Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (1,009.) 1 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
SVENSK LÄRARETIDNING.
N.T 18
Domkapitlet i Skara förnekar icke, att
gällande bestämmelser rörande klockarnes
tjänsteåligganden äro i behof af
förtydligande genom ny lag i ämnet, men finner
önskvärdheten af klockareinstitutionens
afskaffande ingalunda vara ådagalagd. Svårt
är att förstå, huru organisters och kantorers
ekonomiska ställning skulle kunna befordras
därigenom, att de skulle beröfvas en
bisyssla, som de nu i regeln innehafva. Icke
heller lärer rimligtvis något för deras
sociala anseende nedsättande kunna anses ligga
i klockaretjänstens utöfvande. Domkapitlet
betraktar det såsom en ära att tjäna i
Herrens hus och håller före, att vägen till
anseende bör gå genom trogen pliktuppfyllelse.
Mot petitionärernas förmenande att
klockarnes åligganden skulle kunna öfverlämnas
åt kyrkvaktaren, erinrar domkapitlet, att en
sådan öfverflyttning omöjligen kan ske just
beträffande det hufvudsakligaste af
klockarens åliggande, nämligen ansvaret för och
tillsynen öfver kyrkan och dess
tillhörigheter.
Då institutionens afskaffande för öfrigt
torde möta af sevärda betänkligheter äfven
ur den synpunkten, att sagda
tjänstebefattningar äro förenade med vissa privilegier
såsom nådårsrätt och på många ställen med
boställen, hvilka förmåner icke lära komma
att öfverflyttas på annan tjänstebefattning,
anser domkapitlet den gjorda framställningen
i hvad den afser klockareinstitutionens
afskaffande icke böra vinna afseende.
Hvad angår framställningen om
fastställande af vissa minimilöner för kantorer och
organister, finner doinkapitlet det betänkligt
att fråntaga församlingarna deras häfdvunna
rätt att själfva efter de olika förhållandena
bestämma dessa löner. I petitionärernas
önskan att pensionsrätt måtte kunna
beredas ifrågavarande kyrkliga tjänstemän samt
deras änkor och barn, instämmer
domkapitlet gärna men finner sig, då intet bestämdt
förslag föreligger, sakna anledning att ingå
i vidare yttrande beträffande denna fråga.
Vid kyrkostämmorna har petitionen
blifvit tillstyrkt af
Skifvarp, Mim., Hör, Mim., och Höganäs
bruksförsamling (lönefrågan bör närmare
utredas).
Institutionens afskaffande och göromåleus
fördelning på kantorn och kyrkvaktaren
tillstyrktes i
Ö. Hoby, Krist, (minimilönen 800 kr. ej för
hög), Mo j Vnrl. (minimilön bör vara 300 kr.
ined en folkmängd af högst 5,000), G-ideä,
Vnrl. (staten bör med % deltaga i aflöningen
inom församlingar med under 4,000 invånare
och 10,000 fyrk, och församlingarna ej
betungas med utgifter för kassor), Hjärsås,
Krist. (900 kr:s minimilön för kantor, som
tjänstgör i en och 1,000 kronors för den, som
tjänstgör i två kyrkor), Ingelstorp och
Valle-berga, Krist, (församlingarna böra ej vidare
betungas med ytterligare utgifter för löner,
pensions-, änke- och pupillkassor), Maglarp,
Mim. (lönen bör ej bestämmas af
församlingarna utan af myndighet).
Afslag å petitionen yrkades i
Karungi, Nbtn (kyrkorådet hade föreslagit
att frågan skulle utredas af en genom k. m:ts
försorg tillsatt kommitté), Fenneslunda, Gr
öfvar eå och Härna, Älfsb. (afstyrkes »på det
kraftigaste»).
Den svenska odlingens stormän.
Lefnadsteckningar för skola och hem. Haft. IV.
Af fil. d:r Lydia Vahlström. Sthm,
Norstedt & söner. Pris l krona.
Detta häfte håller hvad titeln lofvar.
Det skildrar lätt och fängslande men
synnerligen karakteristiskt tre män, som hvar
på sitt område voro af hög betydelse, fast
där i yttre mån rådde en himmelsvid
skillnad mellan den världsbekante kemisten
Schéele, som satt undangömd som apotekare
i det lilla Köping, samt Kellgren, skalden
och konstdomaren, och Sergel, den berömde
skulptören, hvilka solade sig i den
kungliga nådens sken. I raska drag målas deras
lefnadsöden och lifsverk, och det går genom
framställningen en fläkt af energi, som
rycker läsaren med. Särskildt härigenom
lämpar sig boken för de unga - den
ställer fram svenskmannaföredömen att studera
och följa.
Nytt i bokhandeln.
Friedrich Nietsche. En värdesättning af
Vitalis Norström. (Skrifter, utgifna i samband
med tidskriften Skolan. 3.) Sthm, Albert
Bonnier. 50 öre.
Kåsör nen - folkhögskolan »fälthögskolan».
Tre uppsatser af Teodor Holmberg.
Pauli andra tessalonikebref. Öfversatt och
förklaradt af A. Kolmodin. Sthm,
Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 3 kr.
Sångarfärden till Paris 1900. På
sångkörens uppdrag skildrad af Rudolf Kjellén.
Gtbg, Vettergren & Kerber. 3 kr. 50 öre.
50 udvalgte Danske Folkeviser af Mörten
Eskesen, bearbejdede for. Harmonium, Piano
forte eller blandet Kor af J. C.
Federhof-Möller. Kjöbenhavn, Petersen & Stenstrups
Forlag.
Magdalena. Sång för altröst med
pianoackompanjemang af Joel Blomqvist, till ord
af C. D. af Wirsén. Sthm,
Fosterlandsstiftelsens förlagsexp.
Iför äts breve. Översatte og oplyste ved
anmserkninger af P. A. Smith Hansen.
Köbenhavn, Lehmann & Stages forlag. Förste
bog.
Hvad veta vi om själen? Referat ur Carl
du Prels bok »Det dolda själslifvet» af Henrik
Sjöström. Lund, Ph. Lindstedts
Universiets-bokh. 75 öre.
Kunskap för alla. Sthm, Albert Bonnier.
5.e haft, 25 öre.
Dagny. Haft. 7. - Varia- N:r 4. -
Social tidskrift. 4:e haft, - Ljus. N:r 30. -
Svensk sång. N:r 16. - Sedlighetsvännen. N:r
2. - Hälsovännen. N:r 8.
DÖDSFALL
O, Bengtsson f. Den 25 sistl. april
fördes till sitt sista hvilorum å
Skummes-löfs kyrkogård stoftet af den gamle
skol-veteranen Olof Bengtsson. Han föddes i
Hasslöf den 12 december 1807 och var
således vid sin död den 20 april ett godt
stycke inne på det 94:e året. I sin
ungdom ägnade han sig åt sina föräldrars yrke,
jordbruket, till dess han vid 25 års ålder
började som barnalärare i sin födelsesocken.
Efter några år af träget arbete enligt den
tidens sed fick han 1836 anställning som
lärare i Skummeslöf, där han med
plikttrohet och intresse skötte sitt kall.
Barn af alla åldrar ända från femåringen
sutto hos honom på skolbänken, och icke
blott församlingens egna utan äfven
när-. gränsande socknars barn hämtade hos honom
sin första kunskap. Många af de sistnämda
bodde till och med hos läraren i skolan för
den långa vägens skull. Många äro ock
de gamla 60- och 70-åringar i hela orten,
som hafva honom att tacka för ledningen
på kunskapens väg. De visade äfven sin
minnesgodhet, då de vid likbegängelse!! i
stor mängd hade samlats att följa den
vördade läraren på hans sista färd.
1868 slutade han..-sin lärareverksamhet
och erhöll en årlig pension af
Skummes-löfs församling. Duktig lärare på sin tid,
ehuru han aldrig hade tagit examen, ifrade
han i synnerhet för sångundervisningens
främjande, hvarför han äfven vann
berättigadt erkännnande.
Gift med Boel Hansdotter, hvilken dog
1891 i nära 92 års ålder, hade han en dotter
och två söner. De sista åren tillbragte han
i sin födelseförsamling, ömt vårdad af en
systerdotter, enär hans egen dotter afled
före honom, och hans båda söner vistas i
N. Amerika.
Frid öfver den trogne tjänarens minne!
a H.
H. Holmgren .(.. Den 19 april
afsomnade i Tomelilla en af svenska
lärare-kårens äldre medlemmar, f, d. folkskolläraren
Hans Holmgren.
Han var född 1824 i Skärby af
Malmöhus län, tog 1847 i Lund
folkskollärareexamen och blef 1850 ordinarie lärare i
Öfraby, Krist., där han verkade till 1881,
då han tog afsked med pension.
Närmast sörjes han af efterlefvande barn.
Det stundande
centralstyrelsevalet.
Med anledning af de reflexioner
»Landsortslärare» anställt i föregående n:r af Svensk
Läraretidning angående det förestående valet,
anhåller undertecknad om plats för följande.
Jämförelsen mellan stads- och
lanclsorts-lärarnes löner kan måhända vara riktig, men
något sammanhang med centralstyrelsevalet
äger den knappast. Den, som följt
lönefrågans utveckling från början, vet mycket väl,
att hvarken centralstyrelsen i dess helhet
eller någon af dess ledamöter hvar för sig
påpekat, att staten skulle lämna högre bidrag
till stadslärarnes än till landsortslärarnes
löner. Tvärtom har Svensk Läraretidning, som
väl får anses representera åtminstone den
nuvarande ordförandens i centralstyrelsen
mening, bestämdt uppträdt mot dylika
yrkanden, då de kommit från andra håll. Som
»Landsortslärare» säkerligen vet, utgår också
statsbidraget efter precis enahanda grunder
till såväl stads- som landskommuner. Att
sedan de flesta städer beredt sin
lärarepersonal bättre löneförmåner än landskommunerna
i allmänhet, har väl varit lika omöjligt för
centralstyrelsen att afvärja - ifall den skulle
ha kommit på en så befängd idé – som att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
