Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,029.) 18 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
SVENSK LÄRARETIDNING.
,N:r 38
läraren, samt en lägenhet om ett rum
med kök för en lärarinna.
I skolhuset finnas dessutom bostäder
för vaktmästare och eldare.
Alla lokaler och lägenheter inom
byggnaden upplysas med elektriskt ljus.
Till den praktiska och väl inredda
byggnaden har arkitekten O. F.
Lindström i Stockholm uppgjort ritning.
Byggnadsarbetet är på ett förtjänstfullt
, sätt utfördt af byggmästaren J. C.
Björklund från Sundsvall.
Kostnaderna för det nya skolhuset
uppgå till omkring 300,000 kronor.
Vid invigningen af det nya skolpalatset
närvoro såsom särskildt inbjudna
landshöfding K. J. Bergström, representanter
för stadsfullmäktige, magistraten och
stadens allmänna undervisningsverk,
bygg-nadskommitterade, medlemmar af pressen
m. fl. samt stadens skolråd och
folkskollärare- och lärarinnepersonal.
Såsom inledning till den högtidliga
akten utförde en manskör under
musikdirektör P. E. R. Englunds ledning »Vårt
land», hvarefter skolrådets och
skolhus-byggnadskommitténs ordförande,
kontraktsprosten O. A. Wester, i ett längre
intressant tal uppdrog en historik öfver
Luleå stads skolväsen.
Därvid erinrades, att samhället ännu ägde
förmånen att bland sina medlemmar räkna
den man, hvilken här verkat i folkskolans
tjänst alltifrån dess första början, nämligen
f. d. bokhandlaren J. A. Vestman, äfvensom
den kvinna, hvilken efter folkskolans
del-*ning öfvertog ledningen af undervisningen
för flickor, fröken Karolina Bodell.
I Luleå öppnades folkskola för första
gången i augusti 1847, då hr Vestman antogs
som lärare. Antalet elever utgjorde till en
början endast 8. r 1862 var dock antalet
så stort, att en delning måste företagas af
folkskolan, så att V. fick behålla
gossafdel-ningen jämte sångundervisningen samt
fröken Bodell öfvertog undervisningen i
flick-afdelningen.
Såsom belysande för den tidens
löneförhållanden omnämdes, att V. till en början
hade en årslön af 300 riksdaler banko jämte
fri bostad och potatisland, hvilken lön dock
efter 10 års tjänstgöring höjdes till 800
riksdaler riksgäld.
Efter denna historik Öfvergick tal:n att
nämna om de förhållanden, som stå i
samband med tillkomsten och uppförandet af
den nu till invigning1 färdiga byggnaden.
Såsom afslutning lämnades några
intressanta uppgifter till belysning af
skolväsendets utveckling under tiden efter 1887 års
brand.
Häraf framgick, att Luleå vid 1887 års
slut med en folkmängd af 3,630 personer
hade 560 skolpliktiga barn, däraf 363
undervisades. Lärarnes antal utgjorde då 9, däraf
4 vid stadens folkskola och 4 vid stadens
småskola samt l vid Karlsviks skola. Skolans
utgiftsstat belöpte sig då till kr. 11,040 kr.,
däraf till aflöning åt lärare och lärarinnor
6.025 kr.
Vid 1900 års slut räknade staden ett
in-vånareantal af 9,522 personer, 1,499
skolpliktiga barn, hvaraf 1,078 under året
undervisades. Lärarepersonalens antal
uppgick då till 30, däraf vid stadens folkskola
16, vid småskolan 10, vid Karlsvik 2 samt
Mjölkuddens och Bergvikens skolor
hvardera 1.
Härefter sjöngos unisont de två första
verserna af psalmen 33, hvarefter kon-
traktsprosten O. A. Wester höll det
egentliga invigningstalet.,
Tal:n tog till utgångspunkt patriarker^
Jakobs bekanta ord: »Detta måste vara ett
heligt rum, ty här bor visserligen Gud och
här är himmelens port». Han ville tillämpa,
dem på det rum, som nu skulle till sitt helga
ändamål invigas. Denna byggnad reste sig
som en härlig minnessten, frukten af
offervilligheten för det uppväxande släktet å ena
sidan och en fast nitälskan, å den andra.
Byggnaden hvilade också på en fast
hörnsten. Vid en folkskola bör i inre och
andlig bemärkelse läggas en grund, från
hvilken det unga släktet kan uppbyggas till en
tro, som hvilar på Kristus, till ett hopp, som
omfattar det ofvantill är, och till en kärlek,
som går i skola hos den korsfäste. En
folkskolebyggnad är därför en hörnsten, grundad
på Kristus själf, och undervisningen bör
ledas i den anda, som uttryckes i orden:
»gudsfruktan är vishetens begynnelse». Och
slutligen skulle i denna byggnad utmejslas
och förvaras kosteliga ädelstenar, de barn,
för hvilka församlingen utgifvit de offer, som
den nya byggnaden kraft. Barnasjälen är
en kostelig klenod och aktades som en
sådan redan i gamla förbundets dagar. David
kallar barnen Guds gåfva, och en man i
nyare tider har kallat dem majestäter. Väl
böra de alltså vårdas, af lärarepersonalen
utmejslas och förvaras. Läraren får därför
en hög uppgift och ett drygt ansvar, men
detta senare lättas därigenom, att det
dagliga umgänget med de unga både är ett
medel att bevara det egna hjärtat friskt och
ungt och innebär en ständigt ny väckelse
till fortsatt trohet och samvetsgrannhet i
vården af dessa kosteliga ädelstenar.
Med sådana önskningar och
förhoppningar ville talrn viga den nya byggnaden till
en kristlig skola, ja till en himmelens port
i den treenige Gudens namn.
Efter invigningstalets slut sjöngos de
två sista verserna af psalmen 500.
Därpå öppnades portarna för allmänheten,
som med intresse tog den nyinvigda
byggnaden med dess trefliga lokaler i
betraktande. O. E. W.
Folkskolelokaler
och
skolmöbler.
Vi Afsluta här nedan redogörelsen f or
folkskoleinspektörernas uttalanden i den på
dagordningen stående frågan angående
folkskolelokaler m. m.
Hernösands stift,
Åtskilliga af de äldre skolhusen sakna
afklädningsrum och äro i öfrigt rätt
bristfälliga i afseende på utrymme, belysning
och -ventilation. De senare uppförda äro
däremot i allmänhet ganska goda och
ändamålsenliga, säger folkskoleinspektören M.
Nordell, som angående de förhyrda
lokalerna yttrar, att de tillfredställa ofta, för,
att icke säga i de flesta fall, icke ens
ganska blygsamma anspråk. Vanligen äro
de för trånga och otillräckliga i förhållande
till barnantalet, sakna lämplig ventilation,
hvadan luften i lärorummet blir allt annat
än hälsosam, äro ofta dragiga och kalla
och i saknad af tjänlig uppvärmning, så
att det ej är underligt, att barn såväl som.
lärarinnor ofta ådraga sig förkylning och
andra sjukdomar. Stundom har jag på-
tr^ffat lokaler så eländiga, att det synts
ofattbart, huru man därmed -kunnat åtnöjas.
- Tilläggas bör dock, att i åtskilliga
distrikt, skolråden låtit sig angeläget vara att
anskaffa så vidt" möjligt tjänliga lokaler.
I de nyare skolhusen äro skolmöblerna
fullt tidsenliga. - - - Här och där
har jag dock i äldre skolhus påträffat de
obekväma och för undervisningen så
hinderliga långbänkarna. Sådana användes
mest i de förhyrda lokalerna.
Skolsalarnas rengöring är ej .sällan rätt
försummad. I många fall skuras endast
en å två gånger under terminen.
Lärorummets eldning och städning ombesörjes
på landsbygden vanligen af barnen själfva
i tur och ordning under tillsyn af
vederbörande lärare eller lärarinna.
Inom seminarierektor G. V. Buchts
inspektionsområde äro de flesta skolhusen
som tillhöra församlingarna, goda och
ändamålsenliga. »Särskildt torde
skolhusbyggnaderna å Sandö inom Bjärtrå distrikt
(uppförda af sågverksägare) böra framhållas
såsom synnerligen goda.»
Af sämre beskaffenhet äro de förhyrda
skollokalerna. Oftast äro de för små, och
då de ursprungligen afsetts till
boningsrum, äro de vanligen ej heller i öfrigt
ändamålsenliga. En allmän sträfvan gör
sig emellertid gällande att så småningom
utbyta dessa otillfredsställande lokaler mot
för ändamålet särskildt uppförda skolhus.
I skolhusen användas i regel mer eller
mindre ändamålsenliga skolpulpeter, de flesta
för två barn. Uti de förhyrda lokalerna
påträffar man ej sällan ännu långbänkar.
Ännu är på många håll den föga
lämpliga seden rådande, att skolbarnen skola
elda och städa lokalerna. Om dessa då i
värme och snygghet lämna åtskilligt öfrigt
att önska, är icke att undra på. Skurning
af lokalerna borde förekomma oftare än
som i allmänhet sker.
Folkskoleinspektör J. Kjellin konstaterar
likaledes, att de egna skolhusen i
allmänhet äro goda, hvaremot de förhyrda äro
mer. eller mindre underhaltiga, så att »både
lärarinna och barn få stundom slita
mycket ondt.»
Detsamma gäller äfven om skolmöblerna,
som i regeln äro bättre i de egna än i
de förhyrda lokalerna.
Folkskoleinspektör A. V. Ohlsson redogör
särskildt för det på Sandviks ångsågsbolags
bekostnad uppförda skolhuset, hvari såväl
lärosalarna som de rymliga
afklädnings-rummén äro försedda med elektrisk
belysning, ventilationen god, och de prydliga
kaminerna lämna en angenäm värme. »Ett
besök inom dessa lokaler gifver det allra
bästa intryck, och skolvännen kan icke
annat än känna sig tacksamt stämd gent
emot den offervillighet, som här- lagts i
dagen till det uppväxande släktets fromma».
Samma fördelaktiga vitsord lämnas äfven
folkskolelokalen vid Mo ångsåg.
1 Om öfriga skollokaler och skolmöbler
äro omdömena ungeför enahanda som från
öfriga inspektörer inom stiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
