Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,009.) 1 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
301
rätt att gå utöfver hvad motionären
ifrågasatt; föranlåtes hemställa,
2: o) att icke heller hr Gustafssons
ifrågavarande motion må till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Utsträckt pensionsrätt för barn efter
afliden folkskollärare.
Statsutskottets utlåtande i anledning af
k. m:ts i n:r 12 af denna tidning återgifna
förslag angående utsträckt pensionsrätt för
barn efter afliden folkskollärare lyder i sin
helhet sålunda:
Utskottet finner väl, att den åldersgräns,
intill hvilken barn efter afliden delägare i
folkskollärarnes änke- och pupillkassa för
närvarande äro berättigade att åtnjuta pension
ur kassan, eller 16 år, torde vara väl låg.
Å andra sidan anser emellertid utskottet, att
en viss försiktighet bör iakttagas vid afgörande
af en fråga, som innebär rubbning af kassans
ekonomiska ställning, hvilken, ehuru den för
närvarande synes vara god, likväl är
underkastad möjligheten af försämring. Med
anledning häraf synes ifrågavarande åldersgräns
icke lämpligen böra sättas högre än till 18
år. En sådan åldersgräns är nu stadgad för
åtnjutande af motsvarande pensioner från
telegrafverkets änke- och pupillkassa samt
från statens järnvägstrafiks änke- och
pupill-kassa och har jämväl plägat bestämmas för
åtnjutande af pension, som i särskilda fall af
riksdagen beviljats åt löntagares efterlefvande
barn. Utskottet får därför hemställa,
att k. m:ts nu ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att riksdagen
medgifver, att barn efter afliden delägare i
folkskollärarnes änke- och pupillkassa må blifva
berättigade till åtnjutande af pension ur
kassan, till dess de fyllt 18 år, dock att
pensionsrätten för dotter må Upphöra vid
ingående af äktenskap före nämda ålder.
l)å frågan sistlidna lördag förekom i
andra kammaren, förklarade hr E,
Hammarlund, att ban visserligen skulle önskat, att
riksdagen hade bifallit k. m:ts proposition
i dess helhet. Denna hade tillkommit på
grund af revisorernas hemställan, och
kassans ställning tålde mycket väl vid en dylik
liten förbättring. I frågans nuvarande läge
ville tal:n dock ej göra något yrkande i
denna riktning. Skäl kunde’ nämligen
anföras för den meningen, att man tillsvidare
stannade vid 18 år. En kommitté vore
nämligen för närvarande tillsatt för att
afgifva förslag angående ordnande af hela
det civila pensionsväsendet, och hvad vid
ett sådant ordnande komme att beslutas
beträffande pensionärernas barn vore ännu
ovisst. Tal:ii ville emellertid uttrycka den
förhoppning, att om härvidlag en högre
ålder än. 18 år blefve i allmänhet fastställd,
siffran då måtte komma att höjas äfven
för folkskollärarnes barn.
Detta anförande framkallade gensagor af
hr C. Persson i Stallerhult, A. Göransson
och Sjö, hvilka ansågo revisorernas förslag
illa motiveradt. Folkskollärarnes barn borde
ej likställas med barnens efter
läroverkslärare, landsstatstjänstemän m. fl. utan
såsom vid kassans bildande blifvit angifvet
kunna tidigare försörja sig själfva.
Hr Sjö yrkade rent afslag, medan åter
hr Erickson i Bjärsby försvarade utskottets
medlingsförslag.
Med anledning af hr Göranssons tal om,
att staten finge försörja folkskollärarnes barn,
framhöll hr Hammarlund, att kassan hade
en kapitalbehållning på öfver 4 millioner
kronor och ett kapitalöfverskott på 1,883,000
kronor, att detta öfverskott väsentligen
tillkommit genom delägarnes egna afgifter, och
att det då vore berättigadt, att också,
delägarn e ’finge någon fördel häraf.
Utan votering godkändes utskottets
hemställan. Samma beslut fattades i första
kammaren utan diskussion.
Afgångsexamen vid flickläroverk.
Den af rektor J. Centerwall väckta
motion om införande af en afgångsexamen vid
flickläroverken var på skäl, som angafvos
i föregående nummer, afstyrkt af andra
kammarens första tilltalliga utskott.
Då ärendet förekom i kammaren sist- j
lidna lördag, begärdes ordet- först af
biskop K. G. con Schéele, som kraftigt
betonade åtskilliga missförhållanden vid
flickläroverken, särskildt de låga lärarinnelönerna.
Men tal:n kunde ej följa motionären, då denne
sökte botemedlet mot den kvinnliga
bildningens brister i en examen, som skulle vara
hämmande för undervisningens frihet.
Kvinnan borde först och främst undervisas i de
ämnen, som stärka rättfärdighetskänslan, och
hänsyn måste tagas till hennes stilla väsende
och hennes uppgift att verka i hemmet. Mari
bör hålla flickläroverken fjärran från
goss-läroverkens uniformitet. Hvad som behöfs
är ökade medel för att möjliggöra fortgången
på den riktiga och goda väg, hvarpå
flick-undervisningen slagit in. Yrkade bifall till
utskottets hemställan. (Hr Waldenström, Zet~
terstrand, Meyer, Éedelius m. fl. instämde.)
Motionären, rektor J. Centerwall, betviflade,
att det egendomligt kvinnliga skulle förgå
därför, att flickorna finge aflägga en examen. Det
rönet hade nian ej gjort i Danmark, och faran
för öfveransträngning hotar ej flickorna i högre
grad än gossarna: äro de klenare, äro de
segare. Keformen vore afsedd för deras
räkning, som behöfde förtjäna sitt bröd och ej
hade’tid att blott odla det kvinnliga, och
erfarna lärarinnor hade uttalat sig för motionen.
Denna hade framkommit sent, just i följd
af de otillräckliga anslagen. Han hoppades,
att regeringen skulle nästa år begära en
väsentlig förhöjning i anslagen, men hade intet
yrkande.
Hr E. Hammarlund, utskottets ordförande,
fann det helt förklarligt, att motionären icke
vore nöjd med utskottets af styrkande
utlåtande. Det skäl, som för utskottet varit
afgörande, vore, att en kommitté redan sedan
två år tillbaka håller på att utreda frågan
om en medborgerlig afgångsexamen vid
goss-läroverken. Icke kan det vara skäl att, innan
man sett det ringaste resultat af denna
kommittés arbete eller af den föreslagna examen
vid gossläroverken, skrifva och begära en
liknande reform för flickläroverken? Man bör
väl hellre afvakta kommitténs utredning än att
förrycka dess arbeten ined att till den
han-skjuta nya frågor. Först då en dylik examen
kommit till stånd för gossar och visat sig slå
väl ut, kunde det vara skäl att taga i
öfvervägande, huruvida den borde införas äfven i
flickläroverken. Yrkade bifall till utskottets
af s tyr kan.
Professor Ernst Carlson framhöll, att den
i motionen föreslagna examen skulle leda till
öfveransträngning, och att motionens
vidlyftiga motivering hängde löst samman. Detta
kaleidoskop kunde vara nöjsamt nog att läsa
på lediga stunder men bevisade ingenting i
sak; motionen vore också präglad af en
alltför naiv tro på examensprofs betydelse för
kvinnlig uppfostran. Tal:n ville inlägga en
bestämd gensaga mot den of ver skattning af
danska flickskolan och det förakt för den
svenska, hvarom motionen bär vittne. Yrkade
afslag å motionen. (Instämmanden af hrr
Larsson i Mörtlösa, Höjer m. fl.)
Motionären önskade ej förlänga den
dödsdömda motionens dödskamp och ville därför
ej tvista med föregående talare, men han
bestred, att han yttrat sig föraktfullt om svenska
flickskolan.
Detta uppkallade lektor M. Höjer, som under
kammarens munterhet uppläste flera utdrag
ur motionen och därefter förklarade sig hafva
svart att fatta, hur en så krass och ytterst
»brackiotisk» uppfattning af allmänbildningens
mål ’kunde hysas af en så allmänbildad
person som motionären. Själf önskade tahri, att
examina äfven vid gosskolorna borde
inskränkas.
Efter ett par mellan professor Carlson
och motionären växlade repliker antogs
utskottets afstvrkande hemställan.
Klockareinstitutionens
afskaffande.
Uttalanden af myndigheter oeh
kyrkostämmor.
Länsstyrelsen i Gotlands län påpekar, att
det angifna syftemålet med petitionen är
kyrkosångens och kyrkomusikens höjande i
vårt land, och att detta syfte är
eftersträfvansvärdt, lär ej kunna bestridas. Men
huruvida det skall kunna vinnas på det
af sökandena angifna sätt, torde vara
omtvistadt. Mot indragning af
klockareinstitutionen torde i n’vändning ej med skäl kunna
göras, enär de skyldigheter, som förut varit
med denna befattning förenade, nu mera
till största delen äro försvunna. Hvad som
däraf återstår lär väl lämpligast kunna af
e 11 kyrkobetjänt fullgöras.
Men huruvida i en klockares ställe
särskild organist och kantor skall i hvarje
församling tillsättas och aflöiias, så som
sökandena tänkt sig, därvid torde åtskilliga
omständigheter tagas i beräkning, hvilka
ej varit så noga påtänkta. Inom länet
finnas utom Visby stad 91 församlingar
med invånareantal från 159 till
l,36lman-talsskrifna personer eller i medeltal
omkring 480 invånare. Att i dessa tänka sig
särskilda bildade organister och kantorer
med de föreslagna löneförmånerna, lärer
svårligen låta sig göra. I 70 församlingar
äro klockarebefattningarna förenade med
folkskolläraretjänst, i 2 pastorat är samma
person organist och kantor i båda
församlingarna, och i de församlingar, där
tjänsterna icke ännu äro förenade, synes
meningen vara att sådant framdeles kommer
att ske. Skulle sökandenas förslag godkännas,
komme sådant att medföra en för
församlingarna mycket betungande
utgiftsförhöjning, och antagligen skulle därigenom icke
något höjande af kyrkosången eller
kyrkomusiken åstadkommas.
Vid sådant förhållande och då antagligen
inom detta län ändring icke lärer
åstadkommas uti den nu brukliga föreningen af
klockare-, organist- och
kantorsbefattning-ariia med folkskolläraretjänsterna, lärer
särskildt yttrande icke erfordras rörande
pension åt organister eller änke- och
pupillkassor för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
