Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,024.) 14 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
vore honom svårt att framsäga allt, hvad
han ville. Mötet hade varit ett kärt, ett godt.
ja, ett kostligt möte. Föredragen hade varit
icke blott formfulländade utan innehållsrika
och lärorika, ja, medryckande.
Öfverläggningarna hade präglats af sans och
hofsamhet. Då olika meningar brutit sig mot
hvarandra, hade det alltid skett på ett måttfullt
sätt. Han ville därför framföra sitt hjärtas
tack till alla. Till sist öfvergick talaren till
en- skildring af brytningarna i seklets
morgon; ingen visste, hvad framtiden bure i
sitt sköte. För skolan och hennes lärarekår
skulle dock framtiden blifva ljus, om alla
fylkade sig" omkring* den fana, som bär
inskriften: Herren är vårt baner.
Ene vice ordföranden, hr P. Persson i
Ronneby, frambar i några innerliga ord
sitt och mötets tacksamhet för alla de
angenäma minnen, mötesdeltagarna
kunde föra med sig hem, minnen, som i
icke ringa grad knötos omkring
ordförandens älskliga person. Han bad, att
deltagarna allt framgent skulle få vara
inneslutna i ordförandens välvilja.
Ordföranden nedkallade Guds
välsignelse öfver alla, och Lunds stifts 29:e
allmänna folkskolläraremöte afslöts med:
Oss välsigna och bevara!
Afskedsmiddagen på stadshotellet
präglades af den angenämaste stämning.
Landshöfdingen och de flesta af
hedersledamöterna voro närvarande.
Ordföranden föreslog i ett högstämdt
tal skålen för hedersledamöterna, som hade
förtjänsten af, att de yttre
anordningarna kunnat blifva så pass lyckade.
Landshöfdingen svarade på talet och
föreslog en skål för mötet, som varit
honom kärt. Lektor Schlyter talade för
skolan och lärarekåren.
Ett par danska gäster voro
närvarande vid mötet, och med anledning däraf
riktade ordföranden några broderliga ord
till dem och föreslog en skål för det
enande bandet mellan nordens folk. Danske
läraren Hansen svarade på talet. Vidare
höllos tal till bestyreisen af hr N. O.
Bruce, för mötesbyrån, för de arbetande
inom bestyreisen m. fl.
Belåtenheten var allmän, och bland
mötesdeltagarna fanns blott en enda
tanke om mötet: det var i alla
afseenden väl lyckadt.
Såsom brukligt hade mötesbestyrelsen
anordnat en rikhaltig utställning af
undervisningsmateriel, skolmöbler och
skol-slöjd. Anordningarna voro synnerligen
tilltalande. Särskildt förtjäna att
omnämnas Fr. Åpelqvists utställning af
kartor och annan skolmateriel, Sv.
Scholanders skioptikon och kemikalier, Hagdahls
pianinon, skolmöbler från Nääs, prof på
skrif- och ritböcker från bolaget i Arlöf
m. m. Dessutom voro en stor mängd
slöjdalster utställda från stiftets
folkskolor och slöjdskolor. Utställningen
besöktes flitigt. -de-
Länsskolmötet
i Kopparberg.
(Bref till Svensk Läraretidning1.)
Örebro läns sjette folkskolläraremöte
hölls i Kopparberg sistlidna onsdag och
torsdag. Mötet, som räknade nära 300
deltagare, öppnades i Ljusnarsbergs kyrka
med predikan af kyrkoherde E. Låftman
från Kamsberg öfver l Kor. 4: 2 eller
om troheten i förvaltningen af den
dyrbara egendom, fostraren fått åt sig
öf-verlämnad.
Mötets förhandlingar höllos likaledes
i kyrkan. Dessa inleddes med
hälsningstal af mötesbestyrelsens ordförande
komminister H. Löfqidst.
I öfverensstämmelse med bestyreisens
förslag valdes därpå enhälligt
kontraktsprosten i församlingen J. M. Enhörning
till ordförande. Till mötets
öfverraskning afböjde han emellertid med
vördsam tacksägelse den artighet, mötet visat
honom, under förklaring, att man vid
ett sådant möte ej borde gå utanför
lärarekåren, då inom densamma ej
saknades förmågor, som kunde väl fylla en
dylik post. Efter flera förslag och
af-sägelser förklarades slutligen
folkskoleinspektören O. Törneblad vara utsedd till
mötets ordförande.
Detta intermesso visar, huru
nödvändigt det är, att en bestyrelse för ett
större möte på förhand är fullt på det
klara med, hvilka personer, som skola
leda mötet, och att den förvissat sig om,
att dessa ställa sig till mötets
disposition. Man kan eljest råka ut för
hvarjehanda mindre behagliga öfverraskningar.
Till vice ordförande valdes
folkskolläraren Al fr. Fridén i Örebro och K. O.
Sjölander i Asker samt till sekreterare
A. Carlén i Stjärnfors (nu i Torshälla).
Första frågan: Uppfylla hem och skola
sina plikter såsom fostrare af det unga
släktet? Om så icke är händelsen, hvad är
att göra? inleddes af folkskolläraren E.
Hermansson i Svennevad. Inledaren
begränsade ämnet till hemmets och
skolans plikter mot hvarandra vid barnens
uppfostran och framhöll därvid
nödvändigheten af enighet och samförstånd dem
emellan. Det finnes många hem, som
rent af motarbeta skolans verksamhet
antingen till följd af förvända åsikter
om skolans arbete eller emedan de anse
skolan öfverflödig. Då barnen i skolan
straffas för sina fel, tagas de ofta i
försvar i hemmet. Läraren klandras i
barnens närvaro. Ett barn, som genom
begåfning eller flit skaffat sig framgång i
skolan, ställes af föräldrarna såsom ett
skolans ljus, hvarigenom hos detta
alstras högmod och öfversitteri. Emellertid
bure ej hemmet ensamt skulden till den
bristande enigheten - äfven skolan och
läraren hade nog sina fel. Att läraren
borde taga första steget till
åstadkommande af ett bättre förhållande, ansåg tal:n
nödvändigt. Läraren bör använda hvarje
ledig stund till att besöka barnens
föräldrar och därvid söka binda dem vid
skolan och därmed skolan vid hemmen.
För föräldramöten hade tal:n däremot
mindre förtroende.
Inledningsföredraget gaf anledning till
en synnerligen liflig diskussion.
Kyrkoherden Låftman ville, att läraren
bland barnen skulle leta fram ett ideal och
sedan söka uppfostra de andra barnen till
likhet med detta, men att han därvid skulle
i första hand uppfostra sig själf.
Folkskolläraren Fridén erinrade om
omöjligheten af att gifva barnen en fullt god
uppfostran, då detta arbete vore fördeladt på så
många händer. Fullkomlig samstämmighet
i åsikter och i behandling af barnen kan ej
vinnas. För att bästa möjliga resultat skall
nås, fordras ined nödvändighet att de
särskilda fostrarne träda i det mest intima
förhållande till hvarandra och att läraren, helst
innan han mottager barnet i skolan, lär sig1
att fullt känna detsamma. Talrn ansåg1, att
föräldrarna för tidigt öfverlåta en stor del
af sina fostrareplikter på läraren. Det vore
bättre, om barnens skolgång" uppskötes ett
år för att i stället afslutas ett år senare än
vanligt.
Prosten Stenius i Axberg" menade, att
ehuru det finnes många dåliga hem, så
finnes det ock goda hem, som arbeta i godt
samförstånd med skolan. Han tog" äfven
föräldramötena i försvar.
Folkskolläraren Eriksson i Brefven hade
funnit, att hemmen och skolan mer och mer
närmat sig1 hvarann; hemmen hade lärt sig
värdera skolan, hvilket visas af en
förbättrad skolgång" och de stora uppoffring"ar,
församlingarna göra för skolväsendet.
Folkskolläraren Haglund från Garpenberg1
instämde häri och ville för att nå ett ännu
bättre resultat hafva uppfostringsanstalter
för fäder och mödrar, så att de fing-e lära
sig uppfostringskonsten (instämmanden).
Folkskolläraren Gustafsson i Ek-er
rekommenderade föräldramöten och aftonskolor
som goda medel.
Följande af inledaren framlagda
resolution antogs:
Både hem och skola fela i sina plikter
mot hvarandra vid fostran af det unga
släktet, i det att fullt enig samverkan saknas.
Läraren är den ende, som g>eiiom flitigt
besök i hemmen kan införa skolan i hemmet
och hemmet i skolan.
Andra frågan: Huru böra barnens
hemläxor förberedas? inleddes af
folkskolläraren Gr. Thanderz i Kil. Efter att hafva
redogjort för olika tillvägagångssätt vid
läxornas förberedande och meddelat flera
praktiska råd och vinkar framlade
inledaren följande förslag till uttalande,
hvilket utan diskussion vann mötets
bifall:
Stor vikt ligger därvid, att barnens
hemläxor fullständigt och noggrant förberedas
i skolan, enär barnen därigenom lättare och
grundligare göra sig förtrogna med
läroämnet och tanklös utanläsning förebygges.
Förberedelser af läxa i biblisk historia,
geografi, historia och iiaturlära ske lämpligast
g-enom åskådligt, lifligt, till formen enkelt
och lättfattligt föredrag" af läraren,
oberoende af läroboken och med flitigt
begagnande af tillgänglig" åskådningsmateriel.
Där sådan felas, bör läraren, om sådant är
lämpligt och möjligt, göra framställningen
åskådlig med hjälp af krita och svarta
taflan.
I de högsta folkskoleklasserna böra
ledande frågor endast sparsamt förekomma
under förberedelsen, men i de lägre klasserna
böra oftare med lärarens föredrag" omväxla
ledande frågor.
Tredje ämnet: O m lärarnes fortsatta
utbildning, tilldrog sig mera mötets upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
