Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (1,018.) 3 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
skqleinspektör i Östergötland 1867-71,
.i Värmland 1877-83, i Södermanland
1884-86 och 1887-91 i den
Strängnäs stift tillhörande delen af Stockholms
län. Han hade därjämte suttit som
medlem i de flesta fplkskolekommittéer
under 1870- och 1880-talen och utvecklat
en omfattande verksamhet som
läroboks-fprfattare.
Under det årtionde, som kanslirådet
Kastman varit folkskolebyråns chef,
hafva en mängd viktiga förändringar
kommit till stånd i fråga om
skolväsendets organisation m. m.
Så blef 1892 reglemente utfärdadt f or
Småskollärarnes uiiderstödsanstalt, och
sammanträden mellan skolråd och
lärarepersonal blefvo i lag påbjudna. Året
därpå fastställdes nya formulär för
skolrådens uppgifter om folkundervisningen,
och 1894 stadgades viktiga förändringar
-i fråga om statsbidrag för
gossundervis-ningen i slöjd. Detta ämne blef nu också
obligatoriskt vid seminarierna, hvilkas
stadgar i öfrigt ändrades. Ar 1895
fastställdes fyra månaders uppsägning för
småskolans lärarepersonal, 1896
utfärdades kungörelse angående statsbidrag
för undervisning i kvinnlig slöjd, och
profårskurs inrättades vid
folkskollära-rinneseminarierna liksom lag utkom
angående blindundervisningen, 1897 fick
seminariernas lärarepersonal pensionsrätt,
och stadga utkom angående pröfning vid
de under offentlig kontroll stående
små-skoleseminarierna.
Från de senare åren må nämnas
åtgärder för lärarebristens haf vande
(parallellklasser samt två nya seminarier),
löneförbättringar för folk- och
småskolans lärarepersonal samt för lärare och
lärarinnor vid seminariernas
öfningsskolor, ökade anslag för folkhögskolorna
m. m.
Kanslirådet Kastman lämnar i öfrigt
efter sig i arf åt den svenska folkskolan
en ny folkskolestadga, en ny
normalplan och en ny upplaga af folkskolans
läsebok. I tillkomsten af dessa har
han verksamt deltagit.
Det erkännandet må slutligen gifvas
honom nu vid hans förestående afgång
från den viktiga chefsplatsen, att han
alltid i stort sedt sökt värna om
lärarepersonalens rättigheter så i fråga om
löner och öfriga förmåner som ock
beträffande den rättsliga ställningen.
Lärarekåren har vetat att den i
kanslirådet Kastman haft en vän, till hvars
stora rättrådighet och varma medkänsla
den alltid kunnat lita.
Redan då rektor Kastinan utnämdes
till kanslirådet Bruhns efterträdare, ville
man. i invigda kretsar veta, att till
platsens innehafvare varit påtänkt den, som
i nästkommande september månad
tillträder densamma, nämligen
folkskoleinspektören i Norrköping fil. d:r Ivar
Adolf Lyttkens.
Son till godsegaren och
riksdagsmannen I. Lyttkens å Skedala i Halland,
föddes han 1844 i Gustafs församling i
Malmöhus län. Sedan han åtnjutit
undervisning i folkskola samt vid
läroverken i Halmstad och Göteborg, blef han
student i Lund 1862, fil. kand. 1867
och promoverades till filosofie doktor vid
jubelfesten 1868. "År 1870 blef han
docent vid sydsvenska universitetet och
var samtidigt adjunkt vid Lunds
allmänna läroverk. Dessa
befattningar lämnade han den l juli 1876,
då han tillträdde den
folkskoleinspek-törsbefattning i Norrköping, hvilken han
alltsedan innehaft.
Han har arbetat som medlem i de
flesta kommittéer, som haft att granska
folkskolans läroböcker samt omarbeta
normalplanen och folkskolans läsebok.
Själfständiga arbeten i pedagogiska och
metodiska ämnen föreligga af honom, liksom
han tillsamman med professor F. A. Wulff i
Lund utgifvit en mängd arbeten om vårt
modersmål och dess rättskrifning samt i
förening med kanslirådet Kastman en
ordlista öfver svenska språket.
Om det sätt, hvarpå d:r Lyttkens
fattat och fyllt sin uppgift som
folkskoleinspektör i Norrköping finnes icke mer
än en tanke. Vid flera tillfällen och
senast i våras, då d:r Lyttkens firade
sitt 25-årsjubileum som
folkskoleinspektör i Norrköping, hafva vi haft
anledning att framhålla det villiga och
varma erkännande, som från alla håll äg1
näts hans framstående egenskaper som
skolchef, hans stora nit för skolans
utveckling i rätt riktning, hans rika
personlighet, som har förmåga att inspirera
och intressera lärarekåren samt göra
dess lifsgärning lätt samt skolans lif
ljust och gladt, och det har öppet och
tacksamt blifvit sagdt, att den höga
ståndpunkt, som Norrköpings
folkskoleväsen intager, i vidsträckt mån är d:r
Lyttkens förtjänst.
Detta framgår ock af de uttalanden,
som utnämningen föranledt uti
Norrköpingspressen.
Norrköpings Tidningar säger:
Det är med vemodsfulla känslor, vi med’
dela vår stads invånare denna
underrättelse. Ty, så giädjaride utnämningen i och
för sig själf än är, måste vi dock beklaga
den förlust, staden därigenom gör.
Kanslirådet Lyttkens’ förtjänster om vårt
folkskoleväsende, som länge utgjort föremål för
andra stadssamhällens beundran, äro
nämligen för väl kända att här behöfva
närmare beröras. Äfven inom stadsfullmäktige,
hvilkas vice ordförande hart i några
år-varit, kommer han, initiativkraftig och i hög1
grad intresserad för stadens angelägenheter
som han varit, att lämna efter sig ett
tomrum, som blir svårt att fylla. Också å andra
områden kommer hr Lyttkens’ bepröfvade
duglighet att i icke ringa mån saknas. A
andra sidan kan man icke förtänka
vederbörande att vilja tillgodogöra sig* en så
dugande kraft som hr Lyttkens, och oss
återstår endast att tillönska den allmänt aktade
och afhållne mannen lycka och framgång- i
den nya verksamhetssfär, dit han iiu blifvit
kallad.
Och Östergötlands Dagblad tolkar
sålunda stadens saknad och svenska
folkskolans förhoppningar:
När d:r Lyttkens mottagit kallelsen till
chefsplatsen för folkskolan, har det utan
tvifvel skett m?,d bortseende från egna
personliga hänsyn och önskningar och endast
med tanke, på de större möjligheter, denna
chefsställning erbjuder att gagna den sak,
åt hvilken han ägnat sin lifsuppgift. D:r
Lyttkens namn har också en så god klang
inom den talrika kår, hvars chef han nu
blifvit, att man kan vara alldeles viss om,
att hans utnämning där kommer att hälsas
med glädje och stora förväntningar.
D:r Lyttkens har under de 25 år han
här på platsen ägnat sina krafter åt
folkskolans tjänst förvärfvat sig rik erfarenhet
om folkskolans behof och
utvecklingsmöjligheter, och den omständigheten, att hans
tro på, intresse för och kärlek till
folkskolan och dess uppgift ej någonsin mattats
under alla dessa år, utgör det bästa beviset
för att ännu har folkskolan för honom stora
utvecklingsmöjligheter utöfver den
rang-ställning, hvartill han fört den här i
Norrköping.
På den plats, till hvilken d:r Lyttkens nu
kallats, kräfves just en man med dessa
förutsättningar, en man, som möter
folkskolans trogne och nitiske tjänare med
förtroende och förståelse, därför att deras mål
äfven är hans mål - folkskolans utveckling
till en allt rikare kulturbärare åt vårt folk.
Af öfriga pressorgan yttrar
Aftonbladet bland annat:
Den förhoppning, åt hvilken äfven vi
härom dagen gåfvo uttryck, att ledningen af
det svenska folkskoleväsendet måtte vid
kanslirådet Kastmans förestående afgång
öfverlämnas åt en ung och
reformintresserad skolman, har visserligen icke
bokstafligen uppfyllts, men det kan ju hända, att
den nye byråchefen, ehuru icke längre ung
till åren, kommer att visa sig ung till
sinnes.
D:r I. A. Lyttkens kvartssekellånga
verksamhet som inspektör för Norrköpings
folkskolor ger rätt att räkna därpå. Det
vittnas allmänt af dem, som följt hans
verksamhet där på nära håll, att häri är en
betydande organisatorisk begåfning, som visst
icke är rädd för att bryta med gammal
slentrian, ehuru hans skaplynne bjuder
honom att gå varsamt fram och nöja sig med
att taga ett litet steg, när det icke går för
sig att taga ett stort. Det är gifvet, att
hans verksamhet som inspektör måste
inskränka sig till dylika småreformer, men
med dem har han" likväl lyckats att gifva
Norrköpings folkskola en rangplats inom det
svenska folkskoleväsendet.
Man känner emellertid, att hans mening
oin folkskolans plats i
undervisningssystemet är den, som hans far, riksdagsmannen
L Lyttkens, gaf uttryck i sin motion 1892,
att folkskolan redan nu sättes i intimare
samband med elementarskolan. Vid 1898
års kyrkomöte uttalade han vissa önskemål
i afseende på katekesundervisningeii, som
ej syntes honom tillräckligt tillgodose de
olika åldrarnas olika fattningsgåfva.
Allt detta berättigar skolans vänner
och dess lärarekår att med glada
förhoppningar hälsa utnämningen af den
nye chefen för folkskolebyrån. Vi äro
öfvertygade, att af de män, hvilka i
sammanhang med kanslirådet Kastmans
afgång blifvit ifrågasatta som eventuella
efterträdare, ingen skulle mötts med mera
förtroende, och sympati än hvad fallet
är med d:r Lyttkens. Om utnämningen är
från vår ståndpunkt sedt intet annat än
godt att säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
