Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (1,031.) 2 oktober 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
till förmån för en bildningspröfning vid
åldern 15-16 år, visar bättre än
något annat, huru fullständigt de
enklaste saker kunna missuppfattas, då de
sociala fördomarna och det blinda
partinitet få komma med i spelet
och förvirra omdömet. Nutidens
sträfvan går i själfva verket i den
riktningen, att man bör söka finna en
åldersgräns, vid hvilken enligt
naturens egen anvisning den
väsentligen allmänbildande undervisningen
bör aflösas af en väsentligen
fackutbildande undervisning. Från rent
pedagogiskt håll har länge framhållits,
att denna gräns måste dragas ungefär
vid åldern 15-16 år, och till denna
åsikt har ock riksdagen anslutit sig.
Det är under sådana förhållanden
oförklarligt, huru någon kan med
åberopande af riksdagsuttalandet söka
häfda den meningen, att ifrågavarande
gräns bör förläggas till åldern 13-
14 år eller ännu hellre till åldern
12-13 år.
Gentemot den påyrkade tvååriga
»folkskolans högre afdelning» ställdes
under diskussionen i kyrkofullmäktige
de yrkesskolor, hvarom motion inom
stadsfullmäktige nu föreligger. Man
torde med skäl kunna hysa vissa
tvifvelsmål om värmen af de
sympatier, hvarmed yrkesskolorna omfattas
just på det håll, där man nu i dem
såg ett godt medel vid bekämpandet
af »folkskolans högre afdelning».
Omöjligt är nog ej, att man, då
frågan om yrkesskolors upprättande på
allvar kommer före, skall just från
samma håll få höra den förklaringen,
att verkstäderna och fabrikerna äro
de enda verkligt praktiska
yrkesskolorna och att det riktiga följaktligen
är att på allt sätt »bereda lättnader
för ungdomen att tidigt träda ut i
det praktiska lifvet», d. v. s. att
medgifva barnens användande i
lönearbete vid så låg ålder som möjligt.
De åter, som mena ärligt med sin
nitälskan för yrkesskolorna, skola vid
närmare begrundande lätt inse det
opraktiska i att sätta inträdesåldern
för dessa så lågt som till 12-13 år.
Den speciella utbildningen för en
mängd industriella och merkantila
yrken förutsätter vissa grundläggande
kunskaper i matematik, i linearritning,
i naturkunskap o. s. v.
Uppenbarligen vore det en stor
misshushållning, liksom det äfven i öfrigt vore
olämpligt att för detta ändamål
utrusta de speciella yrkesskolorna med
förberedande klasser. I de land, där
man verkligen gjort något för
yrkesundervisningen, har man längesedan
fått klart för sig, att om denna
undervisning icke får hvila på ett
underlag af solid elementär,
undervisning, så måste den själf komma att
i större eller mindre mån nedsjunka
till den elementära ståndpunkten samt
kräfva längre tid och större
kostnader än nödigt är.
Man har vid afgörandet af denna
sak kunnat göra samma iakttagelse
som så ofta vid liknande frågors
behandling, nämligen att just de
personer, hvilka mest högröstadt
framställa sig själfva såsom de praktiska
intressenas målsmän, i verkligheten
ofta låta sig bestämmas af teorier,
som de icke genomtänkt eller
underkastat något slags pröfning och som
vid minsta eftersinnande visa sig
fullständigt opraktiska.
Äfven en annan iakttagelse har
man här haft nytt tillfälle att göra.
Det finnes i vårt kära fädernesland
en hel del personer i inflytelserik
samhällsställning, som förväxla
»konservatism» med efterblifvenJiet och som mena
sig verka i samhällsbevarande
riktning genom att vid hvarje tänkbart
tillfälle motarbeta allt, som har
afseende på de samhällsklasser, hvilka
man brukar sammanfatta under
benämningen »folket». Om dessa
personer hade sträckt sin blick utanför
de trånga kretsar, inom hvilka de
lefva och hafva sin varelse, skulle
de ha funnit, att inom den öfriga
världen de konservativa ofta hafva
en helt annan uppfattning. Särskildt
gäller detta de nationer, där det sunda
praktiska omdömet är för starkt för
att låta behärska sig af de ensidiga
partiparollerna. Där finner man ofta
bland de s. k. konservativa ledande
personligheter, som äro klarsynta nog
att just i folkbildningens höjande se
den säkraste garantien och den
starkaste drifkraften för en lugn och
lyckosam utveckling så i politiskt som
ekonomiskt afseende.
Att motsätta sig hvarje föMag om
ökade tillfällen för »folkets» barn att
förvärfva bildning, det är hvarken
praktiskt eller konservativt; det
vittnar endast om kråkvinkel-vyer.
Hvilken roll dessa hos oss ännu kunna
spela, därpå utgör kyrkofullmäktiges
senaste beslut ett lika talande som
sorgligt bevis.
Jultomten,
den af barnen så efterlängtade
jultidningen, gör på det nya seklets
första år sin elfte rundresa till svenska
hem. Redan nu kunna alltså lärare
och lärarinnor göra barnen
uppmärksamma på, att Tomten äfven i år
utkommer med ett rikt och omväxlande
innehåll samt en mängd barnaögat
tilltalande taflor af framstående
konstnärer. Som vanligt utsändes ett
prof-blad i denna månad.
Det skär i ögonen
på somliga håll att se de förr så
ringaktade folkskollärarne hedras med
sina medborgares förtroende. Därom
vittnar bland annat följande godbit,
som stått att läsa i åtskilliga
landsortstidningar och som vi härmed
af-trvcka till våra läsares förlustelse:
En piedestal för folkskollärare synes
svenska .riksdagens andra kammare arta sig1 till
att bli. Jag vet icke så noga, huru många
herrar af denna visserligen högst respektabla
och betydelsefulla men på samma gång, förr
åtminstone, så tillbakasatta kategori af
samhällsmedlemmar, som nu ha säte och stämma
i vår lagstiftande församling, men många
äro de, förty de äro legio. Och ännu flera
bli de kanske snart nog, ty på mindre än
en månad ha två innehafvare af en blygsam
kateder i en folkskola befordrats till makten
och härligheten på riksdagshusets bänkar.
Och exemplet smittar, som man vet.
I en känd visa från 40-talet heter det:
»Klockarfar, han ska ju allting bestyra» 5
men nu tyckas förhållandena ha ändrat sig
därhän, att det är folkskollärarne, som skola
bestyra och styra. Lusten att vara viktiga
har då aldrig fattats dem, måtte blott
förmågan och krafterna svara däremot!
Hvem vet - kanske en vacker dag någon
af dessa framåtsträfvare tager steget riktigt
ut och klifver från riksdagsbänken direkte
till taburetten. Man såg, hur det gick i
Danmark!
Under flyttning
står för närvarande Svensk
Läraretidning, dess byrå och expedition,
äfvensom Sagas och Jultomtens
expeditioner.
Tolf år hafva i dessa dagar förflutit
sedan Svensk Läraretidning inflyttade
i huset n:r 6 vid Barnhusgatan. Här
inrymdes byrån och expeditionen till
en början i ett rum, men då affären
så småningom växte och nya grenar
tillkommo, vidgades lokalen efter hand
till två och slutligen till fyra rum.
Under de senaste åren har därjämte
i bredvid liggande hus förhyrts en
lägenhet om fyra rum för bokförlaget.
För att kunna möjliggöra en bättre
arbetsfördelning och sammanföra de
olika grenarna af bolagets
verksamhet till en lokal har bolagets styrelse
förhyrt en ändamålsenlig affärslokal
å nedra botten i huset n:r 8 vid
Barnhusgatan, alltså i huset bredvid
tidningens hittillsvarande bostad. Dit
inflytta i dagarna Svensk
Läraretidnings byrå och expedition, Sagas och
Jultomtens expeditioner äfvensom
bolagets bokförlag, och hoppas vi redan
i nästa vecka kunna vara något så
när i ordning.
Våra ärade prenumeranter och
re-kvirenter torde emellertid benäget
ursäkta, om under dessa flyttningsdagar
ett eller annat beträffande expedition
m. m. icke skulle i alldeles rätt tid
hinna blifva utfördt.
SKOLNYHETER
Två nya ledamöter i
direktio-p en för folkskollärarnes
pensionsinrättning. Sodan ordföranden hos
direktionen öfver folkskollärarnes
pensions-inrättning, godsägaren friherre J.
Nordenfalk aflidit samt statsrådet K. H. L.
Hammarskjöld anhållit att varda entledigad
från det honom meddelade uppdrag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
