Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,011.) 15 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 20
uttala med hänsyn till
skolbyggnadsplatsens beskaffenhet, skolhusets orientering och
byggnadssätt, lekplan samt öfriga anordningar
i skolhusets närmaste omgifningar utöfver livad
i den beskrifvande texten till 1878 års
normal-angifves ?
Centralstyrelsen tillåter sig fästa
uppmärksamheten därpä, att värdet af
kretsföreningarnas uttalanden gifvetvis i
väsentlig mån förhöjes, därest skälen för de
angifna meningarna tillika anföras.
Då arbetet med de nya
normalritningarna nu som bäst pågår, är det
nödvändigt, att kretsföreningarnas uttalanden, för
så vidt de skola kunna blifva vederbörligen
beaktade, snarast möjligt bringas till
vederbörandes kännedom. Centralstyrelsen får
därför, anmoda kretsföreningarna att så snart
sig göra låter och senast den 15
nästkommande september till centralstyrelsen insända
protokollsutdrag angående de vid ärendets
behandling gjorda uttalandena.
Studenternas folkbildningsmöte
i Uppsala den 9-11 maj.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Under stor tillslutning i främsta rummet
från föreningarna Heimdal och Verdandi i
Uppsala men äfven af talrika och
framstående representanter såväl från intresserade
kretsar i Stockholm och Lund som från
Norge, Danmark och Finland, har nu det
första af svenska studenter anordnade
folkbildningsmötet gått af stapeln. Vi tro
oss med fullt skäl kunna säga, att detta
företag - ett nytt moment i de nordiska
ländernas odlingshistoria - utfallit på
bästa sätt, äfven om naturligtvis några
rent tekniska anmärkningar kunna göras.
Man har här verkligen arbetat och det
ifrån morgon till kväll. Genom de täta
föredrag och diskussioner, som anordnats,
ha vi fått reda på hvarandra, sinsemellan
kollationerat hvad som häruppe i Norden af
energiska män och kvinnor verkats för deras
medmänniskors upplysning. Vi ha vunnit
rika personliga intryck, hvilka måhända
kunna få betydelse för hela lifvet; vi ha
fått nya uppslag och goda råd af
hvarandra; vi ha - sist men därför ej minst -
kritiserat hvarandras misstag och opraktiska
anordningar.
Säkerligen skulle detta möte kunna lämna
stoff till både många och långa referat af
lärorik art. Men vi måste inskränka oss
till att redogöra för det, som i främsta
rummet torde kunna påräkna
uppmärksamhet af Svensk Läraretidnings läsekrets.
Efter mötets högtidliga öppnande
påbörjades arbetet med diskussion öfver ämnet
Universitetens folkbildningsarbete.
Den svenske inledaren, professor A.
Noreen, lämnade en på belysande fakta
synnerligen rik framställning af de
uppsaliensiska sommarkursernas historia. Med ledning
af en statistisk tabell gjorde han åtskilliga
anmärkningar öfver deltagareskarans
sammansättning. Den ojämförligt största
procenten tillhör folkskollärarekåren, och
folkskollärarnes antal har för hvarje år sakta
men säkert varit i stigande, Sålunda
utgjorde de t. ex. 70 procent år 1893 men 73
procent 1899. Däremot har år efter år
förmärkts en oroande och stark sänkning af
de universitetsbildades antal.
De högre allmänna läroverkens män, på
hvilka man kanske i främsta rummet tänkte
vid inrättandet af dessa >sommaruniversitet»,
ha visat en förvånande likgiltighet, som bäst
visar sig i procentsiffrans sjunkande från
6,38 till 0,25. Detta sista decimaltal
betyder, att - märkligt nog - år 1899
fanns blott en enda läroverkslärare. I detta
förhållande dolde sig enligt inledarens
bestämda öfvertygelse en stor fara. Genom
folkskollärarnes öfvermakt kan lätt nog
in-gifvas den föreställningen, att det är fråga
om några alltför populärvetenskapliga och
elementära föreläsningar, som ej kunna vara
ägnade för akademiskt bildade. Så är
emellertid hvarken meningen eller förhållandet.
Kursernas natur är visserligen
grundläggande, men dock strängt vetenskaplig; det
är deltagarne, som få lämpa sig efter
kurserna och ej tvärtom. Tal. berömde i detta
sammanhang vår folkskollärarekårs högst
respektabla intelligens och receptionsför-
Efter att hafva berört sommarkurserna i
Lund och vid folkhögskolorna slutade
inledaren med en varning för en
decentrali-sation, som lätt kunde slita kurserna från
universiteten och sålunda beröfva dem deras
allvarligt vetenskapliga karaktär och
nödvändiga lärarekrafter.
Docent A. B. Drachmctnn från
Köpenhamn, professor Noreens inedinledare,
påvisade det danska folkbildningsarbetets nära
släktskap med det engelska. Genom en
fast kommitté i hufvudstaden sändas
föreläsare kring hela landet. Det är vanligen
yngre vetenskapsmän, som stå till tjänst
med serier på 6 eller flera föredrag till ett
pris af 100-250 kronor. De rekvireras af
lokalföreningar, hvars medlemmar erlägga
bestämda årsäfgifter, hvilka, ifall
medlemsantalet uppgår till minst 120, belöpa sig till
1: 50 å 2 kronor. Särskild vikt tillade
inledaren den omständigheten, att rörelsen
utgått från folket själft, som förtroendefullt
vändt sig till universitetet och dess män.
Måhända var »university extension» icke
rätta namnet på dessa populära
undervisningskurser, utan vore de snarare att
betrakta blott som en inledning till fullt
vetenskapliga och mera detaljerade
sommarkurser. Från staten erhålles ett understöd
af 10,000 kronor, hvaraf för kommitténs
arbeten kräfvas 2,000. Det öfriga användes
till att utjämna skillnaden i afstånd från
föreläsarnes hemort till de olika
platserna. Inledaren förordade slutligen kraftigt
icke afgiftsfria kurser - det sättes mera
värde på något, som kräfver en, om ock
liten ekonomisk uppoffring.
Under det följande, ganska lifliga
meningsutbytet yttrade sig minst ett dussin
talare, af hvilka vi dock endast upptaga
de viktigare. v
Lektor J. Bergman från Norrköping tog
gent emot professor Noreen läroverkslärarne i
försvar. Deras ringa anslutning till kurserna
berodde, åtminstone beträffande extr a-lärarn e,
på ekonomiska förhållanden (eller kanske
rättare missförhållanden). Dessutom befunne sig
otvifvelaktigt de högre läroverkens män f. n.
i en period af slöhet och andlig
likgiltighet, medan däremot våra folkskollärare i
allmänhet äro gripna af varmt ideella intressen.
Folkskolläraren N. Lundahl i Lund
meddelade från det sydsvenska universitetet några
erfarenheter i frågan. Försök hade bl. a.
gjorts med korrespondenskurser, som visat sig
ganska fruktbringande särskildt i tyska
språket. För ett eller annat ämne kräfdes
dessutom längre tid, åtminstone en vecka utöfver
de vanliga 14 dagarna för ett eller annat
ämne, Tal:n önskade, att »grundlinjer» med
litteraturanvisning kunde utgifvas i god tid före
kursernas början åtminstone i ett och annat
ämne med angifvande af de förutsättningar i
kunskapsväg, föreläsaren fordrade af sina
åhörare för att de med största fördel skulle
kunna tillgodogöra sig föreläsningarna i
ämnet. Sattes deltagarna i tillfälle att sedermera
komma i förbindelse med föreläsarne och få
ytterligare anvisning för själfstudier, skulle
säkerligen därmed mycket vinnas.
Folkhögskoleföreståndaren 8. Velin ansåg,
att kurserna på landet hade sitt berättigande,
emedan ej alla vore i tillfälle att resa till
universiteten, där för öfrigt deltagareantalet
vore synnerligen stort.
Professor Wirén framhöll, att hufvudsaken
med kurserna vore att gifva kunskap om,
huru vetenskapliga undersökningar tillgå, och
därför kunde de anordnas blott vid
universiteten, åtminstone i vissa’ ämnen.
Professor Lundell och docenten E. Billing
föreslogo anskaffandet af föreläsare från Norge
och Danmark, hvilket vore en rent ekonomisk
fråga. Den förre önskade också mera
planmässighet än hittills med samband mellan
olika föreläsningar. Ett och annat af de
framställda önskemålen vore under behandling i
kommittén för sommarkurserna. Dessutom
borde finnas skilda föreläsningar för personer
på olika bildningsnivå. Åt de
universitets-bildade skulle egentligen endast bjudas
föreläsningar, som klargjorde utvecklingen inom
deras ämnesgrenar under de år, de varit borta
från universitetet. Påpekade betydelsen af
studiehandböcker för allmänheten/ Af staten
kunde gärna tagas anslag - dock ej så, att
detta blefve något hinder för fri utveckling.
Magister Uno Stadius från Finland och
kand. H. Kokt från Norge lämnade
redogörelser för rörelsens utveckling och ställning
i de respektive länderna, I Norge hafva
liksom i Sverige de flesta deltagarne varit
folkskollärare medan däremot i Finland arbetarne
varit i majoritet.
Ännu flera talare, hvilka dock ej hade
något mera märkligt att säga, hade ordet,
och först efter tre timmars tankeutbyte
afslöts den intressanta första arbetsdagen.
Med fredagen den 10 maj ingick
folkbildningsmötets andra dag. Programmet var,
såsom under alla dagarna, synnerligen
rikhaltigt och tog i anspråk både för- och
eftermiddagen. Kl. 10 höll d:r K. von
Alftan ett intressant föredrag om
det finska folkbildningsarbetet.
Talaren skildrade till en början den
egendomliga bakgrund, mot hvilken hela denna
sträfvan aftecknade sig: det finska folkets
splittring i tvänne oliktalande
befolkningspar-tier, och å andra sidan landtbornas enorma
öfvervikt öfver städernas invånare. Så
påpekade han de stora svårigheter, man hade
att besegra dels i det sedvanliga konservativa
motståndet, dels i bristen på finskspråkig lit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
