Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,011.) 15 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 20
gjort sig skyldig till sådan svårare förseelse,
att hennes bibehållande i tjänsten måste
anses skadligt.
Vid möte mellan skolråd och
lärarepersonal i Fellingsbro, Öreb., beslöts att hos
kyrkostämman tillstyrka att åt
småskollärarinnorna skall gifvas en fastare
anställning på det sätt, att lärarinna, som
tjänstgjort oförvitligt i tio år, däraf fem år inom
församlingen, ej skall kunna skiljas från
sin tjänst i annan ordning än för ordinarie
folkskollärare är stadgadt, därest hon ej
ingår äktenskap eller skolan indrages.
Siljansnäs församling, Kpbg, fattade å
kyrkostämma ett beslut i liknande riktning.
Indrages småskola, må skolrådet äga rätt
att uppsäga äfven den, som genom tio års
oförvitlig tjänstgöring erhållit ordinarie
anställning.
Teckningsundervisningens
betydelse för den allmänna
bildningen var på tal vid ett till i fredags å
Tekniska skolan i Stockholm utlyst
diskussionsmöte. Frågan inleddes af rektor
V. Adler.
Han framhöll, dels att
teckningsundervisningen, som förr var blott ett öfningsämne,
nu fatt en viktig plats, dels att den äger en
allmänbildande betydelse såväl som praktiska
fördelar, bibringar oss en verklig kunskap om
hvad vi se, väcker intresset för konst och
konstindustri, förädlar människan och alstrar
ordning.
Under diskussionen framhöll professor
Y. Leche, hur viktig kunskapen i teckning
är vid det naturvetenskapliga empiriska
arbetet, fabrikör Almgren och kapten
Huben-dick påpekade den nytta och det nöje,
färdighet i teckning medförde för de rent
praktiska yrkenas utöfvare, d:r Bendixson
ansåg, att mången skulle bli lyckligare, om
de anlag för teckning, som finnas hos barn,
toges till vara, och professor Saloman ville
framhålla, att den, som ej ritat efter
naturen, icke äger förmåga att se riktigt. Man
skall rita som man ser, och det lär man.
sig bäst i ungdomen.
Teckningslärarne Ekström vid
Eealläro-verket och Conny Burman vid Norra
latinläroverket framställde yrkanden om en
säkrare ställning för teckningsundervisningen
vid läroverken och att betygen i ämnet
borde hafva samma valör som i andra
ämnen.
Mötet antog det af rektor Adler
föreslagna uttalandet i frågan, så lydande:
Teckningsundervisningen afser att bibringa
lärjungarne den färdighet, hvaraf de i en
mängd .skilda lefnadsställningar kunna hafva
gagn. Detta har fått sitt uttryck i det af
direktionen för Stockholms stads
undervisningsverk år 1899 gjorda uttalande, hvaruti
bland annat säges: »Det torde därför kunna
med fog påstås att, såväl med afseende på
undervisningens vikt som fordringarna på
lärarens undervisningsskicklighet, teckningen
nu bör jämnställas med läroämnena».
Göteborgs Skollofskolonier.
Innevarande år är kommittén för
skollofskolonier och barnbespisning betänkt på att
utsända 20 kolonier mod tillsammans
omkring 400 barn. Af dessa är det
meningen att sända 14 kolonier till skärgården
och 6 till skogstrakten. Samtliga skola
förestås af lärarinnor.
Dessutom har nämda kommitté anslagit
ett belopp af 700 kr. till resebidrag åt
medellösa barn, som visserligen ej komma
med på skollofskoloni men som dock få
vistas på landet hos släktingar eller andra.
Denna reshjälp utdelas åt barnen efter
rekommendation af lärarepersonalen eller på
föranstaltande af en särskild förening, som
intresserar sig för saken.
Att kommittén i år kan utsända ett så
betydligt antal kolonier möjliggöres genom
den glädjande omständigheten, att rikliga
gåfvor influtit för ändamålet. Kolonierna
hafva sålunda fått mottaga dels 1,200 kr.
till utrustande af tre nya kolonier och dels
2,250 kr. till deras underhåll denna
sommar - en gåfva, som åtföljes af
förbindelse å 2,250 kr. årligen under 9 följande
år. En annan gifvare har lämnat 700 kr.
till en koloni i år och förklarat sig villig
att under 4 a 5 år tillskjuta ett lika stort
belopp. Härtill komma åtskilliga andra
penningebidrag och gåfvor. En barnavän
har t. ex. för kolonisternas räkning inköpt
ett större antal krocketspel.
Doktorerna M. Bergengren och H. Allard
bestrida de öfliga läkareundersökningarna.
Af intresse torde vara att taga kännedom
om dessa läkares yttrande om föregående
års skollofskolonier. Det har denna lydelse:
Genom frivilliga bidrag växa fortfarande
Skollofskolonierna. Under det att i fjor 15
kolonier med 312 barn utsändes, har i år (1900)
antalet uppgått till 17 med 355 barn, 12 vid
hafvet, 5 i Alingsåstrakten.
Särskildt de barn, som i hemmets
atmosfär ej kunnat hämta krafter efter
genomgången akut sjukdom, barn me,d blodbrist,
dålig nutrition, skrofelutslag och
bröstkatarrer, ha blifvit utsända på landet, dock så att
inga lungsiktiga medtagits. Det är ett nöje
att vid återkomsten besiktiga denna
barnaskara och konstatera, hvilken förändring 6
veckors sommar vistelse på landet medfört.
Dagliga bad, lekar i sol och grönska, enkel och
kraftig kost ha åstadkommit ökning i
kroppsvikten, mången gång mer än åldern fordrar, och
gjutit in hälsa och lifskraft i små varelser, tärda
af sjukdom, umbäranden och uppenbar van vård.
Utom återvunnen hälsa föra de med sig till
hemmen behofvet af snygghet och ordning.
Under de gångna åren har man kunnat
konstatera, att denna förbättring i kroppskrafter
brukar blifva bestående, i ty att de barn,
som andra året sändas ut i
Skollofskolonierna, i allmänhet äro friskare än förra årets
barn.
En het dag hade ordföranden i
Kon-neby landsförsamlings skolråd,
kontraktsprosten H. Hilder, den 7 dennes.
Utan afseende å vare sig församlingens
på flera stämmor fattade beslut eller
länsstyrelsens af oss förut omnämda utslag af
den 7 februari har skolrådets ordförande,
som tillika är skolkassor, ej funnit för godt
att till lärarne utbetala det dem beviljade
dyrtidstillägget för år 1900. Och till råga
på allt hade han å skolrådets vägnar
anfört besvär hos kammarkollegium öfver
länsstyrelsens utslag.
Då vid stämman deri 7 den icke
klagande delen af församlingen skulle yttra
sig öfver skolrådets besvärsåtgärd, fick
stämmans ordförande också uppbära en storm
af förebråelser och det af samtliga talare,
bland hvilka dock ingen lärare befann sig.
Man sporde honom, hvarför han ej i det
till kammarkollegium insända utdraget af
protokollet vid det sammanträde, då
skolrådet beslöt anföra besvär, intagit en
skolrådsledamots reservation mot beslutet. Härå
genmälde ordföranden, att då det blott fanns en
reservant, ansåg han ©behöfligt att intaga
dennes reservation. Däremot anmärktes, att
ju i så fall utdraget ej öfverensstämde med
originalet och ej kunde tjäna till verklig
ledning för kammarkollegium. Och sedan
haglade anmärkningarna: det sades rent ut, att
skolrådets trotsande af församlingens å flera
stämmor enhälligt fattade beslut vore
ovärdigt person er, som fått församlingens
förtroende att stå i spetsen för folkbildningen, helst
då detta handlingssätt inspirerades af en
person, som åtagit sig att fostra folk för
himmelriket. En talare undrade ej öfver
svårigheten att få skollärare i församlingen, då de
behandlades som här, för det de ådagalagt en
viss själfständighet och ej ville som åtskilliga
krypa för vissa vederbörande. Och en annan
yrkade, att skolrådet själf borde vidkännas
kostnaderna för allt detta trassel, så att
församlingen ej betungades därmed. Och
slutligen begärde en talare upplysning om
hvilken den klagande delen af församlingen vore.
Då det svarades att den utgjordes af
skolrådet, uttryckte talaren sin förvåning öfver att
denna myndighet vid sina sammanträden ej
hade något viktigare att göra än förstöra
tiden på slika onyttigheter, samt yrkade att
ett offentligt missnöje öfver skolrådets
tillvä-gagåeiide måtte vid detta tillfälle uttalas.
Lärarne i församlingen borde ej vidare få
behandlas som styfbarn.
Församlingens enliälliga uttalande blef
därpå, att skolrådets besvär måtte af
kammarkollegium ogillas och länsstyrelsens
utslag fastställas.
Folkbildningsarbetet i Finland
var ämnet för ett föredrag, som den 26
april hölls härstädes i K. F. U. M:s sal
af magister A. G. Castrén på anmodan af
»Föreningen för folkbibliotek och läsestu-
gor».
Tal:n kastade först en blick på
folkupplysningens ställning i Finland, då detta land
lösrycktes från Sverige 1809, och visade huru
folkbildningsarbetet låg nästan nere till 1850.
Med Alexander II kom en ny tid, och från
1863 kan man räkna införandet af ett
verkligt folkskoleväsende i Finlsnd. Reformerna
mötte emellertid motstånd från konservativt
håll, och obligatorisk skolgång är ännu ej
införd. Ar 1896 utgjorde den icke läskuiiniga
delen af den lutherska befolkningen
endast 2 procent, medan den
grekisk-katolska befolkningen hade att uppvisa en vida
större procent ej läskunniga.
Studenterna togo till en början folkbildningen om
hand på alla möjliga sätt: skrifter
sprid-des, folktidningar upprättades och föredrag
anordnades. Men det verkliga resultatet blef
obetydligt. Så kom språkstriden, och båda
partien täflade i synnerhet uti gränstrakterna
att få barnen att ordentligt bevista skolan.
Är 1889 inrättades i Borgå den första
folkhögskolan och denna följdes af flera, så att
antalet nu utgör 25, alla samskolor. Vidare
hafva uppstått landtmanna- och
husmodersskolorna, som i motsats mot folkhögskolorna
hafva bidrag af staten och där arbetet
bedrifves med större planmässighet. Af
studenterna hafva inrättats s. k. förberedande
folkhögskolor, kurser å 5-6 veckor under
julferierna med undervisning hufvudsakligen
i historia samt med diskussioner och
samkväm.
Efter händelserna 1899 fick arbetet en annan
karaktär med mera politiskt kynne. I 400
af landets 480 kommuner hafva upprättats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
