Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (1,033.) 16 oktober 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
713
ses vara nödvändiga. Zyrich är stolt öfver
sin Pestalozzi och vill ha rykte om sig att
vara sätet för lärdom i Schweiz och för det
yppersta skolväsen i Europa.
Jo jo; sådan kan uppfattningen ännu
vara hos en del af våra goda
landsmän. Enligt deras åsikt talade nog
Erik Gustaf Geijer i fåvitsko, då han
sade: »Näst den högstes tempel vet
jag inga byggnader, där ädelhet,
värdighet, skönhet äro anständigare än
i dem, som helgas åt offentliga
undervisningen. »
De orden minnes man hos oss
möjligen, då fråga är om
universitetsbyggnader eller elementarskolepalats.
På folkskolan däremot anser man
dem sakna tillämplighet.
Men i Schweiz är ju folkskolan
icke ståndsskola utan nationalskola,
~bottenslwla för liela den offentliga
undervisningen. I henne ha landets alla
fäder och mödrar sina käraste, och
gentemot henne blifva därför äfven
de snålaste - »slösare».
»En afvaktande hållning.»
I Bärgslagsbladet för den 7 dennes
läses i en redogörelse för det möte,
som den 30 sistlidna september hölls
mellan skolråd och lärare i Norberg,
följande nästan otroliga berättelse:
Sammanträdet afslutades med ett längre
anförande af skolrådets ordförande,
kontraktsprosten J. Th. Boethius, som därvid gjorde
en återblick på det arbetsår, som nytt -
hans första i församlingen.
De förväntningar, lärarekåren haft, hade
kanske icke uppfyllts. Han vore, då det
gällde förändringar, icke någon initiativets man,
utan ville helst komina efter. Men å andra
sidan hade de förhoppningar, han ställt till
lärarekåren, icke heller gått i uppfyllelse.
Väl vore dess arbete i skolans tjänst vardt
beröm, men dess kyrkliga intresse vore för
slappt. Men som detta intresse vore en af
betingelserna för att talaren med fullt
förtroende skulle kunna närma sig någon, såge
han sig nödd att gent emot kåren intaga
en afvaktande hållning.
Med anledning af detta tal begärdes
ordet af hr P. Thulin, men denne hann ej
yttra många ord, förrän prosten lämnade
ordförandeplatsen och begaf sig ut ur
rummet, hvarför det tillämnade svaret måste
afbrytas och mötet upplösas.
Om det »kyrkliga intresset» skulle
bli »slappt» inom en lärarekår, som af
kyrkans målsmän bemötes på dylikt
sätt, har man knappt rätt att förundra
sig däröfver. Sådant utsädet är,
sådan blir ock skörden.
»Anti-krists anhängare»
är du, vår käre läsare, och alla andra,
som hålla denna mycket farliga
tidning. Så lär det åtminstone påstås
borta i Lyse socken i Bohuslän,
såvida Lysekils-Kuriren är riktigt
underrättad. Där förtäljes nämligen,
att vid tillsättningen af en lär
äreplats en i församlingen tjänstgörande
extra ordinarie lärare blifvit
förbigången, »fastän man allmänt ansett
honom själfskrifven till platsen», detta
på tillskyndan af en namngifven
pastor. Och hvarför?
Jo - heter det - hr pastorn hade det
emot honom, att han ej gick i kyrkan och
att han läste »skadlig» litteratur. Till denna
»skadliga» litteratur räknade hr pastorn
äfven - Svensk Läraretidning. Hr pastorn
lär nämligen ha förklarat, kan tänka, att
endast Anti-krists anhängare läsa den
tidningen. Vi förstå så väl den ädla
förtrytelse, hvaraf hr pastorn uppfylles, då han
tänker på Svensk Läraretidning och huru
den verkar för att skapa en upplyst,
kunnig och med sin tid varande lärarekår. Men
om hr pastorns påstående är sant, så är det
ju äfven sant, att nästan hela vår
folkskollärarekär är anti-kristligt sinnad. Tänk, hr
pastorn, det är ju en förfärlig situation hela
vår folkskola befinner sig uti.
Det är inte första gången, man
borta i västkustbygderna gjort oss
det nöjet att lysa oss i bann. En
lärarekår och en lärarepress, som
gå i ledband, äro där idealet, och
under sådana förhållanden är det
klart, att man anser oss och alla
våra läsare såsom »Anti-krists
anhängare». Mindre kan man ju inte
ta till, när det gäller att riktigt
skrämma de spökrädda.
Hvad en nation behöfver.
Den ekonomiska täflingskamp, som
stormakterna föra å världsmarknaden
och som gifvit upphof bland annat
åt den nyare tidens kolonialpolitik,
har riktat samhällstänkarnes
uppmärksamhet på den hufvudfrågan:
Hvilka äro i våra dagar
förutsättningarna för att en nation skall kunna
häfda sin plats och icke blifva
öf-verflyglad i konkurrensen makterna
emellan?
Särskildt i Tyskland, som har att
täfla med Ryssland, Storbrittannien
och Förenta staterna, hvilka alla
förfoga öfver kolossala slutna
affärsområden, har denna fråga blifvit en
lifsfråga. Den upptages bland annat
till behandling af en författare i
senast utgifna häfte af den ansedda
tidskriften »Das freie Wort». Det
resultat, hvartill han kommer, kan i
korthet sammanfattas sålunda: den
i Tyskland härskande byråkratismen
och militarismen måste maka åt sig
för det produktiva arbetet, det
andliga såväl som det materiella.
Men - fortsätter han - om Tysklands
framtid beror på hvad dess tänkare,
konstnärer, naturforskare, ingeniörer och
köpmän kunna åstadkomma, så blir den allra
viktigaste frågan den: på hvad sätt skall
största möjliga antal af skapande,
arbets-duktiga män och kvinnor kunna bringas
fram till deltagande i arbetet? Svaret på
denna fråga ligger på »skolpolitikens»
område och kan helt kort antydas så, att man
ej får låta någon inom folket framträdande
förmåga eller begåfning sakna utbildning.
Man måste metodiskt genomsöka
folkskolorna för att finna de begåfvade eleverna,
och dessa böra sedan, allt efter individuella
anlag, utbildas på statens eller kommunens
bekostnad i olika, lämpliga läroanstalter.
Folkskolan måste öfver hufvud taget ställas
på annan grundval, folkskollärarens
ställning måste bli hedrad och ansedd i samma
mån som folkskolläraren är en nationens
förtroendeman.
Dessa tankar förtjäna öfvervägas
och beaktas äfven hos oss. Om
Tyskland med sin folkmängd och sin stora
nationalförmögenhet anses behöfva
uppbjuda åtta sina andliga och
materiella krafter för att kunna bestå,
huru mycket mer måste då icke
detsamma gälla om Sverige?
SROLNYHETER
Kyrkostämma äger bevilja
medel för vård af försummade och
vanartade barn. Lunds stadsförsamling
beslöt vid kyrkostämma den 30 oktober
1900 att bevilja ett i skolrådets förslag
till utgiftsstat för år 1901 upptaget
belopp å 1,500 kr. för utackordering af
försummade och vanartade barn.
Godsägaren Gottfr. Warholm klagade
häröfver hos länsstyrelsen i Malmöhus län
med yrkande, att samma beslut måtte
varda upphäfdt. Till stöd härför
anfördes hufvudsakligen,
att enligt 2 § i kyrkostämmoförordningen
till kyrkostämmas handläggning väl hörde
frågor om folkskoleundervisningen och
dithörande anstalter, men att därunder ej kunde
hänföras frågor om barns utackordering
eller om afgifter till bestridande af kostnader
därför, och att för förevarande fall särskilda
föreskrifter vore gifna i folkskolestadgan
och förordningen angående fattigvården.
Genom resolution af den 21 sistlidna
januari förklarade länsstyrelsen,
att emedan, på grund af innehållet i 42 §
4 mom. af gällande folkskolestadga
anordningar för beredande af en särskild
uppfostran för lärjungar, hvilka genom svårare
vanart kunde utöfva skadligt inflytande på
sina medlärjungar och därför borde från dem
skiljas, måste anses hänförliga till sådan
fråga, hvarom kyrkostämma enligt 2 ’ § 7
mom. i förordningen om kyrkostämma ägde
besluta, ty och som klaganden icke visat,
att öfverklagade beslutet eljest stode i strid
med allmän lag eller författning eller
annorledes öfverskrede deras befogenhet, som
beslutet fattat, eller att det kränkte
klagandens enskilda rätt eller hvilade på
orättvis grund, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, funne länsstyrelsen skäligt lämna
de anförda besvären utan bifall.
K. m:t har den 27 september ej
funnit skäl att i länsstyrelsens öfverklagade
resolution göra ändring.
Tjänstgöring före examen får
ej räknas som tjänsteår. Lärarin
nan vid Persbergs grufaktiebolags
folkskola i Färnebo församling Karolina
Augusta Larsson förklarades enligt beslut
den 29 juli 1876 berättigad att, ehuru
hon icke genomgått
folkskollärarinneseminarium, söka
folkskollärarinnebefatt-ning inom riket, under villkor att hon
vid ett statens
folkskollärarinneseminarium deltoge i viss lärokurs och
under-ginge godkänd praktisk examen. Hon
har nu anhållit hos k. m:t, att hon, som
efter genomgången dylik lärokurs och
den 28 maj 1880 vid
folkskollärarinne-seminariet i Skara aflagd praktisk exa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
