Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,008.) 24 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N.T- 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
287
examen .1847 i samma stad. .Sistnämda är
erhöll han ordinarie plats som
folkskollärare och klockare i S:t- Olof och verkade
där till år 1877, då han tog afsked med
pension.
Närmast sörjes han af åldrig maka samt
fyra söner och tre döttrar.
O. Andersson f. Ben 18 april afled
i Tranarp, Kvidinge församling, .Krist.,-f. d.
folkskolläraren Ola Andersson.
Född i Kyrkoköpinge . år 1836 tog han
1858 folkskollärareexamen vid Lunds
seminarium och blef 1865 lärare vid Tranarps
folkskola, hvilken plats han för en tid"
sedan lämnade med pension.
I hela sitt väsen försynt, samvetsgrann
och en af de stilla i landena, sörjes-han
af änka och åtta barn, öfriga fränder och
talrika vänner. ’
Det stundande
centralstyrelsevalet.
Landsortslärarne böra blifva bättre
representerade i centralstyrelsen.
Af svenska folkets representanter i andra
kammaren äro som bekant 80 från städerna
och 150 från landsbygden. Denna fördelning
bar-tydligen blifvit fastställd för att. till
varataga landtbefolkningens intressen. Huru äro
landsortslärarne för närvarande representerade
i centralstyrelsen ? Ingen egentlig
landsortslärare har för närvarande säte och stämma
i centralstyrelsen. Visserligen sammanfalla
deras önskemål i hufvudsak med
stadslärar-nes, hvarför ett enigt samarbete är
nödvändigt, men landsortslärarne stå för
närvarande allt för långt tillbaka i flera hänseenden.
Vi hafva i allmänhet fyra årsklasser att
samtidigt undervisa, hafva i de flesta fall sämre
lokaler och stort barnantal.
Fästa vi oss så vid folkskollärarnes
lönefråga, måste medgifvas, att landsbygdens
lärare för närvarande intaga en synnerligen
ogynnsam ställning i förhållande till
stads-lärarne. Lönefrågan erhöll visserligen vid
1900 års riksdag sin lösning, -men en lösning,
enligt hvilken öfver hälften af
landsortslärarne ej för tillfället erhöll någon
förbättring alls. I de större städerna är nu
maximilönen höjd till 2,400 kronor. Kiksdagen
har i år på regeringens förslag bestämt högsta
lönegraden för lärarne vid seminariernas
Öfningsskolor till samma belopp.
Landsortslärarne hafva sålunda, kan man säga, en
gifven utgångspunkt att hålla sig till vid
framställandet af sina kraf på likställighet med
stadslärarne.
I intet fall lär man kunna skatta utgifterna
för bostad och vedbrand jämte de något högre
lefnadskostnaderna i dessa städer till öfver
1,000 kronor, Landsortslärarnes liksom för
öfrigt-heja lärarekårens mål - - måste ..£Uir{3r
blifva att få den af staten garanterade lönen
i högsta lönegraden upp till 1,400 kronor.
Man må ej komma med talet om, att
städerna skola draga de bästa lärarekrafterna till
sig, ty landsbygden behöfver fullt ut lika
goda krafter för sina skolor. För att uppnå
ett mål fordras att gripa verket an ined
öför-skräekt mod.- Centralstyrelsens inflytande
har på senare ären blifvit allt. mera erkändt,
hvarför det är af så mycket större Vikt för
landsortslärarne att blifva nöjaktigt
representerade däri.
Då i år ej mindre än 6 ledamöter skola
väljas, böra därför ,minst 2 eller 3
landsortslärare jämte en småskollärarinna inväljas.
Antagligen blifva de afgående
centralstyrelseledamöterna omvalda, hvarför de nya
platserna böra besättas med representanter från
landsbygden. Förslag härutinnan torde
framdeles inkomma. Landsortslärare.
Den diskussion, som nu öppnats, har
tillkommit i afsikt att få kandidater nämda.
Att dröja härmed till »framdeles» .och nu
blottr hålla sig till allmänna resonemang
är alldeles meningslöst. Alltså - fram
med namnen! Hed. anm.
. Ehuru äfven vi anse Norrland icke äga
några särskilda intressen . att bevaka inom
allmänna föreningen,,, hvilka ej skulle vara
tillfinnandes annanstädes inom vårt land, tro
vi dock, att det skulle vara klokt och lända
till allmänna föreningens gagn, om
norrländing-arne också .blefve representerade i
centralstyrelsen. Har då Norrland någon lämplig
kandidat? Ja, förvisso.. Det äger, icke en, ,
säkerligen flera, af hvilka hvar och en fullt
skulle fylla sin plats i centralstyrelsen och
med heder representera »Framtidslandet».
Frågan blir då icke, om en lämplig kandidat
finnes, utan: Hvem bland de norrländska
lärarne är så bekant, att hans namn är, kändt
något öfver gränserna för hans eget landskap?
Vi tro oss i folkskolläraren Aug. Degerman i
Hernösand haf va. funnit en norrländing,
hvilkens namn är något allmännare ^bekant bland
S. A. F:s medlemmar. Det förefaller oss ock,
som skulle man under de stundande valen
kunna ganska allmänt förena sig om: denna
kandidat.
Hr D. är väl förtrogen med norrländska
skolförhållanden, såsom en hvar torde inse
af bl. a. följande: I sju terminer har han
tjänstgjort inom Västerbotten dels
.såsom-lärare vid fast små- och flyttande mindre
folkskola, dels som biträdande lärare vid fast
folkskola. Till denna tjänstgöring å den norrT
ländska landsbygden kommer en flerårig
verksamhet som lärare vid. Hernösands folk- och
fortsättningsskola. Han har äfven under denna
sin verksamhet förvärfvat en ganska
mångsidig erfarenhet om Skolförhållandena i
Norrland. Såsom synes har han ju inom sitt
verksamhetsfält passerat »graderna». Dessutom
har han i egenskap af .Västernorrlands läns
landstings pedagogiska stipendiat äfven varit
i tillfälle studera skolväsendet utom Norrland.
Lifligt intresserad för S. A. F. har han med
framgång arbetat för allmänna föreningen dels
somo kretsordförande och dels som länsombud
för Ångermanland. Tillfälle att sätta sig in uti
allmänna föreningens arbete har han sålunda
ej heller saknat. Gammal god praxis har ju
varit, att en till centralstyrelseledamot
föreslagen kandidat skulle i Svensk Läraretidning
hafva haft några alster af sin.penna synliga,
e Q fordran, som synes särdeles berättigad, för
så .vidt några andra Jtn de närmast boende
kamraterna skola kunna ’bilda sig något
omdöme om personen i fråga. För Svensk
Läraretidnings läsare torde hr D. vara väl bekant,
då hans namn ofta förekommit där under de
senare åren. Många norrländing ar.
Som de kommande valen af
centralstyrelseledamöter förmodligen utmynna i utseendet
af en särskild representant for Norrland, bedja
vi här få föreslå till kandidat hr August
Björklund i Sundsvall, som utan tvifvel vore
en värdig efterträdare till aflidne Hj. Boström
såsom norrländingarnas kandidat. Hans hamn
är redan så kändt, att ingen vidare
rekommendation behöfs. -1.
Med anledning af artikeln »Det stundar
till val» i n:r 15 af Svensk Läraretidning,
tager sig undertecknad friheten fästa
uppmärksamheten på en norrlandskandidat, som
särskildt 1896 uppställdes vid sidan af hr
Boström, fastän denne senare då, såsom
varande mera känd i södra Sverige, samlade
pluraliteten. Jag syftar härvid på läraren
M. Tennman i Sandö. Hans ständigt vakna
intresse och oförtröttade nit för skolan och
S. A. F. äro väl kända inom det område, där
han öfver 20 år haft sin verksamhet förlagd.
Känd är han där såsom den, hvilken med ifver
sätter sig in i dagens frågor på skolans
område och äfven har förmåga att såväl
munt-ligen som skriftligen klart och tydligt för-
fäkta skolans och lärarekårens sak. Därom
vittna de många alstren af hans penna, som
med ej långa mellanrum varit synliga
särskildt i länets tidningar. Han har ock
under de senare åren blif vit. mera personligen
bekant bland södra Sveriges lärare än han
förut var, dels genom vistelse på Nääs samt
vid sommarkurser och Skolmöten. Jag anser
därför mycket lämpligt,, att han nu på nytt
uppställes som kandidat för Norrland vid
stundande val till centralstyrelsen.’
Jag vill härmed icke på något" sätt förringa
hr Vestbergs lämplighet, tvärtom, men då nu
tre nya’.medlemmar skola ingå och Norrland
ju utgör mer än halfva Sverige, hvarför skall
denna landsdel nödvändigt endast hafva en
representant? Kan ej »den rena
landsbygden» bli representerad likaväl därifrån som
från det öfriga Sverige? Norrländsk lärare.
Som en i flera afseenden lämplig
representant för själfva landsbygden föreslås
härmed hr Mauritz Tennman, Sandö, hvilkens
specialité synes vara, just skolorganisationen.
För öfrigt är hr Tennman energisk, arbetsam
och pålitlig, d. v. s. visar ren färg i
föreningsfrågan. Att hr T. är norrländing förringar
ej saken och bör ej heller utgöra ett hinder
för att som Norrlands specielle välja den af
representanter för Gestrikland och helt visst
af alla helsingar godkände hr Ernst
Vestberg i Hudiksvall. Helsinge.
Då det blifvit fråga om att i
centralstyrelsen invälja en medlem, som representerade
den rena landsbygdens folkskoleförhållanden,
så ~ber -jag att därtill få föreslå folkskolläraren
Karl Gideo’n Hempel, Mariedam.
Fastän han för de flesta torde vara så väl
känd, -lafct en motivering .af förslaget möjligen
anses öfverflödig, vill jag dock fästa
uppmärksambeten’ på följande. _Med vackra
student-och’ folkskollärareexamina och det varmaste
nit och antressVför folkundervisningen såsom
goda förutsättningar för ett framgångsrikt
arbete på skolans fält förenar han en rik,
mångårig erfarenhet om landsbygdens både
bättre och sämre skolförhållanden.
Kommer så därtill, att.han är en af
Sveriges allmänna folkskollärareförenings
varmaste vänner och främjare och eger stor
arbetsförmåga samt lätthet att i tal och skrift
yttra sig; så anser jag, att kåren gjorde en
god vinst, om den finge honom som medlem
i centralstyrelsen. ,John Engström.
Beriktigande.
I Svensk Läraretidning för den 17 dennes
finnes intagen en artikel under rubrik »En
90-årig lärare veteran», i hvilken artikel
förekommer en uppgift, så lydande: »Under sin
verksamhet i Funbo hade pastor Dillner vid
ett tillfälle haft att begrafva ej mindre än
sju lik efter personer, som supit ihjäl sig.»
Detta tarfvar rättelse, ty det nu i Funbo
lefvande släktets förfäder skulle i annat fall få
ett oförtjänt dåligt rykte. Undertecknad, som
genomgått ».dödboken» under Dillners tid
(mellan åren 1833 och 1840) har ej kunnat
påträffa mera än ett tillfälle, då flera an två
lik begrofvos på en gång. Detta skedde den
22 januari 1837/ då 5 jordfästningar skedde
på en dag. De döda voro 3 män och 2
kvinnor^ En., af _männen var ett 72-årigt
fattighjon, ocli hvarken:denne eller de 2 kvinnorna
torde hafva supit ihjäl sig. i{
Att pastor Dillner genom sångens och
musikens makt höjt sin församling ihågkommes
ännu med tacksamhet. Och en sådan musik,
som då presterades, är säkerligen ej hörd i
mången kyrka. Orgel, .mässingsinstrument
och pukor trakterades vid de stora högtiderna,
och en ständig kyrkokör medverkade. Också
kallades Funbo »den sjungande församlingen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
