Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,009.) 1 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
295
tillbaka öfver den gångna tiden, funne man,
att liksom plantan dag för dag växer endast
genom små, knappast märkbara förändringar
men ändock en gång framstår som ett stort
och lifskraftig! träd, så hade det ock gått med
våra folkskolor. Utan större omhvälfningar
eller häftiga omstörtningar hade de
utvecklats lugnt och stadigt och, såsom vore att
hoppas, allt jämt framåt. I jämförelse med
förhållandena för 25 år sedan kunde de nu visa
en storartad utveckling såväl till sin yttre
organisation som till sitt inre arbete, såväl
med afseende på lokaler och
undervisningsmateriel som med hänsyn till
lärarepersonalens ställning. Denna kraftiga utveckling hade
möjliggjorts särskildt genom det goda
samarbete, som städse rådt mellan lärare och
lärarinnor och deras öfverordnade. Såsom
inspektör hade han funnit, att lärarepersonalen,
aldrig velat göra honom emot, och själf hade
han, så ofta det varit möjligt, gärna gått
kårens önskningar till mötes. Men då bakom
detta samarbete städse stått sträfvan för
folkskolans bästa, hade just folkskolan härpå
vunnit och kunde nu gå en förhoppningsfull
framtid till mötes.
Men mången, i synnerhet utomstående, ville
genast se resultaten af folkskolans
verksamhet, genast skörda frukterna, men sådan vore
icke lifvets, utvecklingens lag. Skolans arbete
är allt jämt ett såningsarbete. Och hvad är
det, som man sår? Jo, vårt lands framtid.
Därför bör man så endast goda frön, och sker
detta samvetsgrant och oförtrutet, så gifver
den Högste i framtiden den goda skörden.
D:r Lyttkens båd slutligen deputationens
medlemmar att till lärare och lärarinnor
framföra hans djupt kända tacksamhet för
deras vänliga känslor mot honom.
Äfven senare på dagen, då
Norrköpingskretsen af S. A. F. hade sammanträde, var
d:r Lyttkens föremål för hyllning från
lärarekårens sida. Innan mötesförhandlingarna
började, yttrade ordföranden ungefär
följande :
Det har fogat sig så, att härvarande
lärareförening denna gång kommit att sammanträda
på en för Norrköpings folkskolor synnerligen
betydelsefull och minnesvärd dag. Det är
nämligen på dagen 25 år sedan d:r Lyttkens
af stadens skolråd kallades att öfvertaga
inspektörsbefattningen vid Norrköpings
folkskolor. Ni kan alltså, hr doktor, i dag fira Edert
silfverbröllop med Norrköpings folkskolor.
Lärarepersonalen har förut i dag haft tillfälle
att hos Eder framföra uttrycken af sin
tacksamhet och tillgifvenhet.
Folkskollärareföreningen har icke mindre anledning att göra
sammaledes.
Icke nog med, att Ni så godt som hela
tiden varit ständig medlem af föreningen,
nämligen ända från 1877, Ni har äfven under upp-
repade perioder tillhört och tillhör för
närvarande föreningens styrelse, hvarjämte Ni
fungerat som ordförande och vice ordförande
samt mycket ofta vid föreningens möten ledt
förhandlingarna. Härtill kommer, och det är
ännu viktigare, att Ni i mycket hög grad
bidragit att göra föreningens möten lärorika och
instruktiva genom de många föredrag, Ni har
hållit, och genom de inlägg i diskussionerna,
hvarom föreningens protokoll bära vittne.
Stundom har det under diskussionerna gått
»hett under sköldarna till». Vid sådana
tillfällen har det merendels varit Eder uppgift
att lägga ärendet till rätta eller framställa det
under sådana synpunkter, att de stridande,
ofta till sin egen öfverraskning, slutligen
funnit sig vara icke motståndare utan
meningsfränder. Ni har aldrig varit vän af den
metoden att i fråga om öfverläggningar eller
verkställighetsåtgärder sätta hårdt mot hårdt.
Jag kan i detta sammanhang icke neka mig
nöjet att inför föreningens medlemmar anföra
ett yttrande af d:r L., som tyckes mig
synnerligen karakteristiskt: »Man bör aldrig köra
hufvudet i väggen, om man vet, att väggen
håller.» Denna lefnadsregel ha vi godt af att
följa äfven vid våra förhandlingar inom
folkskollärareföreningen.
Jag tackar Eder på det varmaste i
folkskollärareföreningens namn för allt det myckna,
Ni under årens lopp gjort för föreningens bästa,
och härtill lägger jag den önskan, att vi ännu
länge - jag törs inte säga nya 25 år - men
så länge som möjligt måtte få åtnjuta
förmånen af Eder ledning under vårt arbete.
Vi äro beredda, hvar och en i sin stad, att
åtminstone icke göra Edert arbete tyngre, än
det i sig själft är. Jag slutar såsom en gång
förut i dag: Må Guds välsignelse hädanefter
som hittills följa Ert företag!
D:r Lyttkens båd härefter att få till de
närvarande frambära sitt tack dels för den
uppvaktning, för hvilken han förut denna
dag varit föremål, och som för honom
kommit såsom en glad öfverraskning, dels för
den hyllning, som nu ägnats honörn.
Tal:n framhöll, huru folkskolan under de
gångna åren utvecklats. Det bästa sättet att
föra folkskolan framåt vore icke att
åstadkomma långa lagparagrafer och reglementen utan
att hvar och en, som arbetar i folkskolans
tjänst, uppställde för sig den regeln att alltid
handla efter bästa öfvertygelse samt alltid
sätta folkskolans bästa som målet för sitt
arbete. Tal:n vore öfvertygad därom, att
folkskolan ännu icke stannat i sin utveckling
utan alltjämt ginge framåt och hoppades, att
den dag måtte komma, då folkskolan fullt
måtte kunna »tillfredsställa berättigade kraf
på allmänbildning».
Tal:n framhöll vidare, att vid det första
möte inom lärareföreningen, han bevistat, stod
frågan om föreningens upplösning på
programmet. En af stadens elementarlärare var då
föreningens ordförande. Denne afstyrkte
emellertid förslaget att upplösa föreningen. Detta
tillfälle var det första, då en
folkskoleinspektör öfvervarit folkskollärareföreningens möten.
D:r L. tackade därefter ännu en gång
för de prof på lärarekårens tillgifvenhet,
som denna dag kommit honom till del.
Folkskolans högre afdelning
i Stockholm.
Inom öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor har dess ledamot d:r
N. G. V. Lagerstedt framställt det yr-
kandet, att folkskoleöfverstyrelsen i
sammanhang med antagandet af ny
kursindelning måtte besluta, att
undervisningen i folkskolans högre afdelning
skall blifva tvåårig.
Häröfver ha kommitterade för
upprättande af förslag till stat för 1902
yttrat sig och därvid hemställt, att
öfverstyrelsen måtte göra följande
uttalande :
Den af k. m:t den 7 decemher 1900
godkända normalplanen utgår från den
förutsättningen, att folkskolans högre afdelning skall
bestå af två årsklasser, och är den i
normalplanen föreslagna kursindelningen
därefter affattad. Vid härvarande folkskolor
består den högre afdelningen af endast en klass
(13:e och 14:e kurserna). Då härtill kommer,
att ansökningar hvarje termin inkomma från
lärjungar, som genomgått 14 kurser, att
ytterligare någon tid få fortsätta sin skolgång,
så har öfverstyrelsen ansett tiden vara inne
att utvidga folkskolans högre afdelning med
en årsklass.
I enlighet härmed beslöt
folkskoleöfverstyrelsen vid ett af sina senaste
sammanträden att, därest
församlingarna för ändamålet ansloge
tillräckliga medel, utvidga folkskolan med en
årsklass eller två terminskurser,
benämda 15:e och 16:e kurserna, dock
att deltagandet i undervisningen i dessa
kurser skulle vara frivilligt och
afgångsbetyg lämnas -lärjunge, när han, efter
att ha genomgått 14 kurser, ville sluta
skolan.
" Därjämte beslöt öfverstyrelsen, att
behandlingen af kursindelningen
beträffande lö:e och 16:e kurserna ej
skulle företagas, förrän församlingarna
beviljat medel till upprättande af dessa
kurser.
Mot dessa öfverstyrelsens beslut har
d:r Carl Nyström reserverat sig. Han
anser nämligen, att de föreslagna
kurserna, om ock valfria, i synnerligen
många fall skulle komma att verka
såsom en förlängning af skoltiden,
under det att nutidens sträfvan synes gå
ut på att i möjligaste mån förkorta
denna tid och därigenom bereda
ungdomen tillfälle att tidigare upptaga de
yrken och sysselsättningar, som skola
bereda den bärgning för framtiden.
Det är egentligen icke någon nyhet,
som öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor nu föreslår. Tvärtom.
Under långa tider har det för de
lärjungar vid dessa folkskolor, som
genomgått tolf terminskurser, gifvits tillfälle
att fortsätta sin skolgång under
ytterligare tvänne år. Kursindelningen
upptog visserligen icke flera kurser
än fjorton, men kurserna 13 och 14
voro årskurser samt betecknades
under många år i öfverstyrelsens
offentliga berättelser såsom tillsammans
utgörande »den högre folkskolan».
Men så kom en tid, då det blef
synnerligen svårt att få folkskolornas
debet och kredit att gå ihop och då
dessutom den »nutidens sträfvan», som
vill i möjligaste mån förkorta skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
