Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,024.) 14 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
551
märksamhet och blef egentligen en
öfverläggning om universitetskurser eller
läns-kurser. Efter att i ett längre anförande
hafva påvisat det lifaktiga behofvet hos
vår fölksköllärarekår af en bättre
utbildning för kallet samt hvilka medel
som härvid stode densamma till buds,
frambar inledaren, folkskolläraren
Tlie-déen från Dylta bruk, en af Väringens
skolförening uttalad önskan, att mötet
ville till landstinget ingå med begäran
om anslag till stipendier åt
folkskollärare för bevistande af universitetens
sommarkurser.
Vid föregående läiismöte i Karlskoga
var samma fråga under debatt.
Meningarna voro där delade. Majoriteten
ville ha en ny länskurs vid Käfvesta
folkhögskola, och med anledning häraf
tillsattes en tremannakommitté att
utverka anslag och anordna kursen. En
af dennas ledamöter, folkskoleinspektören
Arv. Sundblad, hade nu i bref vändt
sig till mötet med begäran, att detta
måtte bestämdt uttala sig för, huruvida
det ville stå fast vid det i Karlskoga
fattade beslutet eller om det hellre
önskade, att landstinget måtte anslå
stipendier for universitetskurserna.
Sedan folkskolläraren Fridén,
kyrkoherden Låftman samt folkskollärarne
Larsson i Mon och Thanderz yttrat sig
- alla instämmande i förslaget om
stipendier - gjordes nästan enhälligt
följande uttalande:
Örebro läns sjette folkskolläraremöte vill
med frångående af beslutet i Karlskoga
uttala sig1 för önskvärdheten af att hos
landstinget utverka ett årligt anslag till
stipendium för sådana lärare, som önska bevista
universitetens sommarkurser,.
Därjämte beslöt mötet anmoda
folk-skoleinpektören A. Sundblad att i
landstinget väcka motion i ärendet.
Fjärde frågan: Huru lör
’kristendoms-undervisningen framdeles ordnas och huru
skall lämplig lärobok i ämnet erhållas?
inleddes af folkskolläraren K. O. Sjölander,
hvars anförande utmynnade i yrkan på
att k. m:t borde tillsätta en kommitté,
hvilken hade att s amman jämka de olika
åsikter, som banat sig fram i denna
fråga, samt uppställa en grundplan, på
hvilken enskilda läroboksförfattare sedan
hade att bygga vid utgifvande af
lärobok i ämnet.
Prosten Stenius var glad öfver, att
man ej’ yrkade på bortkastande af
lärobok i kristendom, ansåg ingen större
förändring af kristendomsundervisningen
vara af nöden, ville dock vara med om
borttagande af katekesens frågoform
samt om en annan gruppering af
katekesens läroinnehåll, så att evangelium
komme före lagen.
Med inledarens förslag om en
regeringskommitté instämde blott en talare,
hvaremot folkskollärarne Hempel i
Mariedam och Fridén ansågo denna fråga för
tidigt väckt. Det borde snarare gå den
motsatta vägen: att enskilda författare
framkornme med olika förslag och att
dessa sedan granskades. Det bästa komme
alltid att arbeta sig fram.
Mötet lät det bero vid den förda
diskussionen.
Programmets följande punkt upptog
föredrag om skolkök på landsbygden af
professor J. A. Lundell.
Talrn kritiserade inledningsvis begäret
att vilja proppa i barnet all den* kunskap
mannen och kvinnan bör äga, liksom om
människan vore oförmögen att lära, då hon
trampat ut barnskorna. En del färdigheter
såsom läs- och skrifkonsten hörde med
fördel till barndomen, men den egentliga
studie åldern inträdde först vid tiden för
barnets utträde ur skolan. Barnet är mera
böjdt för att arbeta än att läsa eller
åtminstone lika mycket för det förra som det
senare. Läsningen bör därför maka åt sig"
och mer tid ägnas åt fysiskt arbete och
rörelse. Därför vore slöjd, kvinnligt
handarbete och hushållsgöromål berättigade att
vinna insteg1 i skolan, det senare ämnet af
såväl hygieniska som ekonomiska skäl.
Efter en noggrann redogörelse för
inrättande af ett fast skolkök, dess alla tillbehör
och undervisningens ordnande på olika sätt
meddelades en redogörelse för de
ambulerande skolkökens verksamhet under
innevarande sommar och huru dessa kommit till
stånd.
På förslag af professor Lundell
tillsatte mötet en kommitté af adjunkten
H. Linder, folkskoleinspektören A.
Sundblad och folkskolläraren A. Fridén, alla
i Örebro, att taga i öfvervägande, hvad
som kunde göras för saken i Örebro län.
För de tre följande frågornas
behandling var tiden så knapp, att någon
diskussion ej kunde medhinnas, utan man
fick nöja sig med att åhöra inledarnes
föredrag och instämma i deras
resolutionsförslag.
Femte frågan inleddes af
folkskolläraren O. Haglund i Garpenberg. Den
handlade om metod och plan för
undervisningen i sång, särskildt psalmsång, i
folkskolan. Följande resolution antogs:
Om sångunder visningen i skolan skall
kunna motsvara, vidmakthålla och befästa
samt ytterlig-are utveckla den hos barnen
inneboende hågen och lusten för sång, bör
läraren vid denna undervisning - mer än
som hittills i allmänhet skett - följa en
bestämd plan och använda en praktisk metod,
så att skolans sångtimmar måtte bli
efterlängtade glädjestunder och den enstämmiga
sång-en mer och mer åter komma att ljuda
i våra hem samt en bättre psalmsång i våra
kyrkor.
Sjette frågan: Om folkskolebyggnader
på landsbygden, inleddes af hr A. Fridén,
Örebro, som sammanfattade sitt
anförande i följande punkter:
Vid uppförande af folkskolebyggnad på
landet bör iakttagas:
att skolhuset förlägges å en torr och sund
plats, som tillika är naturskön eller
åtmins-stoiie sådan, att den g-enom planteringar
och öfriga anordningar kan göras vacker;
att det uppföres i en enkel och värdig
stil samt målas i ljus, tilltalande färgton;
att folkskolesal till storlek afses för högst
50, småskolesal för högst 30 barn;
att hvarje lärosal förses med egen
tambur, och att tamburen till folkskolesalen
bör för att kunna användas som
gymnastiksal vara lika stor som skolsalen;
att slöjdsalen för gossar får samma"
golfyta som skolsalen;
att särskildt materialrum inrättas;
. att alla golf oljedränkas och fernissas,
väg-g-arna till 1,5 m. höjd från golfvet
olje-målas i mörkare färg, taket liksom
väggarnas öfre del gifves ljus färg;
att lärarebostaden förlägges i ett särskildt
hus och utgöres af tre rum och kök intill
hvarandra samt ett vindsrum jämte öfriga
bekvämligheter;
att lärarinnans bostad omfattar två rum
och kök;
att läraren beredes tillfälle att vid
uppgörande af plan till ett nytt skolhus
framlägga sin mening.
Sjunde frågan: Hvad kan och bör
skolan göra för djurskyddet? inleddes af
folkskolläraren P. Larsson i Hellefors.
Resolutionen lydde:
Skolan bör 1) genom djurskyddsskrifter
och planscher g’öra djurskyddsaken känd
och beaktad af allmänheten";
2) på allt sätt understödja
djurskyddsföreningar, och läraren helst själf vara medlem
af någon, sådan;
3) vid undervisningen inverka på barnen,
så att de uppfostras till ädelhet och milda
känslor mot djuren.
Sedan de sedvanliga talen växlats,
voro de egentliga mötesförhandlingarna
afslutade.
Nästa länsmöte kommer att hållas i
Örebro 1904 och skall anordnas af
Örebro skolförenirig.
För de yttre anordningarna vid mötet
hade bestyreisen haft all möda ospard
och gjort sig förtjänt af den största
tacksamhet.
Vid ankomsten till järnvägsstationen
mottogos mötesdeltagarne af en skara
skolgossar med blågula band om
mössan. Ordet »skolmötet», som stod tryckt
på bandet, drog främlingarne med, och
så bar det af till mötesbyrån i
folkskolehuset, där hvar och en i hast blef
utrustad för mötet. Därp.å ledsagades
man till sin bostad och blef här
mottagen som en kär gäst snarare än som
en okänd främling: hjärtligt bemötande,
förfriskningar m. m. och en skön bädd
för natten erhölls––gratis.
Förutom en anslående sång och musik
vid inledningsgudstjänsten och den
liturgiska morgonbönen andra dagen hade
mötesbestyrelsen ombesörjt en
synnerligen fin och njutningsfull kyrkokonsert
första dagens afton.
Tack vare kommunens frikostiga
anslag af 500 kr. inbjödos alla deltagarne
efter mötets slut till supé i tingshuset.
Detta var prydt med flaggor och
gir-langer, bland hvilka här och där
elektriska lampor af olika kulör sutto
instuckna. En del af torget utanför var
inhägnad med björkar och enar,
framför hvilka rader af kulörta lyktor
hängde. Dekorationer af bladväxter
förekommo rikligen både här ute och inne i
tingshusets salar. Öfver ingångarna till
festplatsen hade man rest vackra arebågar,
likaledes med elektriska lampor och
lyktor, och midt på densamma var ett
väldigt bord dukadt med en rikedom af
rätter, som gjorde all heder åt ett rikt
samhälle. Det hela försatte gästerna
både i beundran och hänförelse. Men
just som kommunens vice ordförande,
disponenten Sjövall, med hjärtliga ord
bjudit till bords, kom etfc hällande regn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
