Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (1,037.) 13 november 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 46
SVENSK LÄRARETIDNING.
783
utpräglade studieanlag, vid
konfirmationsåldern längta att komma till
praktisk verksamhet. En förflyttning från
skolbänken är då i både kroppsligt och
andligt afseende nyttig. Men om dessa
efter någon tids hvila från andligt
arbete hade tillgång till nu föreslagna
fortsättningskurs, ett nytt slags
folkhögskola, om man så vill, skulle de däraf
draga mycken nytta. Bekantskapen med
lifvet har lärt dem inse behofvet af
ökactt vetande hvarjämte den mognade
åldern gör å«o-k mottagliga för en
framställning om kmnmm& o^mtliga lifsuppgift,
hvilken borde tillhöra en g&åt kvinnlig
uppfostran.
Detta system skulle blifva långt mega
fruktbringande än en 11-årig,
sammanhängande studietid, som högre flickskolans
plan fordrar. Man kan alltså i § 5 af
folkskolestadgan se uppslaget till en ny,
naturlig väg för särskildt den kvinnliga
ungdomens uppfostran.
Men just i denna, en reform af
kvinnoutbildningen och en ljusare dag för
folkskolan bebådande gryningstid kommer
från den lärda bildningens målsmän ett
förslag, som tyckes släcka de ljusa
förhoppningarna, ett förslag, som hotar
kväfva den späda grodden. Förslaget
gäller betydligt ökadt understöd åt
högre flickskolor. Det ser nästan ut som
en tanke, att detta förslag kommer just
nu. Men rätta orsaken därtill är väl
kanske blott den, att den lärda
bildningens ultra-aristokratiska förkämpar
ej ha ens kännedom om folkskolans
högre afdelning, än mindre hysa
sympati för densamma eller kunna mellan
den och de »bättre lottades»
bildnings-behof se något sammanhang.
Naturligtvis önska vi lifligt, att staten
måtte så rikligt som möjligt understödja
den kvinnliga ungdomens utbildning, och
vi hälsa med glädje hvarje tillfälle, som
beredes densamma till fortsättning af
folkskolans elementärbildning -
fortsättningskurser, tekniska och andra
yrkesskolor, gymnasial af delningar m. m., m. m.
- men i en skolanordning, som tar
sikte blott på olika samhällsklasser, ej
på olika behof, som från tidigaste
barndomen särskiljer människor i »bättre»
och »sämre», se vi en olycka för landet.
Skall understödsprocenten för högre
flickskolor i rundt tal hvart femte år
ökas, dröjer det ej synnerligen länge,
förrän staten helt öfvertagit desamma,
och vi äro då i fråga om flickornas
utbildning inne på samma
oefterrättlig-hetsförhållande, samma dubbelspåriga
undervisningsväsende som för
närvarande gäller gossarnes utbildning. Men om
staten till samma slutstation,
allmänbildning, upprättar tvänne vägspår, ett för
La och II:a och ett för III:e klassens
passagerare, må väl sådant kallas, minst
sagdt, slöseri. Vilja däremot
penningens män göra en dylik anläggning på
eget konto, kan naturligen ej staten
därför göras ansvarig. Må vi nu, när
den befintliga statsinstitutionen,
folkskolan, börjat vinna mognad och börjat
visa sin bärkraft, akta oss för att glida
in på ett sidospår, från hvilket man icke
utan tidsspillan och mycket arbete, som
bättre behöfves för viktigare uppgifter,
kan åter komma in på hufvudspåret!
Att understöden åt högre flickskolan,
hvarigenom friplatser därinom i större
utsträckning beredas, skall verka
hämmande på folkskolan, ligger ju i öppen
dag. Erfarenheten visar ock, att så är
fallet. Äfven i de samhällen, där en
folkskolans högre afdelning finnes,
märkes sedan 1896, då anslaget till högre
flickskolor senast höjdes, en tendens hos
medelklassen att till nämda skolor
för-I%f& sina barns undervisning.
Men detta förhållande kan ej anses
lyckligt, vare sig för nämda
samhällsklass eller för folket i dess helhet.
Där en högre afdelning af folkskolan
finnes, och där denna öfverbyggnad får
utveckla alla sina möjligheter, där passar
alldeles säkert folkskolan bättre for den
s. k. medelklassen, än hvad högre
flickskolan, sådan den nu är, i själfva
verket gör. Den förra har en mera
praktisk läggning än den senare. Såsom
exempel må slöjdundervisningens
ställning i de båda skolorna anföras. Inom
folkskolan förekommer minst 4 timmars
sådan undervisning i veckan, anpassad
för det praktiska lifvets oundgängliga
behof - sömnad, stickning, lappning
och stoppning - under det i högre
flickskolan nämda undervisning har en
mycket undanskjuten ställning - l till 2
timmar pr vecka. Hvad betydelse detta
kan hafva för den framtida husmodern
i ett hem med begränsade ekonomiska
tillgångar, behöfver ju ej påpekas.
Af minst lika stor betydelse är
kamratskapets inflytande på de ungas vanor
och kraf på lifvet. Barnen från enklare
hem omgifvas i den högre flickskolan
uteslutande af kamrater med förfinade
vanor. Dessa kamrater behöfva aldrig
deltaga i hemmets sysslor, åtminstone
ej i gröfre sådana, de hafva finare kläder,
prakt i hemmen, förnämare umgänge,
annan måttstock för penningens värde
m. m., m. m. Är det tänkbart, att icke
smak för andra lefnadsförhållanden och
fordran på rikare tillgångar samt olust
för enklare sysslor härmed grundläggas?
Knappast besinnar man till fullo,
hvilken utomordentligt stor räckvidd de i
barndomen grundlagda vanorna och
intrycken hafva. Vi skulle kunna rikligen
illustrera det sagda med exempel, men
vi inskränka oss nu till att påpeka
förhållandet. Den, som har öra för
sanningen, har hört nog. Obestridligt är,
att våra svenska hems lycka i hög grad
sammanhänger med nämda förhållanden.
Genom särskiljande af
samhällsklasserna redan i barndomsskolan beröfvar
man folkbildningen ett viktigt moment
till dess höjande. Den sociala sam
undervisningen skulle komma att verka
lyftande på hela nationen. Barnen från
»lyckligare lottade», från »bildade» hem
medföra helt naturligt till skolan en
del andliga håfvor, en fond af
föreställningar och förkunskaper, hvilket
fördelaktigt inverkar på undervisningen. De
borde alltså kunna åt sina kamrater
gifva impulser till friskt arbete. Den
ljusa, glada, frimodiga lifssyn,
som,präglar barnet från nämda hem, borde
hälsosamt stärkande influera på dess
kamrater i mindre gynnsamma villkor. Ja,
man borde kunna vänta, att genom de
förras hela föredöme ett förädlande
element skulle införas i skolan. Och det
är helt enkelt en gärd åt billighet och
rättvisa, att de »lyckligare lottades»
barn, som lifvet utan deras förtjänst
eller värdighet skänkt nog så många
fördelar, något litet dela med sig åt
de barn, som likaledes utan eget
förvållande blifvit mindre lyckligt lottade.
I detta fall om någonsin gäller
sångarens ord: »Och ju mer du delar med
dig, desto mera har du kvar».
Det är här, som sagdt, fråga om hela
folkets bästa.
Må de, som makten hafva, icke låta
sig klafbindas af traditioner och
fördomar utan i tid betänka, i hvad
riktning utvecklingen af vårt
undervisningsväsende bör gå för att skänka hela vårt
folk lycka! -y.
Från det mörkaste Småland.
»Småland är ett Norrland midt i
Gröta rike.» Detta omdöme gäller
icke blott naturen utan lika mycket
människolif vet i vårt södra bergland.
Befolkningens breda lager tryckes af
fattigdom, under det att
förmögenheten är samlad hos ett fåtal. De
rika känna sin makt och förstå att
göra bruk af den, i allmänhet icke
till att öka mänsklig lycka utan till
befordrandet af sina egna intressen.
Småländingens flit och energi äro
allmänt kända, men Småland är
ändock till största delen ännu ett
obrutet land. Dess söner strömma snart
sagdt till världens alla hörn för att
bryta bygd, under det att hemlandets
jord ligger öde. Det är sant, att
stora vidder äro odugliga till odling
äfven för en småländing, men ack,
hur gärna hugger han icke undan
skogen och röjer upp den stenfyllda
marken, om han blott får en
jordlapp, där han kan bygga sig ett hem!
Han gör ofta underverk i att afvinna
jorden äring. Men en dag kommer
jordägaren och lägger beslag på hans
tillskapade paradis. Den stackars
backstugusittaren har icke förstått att
i tid skydda sin rätt. Så växer
slöhet, och så födes bitterhet hos barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
