Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,009.) 1 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
biträdande och fyra småskollärarinnor, nya
prydliga skolhus ocli god materiel.
Trött af . den långa arbetsdagen ämnade
nu A. slå sig i rö. En stark hälsa och
kärleken till det uppväxande släktets
uppfostran gjorde, att han efter ett års hvila
antog vikariat vid Näslunds nyinrättade
folkskola i Kolbäck. Han tjänstgjorde
därefter som vikarierande organist, klockare
och skollärare i Bergs och Svedvi
socknar omkring ’ tre år. Under tiden skötte
sonen hans -befattningar i Kolbäck.
Jämte sin egentliga verksamhet har A.
varit anlitad i kommunala värf. Så t. ex.
har han varit ordförande i socken- och
fat-tigvårdsnämden 1858-1861. Vid nytt val
afsade han sig denna befattning men
fortsatte i 12 år som sekreterare i ’den genom
1862 års. förordning inrättade
kommunal-iiämden. Han har därjämte många gånger
uppträdt som församlingens ombud. Allt
sedan 1894 är han ordförande och kamrer
i socknens sparbankskommitté.
Utmärkelser hafva heller icke fattats
honom. Utom vaccinationsbelöningar erhöll
han 1879 silfvermedalj samt år 1896
Patriotiska sällskapets större guldmedalj för
långvarig och trogen tjänst. "
Till sina förmän och församlingsbor har
Å. stått i det bästa förhållande. Såsom
ett bland många bevis härpå kan nämnas,
att då lian firade sitt 40-års-jubileum, en
större fest till hans ära var anordnad å
Kolbäcks gästgifvafegård, hvarvid till
honom öfverlämnades en silfverskål med 600
kronor i guld. Med känslor af
tillgifvenhet, tacksamhet och vördnad blickar nu
upp till sin gamle lärare en skara forna
lärjungar, som själfva befinna sig i
ålderdomens och mannaålderns dagar.
1841 ingick Åhman äktenskap med
Katarina Elisabeth Julin och har med henne
fått fira såväl silfver- som guldbröllop.
Hon bortrycktes 1895 efter en 54-årig
lyck-lig sammanlefnad. Af hans söner är en
regementsläkare i Köping, en annan
ordinarie lärare i Kolbäck samt faderns
blifvande efterträdare som organist och
klockare. En af döttrarna har i många år varit
lärarinna i samma församling och är bosatt
i klockaregården, där hon på fritiderna
vårdar och omhuldar sin gamle fader.
Den 82-åriga veteranen är en kärnkarl i
ordets egentliga bemärkelse, såsom framgår
genom denna korta beskrifning af ett långt,
arbetsamt och framgångsrikt lif.
Och då E. G. Åhman i morgon kan -
utom fyraårig vikarierande tjänstgöring före
1841 - vid full vigör fira sitt
60-års-jubi-leum som ordinarie organist och klockare
i Kolbäck, förena sig många af olikax
samhällsklasser, framför allt hans äldre och
yngre kamrater, i de hjärtligaste
lyckönskningar om en lugn och fridfull
lefnadsaf-ton för åldringen, hvilken står för yngre
läraregenerationer som ett vackert föredöme.
A. G. Säckström.
Rekvirera profnummer af Svensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och skolvänner!
Fås gratis och portofritt.
Hyllning åt
d:r I. Ä. Lyttkens.
Folkskoleinspektör i 25 år.
Med anledning däraf att 25 år förflutit,
sedan doktor I. A. Lyttkens kallades till
inspektör öfver Norrköpings folkskolor,
uppvaktades han i fredags vid middagstiden af
en deputation frän lärarepersonalen.
De-putationens ordförande, hr J. Cederberg,
framförde lärarekårens hälsning till den
afhållne förmannen i ungefär följande
ordalag :
Herr doktor!
Våra kamrater ha uppdragit åt oss att till
Eder framföra en vördsam hälsning och en
hjärtlig lyckönskan med anledning af Eder
25-åriga tjänstetid vid Norrköpings folkskolor,
och det har förefallit oss, som om ingen dag
vore lämpligare härtill än den innevarande,
enär den är årsdagen af Edert första
förordnande som folkskoleinspektör härstädes. Om
vi känt någon tvekan vid mottagandet af
nämda uppdrag, så har denna haft sin grund
i känslan af vår oförmåga att i hyllningen
kunna inlägga all den hjärtlighet, som vi
själfva önska och våra kamrater fordra. Det
förhåller sig nämligen så, att när det blir
fråga om att i ord uttrycka, hvad man
lifligast och djupast och bäst känner, så kommer
man alltid till korta, och man skulle efter
hvarje sådant försök känna sig djupt
olycklig, om man icke kunde trösta sig med den
tanken, att det finnes ett fullkomligare
med-delelsemedel, en genare väg än ordets,
nämligen det omedelbara förnimmandets,
sympatiens väg, hvarigenom framställningssättets
brister bli mindre märkbara och mindre
störande.
Då man låter blicken glida fram öfver Edert
arbete vid våra skolor under det svunna
fjärdedelsseklet, ser man en den bästa illustration
till skaldens ord: »Hvad stort sker, det sker
tyst.» Det tyckes, som om dessa ord vore
enkom skrifna såsom motto öfver Eder
verksamhet. Ty lugnt och stilla, utan buller och
utan slitningar har den ena anordningen, den
ena förbättringen efter den andra vuxit fram
utan synlig pådrifning, och det är i sanning
inga obetydligheter, som åstadkommits. Jag
afstår från att uppdraga de yttre konturerna
till folkskolans utveckling härstädes under de
gångna 25 åren. Ty vi äldre, som varit med
från början, hafva själfva bevittnat den
storartade tillväxten, och alla intresserade ha
tillfälle att i de under årens lopp utkomna
redogörelserna läsa härvarande folkskolors
utvecklingshistoria, och den inre utvecklingen,
ja, äfven den talar för sig själf.
Ni har, hr doktor, på ett sällspordt lyckligt
sätt förstått att handhafva den
maktpåliggande och grannlaga uppgift, som i 25 år
varit Eder anförtrodd, och det känns i hög
grad angenämt att utan ringaste öfverdrift
kunna säga, att chefskapet öfver Norrköpings
folkskolor under det gångna fjärdedelsseklet
utöfvats på ett sätt, som står vida öfver allt
beröm, och som omöjligen kunnat vara bättre.
Jag vet, att jag här uttalar, hvad hvarje
lärare och lärarinna vid Norrköpings
folkskolor tänker och känner, och säkerligen skall
ingen anse det förmätet, om vi göra anspråk
på att härvidlag betraktas såsom sakkunniga
och omdömesgilla. Men liknande omdömen
uttalas äfven af besökande främlingar. Jag
ber att få anföra .ett dylikt yttrande.
»Orsaken», heter det, »till den höga ståndpunkt,
Norrköpings folkskoleväsen intager, torde ock
i väsentlig mån böra sökas i det förhållandet,
att det i spetsen har en
uppfostrarepersonlig-het, som icke satt som sin uppgift endast att
kontrollera och öfvervaka utan framför allt
att genom väckelser och impulser inspirera och
intressera sin lärarekår och att därmed på
samma gång föra glädjen in i deras arbete,, i
deras och lärjungarnes sinnen, därigenom
görande skolans lif ljust och gladt, till ett lif i
: kärlek och ömsesidig, tillit. Välsignelsen häraf
kan man visserligen ej mäta eller väga,
säkert är, att den ej kan tillräckligt högt
uppskattas.»
Det goda forhållande af samförstånd och
förtroende, som städse varit rådande
härstädes mellan folkskolornas ledare och arbetare,
har nära nog blifvit ett ordspråk i hela riket,
och man kan i fråga om
folkskoleförhållanden numera få höra uttrycket
»Norrköpingsanda» på samma sätt som man t. ex. talar
om »Norrköpingsbänken». Liksom Ni, hr
doktor, har konstruerat den senare, så har Ni
skapat och uppammat den förra.
En mycket framstående folkskollärare har
en gång yttrat, att den största olycka, som
på en mansålder träffat vårt folkskoleväsen,
varit den, att Ni, hr doktor, ej sökt ett
vidare verksamhetsfält. Det är lätt att förstå
den tanke, som på detta sätt tagit sig ett
något egendomligt uttryck, men min tro är, att
Ni just genom Eder uthållighet på samma
post, genom att ägna Edert varma intresse
och Eder högst ovanliga iörmåga i första
hand åt skolans hvardagsarbete gagnat hela
vårt svenska folkskoleväsen fullt lika
mycket som på hvilken annan plats som helst.
Den goda anda, Ni lyckats ingjuta hos en
jämförelsevis stor lärarekår, de af Eder
flitigt begagnade tillfällena att omsätta Edra
teorier i verkligheten, de angenäma
minnena af trefnad och glädje hos dessa
tusentals skolbarn, hvilkas bästa alltid ytterst
varit syftet vid Edra anordningar, allt detta
är af den natur, att det måste sträcka sina
verkningar långt utöfver det närvarande
ögonblicket och för framtiden verka välgörande
både inom detta samhälle och i vidare
kretsar. För öfrigt har Eder rika erfarenhet
äfven kommit folkskolorna i allmänhet till godo
därigenom,, att Ni under en lång följd af år
deltagit i snart sagdt allt lagstiftnings- och
organisationsarbete rörande rikets folkskolor.
Så vemodigt det än är, måste vi emellertid
finna oss i att Ni en gång lämnar Edert
arbete i andra händer. Ni skall äfven långt
efteråt fortfara att gagna våra folkskolor
genom Edra förträffliga anordningar och genom
den goda anda, Ni lyckats åstadkomma hos
Edra underordnade. Traditionen skall
fort-lefva. För att så mycket säkrare bevara och
befästa denna och tillika äga ett kärt minne
anhåller lärarepersonalen om tillåtelse att få
låta måla Edert porträtt för att i sinom tid
placeras i lämplig lokal, tillhörande
Norrköpings folkskolor. Vi bedja, att Ni måtte taga
denna vår hemställan under ompröfning och
delgifva oss Edert beslut.
Herr doktor! Lärarepersonalen bringar Eder
genom oss sitt varmaste tack för den gångna
tiden och har särskildt anmodat oss att
framföra dess lifligaste önskan, att Ni ännu länge
måtte bibehålla ledningen af arbetet vid
Norrköpings folkskolor. Jag tillägger, eftersom
hvar och en är sig själf närmast: åtminstone
så länge någon af oss här närvarande är kvar
i tjänsten. Ske alltså! Och må Guds
välsignelse hädanefter som hittills följa Edra
företag!
En af deputationens kvinnliga
medlemmar öfverlämnade därpå till d:r Lyttkens
en större, synnerligen smakfull bukett.
I sitt svar tackade d:r Lyttkens för den
visade hyllningen, hviken för honom vore
så mycket mera öfverraskande och
glädjande, som han själf icke lagt denna dag
på minnet. Han kände väl de många brister,
som vidlådde hans verksamhet, men
naturligt vore, att man på en sådan dag som
denna mera ihågkomme förtjänsterna.
Det vore en jämförelsevis lång tid, som
hade blifvit honom förunnad att leda
Norrköpings folkskoleväsen. När man blickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
