Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (1,033.) 16 oktober 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
711
På taflan III framställes antalet män
och kvinnor, hvilka under åren 1887-
1897 intagits i Sveriges fängelser för
undergående af dem ådömdt straffarbete
eller urbota fängelsestraff, samt huru
många af dessa, som ställt sitt brott i
samband med spritmissbruk. Denna
framställning är byggd på uppgifter, som
enligt fångvårdsstyrelsens föreskrift
insamlats i rikets fängelser. Man finner af
densamma bland annat, att icke mindre
än 71,2 % af de manliga fångarna ställt
brottet i samband med spritmissbruk.
Taflorna åtföljas af en förklarande
text, innehållande detaljerade uppgifter
angående de förhållanden^ som finnas
framställda.
Genom användande af olika färger:
rödt, blått och svart samt kraftiga breda
linjer har man lyckats få de grafiska
bilderna så klara och tydliga, att de
mycket väl samtidigt kunna iakttagas
af en hel klass. Med lämplig
förklaring af läraren bör det icke heller möta
någon svårighet för barnen att uppfatta
bildernas innebörd och inse betydelsen
af de statistiska fakta, som de
åskådliggöra. Dessa bilder visa dem på ett
öfvertygande sätt, hurusom
spritmissbruket leder till för tidig död, framkallar
ekonomiskt elände och ökar
brottsligheten.
De till serien B hörande fyra taflorna
afse att belysa de sjukliga
förändringar, som af spritmissbruket framkallas i
människokroppen. En del af dessa
förändringar äro nämligen så tydliga och
påtagliga, att de äfven för barn äro
lätta att påvisa. Taflornas ordningsföljd
har bestämts af den ordning, i hvilken
de för förändringarna utsatta organen
träffas af det skadliga ämnet. Taflan
I framställer därför magsäcken, taflan
II lefvern, taflan III hjärtat och taflan
IV njurarna. Såsom utgångspunkt för
förklaringen lämnas på hvarje tafla först
en bild af organet i normalt tillstånd,
och därefter framställas dess sjukliga
förändringar. På taflan I finner man
sålunda en bild af magsäcken hos en
af kronisk magkatarr angripen drinkare,
på taflan II bilden af fettlefver och
skrumplefver, på taflan III en bild af
f etthjärta och på taflan IV bilden af
f ettnjure och skrumpnjure i olika
utvecklingsstadier.
Taflorna äro utförda i vackert
färgtryck. Synnerlig omsorg har nedlagts
på att få bilderna till såväl form som
färg fullt naturtrogna. De sjukligt
förändrade organen äro tecknade och
färglagda efter preparat, som erhållits vid
obduktion af personer, om hvilka man
med visshet vetat, att de under många
år varit drinkare. Alla organ äro
tecknade i betydligt förstorad skala, så
att bilderna framträda tydligt äfven på
afstånd.
Till taflorna är fogad en förklarande
text såsom ledning vid deras
användande. Den, som finner densamma allt
för kortfattad, hänvisas till ett af
professor Wallis nyligen utgifvet populärt
arbete: Om de sjukliga förändringar
i människokroppen, som förorsakas af
alkoholmissbruket.
Taflorna i serien A hafva ett format
af 130x105 cm., taflorna i serien B
92 X 58 cm. Samtliga äro uppfodrade
på starkt papper samt försedda med
linnekanter, de tre större äfven med
rullar.
Den kunskap, dessa taflor afse att
meddela, skall säkerligen i väsentlig grad
förmå att bevara de unga från
spritdryckernas lömska frestelse. Hvar och
en, som ifrar för, att den undervisning
om rusdryckerna, som meddelas i våra
skolor, må blifva verkligt fruktbärande,
skall därför också helt visst med
tillfredsställelse taga kännedom om detta
nya åskådningsmedel och bidraga till
dess spridande. Hjalmar Berg.
Om yrkesuppfostran.
Vid Stockholms stads handtverks
förenings sammanträde den 30
sistlidna september förekom till
behandling den nu på dagordningen stående
frågan om yrkesskolor.
Öfverläggningen inleddes af skräddaremästaren
J. F. Nyström genom ett föredrag,
som var i flera afseenden
beaktansvärd^ icke minst därför, att
inledaren därvid - såsom naturligt var och
såsom han ock uttryckligen betonade
- såg frågan nästan uteslutande
från handtverksmannens speciella
synpunkt med »yrkesteknikens
höjande till ögonmärke».
Efter att hafva påpekat det
ogynnsamma inflytande, som den plötsliga
öfvergången från strängt skråtvång
till alldeles obegränsad näringsfrihet
utöfvat på den tekniska
skickligheten hos flertalet handtverks arbetare,
karaktäriserade inledaren
yrkesmännens nuvarande ställning till frågan
sålunda:
Yrkesskolesaken har med jämförelsevis
små förberedelser från vår sida kommit
på dagordningen och blifvit diskuterad
vida mer utom än inom vår krets, och
genom sitt upptagande hos Stockholms
stadsfullmäktige har den blifvit aktuell.
Det har gått så raskt, att vi icke ens
hunnit bli förtrogna med frågans
innebörd, än mindre bilda oss en föreställ
ning om huru sådana skolor böra in
rättas för att på bästa sätt motsvara
ändamålet. Yrkesidkarne hafva så
lefvat sig in i ett tröstlöshetstillstånd, att
det ej är underligt, om de nu blifva yra
i hufvudet af det oväntade, knappast
påkallade uppslaget. Men nu gäller det,
att de visa sig besjälade af saken,
justera sin uppfattning och låta sina önsk-
ningar komma till vederbörandes
kännedom i tid.
Bland folkskolemännen har som
bekant spörsmålet länge varit
föremål för uppmärksamhet och
öfvervägande.
Den första af de frågor, inledaren
sökte besvara, rörde naturligtvis den
ålder, för hvilken yrkesskolorna borde
vara afsedda. Enligt hans mening
borde de icke tänkas besöJcta af barn.
Såsom skäl härför anfördes, att man
ej finge genom ett för tidigt
kroppsarbete hämma ynglingens fysiska
utveckling och beröfva honom tid att
inhämta nödig skolbildning.
Ynglingen borde ej intagas i yrkesskolan, förr
än han fullständigt afslutat de
elementära studierna, på det han sedan
måtte kunna »inlägga hela sin kraft
och fattningsförmåga i det för
fackutbildningen erforderliga arbetet».
Men icke nog härmed, inledaren
gick ännu längre. Yrkesskolan borde
enligt hans åsikt icke vara
tillgänglig för andra än dem, som verkligen
hafva för afsikt att fullständigt
utbilda sig i yrket, och som detta
svårligen läte sig utröna hos den helt
unge nybörjaren, ansåg han endast
sådana lärjungar böra intagas, som
förut försökt sig så mycket i
arbete, att de pröfvat dess
vedermödor. Annars vore fara vardt, att
många tröttnade redan första året,
sedan de upptagit plats för andra
med bättre förutsättningar.
»Erfarenheten har nämligen visat», yttrade
han, »att handtverkslärlingarna
mycket ofta finna verkstadsarbetet för
ansträngande och friheten för hårdt
begränsad, hvarför de byta om yrken
flera gånger, innan de komma på
sin rätta plats, och detta
experimenterande bör, så vidt möjligt,
förekommas i yrkesskolan.»
Att inledaren icke tänkt sig
yrkesskolorna såsom anstalter för barn
framgick ytterligare däraf, att han
ville hafva dem tillgängliga »äfven
för äldre och mera försigkomna
arbetare för att bereda dem tillfälle att
genom en kompletteringskurs, hvars
längd blir beroende af det vid
inträdet förefintliga kunskapsmåttet,
inhämta själfva finessen i arbetet.»
I öfverenstämmande härmed
yrkades, att minimiåldern för inträde i
yrkesskolorna måtte sättas till fyllda 15
eller 16 år. Som stöd härför
åberopades bland annat en af rektor F.
Adler uppgjord plan, enligt hvilken
inträdes åldern vid fackskolor för
möbelindustri borde fastställas till fyllda
16 år.
I samband härmed upptog talaren
till behandling den frågan, hvad som
i yrkesuppfostrans intresse borde
åtgöras med afseende på de år, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
