Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (1,016.) 19 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
Katekesutanläsningen hade ingen vän i
d:r Petrén. Han säger härom:
Det är nödvändigt, att vid denna
utanläsning en viss begränsning iakttages, så att icke
för mycket föresättes till utanläsning utan
inskränkes till det viktigaste, till det, som är af
den art, att innehållet bäst återgifves
därigenom att lärobokens egna ord användas.
D:r Petréns intresse för folkskolan, hans
folkliga läggning, praktiska förstånd,
godmodiga väsen och humana uppträdande
gjorde honom synnerligen omtyckt af
lärarepersonalen i hans stora
inspektionsdistrikt - det räknade ej mindre än omkring
600 lärare och lärarinnor. De visste sig
hafva en vän i sin inspektör, hvarför hans
inspektioner motsågos med glädje, utom af
de skolråd och lärare, som på något sätt
voro försumliga.
Ett bevis på det förtroende, hela stiftets
lärarekår hade för d;r P., är hans val till
ordförande vid det stora
stiftsfolkskollärare-mötet i Lund år 1886.
Hvad han själf tänkte om sitt distrikts
lärare och lärarinnor framgår af följande
yttrande:
Det är mig synnerligen kärt att kunna
lämna det vitsordet, att de lärare och lärarinnor,
som tillhöra detta inspektionsområde, i
allmänhet förtjäna loford såsom dugliga och
med mycken framgång utöfvande det viktiga
och ansvarsfulla kall, som blifvit dem
anförtrodt.
Folkhögskolan har icke alltid setts med
blida ögon af vårt prästerskap, särskildt det
äldre. Men kyrkoherden P. var en vän
äfven till denna skola. Under sin 20-åriga
inspektörstid för länets folkhögskolor lärde
han allt högre och högre uppskatta dessa
skolors betydelse. Fjärran från allt
pedanteri värderade han de friare former, i hvilka
folkhögskolorna röra sig. Samma
egenskaper, som till vunno honom föl
jskollärarekå-rens sympatier, gjorde honom omtyckt och
uppburen af folkhögskolans män.
Sina önskningar om folkhögskolan har
han vid afskedet uttryckt sålunda:
Detta mitt lämnande af
inspektörsbefattningen sker med den innerliga önskan, att
ifrågavarande folkhögskolor måtte komma att
fortskrida i samma goda riktning som hittills
och kunna kraftigt inverka på eleverna till deras
sannskyldiga väl och bidraga till danandet af
karaktärer, som med allvar arbeta för det,
som rätt och godt är och som åsyftar
fosterlandets bästa.
I lärarinneseminariet var d:r Petrén en
af både lärarinnor och lärjungar gärna sedd
gäst. I egenskap af ordförande i styrelsen
för denna läroanstalt kom han också ofta
dit, åhörde lektionerna och samtalade
vänligt med lärarinnor och elever. Då och i
sina afsTutningstal vid examina gaf han på
grund af sin rika erfarenhet många
praktiska råd och vinkar af största betydelse
för de blifvande lärarinnorna.
Hans praktiska duglighet togs på många
andra sätt i anspråk såväl af landstinget
som af stiftets prästerskap, häradet och de
församlingar, i hvilka han verkade.
Såväl folkskolan som. folkhögskolan och
lärarinneseminariet skola länge i kärt minne
bevara d:r Petrén för den kärlek, det nit
och det intresse, hvarmed han omfattat
dem alla. »Med kraft och glädje högg han
in i arbetet, och då den gamle
kyrkoherden vid sekelpromotionen i fjor kransades
som jubeldoktor, kunde han mottaga den
sällsynta lagern i medvetandet, att han
förtjänade den ej endast ined ålderns rätt utan
därför, att han ärligt sträfvat för att göra
vetandet till en egendom för alla.»
Carl David Edvard Petrén föddes i Ö. Eyds
socken af Linköpings stift den 14 april 1825.
Hans fader var mjölnare. Sonen blef student
i Lund 1842, prästvigd 1848 och filosofie
doktor 1850; tjänstgjorde i 8 år vid
universitetsbiblioteket i Lund. Han utnämdes till
kyrkoherde i Halmstad och Sireköpinge af
Malmöhus län 1868. Änkling blef han 1894, och han
efterlämnade vid sin död 12 barn, af hvilka
de 11 aflagt studentexamen och de flesta
slagit sig på läkare- eller juristbanan. En son,
docenten i praktisk medicin Karl Petrén, är
medlem af skolrådet i Lund.
Nils Lundahl.
Sjunde allmänna
flickskolemötet.
Mötets allmänna prägel.
Under förliden vecka hölls på tisdagen,
onsdagen och torsdagen i Stockholm ett
allmänt svenskt flickskolemöte, som enligt
utgifna medlemsförteckningar var besökt af
567 lärarinnor och lärare, men lärer haft
ännu något tiotal flera deltagare, tillkomna
efter första mötesdagen. Det var alltså ett
ovanligt stort möte. Det var tillika ett
ovanligt godt och innehållsrikt möte.
Ämnena voro till största delen af allmännare
intresse, delvis af stor pedagogisk vikt, och
de inledande föredragen voro både vid de
allmänna sammankomsterna och i
sektionerna nästan alla präglade af logisk
klarhet, utmärkt form och ledigt framförande.
Mötet lämnade därför ock utan tvifvel
sällsynt god behållning åt deltagarne och
bildar i mer än ett afseende ett ljust minne.
Mötet inleddes med gudstjänst, för
hvilken en särskild kantat var skrifven. Till
ordf. vid mötet valdes biskop von Schéele,
hvilken både som eforus och dessförinnan
som flickskolerektor visat lifligt intresse för
den kvinnliga undervisningen. Till v.
ordf. valdes fröken Anna Sandström samt
professor H. Hjärne och, enär prof. H.
var hindrad under en del af mötet,
assistenten d:r C. R. Martin.
Med mötet var förenad en utställning af
undervisningsmateriel och skolarbeten,
ganska rikhaltig, men endast i fråga om en
del försök med den nya
färgteckningsmetoden (med pensel och kritor) erbjudande
någon nämnvärd olikhet mot föregående
skol utställningar. Till mötet anknöt sig
äfven bildandet af en flickskoleförening,
som vi omnämna i särskild notis.
Af 31 på 7 sektioner fördelade
»speciella frågor» medhunnos de allra flesta,
ehuru blott timmarna 2-4 e. m. på
tisdagen och onsdagen voro anslagna däråt.
För dem bland dessa frågor, som torde för
flertalet af våra läsare hafva störst intresse,
eller kristendomsfrågorna, redogöra vi i ett
följande nummer.
Af 11 uppställda »allmänna frågor»
behandlades 9, några medels ganska
uttömmande öfverläggningar, andra nästan blott
genom inledande föredrag. Vi skola nu
söka ge en kort öfversikt af dem bland
dessa frågor, som vi tro mest intressera
våra läsare.
Skolans arbete för allmänbildning
var första mötesdagen ämne för ett
föredrag af fröken A. Whitlock. Talarinnan
dröjde särskildt vid uppfostrarens kärlek
till sitt kall, vördnad för barnasjälen,
behof af att vara ej blott ämneslärare utan
äfven människa samt att ständigt utveckla
sig allt mera som människa och härför
särskildt använda de långa sommarferierna.
Därjämte föreslogos som praktiska åtgärder
för allmänbildnings bibringande åt
lärjungarna dels inskränkning af utanläsningsstoffet
i grammatik, historia och kristendom, dels
försök att genom utsträckt användning af
parallellklasser låta lärjungarna få en mera
eller mindre omfattande undervisning i
hvarje ämne, allt efter deras olika håg för
ämnet; denna senare anordning förutsatte
emellertid, att samma ämne skulle läsas
antingen på samma tid i båda
parallellklasserna eller i den ena på en tid, då den
andra vore ledig. Slutligen förordades mera
fristående föredragsserier i allmänbildande
ämnen (och, om möjligt, med anknytning
till dagshändelserna) för en större del af
skolan gemensamt, äfvensom utflykter och
museibesök. - Biskop Scheele tillade några
ord om kristendomen såsom den inre
enheten i all god allmänbildning.
Om historieunder visning en
höll därefter prof. Hjärne ett inledande
föredrag, hvari han lade
vetenskapsmannens kritiska måttstock på historiens
behandling äfven som skolämne. Historiens
uppgift vore att skildra sammanhanget i
människolifvets utveckling, särskildt i och
genom statsutvecklingen, och därför borde
de för samhällslifvets utveckling viktigaste
skedena behandlas utförligast, sagotiden och
vår egen forntid inskränkas, sägner och
obevisade uppgifter utelämnas, medeltiden
skildras väsentligen som katolska kyrkans
historia, sambandet mellan svensk och
allmän historia mera klargöras och i vårt
svenska samhälles utveckling, för hvilken
Gustaf Vasas verksamhet vore
grundläggande, största vikt fästas vid senaste
århundradet.
En härifrån väsentligen afvikande
uppfattning, stödd på pedagogisk erfarenhet
om barnanaturens behof och intressen,
häfdades af fröken Sandström och prof..
Lundell, | hvilka båda höllo på sågo- och
vikinga-tideii som en god bakgrund för
uppfatt-ning^n af den följande utvecklingen, ville
ha mänskliga karaktärer, dem barnen kunde
älska eller, låt så vara, hata, till
hufvudpunkter i skildringen och därför lägga mera
vikt på perioder med dramatiskt lif och
skarpa personliga motsatser än på sådana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
