- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
804

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,038.) 20 november 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

804

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 47

En prisbelönt lofprisare,

När på grund af den fortgående
utvecklingen en del af de former och
åskådningar, som inom en institution
gjort sig gällande, blifva föråldrade
och förlora stöd hos det allmänna
tänkesättet, bildar sig gärna ett
sällskap, som sätter sig det målet före,
att i det längsta verka för dessa
formers och åskådningars
konserverande. Det har blifvit ett slags kutym,
att sällskap af dylik art benämna sig
den ifrågavarande institutionens
»vänner». Denna kutym är i och för sig
en trogen af spegling af deras hela
taktik, hvilken väsentligen består i
häfdandet af den satsen, att om man
icke håller på-det förlegade och
antikverade hos en institution, så kan
man icke vara dess verklige vän.

Sålunda gifves det ock ett sällskap,
som kallar sig »Kyrkans vänner».
Kan det förvåna någon, att dess
senaste lifsyttring var utfästandet af
ett pris, som skulle tilldelas det bästa
försvaret för vår nu gällande lärobok
i katekes?

Priset är nu vunnet. Det har
tillfallit en af sällskapets främsta
stödje-pelare, och den belönade prisskriften
föreligger till den intresserade
allmänhetens uppbyggelse i tryck
under titeln:

fc Försvar för Luthers lilla katekes och den
senast antagna förklaringen såsom
grundlag för kristendomsundervisningen i svenska
kyrkan af A. F. Berggren, fil. d:r och
kyrkoherde.

Det skulle vara ganska
vilseledande, om någon påstode, att studiet af
detta lilla arbete verkade i något
afseende uppiggande. Författaren har
tydligen hos alla sina läsare,
meningsfränder likaväl som
motståndare, förutsatt ett fast beslut att
sträfva igenom alltintill ändan. Och
den enda belöning, som där väntar
ihärdigheten, är ett starkt och
samladt intryck af huru katekesfrågan
ter sig för en man, hvars
konservatism är af grundmurad soliditet -
en man, hvars första trosartikel lyder
sålunda: det är bra som det är.

Redan genom inledningens
begynnelseackord är den tonart anslagen,
som sedan i enformigaste fortissimo
vidhålles ända till slutet.

Man har - heter det - på senare tiden allt
mera tydligt lagt i dagen sin afsikt att röfva
ifrån oss och våra barn såväl Luthers lilla
katekes som den antagna utvecklingen.
Skulle detta lyckas,, så vore det visserligen
ett sorgligt helgerån, soin skulle få de
ödes-digraste följder icke blott för den
evange-liskt-lutherska kyrkan i vårt land utan
äfven för all kristendom ibland oss och så-

lunda äfven för hela vårt folk och dess
enskilda medlemmar.

Författaren tröstar sig emellertid
med att det på grund af k. cirkuläret
den 11 oktober 1878 icke torde »vara
så lätt att skaffa vår katekes ur
vägen».

Detta cirkulär - säger han - måste
ovillkorligen åtlydas af hvar och en, som har ined
den offentliga kristendomsundervisningen
inom vår kyrka att skaffa. Om därför en
präst eller skollärare icke ställer sig det till
efterrättelse, måste han kunna anklagas och
dömas såsom för tjänstefel. Ingen
läroverks-eller folkskolestadga, som i något afseende
strider emot detta cirkulär, kan antagas, så
länge samma cirkulär äger gällande kraft.
Det kan icke upphäfvas eller ändras, utan
att kyrkomötet därtill gifver sitt samtycke.
Och kyrkomötet äger den oeftergifliga
plikten att icke medgifva någon ändring, om
man icke har någon bättre lärobok att sätta
i stället för den, vi redan hafva. Sålunda
borde faran för att vi skulle så snart
förlora vår katekes icke vara så särdeles stor.

Antagligen skulle författarens
belåtenhet med cirkuläret i fråga varit
mindre tvärsäker, i fall han litet
grundligare betänkt, att det ingenting
föreskrifver beträffande katekesens
utanläsning, samt att dess
upphäfvande eller ändrande icke är
juridiskt beroende af kyrkomötets bifall,
efter som det hvarken tillhör
kyrkolagen eller prästerskapets privilegier.
Antagligen hade han då ock låtit sig
angeläget vara att göra sitt »försvar»
något mindre svagt än det nu blifvit.

Med den blindt lofprisande uppgift,
författaren förelagt sig, är det gifvet,
att han uti intet hänseende kunnat
finna minsta vank eller lyte hos
Luthers katekesförklaring. Utan
ringaste förbehåll åberopar han till dess
förhärligande Justus Jonas, hvilken
fullt och visst trodde, »att den Helige
Ande hade ingifvit Luther denna
skrift», äfvensom Henrik Schartau,
som skall hafva yttrat: »Jag vågar
nästan säga, att doktor Lutherus, när
han skref den boken, var inspirerad
af den Helige Ande».

Till yttermera visso tillägger han
för egen del, att den har »bibelordets
egenskap att vara det eviga lifvets
ord, och den skall aldrig föråldras,
aldrig förlora något af sitt värde.
Talet om att den skulle vara för
gammal för oss är lika meningslöst,
som om man ville säga, att den Heliga
skrift är för gammal för oss kristna».
Hvarje kritik däraf är för honom
endast uttryck af ondska eller
dumhet, endast »orättvisa och lögnaktiga
tillvitelser». Den har, påstår han,
»hätska fiender», som ock äro »vår
kyrkas fiender» och med »mycken
våldsamhet» draga i härnad däremot.
Det är endast »föregifven ömhet»
om barnen att beteckna dess
inlärande som en börda för dessa, ty
»den är lika begriplig och lika lätt
att fatta» nu som på 1500-talet; dess
frågor äro »små och enkla» och i

det afseendet ett mönster för de
skickligaste pedagoger; innehållet är
öfverallt »förunderligt enkelt och
lättfattligt framställdt»; »den är så enkel
och klar, att mycket små barn och
enfaldiga människor kunna fatta den»
- på detta sätt fortgår författaren
sida upp och sida ned. »Att försöka
skrifva en försvarsskrift för Luthers
lilla katekes», säger han, »har
nästan synts oss vara en
förmätenhet. Den står nämligen högt öfver
allt vårt beröm och öfver allt
klander».

Hvad man må säga om ett dylikt
sätt att affärda kritiken - bekvämt
är det onekligen.

Fullt så skyhögt öfver all
granskning och pröfning ställer författaren
visserligen icke den
Sundberg-Bring-ska katekesutvecklingen af 1878. I
ett och annat stycke skulle han till
och med kunna önska »något mera
af den djupt allvarliga kristendomen»,
»en större rikedom och ett mera
fulltonigt kristligt innehåll», hvarmed
han - såsom man af sammanhanget
finner - menar något mer af
schar-tauanism. Men oafsedt detta är han
fullkomligt nöjd. Redan den
lindblomska förklaringen, som dock bar
tydliga spår af »den s. k. neologiska
tidsriktningens inflytelse», kunde man
använda med mycken välsignelse,
ifall man lärt att »göra sig till godo
de mycket förträffliga kateketiska
arbetena af Henrik Schartau jämte
andra värderika
katekesutläggningar». Genom den Sundberg-Bringska
utvecklingen, använd med stöd af
Björcks, Billings, Landahls och
Humb-las utläggningar, hade
kristendomsundervisningen »gjort ett stort
uppsving». Nu borde man därför varit
förskonad från klander. Men nej,
klagar författaren, åter höras väldiga
rop:

I utgifna broschyrer, på möten af präster
och i synnerhet af skollärare yrkas mer eller
mindre pockande, att katekesutvecklingen
skall röjas ur vägen eller åtminstone
grundligt omarbetas. Och tidningspressen har allt
som oftast tillfälle att inberätta, att
katekesen blifvit utdömd än på det ena, än på det
andra mötet. - Hvad kan orsaken vara till
all denna ovilja mot vår katekes?

Vid besvarandet af denna fråga
använder författaren naturligtvis sitt
gamla vanliga formulär. Orsaken
är, förstås, tvåfaldig: 1) fiendskap
mot kyrkan, 2) »lättja och brist på
kristligt allvar», till hvilket senare
svar göres följande älskvärda
till-lägg: »det kostar nämligen arbete och
ansträngning, för att man själf skall
väl tillägna sig läroboken och sedan
vid undervisningen troget utveckla
den». Slutresultatet blir följakligen
detta:

Vi måste alltså på det bestämdaste afböja
alla de förslag, sorn göras att revidera
katekesen. Får vår kyrka en ny bibelöfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0808.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free