- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
567

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,025.) 21 augusti 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 34

SVENSK LÄRARETIDNING.

-567;

Frågan om anordnande af bildande
förströelser för ungdom efter slutad skolgång
inleddes af fröken Qitint från Stockholm.
Hufvudinnehållet af hennes anförande
återfinnes i referatet öfver
stiftsskolniö-tet i Linköping i n:r 32 af denna
tidning. Diskussionen öfver denna fråga
blef lifligare än inan väntat, hvilket
hufvudsakligast torde få tillskrifvas det
inlägg, som gjordes af

hr, Aug. Viderbäqlc i Uppsala, hvilken med
mycken skärpa framhöll nödvändigheten af
att i skolan lära barnen arbeta. Förnämsta
orsaken till ungdomens sedliga förvildning1
fann han i för mycken skolgång och för
litet arbete. Att efter denna långa skoltid
äfven hjälpa ungdomen med att anordna
förströelser fann han ungefär liktydigt med
att laga mat och icke tänka på köttet,
fläsket och potatisen utan bara på kryddorna.
Han beklagade, att man ur katekesen
borttagit stycket: »Hvad nytta medför
arbetsamhet?» och förordade ännu en gång
arbetet såsom den bästa förströelsen.

Hr Viderbäcks anförande uppkallade först
och främst folkskoleinspektören H. E.
Herr-mansson, som visserligen vore öfvertygad
om arbetets nytta och nödvändighet men
dock under sin långa inspektörsverksamhet
gjort deri erfarenheten, att barnen få
tillräcklig öfning i den konsten i hemmet och
vid herrgården. Då de vuxna
arbetarne icke utan « fog framställa krafvet på
lagstadgad arbetstid till 8-10 timmar om
dagen, kan man väl icke rimligtvis begära,
att barnen skola arbeta längre. Snarare
vore han böjd för en afkortning- af lästiden
till högst 4 timmar om dagen i småskolan
och 5 timmar i folkskolan. Nu vore frågan,
huru den för barnen nödvändiga fritiden
skulle användas, och talrn kunde ej finna
annat, än att barnen behöfde använda den
till förströelser eller, som han helst ville kalla
det, nöjen, hvarför han i hufvudsak instämde
med inledarinnan.

Folkskoleinspektören d:r C. G. Bergman i
Stockholm framhöll, att s j älf
verksamhetsbegäret hos barnen behöfde underhållas och
främjas, och för detta ändamål vore lekarne
ett ypperligt medel. Men barnen behöfde
lära leka, och för detta ändamål hade en
del åtgärder, för hvilka talaren redogjorde,
vidtagits i Stockholm.

Kyrkoherden Fredlund plägade årligen vid
skolafslutning-en i juni samla barnen till lek
i sin park och hade äfven gjort försök med
aftonunderhållningar om vintern, men det
behöfdes pengar, och sådana voro svåra att
anskaffa för ändamålet.

Pastor Persson ställde sig något skeptisk
gent emot ungdomsföreningarna, hvilkas
tillvaro väsentligast berodde på den, som stod
i spetsen för desamma. Däremot erinrade
han om en mycket gammal förening, som i
den vägen borde kunna uträtta mycket,
nämligen hemmet. Genom en ensidig
religiös rörelse hade dock tyvärr många hem
kommit att intaga en afvisande eller rent
af fientlig hållning- gent emot
ungdomsnöjena, särskildt da dessa förlag-ts till
sabbatsdagarna. En tung och mörk
lifsåskådning hos föräldrarna, som betraktat
lifsglädje som synd, hade drifvit ungdomen
från hemmen, i stället för att föräldrarna
borde samla barnen och ungdomen omkring
sig till glädje och trefnad.

I samma riktning- yttrade sig- hrr Carlsson
i ssebygarn, Stenberg i Löt och Gerdelius
i Bromma, som bland förströelser särskildt
förordade vapenöfning-ar.

Vid eftermiddagens sammanträde
inledde hr J. J. Dalström från Stockholm
frågan om skriftliga modersmålsöfningar i
folkskolan. I diskussionen, som i det
väsentligaste gick i samma riktning som

inledningsföredraget, deltogo d:r Bergman
från Stockholm, folkskollärarne Stenberg
i Löt och Schwalbe i Uppsala samt
semi-narieadjunkten Gerdin, som bl. a.
uppläste ett skriftligt uttalande från
adjunkten G. R. Carlson.

Hr Dalströms resolutionsförslag antogs
af mötet och var af följande lydelse:

Inpräglandet af riktiga
ordbilder Tbftr,,ske förnämligast genom
afskrifning af text med enkelt och lättfattligt
innehåll. Därjämte bör den ljudstridiga
staf-ningen öfvas genom skrifning af
ordgrupper, afledningar och böjningar.
Diktamens-skrifning användes hufvudsaklig*en som
pröf-ningsmedel.

Grammatik. Satser bildas och utbildas
dels med satsdelar och dels med bisatser.
De allmännast förekommande
ordböjningarna - särskildt numerus och de enkla
tem-pus - öfvas helst genom ordens användande
i fullständiga satser.

Uppsatser. Till en början öfvas afgifvande
af fullständiga svar på frågor, hvarvid både
f råg-an och svaret utskrifvas. Senare
af-skrifvas endast svaren, hvilka böra utgöra
en sammanhängande framställning.
Små-ning-om försvinna frågorna, och uppsatsens
innehåll ordnas med ledning af
sammanfattande rubriker.

Till föremål för uppsatsöfning-ar bör göras
endast sådant, som ligger inom
lärjungarnes föreställningskrets samt blifvit^af dem
fullständig-t och liffullt uppfattadt. Ämnena
böra sålunda företrädesvis hämtas från
lärjungarnes egen erfarenhet inom och utom
skolan, från närmaste tidens
sakundervisning’ i olika ämnen samt ur särskilda
läro-stycken, hvilka framför andra äro
intresseväckande. Uppsatserna böra vara korta och
erbjuda ring-a svårig-het.

Frågan: Hvilka kraf böra ställas på en
god teckningsundervisning? inleddes af
folkskolläraren J. B. Gauffin, som till en
början konstaterade, att folkskolans
praktiska och öfningsämnen allt mera börja
omhuldas. Vissa öfningsämnen vore
dock fortfarande mycket tillbakasatta,
exempelvis trädgårdsskötsel, sång och
teckning. Likasom slöjden hade sitt Nääs
och sin Salomon, behöfde äfven de Öfriga
undanskjutna of nings ämnena män med
intresse för att rycka upp dem. Hvad
teckningsundervisningen beträffade,
berodde det dels på metoden, dels på den
knappa tiden, att den låge efter.
Metoden med raka, gråa, tunna blyertslinjer
och nakna konturer vore föråldrad och
förmådde ej väcka barnens
iakttagelseförmåga eller öppna blicken för den yttre
världens skönhet. Nya metoder började
emellertid bryta sig fram, och vid
skolmötet i Kristiania förlidet år hade . talrn
haft tillfälle göra bekantskap ined
teckningar, som vore resultat af dessa nya
metoder. Där hade färger, glada färger
fått plats, och naturliga föremål såsom
blad och blommor m. m. voro afbildade.
Ifrågavarande metod tillämpas äfven i
Köpenhamns folkskolor, och vid
teck-ningsläraremötet i Berlin d. å.
förkastades enhälligt linje- och konturmetoden.
Inledaren yrkade således:

att man börjar med att i färger afbilda
naturföremålen och jämsides öfvar
konturteckning, hvarvid dock företrädet gifves åt
färgens användning:

att vi genast börja göra, hvad vi kunna
för den nya metodens införande; samt

att teckningsundervisningen erhåller mera
tid. i

Diskussionen, hvari dpcenten Natfy
Beckman, d:r Bergman, docenten, voty
Schéele, folkskoleinspektören Herrmansson
och folkskolläraren Svedberg deltogo,,
erf-bjöd ingenting annat af intresse än ett
pikant replikskifte mellan docenten vori
Schéele och hr Svedberg. , ’

Den förre betonade teckning-sundervisr
ningens betydelse för en åskådlig
undervisning- och »ville våga det djärfva påståen^
det, att en lärare, som ej kunde teckna,
vore oduglig- som lärare för småbarn:»

Hr Svedberg fann denna dom hård,
emedan han själf ej kunde teckna och sålunda
enlig-t docenten von Schéeles åsikt vore en
oduglig lärare. Han hoppades dock, att
bristen skulle kunna af hjälpas därigenom,
att kurser i teckning anordnades äfven för
sådana lärare, som redan verkade ute i
landsbygden.

Hr Svedbergs satiriska anspelning på
docenten von Schéeles yttrande mottogs med
kraftiga applåder. Men den sistnämde blef
ej svaret skyldig. De starka applåder, som
hr Svedberg- fick mottaga, vittnade enligt
hr von Schéeles mening- om, att de flesta
mötesdeltagare voro lika klena i
teckning-söm hr Svedberg erkänt sig vara - och
därför vore de af honom förordade, kurserna
så nödvändiga. Nya applåder.

Diskussionen skulle utgöra .svaret.
Härmed voro första dagens
naötesför-handlingar afslutade.

Klockan 8 på aftonen samlades man
på stora gillesalen till ett enkelt
samkväm med tesupé. Rektor- Viotti
ut-bragte först ett lefve för konungen,
hvarefter han höll ett varmhjärtadt tal för
fosterlandet/ Folkskoleinspektör /
Herr-mansson deklamerade med känsla och
kraft »Döbeln vid Juutas» och
belönades med starka applåder. , .

Med anknytning till detta skaldestycke
höll docenten von Schéele ett högstämdt
tal för folkskolan och framhöll Finland
såsom ett mönster för oss.

I dessa dagar - så ungefär föllo_ hans
ord - då Finlands frihet och
själfständighet allvarligt hotas, hvad gör då den finska
ungdomen? Att gripa till svärd, skulle till
ingenting tjäna; Den söker i stället segra
med andra vapen. Den finska ungdomen
går ut i sitt hemlands bygder som
folkskollärare för att sätta upplysningens och
kulturens vapen i händerna på sitt folk. Det
är också genom upplysning- och endast
därigenom, som vi skola segra i de strider, som
förestå. Man sade efter fransk-tyska
krigets slut, att det var de tyska
folkskollärarne, som hemburit segern. Intet land i
världen hade bättre skolväsen och bättre
folkskollärare än Sverige. Därför -är också
den svenska folkskolan vårt säkraste värn.
Men svårare tider och större uppgifter stunda.
Om vi också icke hotas af någon
omedelbar fara utifrån, skall man dock vara blind
för att icke se, att en inre kamp förestår,
en kamp mellan olika samhällsklasser. På
hvilkendera sidan man än ställer sig i...denna
strid, måste man, vara rustad, och framför
allt måste folkskplan vara.rustad för att
utjämna klassmotsatserna. Öfvertygad öm, att
den svenska folkskolan skulle häfda sin-plats
i den förestående striden, höjde tal:n ett
kraftigt lefve för denna skola och dess
lärarekår.

De intensiva hurraropen, som följde
på detta tal, , vittnade om»n att, cletf gri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free