Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (1,032.) 9 oktober 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
695
Hvad nu seminarierna beträffar, låter
det, som nämdt, lätt förklara sig, att
man i början nöjde sig med de minsta
möjliga löner åt deras lärare. Man hade
tydligen vid den tiden ingen rätt syn
på sakens nationella vikt. Det kunde
ju ock försvaras, om man till en
början ville göra försök med en anordning,
som mången säkert då fann
ändamålsenlig. Men tiden står aldrig stilla, och
det låter icke försvara sig, om vi
fortfarande skulle i berörda afseende stampa
på samma ställe.
Ställer man nu upp den frågan:
Hvilket är det mest maktpåliggande arbetet,
och hvilket kräfver de största
förutsättningarna: att undervisa barn i vetandets
elementer - hvilket tillkommer
adjunkter och kolleger vid de allmänna
läroverken - eller att utbilda lärare .-
hvilket tillkommer seminarielärarne, så
kan väl svaret icke numera blifva mer
än ett. Men är det under sådana
omständigheter någon rimlighet uti att
seminarielärarne skulle i ekonomiskt
afseende vara antingen sämre ställda än
läroverkslärarne, såsom de genomgående
varit före 1897, eller jämnställda med
dessa, såsom adjunkterna blifvit i och
med sagda år?
Några siffror må tillåtas för jämförelse:
Rektorslöuer}. vid seminariet fastställdes
1864 till följande lönegrader: 3,000, 3,500,
4,000 kr.
Vid högre allmänna läroverket utgjorde
den däremot 4,000, 4,000, 4,500 kr.
Sedermera har den ett par gång-er höjts
å båda håll.
För närvarande utgör den vid seminariet
4,000, 4,500, 5,000 kr.,
vid högre allmänna läroverket 4,750, 4,750,
5,250 kr.
Adjunkt slönsn vid seminariet har sedan
1864 varit lika med adjunktslönen vid
allmänna läroverken, med den skillnad dock,
att seminarieadjunkten icke förr än 1897
varit berättigad till pension.
För närvarande utgör lönen,
tjänstgörings-penningar inberäknade: 2,000, 2,500, 3,000,
3,500, 4,000 kr.
I förbigående må äfven nämnas något
om de s. k. öfning si är arnes aflöning:
Endast mw^^läraren afiönas högre vid
seminariet. Där har han för närvarande
1,100, 1,300, 1,500 kronor.
Vid högre allmänna läroverket 875, 1,100,
1,325 kr.
De öfriga hafva mindre ’aflöning vid
seminariet.
TeckningsläY&YQii har
vid seminariet 800, 1,000, 1,200 kr.,
vid högre allmänna läroverket 1,000, 1,250,
1,500 kr.
G-ymnastiklär&ren har
vid seminariet 737,50, 837,50, 937,50,
vid högre allmänna läroverket 1,000, 1,200,
1,500 kr.
Trädgårdsmästaren har vid seminariet 1,000
kr.
Slöjdläraren 900 kr.
Ingen öfningslärare vid seminarium är.
pensionsberättigad.
Hurusom lärarne vid öfningsskolorna
vid senaste riksdag med knapp nöd
fingo sina löner reglerade till 1,500,
1,800, 2,100 och 2,400 kr., samt under
hvilka omständigheter det skedde, torde
vara för alla bekant.
Följderna af dessa aflöningsförhållan-
den vid seminarierna ligga i öppen dag.
Jag vill här fästa uppmärksamheten
endast på en sådan, den nämligen att för
dugande seminarieadjunkter, som lätt
kunna vinna befordran på annat håll, blir
seminarielärarebefattningen endast en ge
nomgångsplats. Och man kan icke vänte
annat. Ty det faller ju alldeles af sig själft
att den, som kan blifva lektor vid ett
högre allmänt läroverk med 1,00.0 kro
nors högre årlig lön, icke stannar som
adjunkt vid ett seminarium, där
befordran till en rektorsbefattning är mycket
oviss. Men är icke detta ett af de mest
beklagliga förhållanden, att ett
seminarium, hvilket har behof af de yppersta
lärarekrafter, som finnas att tillgå i vårt
land, skall på grund af ett förvändt
system nödgas se just sådana vända sig
ryggen ?
För att i någon mån råda bot på
detta missförhållande kräfves, att
seminariernas adjunkturer förvandlas till
lektorat med en aflöning af minst 3,000
3,500, 4,000, 4,500, 5,000 kronor. Dette
är ett oeftergifligt villkor äfven för att
seminarierna skola framdeles draga till
sig nya lärarekrafter af yppersta beskaf
fenhet. I sammanhang härmed böra tyd
ligen äfven rektorslönerna höjas till minst
samma belopp som lönerna vid de högre
allmänna läroverken.
Härmed vill jag icke hafva sagt, att
en seminarielektor eller rektor nödvän
digt skulle hafva idkat de detaljstudier
inom två eller tre ämnen, hvilka för
närvarande kräfvas i filosofie licentiat
examen, och som utgöra det vikti
gaste kompetensvillkoret för erhållande
af lektorat vid de högre allmänna läro
verken. Ingalunda. Hvad seminarierna
framför allt behöfva är utmärkta peda
goger. Men duglig pedagog blir man
icke genom än så djupa detaljstudier
ett språk, historia, kemi eller dylikt
Därpå lämnar erfarenheten de mest ta
lande bevis. Och härmed äro vi inne
på kompetensen.
Gifvet är, att seminarielektorn måste
besitta
1) nödig kunskap uti de ämnen, i hvilkc
han har att meddela undervisning, likasoir
att han bör vara förtrogen med de ve
tenskapliga metoder, som komma till an
vändning inom dessa ämnen, så att han
icke nedsjunker till att själf blifva blöt
en utanläsare, som sedermera i sin ord
ning dresserar sina elever endast genom
utanläsning. Och har han den veten
skapliga bildning, som en filosofie licen
tiatexamen betingar, så är det ju så myc
ket bättre, men oundgänglig är den icke
Det mått af kunskaper i de särskildt
ämnena, som nu erfordras för filosofi
kandidatexamen eller för examen inf Ö
teologisk fakultet, då det gäller kristen
dom, torde vara alldeles tillräckligt, un
der förutsättning nämligen att semin
rielektorn far meddela undervisning en
dast i de ämnen, som ingå i hans ofvan
nämda examen.
Hvad som däremot med rätta kan
fordras af hvarje seminarielektor är
2) psykologisk kunskap. Denna får
tydligen icke inskränka sig till det lilla
pen-sum, som för närvarande är tillräckligt
för ett approbatur i filosofie
kandidatexamen utan bör vara betydligt
grundligare samt innefatta speciellt
barnpsykologi och pedagogisk patologi.
Psykologiens betydelse för undervisning och
uppfostran har under senare åren blifvit
så pass dryftad, att någon motivering
för detta kraf icke är af nöden. Man
behöfver blott erinra sig, att hvarje
seminarielärare numera ofta leder
elevernas praktiska öfningar inom sitt ämne.
Flera skäl tala för att denna
anordning framdeles kommer att allt mer
genomföras.
I närmaste sammanhang med nu
nämda kompetensvillkor står ett annat,
nämligen
3) grundliga insikter i pedagogikens teori
och praxis. Vill någon till detta anmärka,
att sådana insikter har hvar och en
förvärfvat sig, som genomgått den
föreskrifna prof årskursen, svarar jag för min
del ett bestämdt nej. Må vara, att
denna kurs är tillfyllestgörande för dem,
som efteråt endast hafva till uppgift
att undervisa barn och ynglingar i de
allmänna läroverken, men för dem, som
skola utbilda lärare för folkskolorna,
räcker den icke.
Äfven om man vill antaga, att den
kunskap i allmän pedagogik, som
förvärf-vas genom prof årskursen, skulle vara
tillräcklig, hvilket den icke är, så kan
väl dock ingen vilja neka, att den
praktiska utbildning, som profårskursen
lämnar, är alltför ofullständig. Ty det
minsta man i detta afseende kan
begära af den, som skall utbilda lärare,
är väl, att han känner den skola, för
hvilken han skall utbilda lärare. Men
beträffande folkskolan lämnar ju
profårskursen sina alumner i fullständig
okunnighet. Grundlig kännedom om
folkskolan vinnes endast genom studium af
folkskolan under arbete i folkskolan. Ett
oeftergifligt villkor för en seminarielektor
är därför, att han under tillräcklig tid
- minst 4 år, så att han hunnit följa en
grupp af barn hela folkskolan igenom
- verkat såsom folkskollärare och detta
helst i en 4-klassig folkskola på
landsbygden.
Slutligen måste ’ man i våra dagar
uppställa ännu ett kompetensvillkor, och
detta är
4) kunskap i tyska, franska och engelska
språken till det mått, som motsvarar
ungefär de nuvarande fordringarna i
öfver-sättningsfärdighet för studentexamen på
reala linjen, så att en seminarielektor
med lätthet kan läsa ett arbete på
hvilket som helst af dessa tre språk.
Kunskap i de båda förstnämda äges ju för
närvarande af alla våra
seminarierektorer och adjunkter. Därför borgar ju
deras aflagda studentexamen. Icke så med
engelskan. Under nuvarande
omständigheter kan det mycket väl vara så, at^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
