Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (1,040.) 4 december 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FOR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 49. n,040.)
STOCKHOLM, 4 DECEMBER I9O1
20:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 4 kr., a/4 år 8,25 kr., 1/2 år 2,25 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 8, nedra botten. Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5- G.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Iduna Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris: *
10 öre f.ir en millimeters höjd på enkel spalt Födelse -,förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Tjugufem år i folkskolans tjänst.
{å i folkskolans nybildningstider
hennes vänner och målsmän" för
oförstående, vantrogna eller
fientliga vedersakare med entusiasmens
eld målade hennes framtid och de
frukter, hon skulle bringa vårt folk, tänkte
de väl knappast på, i hvilken grad
allmänbildningen skulle komma att höjas
endast genom framkallande af ett nytt
lärarestånd. Knappast tänkte man sig
heller möjligheten af, att detta
lärarestånd skulle blifva så talrikt som det
nu är, och än mindre anade man den
väckelse till ansträngning^ af energi, som
den nya verksamheten skulle
åstad-. komma.
Det är dock ganska troligt, att om
man nu kunde summera alla genom
folkskolan på så sätt framkallade,
tillvaratagna och utvecklade kraf t värden af
intellektuell och sedlig art, man just inom
folkskollärareståndet skulle få ett
ovanligt högt facit. Därom vittna många
folkskollärarebiografier, som hittills
kommit till synes; därom vittnar ock hvad
man i våra dagar kallat
»folkskollärarekårens uppmarsch».
Den man, hvars bild här återgifves,
utgör, äfven han, ett belysande exempel
på sanningen af dessa satser.
Karl Anders Bergstrand, som nästa
lördag firar sitt silfverbröllop med
folkskolan, är född den 28 april 1854
i Långaryds församling af Kronobergs
länet. I denna, en af de fattigaste och
torftigaste socknarna inom det magra
länet, voro föräldrarna bondfolk.
Folkskolan i församlingen var naturligtvis
flyttande med 6 veckors termin på
hvarje plats och afdelningsläsning. Men
»Kalle» »slapp att gå i skolan», förrän
han var 10 år; han fick lära läsa och
räkna de fyra räknesätten i hela tal af
farfar.
Vid 11 års ålder, efter en skoltid af
3 »terminer» eller sammanlagdt 6
veckor »utexaminerades» han med styfva
skolbetyg.
K. A. BERGSTRAND.
Huru denna undervisning - drifven
t. ex. så, att han vid åtta år kunde hela
»Lindblomskan» utantill - redan vid
de åren kunnat hos honom väcka »lust
för att studera», det vet han väl inte
ens själf. Men »barnets himmel hänger
full med lyror af det röda gull», och
Kalle drömde om att blifva - läkare.
Han inte bara drömde, utan som äkta
småländing sökte han verkliggöra
drömmarna. Han tiggde far om det så ofta,
att far till sist började fundera och
beräkna, med huru litet Kalle skulle kunna
nöjas i Växjö - och slutligen halft
lofvade, att Kalle skulle få komma i
»storskolan». Den våren arbetade gossen om
dagarna allt hvad hans kropps krafter
tålde och om kvällarna med sina tre
eller fyra böcker och sin räkning, i
hvilket sistnämda ämne han blef och är en
riktig »öfverdängare». Men sommaren
bragte ej mognad åt Kalles drömmar. Den
kom med frost i stället. »Patron» på
socknens enda gods hade två söner, som
oaktadt de hvar sommar läst för
informator, kommo hem från storskolan i
Jönköping kuggade. »När inte patrons pojkar
kommit fram», sa far, »så är det ju
omöjligt för dig». Och därvid blef det.
Kalle fick vara drängpojke hemma och
gå bort och hjälpa grannarna, när det
så föll sig. Men läslusten kunde
hvarken kväfvas eller släpas ihjäl. På
fritiderna lästes allt, som var läsbart, fast
det var på den trakten ej mycket. En
historia och en geografi kom han dock
öfver. De inlärdes efter samma metod
som katekesen från pärm till pärm, men
kartor hade han aldrig sett.
Så blef ynglingen 17 år. Någon
tanke på studier hade han ej nu, utan
ämnade i likhet med andra ynglingar i
socknen begifva sig ut på jämvägsarbete
till Dalarne. Fadern hörde sig för hos
en förman och fick löfte om anställning
for sonen, men när denne själf kom,
tyckte förmannen honom vara för liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
