Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,026.) 28 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vibrera. Nu var det åtrådda politiska
bandet knutet, visserligen ett yttre band,
men som mer och mer fick uttryck i
det inre. Vågslag på vågslag af
hänförelse öfver enhet och samförstånd
mellan Nordens folk gaf till känna ett
länge kändt djupt behof. Hjärtan
möttes och sprängde skiljemurarna. Men
det var ej i djupaste bemärkelse folken,
som möttes, endast ett utvaldt fåtal.
Och från ord till handling i ömsesidigt
samförstånd och hjälp var ej vägen så
lätt. Men behofvet att känna sig
förenade vid samma bildningshärd blir med
hvarje år allt större. Bröder och
fränder vilja höra hvarandras röster, se in
i hvarandras ögon såsom syskon af
samma släkt och arftagare och intressenter
i samma nordiska kultur. En dyning
af denna känsla börjar nu röra sig inom
äfven de breda och djupa
samhällslagren. Så skall den gemensamma
andliga skatten upptäckas och tillgodogöras
äfven i de små hemmen på slätt och i
skog till ett fylligare och rikare lif.
Profetiskt ljuder det till oss från
studentskandinavismens dagar:
Først naar folkevaarens susen
øver skovenes lund
vækker alle hundratusen,
da er modets stund.
Till denna saks förverkligande har vid
1901 års sommarkurser vid Uppsala
universitet gjorts en vacker början. Vid
detta årets sommarkurser, hvilkas
syftemål är att »stärka sambandet mellan
universitetsbildning och folkbildning»,
hafva nu tonfall från grannlanden
Danmark och Norge hörts. För att
tillgodogöra sig hvarandras tankar och själslif
är naturligtvis en närmare bekantskap
med språken nödvändig. De svenska
folklärarne i allmänhet äro alltför litet
bekanta med grannlandens språk,
emedan detta ämne alltför styfmoderligt
behandlats i våra högre allmänna
bildningsanstalter. Detta gäller äfven i lika,
om ej i högre grad Danmark och Norge
beträffande Sverige.
Två föreläsare från Danmark,
professor Poul la Cour och kand. mag. M.
Kristensen, båda folkhögskollärare vid
Nordens största och äldsta folkhögskola,
Askov, gästa sommarkurserna. Professor
la Cour behandlar »De historiske
Momenter i den elementære
Matematikundervisning» och ger oss där prof på en
originell pedagogisk metod, som på det
kraftigaste bör rekommenderas icke blott
vid undervisningen i matematik utan
äfven i de mera abstrakta
naturvetenskaperna såsom fysik och kemi och allra
mest i fysisk geografi beträffande
folkskolan. Man får därigenom ämnet icke
fristående för sig utan såsom led i ett
stort helt, den allmänt mänskliga
utvecklingen. Lärjungen får vid denna
metod själf kämpa och lida med i
upptäckterna, uppfinningarna och
tänkandets utveckling, och den insikt, som så
förvärfvas, blir mera hans verkliga
egendom.
Hr Kristensen behandlar på sitt
modersmål hufvudskillnaderna mellan de
danska, norska och svenska språken i
stora hufvuddrag och med anslutning till
öfriga föreläsningar i nordiska språk
samt med läsöfningar. För ett svenskt
öra, vandt vid vårt svenska, klangrika,
sakta, högtidliga språk, är det en ganska
stor ansträngning att kunna följa med
i det lifliga, mjuka och veka danska.
Men får man tankarna och
känslostämningarna med i sagorna,
naturskildringarna och den danska lyriken, känner
man sig snart hemma på Jyllands slätter
och »de danske Øer», där landet »bugter
sig i Bakke, Dal» och i suset »fra
Bøge-skovene» och det rytmiska tonfallet från
Bältens vågor. Detta är ett utmärkt
medel att föra den obekante in i språket
och litteraturen till det svenska tunga
allvarets och den dåsiga tröghetens
mildrande.
Docenten i svenska språket N.
Beckman har på norska språket undervisat
i ny norska. Sympatiska bilder af
kultursträfvandena hinsides Kölen hafva lärt
oss älska det folk, som bygger och bor
på fjäll och vid fjord, »millom bakkar
og berg utmed havet». Vi ha lärt oss
förstå, hvarför den norska allmogen i
sin själfständighetskänsla och i sina
frihetssträfvanden håller på sitt »landsmål»
och »bygdemål», på hvilka en
lifskraftig litteratur uppblomstrat – ett
nödvändigt genomgångsled i Norge till ett
enhetligt språk.
Men ett betydelsefullare uppslag än
det ofvannämnda till den kulturella
skandinavismen vid sommarkurserna bör
till sist starkt betonas. Den Letterstedtska
föreningen har för att locka gäster hit
från Norge ställt ett belopp af 1,200
kr. till Norges Lærerforenings förfogande,
hvilka medel utdelats som stipendier till
12 norska lärare och lärarinnor från
skilda delar af broderlandet.
Fra Vesterhavet til Kjølens rand,
fra Nordishavet til Kristianssand
finnas deltagare – från Bodö till
Lindesnäs. Och dessa ej blott från
städerna och de folkrikare bygderna utan
företrädesvis från de mest afsides
liggande delarne af det »furede vejrbidte
Landet». Hvilken betydelse detta har
är lätt att inse. En mängd
ansökningar om stipendier lära ha inkommit och
de »lycklige» njuta i fulla drag af hvad
de se och höra vid den svenska
bildningens hufvudhärd.
De kunna själfva tala om det, då de
komma till sitt land igen.
L. M. Danielsson.
-
Ett tack från de norska deltagarne.
Til »Svensk Läraretidning».
Upsala universitets kurser er straks
slut for denne gang. Tillad derför, hr.
redaktör, norske kursdeltagere gjennem
deres serede blad at aflægge alle,
hvormed vi er kommet i berörelse, vor
hjerteligste tak for behageligt ophold i den
»evige ungdomens Upsala».
Naar nu snart Kjölen skiller os igjen,
vil vi mindes det svenske folk som et
kjekt folk, och den svenske Iærerstand
som virkelige kolegaer. Överalt mödtes
vi med velvilje og imödekommenhed.
Kursstyrelsen havde arrangeret alt
ypperlig, forelæsningerne var interessante og
belærende. Vistnok faldt det os i
förstningen vanskelig at opfatte enkelte ord
og vendinger; men forstaaelsen blev
bedre, jo Iængere det skred. Den svenske
Iærerstand gjorde sig megen umag for
at vi skulde faa et behageligt ophold i
Sverige.
Det er jo Iærerstanden, der skal forme
de unge, som eier fremtiden. Kan
derför begge ländes lærerstand Iære at
forstaa hverandre, Iære hverandres
tankegång og nationale eiendommeligheder,
vil det – efter vor mening – mægtig
bidrage til at fjerne misforstaaelser og
tilsyneladende vanskeligheder og give
et msegtigt stöd til forstaaelse og
frugtbringende samarbeide mellem de to folk.
Og – vi vover at sige det – vi
forlader Upsala med lysere forhaabninger
i saa henseende, end vi kom.
At der gives begge landes Iærerstand
adgang til at besöge hverandres kurser
anser vi for noget af det ypperligste til
opnaaelse af samarbeide.
Endnu engång hjertelig tak for
kolegialt samvær! Ærbödigst
Norske kursdeltagere.
Bedes optaget i »Norsk skoletidende».
-
Efter et besøg ved »sommarkurserna
i Uppsala».
(Af en norsk deltagare.)
Farvel da, Sverge, du herlige land
Ved østerstrand!
For altid vil jeg dig hædre.
Dit sprog og din sang er som klokkeklang
Om sommernatten paa grønne vang. –
Da mindes jeg dine fædre.
Jeg ærer og elsker din herlige skat:
Din saganat
Med glam fra gamle dage.
Dog er ei din ære lagt i grav –
Den lever i folket den dag i dag,
Og aldrig den vil aftage.
Og skulde der komme en fare fra øst
Som storm i høst,
Og Skandia komme i fare,
Da er der og fare for Norges land –
Da vil der frem over Kjølens rand
Komme en broderskare.
Og broderskaren vil rope ud:
»Nu hjelpe os Gud
For Sverge og Norge at kjæmpe».
Med samlet venskap og kjærlighed
Bryder vi Kjølens fjelde ned
Og herligt vil alt sig lempe.
O. M.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
