Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 20. (1,011.) 15 maj 1901
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
331
tredskas att efterkomma de föreskrifter,
hvilka i afseende på barnens
skolgångsskyldighet blifvit meddelade». Man kan
hysa olika meningar om effektiviteten
af de åtgärder, som i paragrafen
anvisas, men huru man skall kunna
förneka, att densamma ålägger
skolstyrelsen en förpliktelse att öfvervaka
efter-lefnåden af samtliga »de föreskrifter,
hvilka i afseende på barnens
skolgångsskyldighet blifvit meddelade», fatta vi
icke.
*
Den uppsats i Göteborgs
Handelstidning, som framkallat förevarande
förklaring från d:r Ambrosius, innehöll
bland annat deri öfverraskande
upplysningen, att för afgång från
Göteborgs folkskolor skulle fordras »endast
fyra godkända betyg i samtliga
folkskolans kunskaps- och öfningsämnen».
Vi yttrade i vårt nummer för den 11
april härom följande:
Vi vilja hoppas, att dessa meddelanden med
snaraste måtte visas bero på något
missförstånd. I det reglemente för Göteborgs stads
folkskolor, som antogs af folkskolestyrelsen
den 25 november 1891 och fastställdes af
Göteborgs domkapitel den 9 mars 1892,
stadgas i § 15 såsom villkor för afgång att hafva
»vid årsexamen ådagalagt godkända insikter i
fjärde klassens kurs», och det vore
egendomligt, om en sådan ändring af denna
bestämmelse, som meddelandet i Göteborgs
Handelstidning förutsätter, skulle1 kunnat i laga
ordning genomföras utan att tilldraga sig det
uppseende, som den så väl förtjänat. Vi taga
alltså för gifvet, att uppgiften hvilar på ett
misstag.
Vi hafva med största
uppmärksamhet genomläst hvad d:r Ambrosius i
sin förklaring härom yttrat, men ehuru
detta i vår tidning ^skulle upptaga mer
än tre hela spalter, hafva vi däraf icke
kunnat få ut något annat, än att
Han-delstidningens meddelande, åtminstone
i allt väsentligt, varit fullt riktigt.
Huru ett sådant tillvägagående låter
sig förlika med den i Göteborgs
folkskolereglemente gifna bestämmelsen,
att för afgång skall fordras »godkända
insikter i fjärde klassens kurs» -
därom namnes icke ett ord. Icke heller
får man veta, hvarifrån föreskrifterna
om detta tillvägagående stamma, örn
de blifvit beslutade af folkskolestyrelsen
eller grunda sig på någon
öfverenskommelse inom lärarepersonalen eller
huru de eljest kunnat uppstå. Att de
icke stå i alldeles bokstaflig strid med
ordalagen i folkskolestadgans § 47,
är naturligtvis intet tillräckligt bevis
för deras berättigande. Gällande
reglementes uttryck: »fjärde klassens kurs»
lärer aldrig kunna tolkas såsom
liktydigt med: »fyra ämnen, tillhörande
fjärde klassens kurs.»
Det enda, sorn den af d:r Ambrosius
afgifna förklaringen i denna del synes
oss visa, är, att man i Göteborgs
folkskolor ännu har att dragas med ett
examens- och betygsväsende, som är
så inveckladt, att det skulle leda till
praktiska orimligheter, ifall man ej,
till undvikande af sådana konsekvenser
däraf, medgåfve afgång åt elever med
»endast fyra nödtorftigt godkända
betyg».» Det förefaller, som om d:r
Ambrosius utginge från den
förutsättningen, att ifrågavarande examens- och
betygsväsende vore så fast inrotadt, att
ingen ändring däruti gärna kunde
ifrågasättas, hvadan enda sättet att
rädda sig ut ur de sålunda
uppkommande svårigheterna vore att tumma
på reglementets § 15. Månne icke den
rätta lösningen snarare vore den rakt
motsatta?
Genom pedanteri och öfverdrifven formalism
i skolundervisningen - yttrar d:r Ambrosius
själf, och detta med all rätt - uträttas intet
godt, fastmera främjas genom slikt otyg
ytlighet och examensplugg. Man bör ju i allt,
äfven i examensfordringar, tänka efter, hvad
som mest gagnar ungdomen. Skulle det t. ex.
vara lämpligt och gagnande att underkänna
ett barn i folkskolan, därför att det icke
förmått fullständigt tillägna sig den för tillfället
gällande, ganska krångliga och konventionella
rättskrifningen ? Denna del af undervisningen
i modersmålet är skolbarnens värsta plåga.
Ej underligt, ty de få se så många brokiga
mönster af skrifsätt. De läsa äfven annat
tryck än skolböckerna. Om de t. ex. läsa
Handelstidningen, hvilket ju mycket väl kan
hända, kunna de blifva svårt förvillade i
rätt-skrifningen, de kunna frestas att skrifva
sådant som: »måttet är rågat», hvilket skaffar
dem en kråka i deras rättskrifningsbok.
Allt detta är förtrtiffligt tänkt och
förträffligt sagdt. Men till hvilken
slutsats bör det leda? Månne den, att
en pojke, som skrifver: »måttet är
rågat», nödvändigt skall erhålla det
sjette eller sjunde betyget uppifrån
och att man, för att det oaktadt kunna
släppa ut honom, måste fingra på
bestämmelserna om afgång? Månne icke
hellre den, att man, där så visar sig
behöfligt, bör Skrufva ned sina rent
subjektiva examenskraf på betyget
»godkänd» till lagom höjd och afstå från
allt för fria tolkningar af en bland de
viktigaste bestämmelserna i vår
folkskolestadga ?
Ty därom borde väl dock alla vara
ense, att man genom att utan
trängande nödtvång gifva sig in på dylika
äfventyrliga tolkningar glider ut på
ett sluttande plan, om hvilket man
icke vet, hvart det slutligen bär hän.
En särdeles betydelsefull fråga
har nu blifvit utsänd till kretsarnas
besvarande, nämligen den om
skollokalerna, lärarebostaden och
skormöblerna, med ett ord sagdt om de saker,
hvarom bestämmelser finnas i
normalritningarna. Kretsarnas svar skola
vara insända före den 15 september.
För att medlemmarna må kunna sätta
sig in i ärendet, återgifva vi här ofvan
centralstyrelsens utredning.
En omorganisation af
öfverlärare-institutionen
vid Stockholms folkskolor har åtskilliga
gånger varit påyrkad af
kyrkostämmorna, och hafva flera församlingar
därvid uttalat sig för att här (liksom
t. ex. i Köpenhamn) en öfverlärare
måtte i regeln utses för hvarje större
skolhus samt att öfverlärarne alltid
skola vara anställda som lärare vid
folkskolan. I stället för att lyssna till
dessa ganska naturliga reformkraf har
folkskoleöfverstyrelsen sökt lösa frågan
på skilda sätt. För två år sedan
föreslogs tillsättandet af öfverlärare utan
undervisningsskyldighet. I fjor
begärdes förhöjdt anslag för öfverlärarne
utan att öfverstyrelsen angaf, huru
den tänkt sig att -frågan skulle
ordnas. Båda gångerna sade flertalet
kyrkostämmor nej. par föreslår
öfverstyrelsen, att i fem församlingar måtte
anställas »biträdande öfverlärare åt
den i församlingen redan befintliga
Öfverläraren». Vi antaga, att äfven
nu församlingarna skola, med
hänvisning till sina föregående beslut, afslå
öfverstyrelsen s förslag, som synes vara
af den beskaffenhet, att det ännu
mindre än föregående förslag kan bringa
en praktisk lösning åt frågan.
Kandidatlistan
för de tre nya
centralstyrelseledamots-platserna i S. A. F. upptager fortfarande
15 namn. Af de i förra numret
uppräknade hafva två afsagt sig, hvaremot
i stället tillkommit en representant för
folkskollärarinnorna, fröken Jänny
Olsson i Norrköping, och en för
lands-bygdslärarne, hr P. Borgh i Lekaryd,
hvilken senare af olika insändare ånyo
föreslagits i förhoppning att de skäl, som
föranledt hans afsägelse, ej skola vara
oöfvervinneliga. Kandidatlistan har
alltså följande utöeende (namnen inom
hvarje grupp tagna i bokstafsordning) :
norrländingar: folkskollärarne Aug.
De-german i Hernösand och Ernst Vestberg i
Hudiksvall;
landsbygdslärare: folkskollärarne Joh.
Ahlén i Grängesberg, Ola Bergström i Espö,
P. Borgh i Lekaryd, L. G. Broomé i
Bårs-löf, K. G. Hempel i Mariedam, N. A.
Lindahl i Veinge, G. M. Sandin i Grums,
M. Tennman i Sandö och G. A. Vesterin
i Västerhaninge;
stadslärare: folkskolläraren J. Cederberg
i Norrköping;
folkskollärarinna: fröken Jänny Olsson i
Norrköping;
småskollärarinnor: fröknarna Hanna
Jönsson i Östra Torn och Gustava Landberg i
Norrköping.
SKO LNYH ETER
Folkskolebudgetens
öfverflyttande* på stadsfullmäktige. Foik-
skoleöfverstyrelsens hemställan hos k. m:t
om sådana ändringar i de för Stockholm
gällande författningar, att beslutanderätten
jämväl öfver den för församlingarna
gemensamma folkskolebudgeten komme att
öfver-flyttas å stadsfullmäktige, har nu blifvit
tillstyrkt äfven af öfverståthållareämbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0335.html
