Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,029.) 18 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
647
Kammarkollegium af styrkte bifall till
denna anhållan under anförande,
att taxeringsvärdet å fast egendom hade
mellan 1887 och 1900 tredubblats liksom den
antagna beskattningsbara inkomsten; att då
Setterlund 1899 erhöll begärdt afsked, hade
den tid, utgått, då församlingen enligt k.
brefvet 1887 varit berättigad att erhålla
omnämda lönebidraget, och att den
omständighet, att han sedan ånyo blifvit innehafvare
af tjänsterna, syntes icke kunna grundlägga
något giltigt anspråk för församlingen att
under hans återstående tjänstetid bekomma
sagda afi öningsbidrag; att enligt hvad som
framgingo ur k. brefven 1829 och 1830 vid
beviljandet af vissa understödsbelopp åt de
nya kapellförsamlingarna i Värmlands
finnmarker den uppfattning uttalats, att i den
mån finnmarkerna blefve mera bebyggda,
skulle invånarne där som annorstädes
underhålla klockare och bidraga till hvad för
barnundervisningen erfordrades; att inga
afvikelser från 1883 års klockarelöneförordning
borde hädanefter äga rum utan synnerligen
tvingande skäl, och att församlingen ej borde,
med hänsyn till fyrktalets ökning, hafva
svårighet att erlägga det jämförelsevis ringa
belopp, om hvilket nu vore fråga, helst
församlingen år 1900 i lönetillskott för
folk-och småskollärare uppburit 1,598 kronor 32
öre.
K. m:t har ej heller funnit skäl att
till ifrågavarande framställning af
församlingen lämna bifall.
Fortbildningskurser å Nääs.
Diskussionsföreningen å Nääs har
behandlat frågan om fortbildningskurser
å Nääs och därvid gjort följande
uttalande :
Nittiotredje slöjdkursens
diskussionsförening instämmer i den resolution, som
fattades af diskussionsföreningen under
nittio-andrå slöjdkursen rörande
fortbildningskurser för lärare och lärarinnor, och uttalar
såsom sin mening och öfvertygelse:
att sådana kurser äro af behofvet
påkallade ;
att folkupplysningens vänner stå i stor
tacksamhetsskuld till dem, som anordnat
universitetskurserna;
att dessa kurser, så vidt möjligt, måtte
blifva permanenta samt utvidgade i afseende
på både tid och innehåll;
att August Abrahamssons stiftelse med
hänsyn till sitt ändamål och sitt landtliga,
natursköna och fria läge i närheten af rikets
andra stad med museer och vetenskapliga
samfund skulle vara mycket lämplig för
sådana fortbildningskurser;
att föreningen därför genom föreningens
protokoll vördsamt framställer denna plan
för nämda stiftelses ärade styresman och
föreståndare, som då må pröfva, om och på
hvad sätt frågan kan realiseras.
Som emellertid tvänne viktiga
synpunkter vid frågans behandling ej
medtagits, nämligen tiden och ämnena för
dessa kurser, upptogs frågan åter till
behandling vid följande dags föreläsning
under direktör Salomons ordförandeskap.
Tiden ansåg man böra blifva 12 veckor,
sammanfallande med de båda
sommarslöjdkurserna, men borde denna längre kurs
fördelas i tvänne kortare, så att de, som hade
tillfälle att vistas å Nääs endast 6 veckor,
kunde få vara med om en kortare, afslutad
hel kurs.
Som läroämnen önskades: pedagogik (och
metodik), psykologi, litteraturhistoria, svensk
historia och tyska språket.
Ordföranden tillkännagaf, att dessa
anordningar både med afseende på tid
och läroämnen redan förut varit
påtänkta. Endast språkfrågan vore ännu
ej så utredd, att något bestämdt därom
kunde lof vas, men tillfälle torde kunna
beredas dem, som så önska, att dels
under kurserna och dels sedermera genom
korrespondens erhålla undervisning i
tyska språket. Det hade ingalunda varit
meningen, att dessa kurser skulle komma
att konkurrera med universitetskurserna,
utan skulle de blifva längre och omfatta
endast ett mindre antal ämnen. Ej
heller vore det meningen, att lärarne
skulle komma därifrån uttröttade, hvadan
endast 3 å 4 föreläsningar dagligen borde
förekomma och kursdeltagarne sålunda
lämnas tid till själfstudium och
rekreation. Att börja med skulle dessa kurser
endast komma att utgöra en öfvergång
till, hvad anstalten möjligen framdeles
komme att blifva, nämligen en högre
pedagogisk fortbildningsanstalt för lärare
och lärarinnor.
De akademiska
sommarkursernas betydelse för fortsatt
lärareutbildning och för skolans utveckling har
varit föremål för diskussion vid ett par
nyligen hållna läraremöten, och lämna
vi här nedan en kort öfversikt öfver de
uttalanden, som gjordes i ämnet.
Vid Voxnadalens lärareförenings årsmöte
i N. Edsbyns skolhus den 7 dennes
inleddes frågan af folkskolläraren A. E.
Sahlström i Voxna. Han sammanfattade
sommarkursernas betydelse sålunda:
De äro framför allt ägnade att främja
lärarebildningen,
emedan de äro afpassade efter den
bildningsnivå, som hos lärarekåren kan
förutsättas ;
emedan de erbjuda den tillförlitligaste
auktoriteten och kompetensen i
undervisningen samt de nyaste upptäckterna inom
vetenskapen;
emedan de förfoga öfver den mest
rikhaltiga och tidsenliga undervisnings- och
åskådningsmaterielen;
emedan de väcka håg för och gifva
vägledning vid själfstudier;
emedan de därjämte i viss grad äro
konferenser mellan den högre bildningens och
folkbildningens målsmän.
Deras betydelse för
folkskoleundervisning-en är dels indirekt genom lärarebildningens
höjande och dels direkt genom föreläsningar
i de ämnen, som stå i omedelbar beröring
med folkskolans läroämnen.
Enhälligt antog mötet följande af
kyrkoherden Vahlström föreslagna
uttalande :
Mötet vill, på grund af den kännedom
som vunnits om de akademiska
sommarkurserna, uttala sin förhoppning om att de
måtte fortsättas, enär de måste anses hafva
en väckande och gagnande inflytelse på
den allmänna folkbildningens målsmän i
vårt land och följaktligen äfven omedelbart
på folkundervisningen, hvarjämte mötet
anser, att anslag af landsting äfvensom af
församlingar erfordras, om folkskolans lärare
mera allmänt skola kunna bevista dessa
kurser.
- Samma ärende förekom å
programmet vid det möte, som
Örlyhuskret-sen höll vid Dannemora grufvor samma
dag. Här inledde hr J". H. F.
Eure-nius vid Dannemora grufskola följande
fråga: »Är den fortsatta lärarebildningen
i form af sommarkurser nödvändig för
skolans utveckling ? »
Talaren ansåg den bildning, som våra
seminarier gifva, kvantitativt ganska
tillräcklig. Men å andra sidan vore
seminarie-undervisningen ej så litet skef: får läraren
egen skola, måste han gripa till en ny
undervisningsmetod, om han vill hinna någon
väg. Den bildning, som meddelas vid
sommarkurserna, låge emellertid för högt för
läraren, för att inan skulle hafva något verkligt
gagn däraf för skolan. Kunskap uti tyska
eller engelska vore väl tämligen likgiltig1:
nog lär man ändå barnen lika bra hvad de
behöfva. Ett större kunskapsförråd skaffar
man sig bäst vid sitt eget skrifbord.
Sommarkursernas största nytta består nog däri,
att lärarne komma tillsamman, bli
uppmuntrade och lifvade, men alls icke däri, att
kunskapsförrådet ökas, så att det i väsentlig
grad återverkar på skolan.
Under diskussionen påpekades
önskvärdheten af att dylika kurser ordnas
så, att de bli af praktisk nytta. Så
vidt möjligt borde de förläggas till
landet. Hr Nordin i Österby upplyste om,
att man är betänkt på att å Nääs
inrätta en pedagogisk högskola, som skulle
bli af ofantlig betydelse för den fortsatta
utvecklingen.
(Så vidt framgår af de tryckta
medlemsförteckningarna, har inledaren icke
själf deltagit i någon af de hållna
universitetskurserna.)
Den nya normalplanen
föranledde en liflig debatt vid sammanträde
med Öfre Frykdals lärareförening i
Torsby den 9 dennes. Frågan inleddes af
folkskolläraren B. Henriksson i Fensbol,
som påvisade, att 1900 års normalplan,
om den också hade åtskilliga förtjänster
framför sina föregångare, dock i flera
stycken betecknade rent af en
tillbakagång. I afseende på läsordningar för
folkskolor, där två eller flera klasser
samtidigt undervisas af samma
lärarekraft, gjordes följande uttalande:
Tysta öfningar få på inga villkor
förekomma samtidigt med
kristendomsundervisningen, enär de störa den stillhet och
andakt, som måste råda ej blott under
bibelläsning och undervisning i biblisk historia,
utan äfven under katekesläsning.
Hela katekesen bör indelas i växelkurser.
Enär tvänne kristendomstimmar samma
dag - särskildt tvänne katekeslektioner, af
hvilka den ena förlagts till dagens sista
timme, då barnen äro för trötta för skolans
svårfattligaste ämne - icke äro ägnade att
främja kristendomsundervisningens höga
mål, måste tiden för denna undervisning
begränsas till dagens första timme, som är
den för detta ämne allra lämpligaste.
Modersmåls- och räkneundervisningen
kräfva däremot mera tid.
Småskollärarinnornas rättsliga
Ställning var under debatt vid
Sydöstra Ångermanlandskretsens möte i
Ullånger den 7 dennes. Inledaren, läraren
K. Dickman i Dal, redogjorde i korthet
för hvad som från olika håll blifvit
gjordt för frågans lösning och framhöll,
att, då nu lösningen berodde på skolråd
och kyrkostämmor, äfven folkskolans
lärare borde göra hvad de kunde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
