Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (1,039.) 27 november 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 48
som undantagslöst är den ordnad med
afdelnings- eller
hvarannandagsläs-ning. Lästiden för hvarje barn blir
då icke heller mera än 4 månader
årligen. Säkerligen är det sålunda
ytterst sällsynt, att barn på den rena
landsbygden inom ifrågavarande län
få mera än 4 månaders
undervisningstid årligen. Är därtill skolgången
ojämn, så gå läsdagarnas årliga antal
icke upp till 90 af årets 365; icke så
sällan torde de i verkligheten stanna
vid 50 ä 60 pr barn.
Medeltalet barn, som hvarje
folkskollärare å Kronobergs läns
landsbygd har att årligen undervis a, är
enligt samma källa 91. Då barnantalet
icke kan vara och ej heller är jämt
fördeladt, så måste många lärare hafva
betydligt öfver 100 lärjungar. År 1899
utgaf folkskoleinspektören J. A.
Franzén en matrikel, i hvilken han å sidan
2 uppger, att en församling med 686
skolpliktiga barn har 3 folkskollärare
och3 småskollärarinnor. Sålunda
kommer där, om barnantalet fördelas lika
på de 6 lärarekrafterna, 114 barn på
hvardera, men då folkskolan brukar
rymma två tredjedelar af barnen, så
komma nog ungefär 150 barn på hvarje
folkskollärare och 76 på hvarje
småskollärarinna. Liknande, om också
ej fullt så ogynnsamma tal, kunna
erhållas nära nog på hvarje sida i
matrikeln.
För det slags folkskolor, som enligt
förestående officiella uppgifter
förekomma å Växjö stifts landsbygd, har
den sist utkomna normalplanen minst 8
men för de allra flesta skolor HVs
timmar kristendom, däraf 8 timmar
katekes, af lärarens omedelbara
undervisning.
Af dessa 8 katekestimmar äro fyra
fördelade på halftimmar, så att
katekesen sålunda har 12 lektioner under
veckan. Samtidigt med hvar och en
af dem skall läraren öfvervaka tysta
öfningar. Den, som det allra minsta
försökt sig på en liknande uppgift,
vet, huru vanskligt, för att icke säga
omöjligt, det är att sluta en sådan
lektion på bestämd tid. Den, som
verkligen känner lifvet i en skola med
flera klasser samtidigt undervisade,
skall icke kunna bestrida, att läraren,
äfven om han aldrig så mycket
anstränger sig att vara punktlig, nödgas
för dessa 12 lektioner använda långt
mera tid och kraft, än som direkt
framgår af läsordningen.
Faran häraf ökas genom det af alla
lärare på landet kända
sakförhållandet, att katekes är det ämne, som
ifrigast öfvervakas, i synnerhet af
prästerskapet; efter barnens förmåga
att läsa upp katekesstycken
bedömes i allmänhet skolan.
Läraren har 30 lärotimmar i veckan.
Det, som återstår, sedan »kristendom»
fått sitt, skall delas på skolans alla
andra ämnen. Det faller af sig själft,
att det icke kan bli mycket på hvarje.
Så t. ex. får räkning 2 timmar för
alla fyra årsklasserna. De
inedborgerliga ämnena få mest nöja sig med
tysta öfningar.
Icke kan det rimligen bestridas, att
en skola af detta slag try ekes af
katekes*.
Sveriges officiella statistik, senaste
stiftsmatrikeln och normalplanen
lämna såsom synes en bild af den
småländska landsbygdsskolan, som väl
måste betecknas som mörk. Vi skulle
kunna åberopa en del andra offentliga
handlingar, hvilka tala samma språk,
men då det icke kan förutsättas, att
alla i saken intresserade nere i
Småland hafva tillgång till dem, så rnå det
anförda vara nog.
Ingen skulle glädja sig mer än vi,
om de fäkta, som nu anförts, kunde
jäfvas, men detta är ju helt enkelt
omöjligt.
Emellertid är den bild, som på detta
sätt framkommit, en allmänbild, ett
slags medeltal af tillståndet. Taflan
har ljusare partier. Såsom vi
anmärkte i vår förra artikel, »har en och
annan församling äfven i de fattigaste
bygderna väl skötta och utrustade skolor».
Lika uppenbart är, att vissa trakter
ligga under medelnivån; »här och
där», såsom vi sade, mycket lågt
under densamma.
Allt detta kan ju hvar och en, som
någorlunda är inne i våra
skolförhållanden, få full visshet om utan att
hafva satt sin fot inom Smålands
gränser. Hade då icke de, som i
smålandspressen tagit sig för att
framställa provinsens skolväsende i ljusa
färger, först bort skaffa sig detta mått
af sakkännedom? Eller gäller det
icke för dem som för andra, att man
bör ha reda på det, man skrif ver om?
Men vi ha dock icke grundat vår
förra artikel ensamt på den
kännedom, som vinnes på denna väg, utan
vi hafva därtill erhållit säkra
underrättelser från ort och ställe. Dessa
bekräfta ytterligare allt hvad vi
ofvan anfört. Naturligtvis sätta oss
de erhållna upplysningania i stånd
att meddela en rad detaljer,
öfverraskande och drastiska, men då vår
uppgift ej är att roa våra läsare, och
då vi genom att ingå på lokala
förhållanden icke skulle kunna undgå
att onödigtvis såra en del personer
och skaffa andra obehag, ämna vi
icke för tillfället efterkomma
uppmaningar i antydd riktning.
* En författare i Nya Vexiöbladet vill
dokumentera sig som sakkunnig i frågan
genom den dråpliga anmärkningen, att en
läroverkslärare kan i hela sitt lif få
»undervisa 12 å 14 timmar i veckan i samma
ämne». Måste alla läroverkets lärjungar
höra på honom alla dessa timmar, och bli
andra ämnen lidande därigenom, att han
har så många timmar i ett och samma ämne?
Lika litet som skribenterna i
ortspressen ansett sig behöfva äga
kännedom om den sak, de vilja försvara,
lika litet finna de behöfligt att läsa,
hvad vi sagt om orsakerna till de
påvisade missförhållandena. I stället
försöka de göra frågan till en
personlig fråga. En af dem har till och
med undrat, om det är biskopen eller
inspektören, vi egentligen vilja åt.
Hvad skulle Svensk Läraretidning
ha för anledning att »vilja åt»
någondera?
På frågan: »hvem bär skulden»,
hafva vi svarat: »den faller på många
håll». Främst hänvisades på
fattigdom, förorsakad af provinsens
naturliga beskaffenhet och efterblifna
utveckling. Det kan icke råda något
tvifvel om, att de inom stiftet nu
förhärskande skolformerna ännu länge
äro oundvikliga på åtskilliga ställen,
men lyckligtvis blott på åtskilliga.
Vidare erinrades om det
förhållandet, att så många af stiftets biskopar
principiellt varit motståndare till en
utvecklad folkskola, att denna
åskådning blifvit tradition och god ton i
vissa kretsar af stiftets prästerskap.
Den, som känner vår folkskolas
historia under det gångna århundradet,
vet, att så varit fallet.*
Slutligen påpekades det för hvarje
sundt förstånd s j älf klar a och för
öfrigt genom hit ofta meddelade
händelser bekräftade faktum, att rent
personliga förhållanden inom
församlingarna förhindrat skolans
utveckling. Det betonades uttryckligen, icke
blott att präster därvid varit
verksamma, utan att äfven lekmän gjort
sitt till.
Skolrådets ordförande kan dock
göra mest både till skolans fromma
och nackdel. Är han då af den
åskådningen, att katekes är
skolans-a och o, och att hälften eller mindre
af den för skolan lagstadgade
lärotiden är nog för hvarje barn, så
arbetar han naturligtvis för detta sitt
skol-ideal och ej för något annat,
samt ställer det så, att läraren får
två eller flera afdelningar att
undervisa.
:}: Vi behöfva blott erinra om det ryktbara
konsistoriebetänkandet från Växjö af den
81 juli 1839, där det i de skarpaste ordalag
förklarades, att hvarje annan kunskap än den
religiösa är »icke blott umbär lig utan .äfven
ofta mera skadlig än gagnelig», samt att
den ambulatoriska skolformen är att
föredraga framför den fasta. Allmänt bekant
torde väl ock vara, att den man, hvilken
efter författaren af nämda betänkande
öfvertog biskopskräcklan i Växjö, var en om
möjligt ännu mera afgjord motståndare till
folkskolans utveckling och på det
bestämdaste yrkade, att den allmänna
folkundervisningen borde »endast sträcka sig så långt,
att barnen vid den tid, då deras religiösa
uppfostran skall genom beredningen till
deras första nattvardsgång fullkomnas, kunna
läsa försvarligt i bok och Lutheri lilla
katekes med dess antagna förklaring
utantill >. Och båda dessa Växjöbiskopar voro
dock synnerligen framstående män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
