Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,027.) 4 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
611
kalla fjäll, bärande med sig allas vår
h j ärtevarma brodershälsning till Norges
land och folk. Erik Eriksson.
Tankar efter årets sommarkurser.
Som vi veta, anordnade några
klarsynta och varmhjärtade professorer vid
vårt lands äldsta universitet s. k.
»sommarkurser» första gången 1893, för att på
sådant sätt i vårt land söka realisera
»universitetsutvidgningens» idé. Sedan dess
har samma högskola hvartannat år
öppnat sina ljusa lärdomssalar för
kunskaps-och bildningstörstande män och kvinnor
utan annan förutsättning än »sundt
förnuft» samt brinnande åtrå efter »ljus,
mera ljus». I år, det nya seklets första,
hafva Uppsala »sommarkurser» n:r 5 gått
af stapeln, och hafva de varit besökta
af det största antal åhörare, som hittills
förekommit, eller närmare ett halft
tusental. Säger icke detta faktum tydligt nog,
att jordmånen är lämplig för
sommarkursernas andliga utsäde?
Men hvilka utgöra flertalet i den
frivilliga, ljusälskande »riddervakt», som
fylkar sig kring en institution, hvars
högsta mål är att finna sanningen icke
blott i det materiellas utan äfven -
och det icke minst - i det evigas,
godas och skönas oändliga värld?
Förteckningen öfver deltagarna säger oss,
att det ojämförligt största antalet
utgöres af lärare och lärarinnor vid
folkskolor och andra folkbildningsanstalter.
Detta förhållande vittnar tydligt om,
att dessa genom sin föregående
utbildning, sin verksamhet och det ansvar,
de känna hvila på sig såsom
folkupplysningens och folkbildningens närmaste
målsmän, erkänna behofvet af klarare
och mera vidgad andlig syn på tingen
samt vaket sinne för alla goda och
nyttiga ideella, materiella och fosterländska
sträfvanden.
Om nationen tillbörligt värderar sig
själf, bör den, synes det därför, på
kraftigaste sätt stödja dem, som sålunda
varmast och kraftigast fattat den af
universitetet utsträckta handen i den
lofvärda af sikten att stärkas och stödjas
i sin lifsuppgift att vara en medverkande
hafstång vid höjandet af vårt folk i
moralisk, intellektuell och produktiv,
andlig och fysisk kraft.
En dylik ädel och fosterländsk
uppfattning har ock, glädjande nog, i år
mera än förut kommit till synes, i det
ekonomiskt understöd till de nyligen
afslutade »sommarkurserna» välvilligt
lämnats af regering, en del landsting
och kommuner, tidningar och enskilda.
Många fosterlandsälskande män och
kvinnor hafva alltså ansett, att
»universitets-utvidgningens» idé bäst realiseras
medelbart genom det öfver hela landet
utbredda nätet af lärare och lärarinnor.
Intresset för den gamla men alltid
ungdomsfriska, åt fri forskning vigda
kulturhärden i den »eviga ungdomens
stad» vid Fyris har dock i år fört
tillsamman icke blott söner och döttrar af
moder Svea utan äfven »brödre og
söstre» från Norges fjäll och dalar samt
Danmarks slätter, ja, t. o, m. från vårt
gamla systerland Finland. Uppsala
universitet har således i år sträckt ut sin
famn äfven utom vår halfös gränser,
och detta gäller såväl föreläsare som
åhörare. Ljuset är visserligen till för
alla; det är universellt. Dock önska vi
och tro, att våra norska kollegers
närvaro vid det andliga gästabudet vid
Fyris skall i sin ringa mån bland Skandias
folk främja den »enighet» och
»trofasthet», som är så nödvändig och
betydelsefull för framtiden.
Redan år 1893 förklarade universitets
rektor vid ett stämningsfullt tillfälle, att
universitetet allt framgent med glädje
skulle öpnna sina portar för sina
»sommarstudenter». Men man bör härvid
likväl ej förgäta, att de
universitetslärare, som måste offra en dryg del af
friheten och behaget å sitt landtliga
»sommarnöje» för »grundlinjer»,
intresserande och väckande föreläsningar och
jäktande, kvalmigt stadslif i Uppsala,
behöfva äfven annan uppmuntran än
sitt samvetes goda vittnesböd,
kursdel-tagarnes längre eller kortare
tacksägelsetal samt kraftiga lefve- och hurrarop.
Då flertalet »sommarstudenter» utgöres
af pedagoger, har det varit med stor
tillfredsställelse man funnit, att det
pedagogiska intresset vid alla »sommarkurserna»
tillgodosetts på ett sätt, soin pekar hän
mot målet: det pedagogiska intresset
koncentreradt i en pedagogisk professur.
For första gången har i år vid
Uppsala »sommarkurser» förekommit en
begynnelsekurs i tyska språket, som sedan
fortsattes under hösten och vintern. Den
stora anslutning, denna kurs haft, utgör
en tyst önskan därom, att en
grundläggande kurs i tyskan måtte meddelas vid
våra folkskollärareseminarier, så snart
det låter sig göra. Syftet med en sådan
kurs är påtagligt. Den tid, som nu vid
seminarierna användes till svensk
grammatik, skulle, till stor del kunna
användas för tyska språket, om man vid
inträdet i första klass fordrade af eleverna
den grammatiska kursen enligt
normalplanen litt. A., och satsanalysen m. m.
till en del tillgodosåges vid den
jämförelse, som måste ske vid öfversättning
från svenskan till tyskan.
K O. Sjölander.
Antalet deltagare
i årets sommarkurser utgjorde inalles
474, däraf 235 män och 239 kvinnor.
Efter offentliggörandet af vår
förteckning hafva följande lärare och lärarinnor
tillkommit:
folkskollärarnes K. Christensen i Östersund,
Hj. Lindén i Norrköping, N. Redelius i
Stockholm och pastor G. Sillen i Uppsala,
folk-skollärarirmorna fru Alma Lindén i
Norrköping och Emma Nilsson i Stockholm samt
småskollärarinnan Maria Sundell i
Norrköping.
Däremot utgår ur förteckningen
folkskolläraren K. Holmström i Gnarp.
På grund af att titlar saknades, voro
följande deltagare ej upptagna å vår
förra lista:
folkskollärarne C. Brodin i G:a Uppsala,
J. E. Hamberg i Ragunda och E. Lindqvist
i Stumsnäs, folkskollärarinnoma Maria
Andersson i Hedemora, Amanda Baudin i
Hie-taniemi, Anna . Bergman i Torpshammar,
Ada Danielsson i Ludvika, Maria Eriksson
i Vendel, Charlotte Jonsson i Mölndal, Sofie
Lindegren i Värmdö och Anna Malmström
i Katrineholm samt småskollärarinnorna
Anna Bohm i Värmdö, Emma Bohman i
Dannemora, Tora Hildebrand i
Smedjebacken, Terese Kaiiinder i Altuna, Olava
Paulsson i Kyrkas och Augusta Vesterberg i
Norberg.
Efter yrkena fördela sig de 474 del-
tagarna sålunda:
lärare och lärarinnor:
vid statens allmänna läroverk ....’..... 2
» elementarläroverk för flickor––- 3
» seminarier«(lärarinnor)________ 2
» folkskolor (rektor l, andre lärare
och präst l, lärare 200,
lärarinnor 102)................................. 304
» seminarieöfmngsskolor___,........ 2
» småskolor................................. 24
» praktisk skola ...______.....–––- l
» abnormskolor (lärare l,
lärarinnor 2)____.......................– 3
föreståndare för folkhögskola............... l
föreståndare för högre folkskola "....... l
föreståndarinna för samskola............... l
privatlärarinnor .............__..............- 4
andra lärarinnor.......__...................... 26
slöjdlärare l, språk- och musiklärare’l,
sångiärarinna l .......____.............- 3
f. d. folkskollärare-.........................- l
professor ________........-.............–- l
fil. doktor l, fil. kand. l, fil. stud. l, teol.
fil. kand. l ____.....___.....-......~~ 4
kapellpredikarit l, organist l (antagligen
folkskollärare)___________...........- 2
studerande l, semiiiarieelev l _______ 2
direktör .’_......................................–– l
redaktör l, redaktris l........................ 2
bokhandlare l, bankbokhållare l,
kontorist l .......–______....................- 3
landtbrukare 2, inspektor l, bondeson l 4
utan anglfvet vrke (herrar 3, fruar 44,
fröknar 30) .1___....._________....... 77
Summa 474
Två afskedsfester
för
kanslirådet I. Ä. Lyttkens.
Lärarepersonalens hyllning.
En gripande afskedsfest kan i sanning
det samkväm kallas, som Norrköpings
folkskollärarekår i afskedsstunden
anordnat för sin förre chef, nuvarande
kanslirådet d:r I. A. Lyttkens. Den hölls å
den mark, där i gemensamt arbete
under ett fjärdedels sekel de osynliga
trådar knutits mellan nämda kår och dess
chef, hvilka synbarligen gjorde
skilsmässan så svår å ömse sidor. I
öfverensstämmelse med en i Norrköping gängse,
vacker sed, som till skolan förlägger icke
blott kårens id och möda utan äfven
dess gemensamma fest- och
högtidsstunder, var af skedsfesten anordnad i ett af
de senast byggda skolhusen. De vid
tillfället använda lokalerna hade iklädts
festskrud, och att arbetet härmed
inspirerats af varma känslor, därom vittnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
