Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (1,016.) 19 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
421
verket endast frammanar det * antika
förfallets lifsleda. Lifvets helgd försvinner.
Hvad äro de många själfmorden annat än
ett utslag af denna stämning? Man flyr f rån
lifvet liksom från ett tråkigt sällskap.
Eedan hos ungdomen börjar man märka
yttringar-af detta obehärskade stämningslif,
af denna otålighet, ..som . man, i hemmen
icke har hjärta att undertrycka, därför att
man icke vill neka barnen något för att ej
hämma deras lyckokraf - liksom om icke
den spänstighet, som de ouppfyllda
önskningarna ge, vore en vida större lycka än
att alltid få sin vilja fram, hvilket är den
största olycka.
Och hur farlig är ej sådan riktning för
oss svenskar, så lyriska till hela vår
anläggning! Vår historia visar oss fragment
af personer, som helt visst skulle ha
kunnat blifva någonting helt och stort. Men
de ha ej haft kraften att stå emot, de ha
låtit för mycket leda sig af stämningen.
Och denna obehärskade stämning är
särskildt farlig för våra kvinnor.
Hvad är då att göra? Icke går det an
att gå tillbaka till det gamla, att göra
undervisningen torrare och ställa sig fientlig
mot barnens stämningslif. Man måste söka
förena arbete och stämning, söka få stämning
öfver arbetet genom att omsätta den i hänförelse.
Man måste göra hvardagarna festligare, så
behöfves ingen dådlös feststämning. Man
smyckar sitt hus med klangrosor, men man
bygger icke sitt hus däraf. Lifvet kräfver
icke blott evangelium utan äfven lag. Det
är ej blott färg och ton utan äfven
plastik och linjens renhet.
»Rak var din väg som solvägen», heter
det i Heidenstams Birgitta, »och därför hann
du den andra stranden. Men hvart hinner
den oroliga, som vänder med hvar vind?
Sjuttio år föra honom ej längre än en dag.
Han vänder sig i ring, och vaggan och
båren når han med båda händerna utan
att ha byggt ett vidsträckt rike emellan
dem.»
Föredraget, som föranledde ett
kortare instämmande från biskop von
Schéeles sida, hälsades med lifligt och
långvarigt bifall.
Det andra föredraget, som hölls af
medicine doktor fröken Karolina
Widerström, rörde »hygienen såsom
läroämne i våra flickskolor och detta
ämnes utsträckning» samt behandlade en
fråga, som hittills icke varit föremål
för diskussion vid våra Skolmöten, men
som förr eller senare måste tränga sig
fram och vinna beaktande åtminstone
vid hela den kvinnliga undervisningen,
och särskildt vid våra kvinnliga
seminarier.
Efter en kort öfversikt af hvad som
hittills åtgjorts för införandet i skolan af
undervisning i anatomi, fysiologi och
hälso-lära, framhöll fröken Widerström, att vid
undervisningen däri ett viktigt kapitel ännu
saknas, nämligen det, som rör
köns-lifvet. Detta ämne är ytterst viktigt på
grund af dels den ingripande roll det spe-
lar i fråga om flera sjukdomar, dels och framför
allt därför, att det står i det närmaste samband
med individens förhållande till släktet.
Tusentals kvinnor ha djupt beklagat, att de
ej fått inhämta tillräcklig kunskap på detta
område, och insett det ur pedagogisk
sjni-punkt absurda i att undervisning angående
detsamma saknas. För läkaren står det
klart, att detta område måste . ^ara med.
En och annan, naturvetenskapligt bildad
lärarinna har visserligen upptagit det. Intet
förbud mot att taga det med finnes. Men mer
än ett exempel finnes på, att en lärarinna,
sorn af pliktkänsla manats att taga det med,
blifvit illa bedömd därför och beskylld för
oblyghet och brist på grannlagenhet. Så
besudladt har detta område af det
mänskliga lifvet blifvit, att vi blygas därför. Vi
segla här med ett stort lik i lasten. Så
långt ha vi aflägsnat oss från naturen, och
så föga ha vi gått framåt i verklig kultur,
att vi icke kunna se saken sådan den är.
Gamla medeltidsföreställningar om celibatet
såsom ett högre ideal finnas ännu kvar, ett
åskådningssätt, som åtminstone ej har
någon grund i bibeln, i hvars
skapelsehistoria det heter: »Föröken eder och
Uppfyllen jorden!»
Här är nu fråga om flickskolan, men
ta-larinnan var för sin del öfvertygad om, att
ämnet var af lika stor vikt äfven för
goss-skolorna.
Men en riktig uppfattning af denna sak
felas ännu i hög grad i hemmen.
Föräldrarnas hela diktan och traktan tyckes vara,
att barnen ingenting skola få veta härom.
Man tiger för barnen, och man ljuger för
dem. Ett normalt barn vill gärna ha reda
på allt, äfven på hvarifrån småbarn komma,
och man svarar dem, att de ingenting
kunna få veta därom, så länge de äro barn,
eller också afspisar man dem med den
gamla historien om storken. Eller om
föräldrarna äro religiösa, säga de, att de små
barnen komma från Gud, men utan att
gifva någon upplysning om sättet.
Emellertid lägga barnen noga märke till att
föräldrarna ogärna inlåta sig på detta ämne.
Denna hemlighetsfullhet eggar barnen. De
ha öppna ögon och öron. De få ändtligen
veta sanningen af kamrater och tyvärr ej
af de bästa kamraterna. De få för sig, att
vid detta område låder någonting skamligt,
och att föräldrarna skämts för att tala om
för dem det verkliga förhållandet. Sålunda
har den föreställningen bränts in i deras
själ, att hela detta område är någonting
fult. Och dock är det ett sådant område,
att kunskapen därom enligt naturens ordning
borde ena och sammanbinda familjen,
fastare tillknyta bandet mellan föräldrar och
barn och mellan syskonen. ’Barnet borde
veta, att dess moder burit det inom sig,
att hon födt det med smärta, men äfven
med glädje, att dess tillkomst för
föräldrarna varit en innerlig glädje. Om
föräldrarna svarade på barnets frågor angående
denna sak och lärde det förstå detta
områdes helgd, skulle det få en afsky för allt
lättsinnigt och rått tal därom, och det skulle
undfly umgänget med sådana kamrater, som
föra sådant fult tal.
Särskildt viktigt och välgörande vore det
för de unga i Öfvergångsåldern, då drifter
och begär vakna, för hvilka de hittills
varit främmande, att ha fått kännedom om
detta område och kunna uppriktigt tala med
sina föräldrar därom. De skulle lära sig
förstå, att detta nya, som rör sig inom
dem, icke är ett ondt, utan ett godt, att
det icke bör förkväfvas, utan behärskas, så
att man icke kränker andras rätt, deras,
som skola gifva lif, så väl som deras, som
skola få lif.
Talarinnan framhöll vikten af att skolan
upptager detta område, men på ett
grann-laga sätt och så, att hon därvid sätter sig
i beröring med föräldrarna, så att icke
hemmet och skolan komma i strid. När
hemmet och skolan samverka på detta
område i en rätt riktning, skall i och med
detsamma ett stort steg vara taget till
släktets både fysiska och etiska fullkomnande.
Det utmärkta och finkänsliga
föredraget gjorde ett starkt intryck, och
alla de följande talarne - biskop K.
H. G. von Schéele, rektor L. M. Waern,
fröken H. Casselli, fröken Anna
Danielsson, fröken Maria Aspman och
medicine doktor fröken Anna
Steck-sén yttrade sig i väsentligen samma
riktning.
Barnhem och skyddshem.
Med anledning af 1898 års
revisorers framställning om vissa
förändringar i organisationen af Stockholms
stads uppfostringsanstalt för flickor
tillsatte fattigvårdsnämden en
kommitté för utredning af frågan. Denna
kommitté har föreslagit,
att Stockholms stads uppfostringsanstalt för
flickor, hvilkens namn hädanefter skulle
vara Stockholms stads flickliem, måtte
bibehållas i hufvudsak vid sin
hittillsvarande karaktär, dock med den förändring, att
hemmets flickor i regeln skulle erhålla den
bokliga undervisningen i folkskolan, samt
att därjämte snarast möjligt måtte för
vanartade flickor upprättas ett skyddshem, som
skulle förläggas till lämplig plats i stadens
närhet och till hvars upprättande skulle
användas medel från en för ändamålet
tillgänglig fond.
Allt för ofta har man hittills
förblandat begreppen barnhem och
skyddshem, d. v. s. anstalter för värnlösa
barn samt anstalter för vanartade
och moraliskt vanvåroade barn. Det
ifrågavarande förslaget afser att, hvad
Stockholm beträffar, göra ett slut på
detta missförhållande, r
På grund af bortresa träffas
denna tidnings utgifvare icke för
närvarande. Alla skrifvelser i
redaktionsangelägenheter adresseras: Svensk
Läraretidning, Stockholm N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
