Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (1,039.) 27 november 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
825
Att Småland har många
skolrådsordförande med detta ideal visar
resultatet af deras verksamhet med
ovederlägglig tydlighet: det antydda
idealet är ju, såsom förut blifvit
ådagalagdt, förverkligadt i de flesta
församlingar. De flesta präster af denna
åskådning i folkskolefrågor vidgå och
uttala öppet sin mening vid stämmor,
präst- och Skolmöten samt i det
privata lifvet. Hvarför skall då
smålandspressen aflas att förneka, hvad
som så länge utskrikits på torgen?
Angående nuvarande stiftschefens
ställning till det föreliggande
spörsmålet ha vi endast anfört hvad som
är ett faktum, nämligen att präster
inom stiftet som stöd för
hvaran-nandags- och terminsläsning
åberopat biskopens förkärlek för en
sådan anordning. Äfven härom hafva
vi fått så många muntliga och
skriftliga meddelanden, att öfvertygelsen
om, att biskopen har denna
åskådning, måste vara allmänt utbredd.
Om vi ansåge lämpligt att nämna
namn, skulle vi kunna anföra
utsagor från personer, som helt säkert äro
auktoriteter för Smålandsposten och
Nya Vexiöbladet. Huruvida biskopen
verkligen hyser de meningar, som
tilläggas honom, har Svensk
Läraretidning icke yttrat sig om, ehuru
material därför icke saknas.
Slutligen komma vi till stiftets
inspektör, ehuru denne visserligen icke
är vår artikels hufvudföremål.
Vi ha den uppfattningen af
inspektörsuppdraget, att dess innehafvare
skall vara hängifven
folkbildnings-rörelsen och i sina handlingar visa,
att han hyllar det folkskoleideal,
hvar-åt riksdag och regering gifvit uttryck
i lagar och författningar.
Är han sådan, bör han icke utan
strid låta någon enda skola i sitt
distrikt öfvergå från hvad vi kallat hel
till half lästid. Nu har under
Växjöinspektörens regim en dylik
omvandling icke blott ostördt fått utföras i
flera socknar, utan han har -
enligt hvad vi erfarit - genom sina
åtgöranden påskyndat den och genom
sitt uppträdande i öfrigt gillat den. Så
vidt vi kunnat få reda därpå, har
däremot någon omvandling i motsatt
riktning icke ägt rum, ehuru förslag
därom framställts af och stöd därför
erbjudits af präster, lärare och
lekmän.*
Pekar icke detta hän på, att han
arbetar och sträfvar för den typ af
folkskola, som framträder i den
statistik vi anfört: högst half lästid,
minimalt arbete med de
medborgerliga ämnena, äfvensom bibelläsning
och W>lisk historia, men ined mycken
tid åt katekes? Många andra hans
* Det skulle glädja oss, om vi kunde få
påvisa, att dessa uppgifter äro oriktiga.
åtgöranden synas syfta åt samma
håll. Då barnantalet i t. ex. ett
stationssamhälle blifvit för stort för
lärosalen, har han genast hittat pä att
dela det på två afdelningar men med
samma lärare eller lärarinna. Har
barnantalet i en fortsättningsskola
blifvit litet, har han låtit förstå, att
statsbidraget icke längre kunde få
utgå och sålunda fått skoldistriktet
till att nedlägga skolan, andra
liknande åtgärder och sträfvanden att
förtiga.
Redan förut under året ha vi
påvisat, att de äldre upplagorna af
normalplanen ha för de sämst lottade
skolorna icke obetydligt mindre
katekes och mera af de medborgerliga
ämnena än den nya. Dennas
reaktionära bestämmelser framträda främst
i dess läsordningar - och de hafva
från prelatensiskt håll i ett olyckligt
ögonblick indrifvits där emot de
officiellt anlitade pedagogiskafackmännens
bestämdt uttalade mening.
Normalplanen skall tjäna blott till ledning;
den är icke någon lag. Emellertid
har den omskrifne inspektören i
denna punkt såväl som i många andra,
där det kunnat befordra det ofvan
karakteriserade skolidealet,
dekreterat, att normalplanen skall i allt
följas.
Vi tvifla icke på, att inspektören
genom skolhusbyggnader och annat
befordrar den skoltyp, hvari han
synes hafva förälskat sig, ehuru de
siffror, han låtit offentliggöra, icke säga
mycket: de gälla rubb och stubb från
så godt som ett helt stift under en
lång följd af år. Vi förmoda, att han
själf hvarken kan eller vill tillräkna
sig stor förtjänst af den verklighet,
som ligger bakom dem.
Hvad vi förebrå honom är, att han
synes arbeta mot ett annat mål än
det riksdag och regering sedan
långtid eftersträfvad 8 månaders skoltid
för alla barn; medborgerliga ämnen
och för barn afpassad
kristendoms-undervisning i väl afvägda
proportioner.
En i fråga om sitt
folkskoleväsende så efterblifven landsända som
Växjö stift kan icke föras fram till
detta mål vare sig på 10 eller 20 år.
Men om det någonsin skall ske, så
måste hvarje möjlighet till utveckling
i denna riktning stödjas, och hvarje
skola med normal anordning skyddas
från tillbakagång. Kan det
bestridas, att en folkskoleinspektör har
denna uppgift sig förelagd?
Det har hänvisats till, att trakter
i Östergötland, Västergötland och
Värmland ha det lika illa ställdt som
i Småland. Ja, det är nog en
sorglig sanning, men missförhållandena
äro där begränsade till vissa trakter
- se statistiken! - och ingen har
med sken af sanning kunnat påstå,
att de högsta stiftsmyndigheterna där
haft till sitt mål att omforma skolan
i stiftet efter dessa abnorma skolor.
Tvärtom är det kändt, att
stiftscheferna tagit itu med att få skolornas
utveckling in på normala spår.
Vi ha oss väl bekant, att hvad
som sker i Småland dock icke är
en enstaka företeelse. Det är många
tecken, som tyda på, att ett antal
högt stående kyrkans män,
sekunde-rade af en icke liten falang, tro sig
göra Gud och människor en tjänst
genom att återeröfra hela
landsbygds-skolan för katekesens innötande.
Svensk Läraretidning har kämpat för
den af folkskolans sanna vänner
planlagda kristna och kyrkliga men
tilllika dock äfven medborgerliga
folkbildningen, och den tänker fortsätta
därmed.
En viktig nyhet.
I måndags utkom från trycket en
länge väntad förordning, nämligen
»K. m:ts nådiga stadga angående
folkundervisningen i Stockholm». I
betraktande af det intresse, som denna
författning för rikets största skoldistrikt
såväl medelbart som omedelbart äger,
återgifva vi densamma i dagens
nummer i dess fullständiga lydelse.
I det stora hela står förordningen
i öfverensstämmelse med det af
öfverstyrelsen framlagda och af oss i n:r
49 förlidet år offentliggjorda förslaget.
De flesta förändringar, som däri
blifvit vidtagna, synas vara af formell
natur. Bland sakliga afvikelser
påpeka vi följande, som tydligen äro
föranledda af de önskemål, hvilka i
början af detta år uttalades i en
petition till k. m:t från Stockholms
folkskollärareförening:
1) I § l mom. 2 stadgas, att af
lärarekåren minst fem sjetledelar skall hafva
ordinarie anställning.
2) I § 5 mom. 6 föreskrifves, att
ombud för de olika församlingarnas
lärarekollegier skola årligen kallas till
sammanträde med ofverstyrelseordföranden
och inspektören, samt att detta
sammanträde ej skall kunna er sä f tas genom
särskilda sammanträden med olika
afdelningar af lärare.
3) Dagliga lärotiden har genom § 15
mom. 2 blifvit bestämd för
småskoleklasserna till 4 timmar, för
folkskole-klasserna till 5, »tiden för
undervisningen i gymnastik, slöjd och huslig
ekonomi oberäknad».
4) Ofverstyrelseiis rätt att mot
ordinarie lärares egen önskan förflytta hans
tjänstgöring från en till annan
församling har genom § 22 mom. 4 blifvit
begränsad till sådana tillfällen, då »på
grund af ny församlingsindelning,
om-regleriiig af en stadsdel eller annan
anledning lärare i en församling skulle
blifva öfverflödiga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
