Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (1,013.) 30 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 22
SVENSK LÄRARETIDNING.
371
hoppas, att regeringen skall låta sig
angeläget vara att på denna post insätta en
man, hvilken med klar blick för tidens
kraf förenar en fri och af partihänsyn
obunden ståndpunkt till skolans uppgift,
så att folkupplysningsarbetet i dessa nejder
må kunna fortgå till gagn för Sverige och
utan onödigtvis tillskapade bekymmer och
vanskligheter för de lärare, som där skola
bära fram bildningens baner.
Per Olof Grape föddes 1844 i Öfver-Torneå,
tog 1865 studentexamen och blef 1868
prästvigd i Uppsala. I Hernösand undergick han
1874 pastoralexamen.
Samma år han prästvigdes, blef .Grape vice
komminister i Hietaniemi, var 1871-74 äfven
t, f. pastor i Karl Gustaf, blef 1879
kyrkoherde i Öfver Torneå och 1893 kyrkoherde i
Haparanda och Neder-Torneå. Till prost i
Västerbottens fjärde kontrakt förordnades han
1890.
Kedan 1881 blef han folkskoleinspektör i
Sveriges nordligaste inspektionsdistrikt - från
Haparanda ända upp till norska gränsen.
Dessutom var han inspektör för lapska
seminariet i Haparanda och sedan 1894 för
Haparanda allmänna läroverk.
Från läraremötet i
Bollnäs.
Den 18 dennes hölls på inbjudan af
Boll-näs-Arbrå-kretsen ett gemensamt möte med
samtliga kretsar i Södra Helsingland, det
första i sitt slag. Det var besökt af
omkring 150 deltagare och öppnades af
bestyreisens ordförande folkskolläraren N. Edlund
i Bollnäs. Till mötets ordförande utsågs
teol. d:r H. D. Janson, till vice ordförande
folkskoleinspektören J. Vockatz samt till
sekreterare folkskollärarne P. Sjölund i
Djupvik och J. M. Hammarström i Bollnäs.
Bland de ämnen, som kommo under
behandling, må följande i korthet omnämnas:
Moder smaalsunder visning en i b arneskolen.
Inledare var overlgerer J. Nicolaisen från
Kristiania.
Tal:n kunde ej förneka, att han genom att
antaga en inbjudan till mötet trodde sig
äfven genom en undervisningstimme kunna göra
något för samarbetet Nordens skolor emellan.
Icke att han fått någon särskild uppenbarelse
om bästa »maaden» men ändå - - Nåväl,
hufvudändamålet med modersmålsundervis-
ningen i skolorna vore att lära barnen förslå
sitt modersmål samt tydligt och klart bruka
det i tal och skrift. Det metodiska
hufvud-draget härvid vore att få barnen att så
tillägna sig den sak, som på modersmålet
framställes för dem, att de på egen hand kunde
i tal och skrift återgifva det uttrycksfullt,
ljudriktigt och ortografiskt rätt, eller att hjälpa
barnen i hufvudsak uppfatta det, de läsa.
Utgående från en väl återgifven dikt af
Welhaven, hvilket stycke återfinnes
prosaiskt utfördt i ^ Skolebladet» n:r 18 under
titeln »En underlig praemie», höll hr N. en
sorts fingerad lektion, hvari han visade
gången af ett läseboksstyckes behandling
som förberedelse till muntlig och skriftlig
framställning. De principer, som härunder
kommo till synes, erbjödo i hufvudsak
intet väsentligt nytt men, förmedlade genom
det lefvande ordet, verkade de uppryckande
och - vi skola hoppas det –
fruktbringande.
Den sympatiske gentlemannen från
nabo-landet syntes vara en verklig skolman.
Reliefen och dess fördelar vid den första
geografiska undervisningen inleddes af Per
Sjölund i Djupvik. Föredraget, illustreradt
med utställda reliefer, bland dem en af hr
Sjölund förfärdigad relief öfver Helsingland
i skalan l : 150,000, utmynnade i följande
resolution:
Den begynnande geografiska
undervisningen, hemortskunskapen, sker genom omedelbar
åskådning af naturen själf. Det, som vid
fortsatt geografisk undervisning ej kan uppnås,
inläres medelst tillhjälp af kartor, bilder och
lefvande skildringar. Våra plankartor äro
genom sina öfliga tecken dock så invecklade,
att öfvergången från det i verkligheten
åskådade och kartornas symbolik blir för abstrakt
och våldsam. Öfvergången mellan naturen
själf och förstående af plankartor måste mer
åskådligt och konkret förmedlas. Detta sker
genom den naturen kroppsligt och plastiskt
afbildande reliefen. Då detta i all synnerhet
gäller studiet af hemorten, är en
hemortsrelief i första hand önskvärd i våra skolor.
Resolutionsförslaget gaf upphof till en
rätt betecknande diskussion. Efter ett kort
replikskifte mellan ordföranden d:r Janson
och inledaren, hvarunder den förre ansåg
en slik åskådningsmateriel för kostsam
(32 ä 40 kr.), och den senare framhöll den
dyrare reliefens hållbarhet framför den
billigare plankartans, uttalade sig d:r Janson
mot resolutionen men föreslog, att mötet
dock skulle gifva stöd och offentligt
erkännande åt reliefkartan i och för sig.
Kommunerna betungades redan mycket med
kostsam åskådningsmateriel och det funnes
för mycket af det slaget. Hvad
åskådningsundervisningen beträffade, ansåg han den
såsom den nu meddelades rent af skadlig för
utvecklingen af barnens fantasi och minne.
Det vore bättre att uppöfva dessa barnens
själsförmögenheter än att proppa barnen fulla
af - åskådlighet. Hvad vore för öfrigt
resultatet af den myckna åskådningen? Man
lärde sig förr säkrare och bättre utan sådan
än nu.
Flera talare häfdade gent emot d:r
Jansons åsikt med framgång
åskådlighetsprincipens betydelse vid undervisningen. Det
vore ej mängden af åskådningsmateriel, som
vore orsaken till det förmenta ringa resultatet
vid undervisningen, utan i stället ett
förvändt förfaringssätt därmed. För öfrigt vore
materielen snarare för liten än för rik. Tills
nu hade åskådningsundervisningen i våra
skolor varit högst obetydlig, den började
med ökad materiel och metoder först nu
vinna större omfång. Åskådlighet vid
undervisningen klarade begreppen, tyglade
fantasien, undanröjde falska föreställningar och
gaf stöd åt minnet.
Resolutionen antogs.
Folkskolan som bottenskola. Inledare var
folkskoleinspektören Vockatz i Söderhamn.
Tal:n trodde det vara af social "betydelse,
örn barn af alla samhällsklasser finge en tid
åtnjuta samma undervisning, men hyste ock
farhågor att folkskolans mål kunde
förryckas, därest den skulle tjäna som underlag
eller »inledare» åt läroverket. Dock funnes
redan faktiskt en del skolor, som stode i
intimt förhållande till läroverket: folkskolorna
i städerna. Från folkskolans första klass kunde
nu barnet komma in i läroverkets första. Det
skulle vara till större fromma för barnet, om
det finge undervisas en något längre tid af
en och samme lärare och icke för tidigt
slitas mellan olika regimer.
Inträdesfordring-arna till läroverket borde därför vara sådana,
att barn från folkskolans andra klass kunde
öfvergå till motsvarande klass vid läroverket.
Tyskan kunde godt skjutas fram till andra
klass, då större mognad hos barnet, än hvad
fallet nu vore, kräfdes vid en läroanstalt, där
tyngdpunkten låge på hemarbetet.
En kommitté, bestående af hrr Vockatz
och ordförandena i sydöstra Helsinglands
kretsar, skulle frambära detta mötets
önskemål till centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening med begäran,
att den ville rörande saken i fråga sätta
sig i förbindelse med kommitterade för
läroverksreformen.
Frågan om »särklasser for forsinkede
barn» inleddes af hr Nicolaisen.
Af anförandet framgick, att i Norge
existerar en lag om särskilda klasser för i ett
eller annat afseende efterblifna barn. Icke
blott moraliskt och intellektuellt försummade
barn afskildes från de öfriga och indelades i
klasser allt efter förmåga utan äfven sådana,
som blifvit efter på grund af sjukdom. För
en del funnes »hjälpklasser» hvilka dock ej
vore att rekommendera. I dessa sserklasser
undervisades 12, högst 15 elever. För
moraliskt försummade funnes tvångsskolor, där de
finge stanna, tills de visat sig få den stadga,
att de kunde samundervisas ined de öfriga
o. s. v. .- allt tydande på rätt invecklad
organisation.
Utom dessa fyra diskussionsfrågor höllos
fyra föredrag. En efter förhållandena rätt
afsevärd utställning af kartor, däribland
icke mindre än 5 reliefer, och en mycket
instruktiv plankarta öfver Norge från
Par-maiins Lseremiddel-anstalt, svensk, norsk och
dansk lärobokslitteratur, slöjd m. m. var
anordnad i samband med mötet.
Nästa möte hålles inom två år i
Söderhamn. P. S.
LITTERATUR
Nytt i bokhandeln.
Sängbok för skolan af O. L. Svensson. Sthm,
P. A. Norstedt & söner. 3:e uppl. l kr.
Grunddragen af döfstumundervisningens
utveckling i Sverige af A. F. Nyström. 2:a haft.
Första tidehvarfvets första period 1750-1800.
l kr. 25 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
