Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,035.) 30 oktober 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
i stället genom sin främmande klang göra
det enkla satsbegreppet svårare att
uppfatta och sprida ett sken af förkonstling
öfver det, som framför allt annat bör vara
enkelhet och natur - barnens egna tankar
och dessas uttryck. Lika enkla och
begripliga dessa termer äro för oss äldre, lika
ofattliga äro de för barn på
begynnelsestadiet. En anekdot, berättad af en
föreläsare vid en pedagogisk sommarkurs,
förtydligar kanske min mening. Ett
lärareoriginal fick under en grammatiklektion
besök af inspektor. Sedan läraren
förgäfves frågat efter subjektet i en sats, utbrast
han: »Nå, men hvar ha’nl "kucku-maffen då?»
Jo, det visste pojkarna tvärt. Vänd till
inspektorn förklarade läraren: »Jag
använder kuckumaffen i stället för subjekt, ty det
förstå pojkarna bättre». I viss mening hade
han rätt. Lärjungarna behöfde ett uttryck,
som framhäfde satsens hufvudord, och
läraren fann det i det löjliga.
Ordet subjekt blir på det lägsta stadiet
aldrig’ annat for barnens medvetande än
ett konstigt ord, ett ord, örn hvilket mail
förgäfves spörjer: hvarför kallas denna
satsdel så? Tidigt började man därför använda
ett svenskt uttryck, »det omtalade».
Jag-är tacksam, att ingen tillrådt mig att
upptaga detta. För min del har jag funnit det
mycket olämpligt som språkterm, dels
därför, att det i sin participform är tungt att
använda och i vissa ställningar till och
med osvenskt, och dels därför, att barnen
ej förrän efter åtskilligt arbete från lärarens
sida i detsamma inlägga subjektbegreppet.
För dem är det nästan liktydigt att tala
om och omnämna ett ord. De mena, att
man i satsen: »hästen drager kärran» talar
om, d. v. s. omnämner både hästen och
kärran.
I Jrittings, Nowacks m. fl. tyska
språkläror fann jag ordet »hufvudord», där
användt för substantivet, och försökte det som
ersättning för subjekt. (I tyska språkläror
användes »satzgegenstand»,’ satsföremål, i
stället för subjekt, ett ord, som dock lätt
kan förväxlas med objekt.) Till min glädje
märkte jag, att barnen genast uppfattad^
det, och på min första fråga: »Hvarför kalla
vi detta ord så?» fick jag utan tvekan till
svar: »Emedan hela satsen handlar om det».
Visserligen har mot detta ord gjorts den
invändningen, att »man anser hellre
predikatet som satsens hufvudord», men jag har
för min del ej kunnat biträda denna
uppfattning. Det är sant, att predikatet gör
ett uttryck till en sats, att barnen stundom
t. o. m. lättare finna predikatet i satsen än
subjektet, men det lär icke kunna förnekas,
att predikatet hänföres till samt i fråga om
numerus rättar sig efter subjektet. Det är
således detta, som dominerar satsen, och
det torde vid ett närmare skärskådande
t. o. m. kunna ifrågasättas, om subjekt och
predikat, logiskt sedt, böra betraktas som
fullt jämbördiga satsdelar.
Termen »utsaga» är icke min uppfinning,
såsom en recensent förmodat. Deri har
användts af en föregående författare på detta
område och förefaller mig lämpligare an
participiet »det utsagda.» Ordet är icke
»hemgjordt», det förekommer i språket i
allmän betydelse af samma innebörd, som
det här får i speciellt språklig. Detta sätt
att använda ett ord dels i allmän och dels i
särskild bemärkelse förekommer ju i många
fall.
Dessa äro de grundsatser och motiv, som
för mig varit de ledande vid användande
af svenska termer i de två första häftena.
Det har varit min afsikt att i de två följande
införa de vanligaste latinska, icke därför,
att de äro absolut nödvändiga för en rätt
uppfattning och användning af vårt
modersmål, utan därför, att den grund, som lägges
i folkskolan, bör kunna användas för vidare
fortbildning, och därför, att dessa ord och
uttryck så ofta möta barnen i lifvet. På
detta högre stadium hafva barnen vunnit
den mognad, att de utan svårighet kunna
i dem inlägga de redan uppfattade
begreppen; där kan man också vara tryggare
för den faran vid grammatikundervisningen,
att lärare och barn taga skalet för kärnan.
Slutligen må det tillåtas mig att här
uttala mitt vördsamma tack såväl till
tidningens recensent som till alla, hvilka på
ett eller annat sätt uppmuntrat mitt lilla
försök.
Hudiksvall den 25 oktober 1901.
Ernst Vestberg.
Några ord om folkskolebyggnader på
landet.
En icke oviktig sak, soni hittills vid
folkskolebyggnader alltför mycket förbisetts,
särskildt ute i den egentliga landsbygden,
är den, att man med afseende på
byggnadsstil, husets färg, inredning och
anordningar i öfrigt bör söka tillgodose de rent
estetiska kraf, som med rätta kunna och
böra ställas på eri dylik byggnad för att
deri skall vara fullt värdig sitt ändamål.
Sålunda ser man ofta uthusliknande, till
såväl yttre som inre, i former som färger m. m.
ganska dystra, föga tilltalande
skolhusbygg-nader, hvilka gifvit upphof till uttrycket
»skolhusstil» i sämre bemärkelse. Och dock
böra dessa hus med hänsyn till såväl läge
som yttre utseende och inredning i sin
helhet gifva intryck af lugn, frid, solljus och
andlig lyftning, hvilket allt ju är af så
väsentlig betydelse i det dagliga skolarbetet
för både lärare och barn.
Man vet, att de sinrrliga intryckens makt
har under barnaåren en icke ringa
betydelse för barnets framtida lifsriktning, och
klart är, att ett beaktande af det
ofvannämda bör blifva läraren ett viktigt
hjälpmedel till ordning och snygghet samt
väckande af skönhetssinnet hos de unga.
Som i ett föregående nummer rrärndes,
hafva de här berörda krafven, för hvilka
arkitekten C. Elméus i Stockholm synts ha
öppen blick, blifvit väl tillgodosedda vid
Brännkyrka nya skolhus. Hvad som likväl
här med alla de i öfrigt ypperliga
anordningarna blifvit något styfmoderligt
tillgo-dosedt är lärarebostaden - med blott 2 rum
och kök. Det synes dock å byggnaden,
som örn flygeln för nämda bostad lätt
kunnat inrymma 3 rurn, hvilket numera i
allmänhet - och detta med rätta - anses
som minimum för eri tidsenlig lärarebostad.
För öfrigt är det väl knappast några
tjänstemän i en med läraren ungefär jämförlig
ställning, hvilka behöfva nöja sig med så
knapp bostad som tvänne rum och kök.
Från en del större platser, industricentra
och dylikt, har på senare tiden meddelats,
att lärarebostäderna försetts med
vattenledning eller artificiell belysning - på
somliga ställen bådadera. Då sådant utan större
olägenheter kan åstadkommas, är det
naturligtvis af stor betydelse, bl. a. - och detta
ej minst - i rent ekonomiskt hänseende för
lärarepersonalen. J. S-n.
Ärade lärare oeh lärarinnor vid
landsbygdens folkskolor.
Undertecknad har för afsikt att från
trycket utgifva ett arbete med titeln
»Folkskolans lokala förhållanden å landsbygden».
Det kommer att innehålla en redogörelse
för landsbygdens alla folkskolor, med
afseende på deras namn, distrikt, län och stift;
om skolan är fast aller flyttande och
afståndet mellan de ambulerande stationerna
äfvensom skolans litt.; om afståndet till
kyrkan och närmaste järnvägsstation samt
dennas namn; skolhusets stil och inredning, t. ex.
antalet lärosalar, afklädningsrum,
bostadslägenheter och öfriga lokaler; antalet
boningsrum och deras storlek jämte öfriga
bekvämligheter, såsom tambur, kök, skafferi,
källare och ekonomibyggnader för hvarje
lärare; läget, och om" sjö eller flod finnes
i närheten; lästiderna, renhållning och
eldning; luftmängden för hvarje barn i skolan;
Skolmaterielen; postgång och
kommunikation; trädgården; löneförmåner såsom
lärare, kantor, organist, slöjdlärare,
postföre-ståndare och dylikt, hvarjämte så mycket
om små- och melianskolorna tages med,
som behöfs, för att en trogen bild af
Skolförhållandena inom hvarje distrikt skall
gifvas.
Med anledning häraf hafva cirkulär
blifvit utsända för nödiga uppgifters
inhämtande, och vill jag härmed enträgnast bedja,
att de, som ej än besvarat dessa, ville
godhetsfullt göra det med snaraste. Till
under senare åren nyinrättade folkskolor
komma cirkulär att blifva utsända, då jag fått
deras adresser, så vida vederbörande ej
bespara mig detta genom att med ledning af
ofvanstående insända uppgifterna
dessförinnan. Gärna må tillägg utöfver formuläret
göras, där omständigheter sådant föranleda,
t. ex. örn den kategori barnen företrädesvis
tillhöra, och de skola nogsamt beaktas. Jag
hoppas, att nuvarande lärarekår såväl
genom sina rekvisitioner som genom
uppgifternas lämnande vill bidraga till
utgifvandet af ett så välbehöfligt arbete.
Bedjande om humant öfverseende med
besväret tecknar jag
Med utmärkt högaktning
S. P. Francke.
Åstorp deri 25 oktober 1901.
Herr Redaktör-!
Af förekommen anledning ber jag få
upplysa, att jag fr. o. nr. deri l sistlidna maj
ej haft det ringaste att skaffa med ^> Skara
Läraretidning», såsom Tidning för
Skaraborgs län behagat kalla Vestergötlands
Dagblad.
Skara deri 26 oktober 1901.
Högaktningsfullt
jP. Elander,
f. d. folkskollärare.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
utdelas gratis.
En märklig folkskollärare.
Hela danska nationen bär i dessa
dagar sorg efter en folkskollärare. Det
är främste målsmannen för danskheten
i Slesvig, ledamoten af preussiska
landtdagen och tyska riksdagen Gustav
Henrik Jöns Johannsen.
Denne märklige man föddes den 2
augusti 1840 i Gundeby, där hans fader
var folkskollärare. Han fick sin
uppfostran i ett af Slesvigs blandade
distrikt och blef från sina spädaste år
förtrogen med både danskan och tyskan.
År 1861 tog han folkskollärareexamen i
Köpenhamn och anställdes såsom lärare
i Slesvig. Efter kriget 1864 blef han
emellertid på grund af sina
korrespondenser till tidningen »Dannevirke» afsatt
af de tyska myndigheterna. Han upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
