Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (1,015.) 12 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det af varm öfvertygelse besjälade
föredraget mottogs med lifligt bifall.
Efter ytterligare sång af föreningens
manskör lämnades af komm. G. Lundblad,
sällskapets sekreterare, en kort redogörelse för
sällskapets utveckling sedan förra festen i
Linköping 1898.
Särskildt påpekade talaren, huru denna
organisation vunnit större anslutning ej blott af
präster, utan af organister, kantorer och
folkskollärare, hvilket vore glädjande, då man
just från de senare kunde påräkna så stor
hjälp till vinnande af det mål, föreningen satt
som sitt.
Efter gemensamt af sjungande af sv. ps.
1: 7 aftågade deltagarne till
elementarläroverkets bönsal, hvarest förhandlingarna skulle
äga rum.
Sedan val af funktionärer försiggått,
därvid biskop Ullman utsågs till ordf.,
afsändes telegram till konungen och
diakonissanstalten, som samma dag firade sitt
50-års jubileum.
Utgifvaren af föreningens nya koralbok,
komminister G. Lundblad, redogjorde
därefter i ett kort föredrag för de grunder,
efter hvilka den blifvit utarbetad. Man hade
såväl till melodi som rytm och harmoni
sökt återföra koralerna i deras äldsta,
ursprungliga form. Såsom källor hade man
nästan uteslutande användt 1697 års
koralbok.
Kontraktsprosten R. Norén redogjorde
därpå i korthet för och påvisade lagarna
för koralernas olika rytm. Vid flyktigt
betraktande förefaller denna tämligen
oregelbunden, men vid närmare granskning
befinnes den i allmänhet vara enkel och följa
bestämda, naturliga lagar. Att sådana
koraler ej heller äro svåra att lära, visades
därpå åskådligt under den med stort
intresse följda lektionen med 25 st.
folkskolebarn från Västerås. Såsom uttryckligt
villkor hade förut bestämts, att dessa barn
aldrig förr sjungit rytmiska koraler utan
endast Haeffners. Sedan de låtit höra en
sådan koral utantill, gaf prosten Norén dem
några små stödjepunkter för minnet
beträffande dess rytm samt sjöng den sedan
själf för barnen en gång. Därpå sjöngo
lärare och barn tillsammans; och
förvånansvärdt lätt lärde sig barnen rytmen.
Sedan barnen aftågat, företogs öfning
med hela församlingen. Att den rytmiska
koralsången efter en sådan förberedande
åskådningsundervisning och under den
liflige och medryckande prosten Noréns
ledning gick »som en olja» och tog sig
ståtligt ut, var icke underligt, särskildt om
man betänker, att den sjungande
församlingen bestod af präster, gamla
student-sångare, organister och folkskollärare, de
flesta tämligen tränade i sång och med ett
notblad i handen att se efter.
Som tiden nu var långt framskriden,
beslöts att uppskjuta diskussionen till nästa
dags f. m., och af slötos förhandlingarna vid
1/2 5-tiden.
Vespergudstjänst
hölls sedan i domkyrkan kl. 7,15 efter
särskildt uppgjord liturgisk ordning.
Festpredikan hölls af domprosten H. Björnström,
och var hela gudstjänsten med sina körer
och antifonier samt icke minst den lifliga
och kraftiga församlingssången synnerligen
tilltalande och stämningsfull.
Liturgisk morgonbön
hölls kl. 8,30 följande dag, äfven den i
domkyrkan. Om den kan fällas samma
omdöme som om vespergudstjänsten.
Därefter fortsattes förhandlingarna uti
läroverkets bönsal med föredrag af direktör
J. Morén om koralpreludier.
Tal:n påpekade särskildt, huru preludierna
sällan äro, hvad de böra vara: en inledning
till psalmen, utan ett musikaliskt lappverk,
ett hopande af ackorder eller omotiveradt
fantiserande. I stället borde alltid i preludiet
återfinnas psalmens karaktär så till rytm som
melodi, och där organisten ej ägde den
musikaliska utbildning, att han själf kunde
åstadkomma något i den vägen, vore det bättre
att använda goda skrifna preludier eller helt
enkelt en strof af psalmen.
Föredraget belönades med lifliga applåder.
Diskussionen i koralfrågan
började med frågan: »Hvilken plan bör
följas vid psalmsångöfningarna i folkskolan, för
att största möjliga antal koralmelodier må
under skoltiden hinna inläras?», och
inleddes denna fråga af folkskolläraren O.
Haglund i Garpenberg.
Han redogjorde först för en plan, som i
många år följts i hans skola och visat goda
resultat. Omkring 60 melodier till våra mest
vanliga psalmer hade utvalts. Till dessa hade
sedan valts lika många texter med innehåll,
lämpadt efter katekesen och bibliska historien,
dels ock afsedda för större högtider m. m.
Dessa hade sedan ordnats i närmaste
öfverensstämmelse med planen för
katekesundervisningen. Första dagen af läsåret hade vid
morgonbönen i stället för bibelläsning
kateketiskt behandlats t. ex. en nyårspsalm, hvars
melodi under en följande sångtimme något
öfvats. Af denna psalm hade sedan under
hela den veckan sjungits två eller flera
versar vid morgonbönen, utan vidare öfning. Vid
veckans slut hade så i stället för den å
öfriga dagar vanliga bibelläsningen vid
bönestunden genomgåtts en ny psalm, med
anslutning till hvad som under veckan blifvit
läst i kristendom, och hade denna sedan
sjungits följande vecka o. s. v. Under 30 veckors
skolgång på året hade sålunda öfvats 30
psalmer. Nästa år nya 30 på samma sätt.
Följande året börjades åter med de första 30
o. s. v., så att barnen i III och IV klasserna
åter fått sjunga samma psalmer, som de sjungit
i I och II, hvarigenom de kunnat bättre lära
sig melodien." En del versar hade lärts utantill.
Därefter redogjorde inledaren för en
enkel metod vid sångundervisning i
allmänhet och särskildt för gehörets uppöfvande.
Föredraget, som framställdes tämligen
fritt, belönades med särdeles lifliga
applåder, och anhöll mötet, på förslag af
kontraktsprosten Norén, att det måtte så
fullständigt som möjligt införas i tidskriften
»Kyrkosången».
Följande förslag till resolution
godkändes:
a) Åt den till folkskolans minimikurs
hörande undervisningen i kyrkosång bör — med
stöd af sista normalplanens erkännansvärda
anvisningar — ägnas mera tid, intresse och
omsorg än hittills oftast skett.
b) För att vid psalmsångöfningarna
åtminstone ett 60- eller 80-tal koralmelodier under
skoltiden må hinna inöfvas, är af stor vikt,
att vid dem följes en väl genomtänkt och
praktiskt anlagd plan.
c) På det att jämte inledarens äfven andra
dylika af praktiserande skolmän utarbetade
planer må blifva bekantgjorda och profvade,
uttalar förbundsfesten önskvärdheten af, att
sådana insändas till centralkommitténs
sekreterare för att bringas till stiftskretsarnas och
genom dem till skolornas kännedom.
Klockan 11,45 aftågade förbundsfestens
deltagare — under stor tillslutning från
stadsbornas sida — genom staden till
Vasaparken. Med landshöfding och biskop i
spetsen, närmast följda af präster, som sjöngo
studentsånger, påminde det hela ganska
mycket om Uppsala vid vissa tillfällen.
Sedan deltagarne uppställt sig kring Gustaf
Vasas byst, sjöngos dels fyrstämmiga, dels
enstämmiga sånger, hvarpå landshöfding
Versäll höll tal och utbragte ett lefve för
kung och fosterland. Efter ytterligare sång
aftågade skaran. Framför rådhuset blefvo
många uppskrämda genom ropet:
»brandkåren kommer!» Den kom också samt
stannade framför rådhuset. Lyckligtvis var
den utkommenderad blott för öfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
