Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,043.) 24 december 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912
SVENSK LÄRARETIDNING.
katekesutanläsningeii som en förbannelse
för barnen.
Betecknande för ställningen är, att en
för sin konservatism känd teologie
professor vid vårt nordliga universitet
erkänt befogenheten af åtminstone en del
af de framkomna reformkrafven och
tagit initiativet till utgifvandet af en ny
katekesutveckling. Själf riktar han i
förordet till denna mot de Intherska
förklaringsstyckena den anmärkningen, att
i dem inskjutits »allehanda lånegods från
det sjuttonde århundradets skolteologi»,
hvilket »icke harmonierar med den
lutherska ursprungligheten». Och
motivet till denna inskjutning lär vara, att
utvecklingens författare ansett Luther
vara för allmän-kristlig men för litet
specifikt luthersk. Vidare säges det, att
»Luther hade för mycken pedagogisk
takt för att dogmatisera eller betona
lärodifferenser i en katekes för barn».
-.,_- __ »For dem duga ej dessa fina
begreppsbestämningar; de kunna ej
tillägna sig dem, och, om de än fästas i
minnet, så glömmas de snart.»
Beträffande sättet för att tillmötesgå
reformkrafven förordas privata försök till
reviderad katekes, tjänande som
utgångspunkt för en diskussion, hvilken icke
finge för tidigt afbrytas utan, om så
visade sig behöfligt, fortgå i flera år.
Med tanken på hvad som nu
refererats angående den viktiga frågan gör
det ett egendomligt intryck att erfara,
det sällskapet »Kyrkans vänner» funnit
sig uppfordradt att utfästa ett pris, som
skulle tilldelas det bästa försvaret för
vår nu gällande lärobok i katekes, samt
att pristagaren på det bestämdaste
af-böjer hvarje förslag att revidera
katekesen, anseende att innehållet i Luthers
lilla katekes är »förunderligt enkelt och
lättfattligt framställdt», att utvecklingen
är för barnen lätt att fatta och inlära
samt att angreppen på katekesen äro
förestaf våde af ondska och fiendskap
mot kyrkan samt af lättja och brist på
kristligt allvar.
I rak motsats till hvad denne
katekesens och den ’häfdvunna
kristendomsundervisningens försvarare vill göra
troligt, kan en hvar, som verkligen gjort
sig mödan att no>gä följa den
ifrågavarande striden och. söm är vän af sanri
kristendom och en h.j ärtebil d ande
kristendomsundervisning i(skolan, med
tillfredsställelse konstatera det kristliga allvar,
som alltigenom präglat denna reformkamp,
och den varma kärlek till barnen och till
en verkligt uppfostrande religionsunder-
visning, som därunder på ett så
omisskännligt sätt trädt i dagen, och detta allra
tydligast från reformvännernas sida. Den.
som i anslutningen till de nämda
reform-krafven endast ser ett utslag af mänsklig
ondska och ett tilltagande syndaf ördärf,
måtte i sanning förfäras öfver det ondas
hastiga utbredning. Ty att insikten och
öfvertygelsen om reformens
nödvändighet dagligen eröfrar allt flera sinnen, det
kan man ej misstaga sig på. Och om
äfven meningarna om sättet, huru
reformen bör försiggå, ännu sväfva i
ovisshetens dunkel, så gifver dock den under
året förda diskussionen angående frågan
vid handen, att äfven i detta stycke
idéerna hos mången klarnat.
’:..– .#
Frågan om klockareinstitutionens
afskaffande har under året varit i intensiv
grad aktuell i följd af församlingarnas
och vederbörande myndigheters
behandling af organisternas och kantorernas
petition till k. m:t i nämda syfte.
Petitionens grundåskådning är, att ett
värdigt gudstjänstfirande i våra kyrkor med
nödvändighet påkallar ett verksamt
af-hjälpande af de nu befintliga bristerna
i fråga om kyrkosången och kyrkomusiken.
Men därtill kräfves åter en bättre
organist- och kantorsutbildning samt en bättre
social och ekonomisk ställning än den,
som för närvarande i allmänhet kommer
dessa kyrkliga tjänstemän till del. Efter
att ha motiverat denna grundtanke och
därvid påvisat, hvilket väsentligt hinder för
en önskvärd reform i antydda hänseende
klockaretjänstens förening med
förenäm-da befattningar utgör i följd af de många
därmed förenade vaktmästaresysslorna,
anhöllo petitionärerna,
att k. m:t täcktes dels taga i ompröfning,
huruvida icke klockareinstitutionen, såsom
föråldrad och för kyrkosållgsfrågan hinderlig,
kunde afskaffas och lagligen examinerad
organist och kantor i stället tillsättas i hvarje
församling, dels till riksdagen aflåta
proposition såväl härom som om reglering af
organisternas och kantorernas löner enligt i
petitionen angifna grunder och dels
slutligen föranstalta om att uttjänta
kyrko-musici erhålla pension af intill 75 procent
af deras kontanta löner samt att en
änke-och pupillkassa för dem bildas.
Petitionen blef af en deputation,
bestående af 12 organister och kantorer
–den första af detta slag, som haft fore?
trade för landets regent - personligen
öfverlämnad till konungen.
Detta ärende har under året varit,
underställdt församlingarnas samt
domkapitlens och länsstyrelsernas pröfning
och yttrande. Såsom var att vänta, haf*-
vä meningarna visat sig vara mycket
delade, och uttalandena bilda i följd
däraf en profkarta af ganska brokig
beskaffenhet. Helt olika synpunkter hafva
vid frågornas bedömande gjort sig
gälande, hvarför ock hvarandra rakt
motsatta uttalanden gjorts. Så hafva
kyrkostämmorna inom ett stort antal
församlingar tillstyrkt rent bifall till petitionen,
men många hafva uttalat sig för
klockareinstitutionens afskaffande (eller
kloc-karetitelhs borttagande) samt
klockare-göromålens fördelning och öfverflyttande
på organisten och lägre kyrkotjänare
äfvensom för en lagstadgad minimilön
för den förre. Några kyrkostämmor,
tillhörande denna kategori, hafva dock
i lönefrågan gjort sväfvande uttalanden,
och en del kyrkostämmor hafva uttalat
sig för. klockareinstitutionens afskaffande
men emot den föreslagna löneregleringen.
Några önska bibehålla institutionen men
att den omorganiseras i tidsenlig
riktning.
Rent afslag å petitionen har emellertid
yrkats af ett ganska betydande antal
församlingar, många likväl med uttalande af
sympati för ett bättre ordnande af
ifrågavarande tjänstemäns löneförhållanden samt för
förslaget angående inrättandet af en
pensions- äfvensom änke-, och pupillkassa.
På några enstaka ställen har den del
af petitionen, som omfattar
löneregleringsförslaget, väckt förtrytelse. »Vår
organist har ledt kyrkosången och spelat
orgeln i öfver 30 år utan någon
ersättning», yttrades under ärendets
behandling på en kyrkostämma i västra Sverige.
Att petitionen icke heller kunde vara
välkommen i en församling, som i år
till klockare och organist återvalt en
skomakare och kyrkvaktare med 54 kronors
årlig lön för de båda förstnämda
tjänsterna, är själfklart. På en
kyrkostämma i en småstad, äfven den i västra
Sverige, anfördes som skäl emot
klockare-institutionens afskaffande, att
klockaren måste vara kyrkan trogen, men
till organist kunde man få hålla till godo
med en katolik^ jude eller uppenbar
guds-förnekare!
Domkapitlens och länsstyrelsernas
flertal hafva ställt sig afvisande gent emot
frågan om klockareinstitutionens
afskaffande. Flera af dessa myndigheter anse,
att det ej blifvit ådagalagdt, att
klockareinstitutionen är föråldrad, och att ej
heller tillräckliga skäl blifvit anförda för
dess afskaffande: »den fyller ett
förefintligt behof inom församlingarna och
bot därför bibehållas.» Åtskilliga af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
