- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
3

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (1,044.) 2 januari 1902 - Feriekursen i nykterhetsundervisning - För dagen. Ett tidens kraf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viktigare än kvantiteten, såsom man kan se, om
man studerar Schweiz.

Först måste man vid nykterhetsarbetet
påverka förståndet, därpå viljan och känslan
och sist beträda, lagstiftningens väg. Dessa
kurser hade nästan; uteslutande anordnats
för påverkande af förståndet men kunde
ock bringa vidare framtida segrar.
Viktigast är att ej hvila – då glider man
tillbaka. Och med tiden kunna nya män varda
lagstiftare, män, som stå
nykterhetssträfvandena nära. Redan hafva mäktiga krafter
och stora män inom vetenskapen öfver allt
uttalat sig i nykterhetsvänlig anda,
exempelvis Helmholtz, Tolstoy, Hauptmann,
Darwin, Viktor Rydberg.

Tal:n slöt med en välkomsthälsning
till deltagarne och en önskan om
framgång för kursarbetet.

Därpå uppsteg ordföranden i
centralförbundets för nykterhetsundervisningen
interimstyrelse folkskolläraren Joh. Ahlén
i Grängesberg och framhöll, att kursen
afsåge att utbilda ej blott
nykterhetstalare utan ock barnundervisare i fråga
om nykterhet.

Tal:n hade under en studieresa i England
studerat de ofantliga dimensioner, som
nykterhetsarbetet bland barnen vunnit, och hade
då efter sin återkomst tänkt få till stånd
något liknande som den engelska »Band of
Hope Union», fast i mindre skala i Sverige. De
fem största nykterhetsförbunden hade vänligt
upptagit förslaget och anslagit medel till dessa
kurser, som afsåge att bereda det
uppväxande släktet en på vetenskaplig grund fotad
undervisning om rusdryckernas natur och
verkningar. Detta kan ej ske med mindre
någon därtill verkligen skickad undervisar
barnen därom ock behöflig
åskådningsmateriel anskaffas. Intresset för denna sak är
säkerligen allmänt inom lärarekåren –
därom vittna de många från kåren anmälda
kursdeltagarna. Allmänt inses sanningen af
Farrars ord: »Är ungdomen vunnen, är allt
vunnet». Måtte dessa kurser varda till gagn
och välsignelse för landets framtidshopp!

Därefter sjöngs:. »Upp bröder, kring
bildningens fana!» ,

Kursdeltagarne

uppgå sammanlagdt till 100 personer,
däraf i talarekursen 28 och i kursen för
nykterhetsundervisare 72. Bland
deltagarne märkas följande lärare och
lärarinnor :

JOHAN AHLÉN*.

folkskollärarne J. Ahlén i Grängesberg,
Gust. Brovall i Mackmyra, C. G. Carlstedt
i Ölme, A. Ehrnéll i Älfdalen, K. A. Hagström
i Uppsala, Nils Helger i Varekil, K. G.
Hem-pel i Mariedam, K. A. Hydman i Ljusne, F.
A. Juhlin i Bergkvara, K. F. Lindstrand i
Askeryd, Aug. Ljunggren i Stockholm, J.
Lundin i Tierp., L. Ö. A. Malmström i
Bäc-kaskog, Alb. Oden i Västervik, G. Olsson i
Karmansbo, A. P. Onsdorff i Vollsjö, P.
Persson i Ronneby, E. Strandman i Persberg,
Josef Viberg i Svängsta och K. V. Vidén i
Gräsberg; lärarinnorna Signe Draghi i
Stockholm, Hanna Johansson i o Vadsbro,
Erika Lindström i Tierp och Brita Åkerblom
i Eskilstuna samt skolkökslärarinnan Lotten
Lagerstedt i Göteborg. Därtill komma
seminarieläraren V. Algren i Växjö,
seminarielärarinnan Elin Bergiöf i Falun samt
seminarieeleverna Axel Eklund i Karlstad och
S. Kraft i Växjö.

Alltså 21 lärare, 4 lärarinnor, l
skolköks-liweamina, l seminarielärare, l
seminarielärifefiÄBa och 2 seminarieelever.
Summa 30.

Till kursdelta^re hafva utdelats 36
stipendier till ett b^te^p af från 15 till
50 kronor. Godtemplaroitlen har utdelat
26 af dessa stipendier och tenaplarorden
10.

Två porträtt

återgifva vi i sammanhang med denna
redogörelse, nämligen af de båda män,
hvilka haft största förtjämsten af att
denna feriekurs tillkommit och hvilka båda
talade vid kursernas öppnande i lördags.

Lektor Johan Bergman är född i Tyd j e å
Dalsland år 1864, blef student i Uppsala
1882 samt fil. doktor 1889; var vikarierande
lektor i hufvudstaden några år och
grundlade sedan Djursholms läroverk, hvars
föreståndare han var 1891-92. Sistnämda år
blef han lektor i latin och grekiska vid
Vänersborgs högre allmänna läroverk och
1896 lektor i samma ämnen i Norrköping
samt redaktör af Östergötlands Dagblad,
hvilken senare befattning han dock efter en
tid lämnade. F. n. åtnjuter han
tjänstledighet för medarbetarskap i ett stort
samlingsverk af fornkristna hymner, hvilket skall
utgifvas i Wien. Han är nämligen en ovanligt
framstående latinare samt särskildt kännare
och öfversättare af dylika hymner liksom
själfständig skald på romarespråket.
Rousseaus bekanta uppfostringsskrift »Emile» är
af honom öfversatt till svenskan.

Med kraft och* nit har han ägnat sig åt
nykterhetsarbetet samt vid flera tillfällen
varit Sveriges representant vid
internationella nykterhetskongresser. Han har
utgifvit ett häfte dikter på modersmålet,. en
biografi öfver P, Wieselgren, en bok om
Pompeji, en öfversikt af nykterhetsrörelsens
historia och redigerar nu tillsammans med E.
Svensén en världshistoria för folket.
.*....

Folkskolläraren Johan Ahlén är född i
Alsters församling i Värmland 1859. , Efter
aflagd examen vid Karlstads
folkskollärareseminarium år 1879 blef han anställd som
lärare vid Stadsmissionens barnhem’ i
Stockholm, där han stannade till 1885, då han
valdes till ordinarie folkskollärare i
Grängesberg i södra Dalarne. A. är ordförande i
Västerbergslagens lärare- och
lärarinneföre-niiig samt sedan 1898 länsombud i Sveriges
allmänna folkskollärareförening.

Mest bekant är A. såsom chef för
god-templarordens ungdomsafdelning. Denna
befattning har han innehaft åren 1882-83,
1885-89, 1891–93 samt från 1896. Såsom
väld representant för den svenska storlogen
har A. deltagit -i de internationella
storlogemötena i Chicago 1889, i Desmoines i lowa
1893, i Boston 1895, i Zyrich 1897 och i

Toronto i Canada 1899. Han är alltså en
ovanligt berest folkskollärare och har åtta
gånger korsat Atlanten.

*



FÖR DAGEN
Ett tidens kraf.

Det är en bland utomstående gängse
föreställning, att lärareverksamheten
gärna ger upphof åt en viss
närsynthet, icke allenast i .kroppsligt utan
framför allt i andligt hänseende.
Hvarje yrke har sina faror, och till
barnalärarens yrkesfaror hör
otvifvelaktigt frestelsen att låta sin
synkrets begränsas af skolsalens fyra
väggar och af de fastställda
lärokurserna. Den lärare, som förnekar
nämda fara eller är omedveten om
henne, visar just därigenom bäst
själf, att han redan är gripen af
densamma.

Måhända har det aldrig gifvits
någon tidpunkt, då andlig vakenhet och
förmågan af vida vyer varit för
svenska folkskollärarekåren mera af .
nöden än just nu.

Vi hafva genomlefvat en
mansålder, under hvilken tidens härskande
vindar varit folkbildningsarbetet emot.
Gång på gång hafva vi hört dagens
tongifvande röster förkunna, att för
folkskolan redan vore för mycket
gjordt. Folkbildningens värde för
folkets lycka, dess timliga välmåga
och sedliga styrka, vore - har det
hetat - minst sagdt tvifvelaktigt.
Våra bundsförvanter hafva till det
mesta varit försvunna eller
förstummade, och vi hafva fått kryssa oss
fram på egen hand så godt sig göra
låtit.

Månne den ihållande "motvinden
nu ändtligen vändt sig? Visserligen
icke ännu. De gamla rösterna ljuda
fortfarande och från de mest
efter-blifna med samma skrällande klang
som förut. Men efter alla tidens
tecken att döma nalkas vi en vändpunkt,
då ordet folkbildning åter skall blifva
det fälttecken, hvaromkring stora och
segervissa skaror skola fylka sig. j

Huru snart och i hvad mån skdfl
den omstämning af allmänna
tänkesättet, som sålunda stundar, komma
folkskolan till godo?, Ja, detta är en
fråga, hvars svar i väsentlig mån
kommer att dikteras af folkskolans
egen lärarekår..

Gamle Grundtvig har någon
gång-yttrat, att om man vill uppfostra
barnen, så måste man börja med att
uppfostra de vuxna.

Uttalandet låter som en paradox.
Af gammalt är man ju van vid att
befrakta motsatsen såsom själfklar.
Men i likhet med så många andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free