Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,025.) 21 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
pit åhörarnes h j ärte strängar, hvarför den
hyllning, som hr Dalström ägnade
docenten von Schéele, endast var ett
uttryck för de känslor, som rörde sig inom
hvarje mötesdeltagare.
Sedan rektor Viotti, ackompanjerad
af domkyrkoorganisten Palm, utfört
några solosånger, och d:r Bergman
framfört de närvarandes tack till
mötesbestyr elsens medlemmar såsom värdar,
afslöts den enkla men tilltalande festen
med af sjungandet af sv. ps. 3:7.
Efter en kort morgonandakt höll
docenten Beckman andra mötesdagen
föredrag om några intryck från Norge. Tal:n
hade som stipendiat företagit en resa
under den sommar, då Nansens
hemkomst satte hela Norge i feststämning.
Den hänförelse, som då rådde bland
bröderna på andra sidan Kölen, hade gjort
ett djupt intryck på talaren. Sedan han
gifvit några vinkar om, huru en svensk
borde resa i ttforge, öfvergick han att
tala om Norges folkskolor.
Den norska folkskolan har många
utvecklingsmöjligheter, men mycket ligger ock så
att säga i sin linda. Metodiska mönster bör
man ej söka i Norge. Hvad man däremot
finner är personligt lif i undervisningen och
personlig hänförelse för lärarekallet. Till
sist redogjorde talrn för den nya norska
skolreformen, hvilken gjort folkskolan till,
bottenskola.
Föredraget hälsades med kraftigt
bifall.
Frågan om sångundervisningen i
folkskolan inleddes, af folkskolläraren J. L
Malmström, som förklarade sig med sitt
föredrag afse att bidraga till höjandet
af intresset för sången, så att vårt folk
åter kunde bli ett sjungande folk.
Talrn betonade, att såväl gehörsången
som sång efter noter har sitt berättigande
i folkskolan. Gehörsången bör användas
dels för att tillämpa och befästa, hvad
läraren meddelat i tonbildning, dels för att
uppöfva färdigheten att lätt uppfatta
melodier och behålla dem i minnet. Af flera
skäl böra noter användas: de lägga en grund,
på hvilken fortsatta s j älf öfningar i
tonträff-ning kunna bygga, hvarigenom barnet
fortfarande kan tillägna sig våra rika
tonskatter. Färdigheten i tonträff ning bör grundas
på en enkel metod, som lätt leder till
målet och ej vållar olust hos barnen. Men den
enstämmiga sången skall stå främst: barnen
böra lära sig älska den. Dock’må, där
rösterna det tillåta, två- och trestämmig sång
något öfvas. Denna skärper lärjungens öra
och kan i framtiden ingifva lust för
deltagande i sångföreningar. Slutligen gjorde
tal:n några antydningar om röstens rätta
vård, en betydelsefull sak, som dock ofta
försummas.
I den därpå följande diskussionen
deltog folkskoleinspektören Hermansson,
som påpekade det olämpliga i att
utvälja en elitkår af de bästa sångarna
samt varnade för att lära barnen »skrika
efter noter». Pastor Gerdin framhöll, att
det ej vore syndigt eller skadligt att
sjunga, ehuru han under sin 30-åriga
vistelse i Uppland fått den
uppfattningen, att det anses så. Hr Viderbäck
ansåg, att obenägenheten föi sång hos
vår tids ungdom berodde på ovarsam
SOLBACKA.
kritik, och hr Bergman i Dannemora
trodde, att uppländingarne voro tröga
sångare därför, att upplandsslätten ej
ger något eko. I frågan yttrade sig
vidare hrr Carlsson i Össebygarn och
Öman i Yessland.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Folkskolläraren Pettersson i Grytnäs i
Dalarne demonstrerade en af honom
själf konstruerad svart tafla för
undervisning i sång med klaviatur och
rörliga noter, som vid anslag angåfvo
motsvarande toner. Priset torde bli vid
pass 50 kronor.
Enligt den för ändamålet tillsatta
kommitténs förslag beslöts att nästa möte
skall hållas i Stockholm 1904.
Till kommitterade att föranstalta om
mötesbestyrelse valdes
folkskoleinspektören d:r C. G. Bergman (sammankallande),
skollärarne C. Lidman och J. J.
Dalström i Stockholm, rektor D. Viotti och
skolläraren C. J. Lundell i Uppsala, samt
skollärarne G. Arnelius i Öster-Löfsta,
och Aug. Herlander i Frösthult.
Ordföranden uttryckte sin förhoppning
att mötet måtte varde fruktbringande,
och folkskolläraren Lidman hembar
mö-tesdeltagarnes tack till ordföranden.
A. K.
Solbacka
är det karakteristiska namnet på Sveriges
nyaste läroverk, hvilket invigdes den 17
dennes.
Det är beläget å Jättna egendom,
Gryts socken, 5 kilometer från
Stjärn-hofs järnvägsstation, i hjärtat af det
natursköna och leende Södermanland,
samt inrymdt uti tvänne i modern,
vacker villastil uppförda byggnader, af
hvilka ofvanstående teckning lämnar en
enkel bild.
Byggnaden till vänster inrymmer på
nedra botten skolans kök och ett
elevrum, å öfra våningen
föreståndarinnebostad och elevrum samt skolans
gemensamma sällskapsrum, från hvars fönster
å fronti spisen man har en härlig utsikt
öfver den vackra Kyrksjön.
Huset till höger å bilden innehåller
tre lärosalar och gymnastiksal samt
slöjdsal, den sistnämda på öfra väningen,
som för öfrigt också upptager
boningsrum för lärare och lärjungar.
I full harmoni med byggnadernas
fängslande yttre och den omgifvande,
fagra naturen står äfven byggnadernas
inredning. Allt är enkelt men
ändamålsenligt och bär en prägel af hemtrefnad
och konstnärlighet, både med afseende
på form och färg. Särskildt göra
möblerna ett synnerligen tilltalande intryck:
man får ingen förnimmelse af ett
enformigt internat, utan hvarje rum har
en särskild prägel med harmonisk
färgsammansättning. Allt samverkar till att
på gossarna göra ett behagligt intryck
af ett gladt, ljust och hygieniskt hem.
Vid läroverket kommer att anordnas
en sommarkurs och en vinterkurs. Den
förra för gossar, som behöfva
ferieläsning, men hvilkas föräldrar och målsmän
dock önska, att de skola tillbringa
sommaren på landet. Vinterkursen, som
börjar den l september, skall
fullständigt ersätta allmänna läroverkens
motsvarande klasser, och man har afsett,
att dessa gossar skola i regeln få ha
sina somrar fria.
Föreståndarinna är fröken Louise
Hanson, som dels genom enskild
undervisning, dels som lärarinna vid Eva Rodhes
praktiska arbetsskola i Göteborg
dokumenterat sig som synnerligen lämplig för
en plats, sådan som den hon nu antagit.
Vid den fest, hvarmed skolans
upphofsman, redaktören af
Stockholms-Tidningen Anders Jeurling, i lördags invigde
denna läroanstalt, närvoro en hel mängd
undervisningsvänner från skolans omnejd
och från hufvudstaden. Efter en religiös
betraktelse af kyrkoherden A. Lundqvist,
hvilken skall bli skolans studieledare,
redogjorde redaktör Jeurling för de
principer, som ligga till grund för den nya
läroanstalt, som han och hans maka nu
öppnat å sin egendom Jättna.
Skolan skall, förklarade talaren, arbeta
efter allmänna läroverkens plan, och af be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
