hennes arbete i skolans tjänst.
Vid grafven sågos stadens
folkskoleinspektör, skolrådets ordförande, kamrater,
föräldrar, vänner och lärjungar samt en
stor skara skolvänner. Kistan pryddes af
kransar från lärarekåren, kamraterna från
sydöstra folkskolan, lärare och kamrater
vid Kalmar folkskollärarinneseminarium,
lärjungar från skolan och sångelever samt
kamrater vid Malmska skolan.
H. S. Klarin -f". Ännu en af
lärare-kårens äldste har nedlagt sin vandringsstaf.
I förra veckan afled i S:t Olof, Krist., f. d.
kantorn och folkskolläraren därstädes Hans
Svensson Klarin.
Han var född 1818 i Näsum, tog
kantorsexamen i Lund 1846 och folkskollärare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
