Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,024.) 14 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
549
ka af en lärare på en gång kunna
undervisas, bör genom lag vara bestämdt, hvarvid
hänsyn bör tagas såväl till lokal som till
olika slag af skolor.
På eftermiddagen företogs en utfärd i
den vackra skärgården. Biljetter för
deltagande i utfärden löstes å byrån till
ett pris af l kr. Flottans befäl,
riksdagsmannen A. E. Lindvall och hr C. J.
Börjesson hade välvilligt ställt ångslupar
och barkasser till bestyreisens
förfogande. Klockan 4 afgick den ganska stora
flottiljen med musikkår i främsta
ång-slupen till Kungsholms fästning. De
många »skolmänniskorna» mottogos af
fortbefälhafvaren, kapten Norrman.
Deltagarne delades nu i grupper af ett
50-tal i hvarje, som omhändertogos af
en officer, en sakkunnig ciceron sålunda.
Så besågs hela fortet med dess
imponerande försvarsanstalter, och man fick en
aning om det arbete, som här dagligen
utföres, och äfven om det arbete, som
en dag kan komma att utföras på denna
för vårt försvar så viktiga plats.
Vid x/2 6-tiden gick man åter ombord
och färden styrdes ut till Bollösund, där
de liggande krigsfartygen jämte
besättning hälsades med sånger, hurrarop och
viftningar. Därefter fortsattes färden
till Orrekulle, nära utloppet af den
vackra Nättrabyån. Här tillbragtes kvällen
under tal, sång, musik och angenämt
friluftslif. En enkel supé med kaffe
serverades.
Folkskolläraren J. A. Johansson från
Stilleryd höll ett med värme och kraft
framburet föredrag om uppfostran till
fosterlandskärlek. Hr Tegnéer hade också
ett anförande. Ämnet lydde: »Några
erfarenhetens iakttagelser rörande
villkoren för den mänskliga existensen».
Utfärden fick en vacker afslutning i
den härliga sensommarkvällen, då skogens
stillhet utbredde sig, skogsbrynet och
stränderna upplystes af talrika
marschaller och stjärnorna glimmade på
himlahvalfvet. På ordförandens maning
blottades allas hufvuden och sången ljöd
kraftigt och andaktsfullt: »Herre, signe
du och rade!»
Vid l O-tiden företogs hemfärden.
Belåtenheten med utfärden var allmän.
Sista mötesdagen förrättades
morgonbön af pastor G. Schröder.
Främst på dagens program stod ett
föredrag af Öfverläraren A. Svanlund från
Malmö öfver ämnet: Alkoholen, vetenskapen
och lär ar ekar en.
Af utrymmesskäl våga vi ej redogöra
för det omsorgsfullt utarbetade, rediga
och med grafiska tabeller rikt illustrerade
föredraget. Af mången ansågs det som
en af mötets glanspunkter och hälsades
med starka applåder.
Den synnerligen viktiga och aktuella
frågan: Huru bör undervisningen i skolan
bedrifvas för att allt mer stärka viljan och
dana karaktären? hade till inledare folk-
skolläraren S. G. Johansson i
Bräkne-Hoby.
Barnet är rikt pji motiv; läraren skall i
dem åstadkomma ordning. Han skall ej
blott bibringa barnet kunskaper utan
framför allt bilda karaktären och stärka viljan
och fostra till sanningskärlek och pliktkänsla.
Läraren måste i allt vara en förebild för de
små, lära, hvad de skola lära, göra, hvad de
skola göra, och undvika hvad de böra
undvika. Han skall ofta vädja till barnens
hederskänsla. Alltid måste han vara konsekvent,
fifva få men bestämda föreskrifter och
se-an omutligt of verv åka dessas efterlefvande.
Under diskussionen, i hvilken lärarne
Thorén, Rosvall, Malmström, Thorin samt
pastor Schröder deltogo, framhölls af
flera, att man skulle kunna inverka på
barnens viljelif genom att i deras
händer sätta goda biografier, ej blott af män
i högre samhällsställning utan af alla
sådana, hvilkas hela lif varit en kamp för
att nå ett eftersträfvadt mål. Läraren
borde också aktgifva på hur barnen
uppfostra hvarandra. Af pastor Schröder
framhölls med värme, att den bästa
karaktär, man kunde framställa för
barnen, vore Jesus Kristus, men för att
detta skulle kunna ske, borde både
katekes- och bibliska
historieundervisningen reformeras. Han rekommenderade
för läraren ett arbete af Schneller:
Evangelii resor.
Hr Mellin från Kristianopel framhöll
bönens stora kraft såsom stärkande för
karaktären.
Enhälligt antogs inledarens
resolutionsförslag :
För att genom undervisningen i skolan
stärka viljan och dana karaktären fordras
framför allt att lärarens uppträdande
öfverensstämmer med de lärdomar, han vill
inskärpa;
att undervisningen är lefvande, åskådlig,
praktisk och begränsad, så att den förmår
väcka barnen till sjelfverksamhet;
att vädja till och väcka deras s j älf känsla;
att läraren i behandlingen af barnen är
konsekvent;
att läraren visar kärlek äfven i agan;
att goda karaktärer målas for barnen;
samt slutligen
att läraren söker samverka med hemmen
bl. a. genom föräldramöten.
För hvad som sedan närmast följde
låta vi en platstidning redogöra. Den
skrifver:
.. Hvad sedan kom kan knappt beskrifvas.
Öfverläraren i amiralitetsförsamlingens
folkskola hr C. H. Hansson utförde sång med
sina skolbarn. Fulltonig, härlig klingade
den, och publiken var andlös af förtjusning
och häpnad. Man kunde ej förstå, huru det
vore möjligt att utföra något sådant med
barn. Tårar sågos i månget öga och
applåderna ville ej taga slut. Säkert är, att
uppvisningen var något enastående.
Mötets ordförande frambar sitt och mötets
tack till hr Hansson och hans käcka
sångarskara, och en barnavän inom samhället
inbjöd de unga till en fest i Skogsparken
nästa torsdag.
Eftermiddagens förhandlingar började
med af sjungandet af en sång, hvarefter
direktör G. J. Stockenberg från Nosaby,
hvilken bland annat gjort sig känd på
det kyrkomusikaliska området genom en
ny koralbok, höll ett föredrag öfver
ämnet: Den lutherska koralen.
Om lärarens personliga förhållande till
barnen och hvilken betydelse detta utöfvar
på deras uppfostran, talade
folkskolläraren G. A. Rosvall från Torhamn.
I ett varmhjärtadt och lifligt
anförande utvecklade och förordade talaren ett
framställdt, mycket långt
resolutionsförslag.
I den därpå följande diskussionen
yttrade sig endast folkskollärare Huldén, som
framhöll frågans stora betydelse och
dess ställning som grundtema i flera af
programmets frågor. Han kunde
emellertid ej vara med på den föreslagna
resolutionen, som dels vore för lång,
dels alltför obestämd. Det vore ej
lämpligt att anföra både ordspråk och
bibelverser i en resolution. Talaren föreslog
därför en kortare sammanfattning af
inledarens anförande, och mötet antog,
sedan inledaren också yrkat bifall
härtill, detta uttalande:
För att läraren skall kunna fylla sin
uppgift som uppfostrare, måste han allt
framgent arbeta på sin egen uppfostran och i
sitt förhållande till barnen visa sig vara
genomträngd af gudsfruktan, sanning, kärlek,
rättvisa och ömt allvar.
Sista frågan på programmet skulle
in-ledts af Öfverläraren J. J. Blomberg, men
som han var strängt upptagen med
mö-tesorganisationen, hade han öfvertalat
folkskolläraren A. Vallqvist från
Landskrona att inleda den. Denne gjorde det
också på sitt kända frimodiga och
humoristiska sätt. Frågan formulerade han
sålunda: Hvilka förhållanden i den yttre
skolorganisationen kunna särskildt anses
utöfva ett hämmande inflytande på skolans
undervisning och uppfostran? Inledarens
kraftiga anatema mot alla skefheter i
den yttre skolorganisationen utmynnade
i följande satser, som mötet utan
diskussion gjorde till sitt uttalande:
Skolans undervisande och uppfostrande
verksamhet hämmas:
1) när skolans öfverordnade icke i samråd
med lärarekåren planlägga och normera
skolans arbete;
2) när skolan tillhör en mindre
tillfredsställande s. k. skolform;
3) när det icke är sörjdt för tillämpandet
af skollagens föreskrifter angående
ordentlig skolgång;
4) när det antal barn, som den enskilde
läraren har att handleda, är för stort;
5) när undervisningsmateriel saknas, eller
när den är olämplig eller otillräcklig;
6) när skolarbetet måste förrättas i dåliga
skollokaler med olämpliga skolmöbler, eller
när antalet skollokaler är för litet, så att en
i alla afseenden förkastlig
dubbelUisning-måste anlitas.
Nästa stiftsmöte skall hållas i Ystad
år 1902, och uppdrogs åt Ystadskretsens
lärareförening att i samråd med de tre
länsombuden i stiftet vidtaga
erforder-derliga förberedelser för detta möte.
Ordföranden inbjöd så
mötesdeltagarna till en enkel afskedsmiddag och höll
till sist ett varmhjärtadt afslutningstal.
Hans hjärta vore - sade talaren - så
öfverfullt af tacksamhetens känslor, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
