Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (1,045.) 9 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
SVENSK LÄRARETIDNING.
21
läsaren hade en gång åhört en
föreläsning af en mycket framstående tysk
vetenskapsman, hvilken påtagligen var
alldeles omedveten om, hvad hans venstra
»bakben» tog sig för under
föreläsningen.
Skämtet hade också en uppgift att
fylla uti ett populärt föredrag. Man har
till och med sagt, att det föredrag vore
misslyckadt, under hvilket åhörarne
ingen gång skrattat. Gifvetvis borde
skämtet hållas inom måttans gränser samt
begagnas med varsamhet. Där så skedde,
beredde det åhörarne en god hvila i
tankeansträngningen.
Föredraget borde framsägas tydligt och
så högt, att åhörarne utan ansträngning
kunde uppfatta detsamma. Att tala
onödigt högt vore förkastligt. Det
endast bidroge att trötta åhörarne och göra
intrycket pinsamt. Man borde så långt
möjligt närma sig hvardagsspråket äfven
i afseende på röstens styrka. Därför
vore en liten föreläsningslokal bättre än
en stor sådan. I en stor lokal med få
åhörare gjorde föredragshållaren klokt att
samla publiken i sin emedelbara närhet.
Språket borde vara enkelt. Oratoriska
praktblommor och granna bilder skadade
i allmänhet mer än de gagnade.
Däremot borde mycken vikt läggas vid att
framställningen blefve åskådlig. Bland
åskådningsmedel vore grafiska
framställningar de allra bästa. De vore ej heller
så svåra att passa in på rätt ställe som
vissa andra i och för sig goda
åskåd-ningsmedel såsom t. ex. skioptikonbilder.
Åskådningens stora betydelse hade sin
grund ’däri, att vårt syn-minne är
betydligt bättre än hörsel-minnet.
Till slut ville föreläsaren råda en hvar
att icke uppträda och tala om annat än
det, som personligen intresserade honom,
och icke i föredraget säga annat än det,
om hvars sanning han vore fullt
öfvertygad.
Efter föreläsningen, som mottogs med
lifligt bifall, följde en diskussion, uti
hvilken åtta talare uppträdde och hvarunder
dels .framställdes frågor till föreläsaren,
dels ytterligare betonades vissa af de
synpunkter, föreläsaren framställt.
Johan Ahlén.
Docenten Frans Alexander von Schéele,
hvars fader var landtbrukare, är född 1853
i Färnebo, Vrml. Efter studier vid Filipstads
och Gäfle allmänna läroverk blef han 1873
student i Uppsala och 1885 fil. doktor. Samma
år blef han docent i estetik men öfvergick
1887 till en docentur i praktisk filosofi.
Sedan 1891 har han varit föreståndare för
den privata lärokursen för teol. fil.
kandidatexamen samt var utgifvare af Svensk
Tidskrift 1891-95. Hans flesta arbeten röra sig"
på filosofiens och psykologiens område och
han har i tidningar och tidskrifter
offentliggjort en mängd uppsatser och kritiker.
För idkande af psykologiska studier har han
en längre tid under senaste åren vistats i
utlandet.
Profföredragen.
Godtemplarordens talarestipendiater, 10
till antalet, bland dem 5 skollärare,
hafva under den gångna föreläsningskursen
hållit hvar sitt föredrag öfver ämnen,
berörande nykterhetsfrågan, på olika
lokaler dels för allmänheten och dels på
slutna godt^mplarmöten. Dessa föredrag
hafva sedermera undergått kritik af
öfriga deltagare i talärekursen och dess
mötesbestyrelse. Därunder hafva
lämnats goda råd och anvisningar angående
en talares uppträdande, föredragens form,
framställningssätt, innehåll, språkets
behandling m. m. Att denna kritik varit
till stor nytta ligger i öppen dag, och
af ännu större betydelse blef densamma
genom docenten von Schéeles föreläsning
om sättet att hålla populära föredrag,
hvilken i stora hufvuddrag blef en
understrykning af hvad genom kritiken
framhållits.
Resultatet af denna talarekurs
kommer framtiden att utvisa. Med
trygghet kan man dock påstå, att de i
talarekursen anmälda skola återvända hem,
mycket bättre rustade att upptaga
kampen mot rusdrycksbruket än när de reste
bort -7- och det är vackert så.
Anders Ehrnéll.
Museibesök, samkväm m. m.
Att så många dagar å rad studera
nykterhet, bara nykterhet måtte väl
blifva enformigt? spörjer måhända någon.
Långt ifrån! Nykterhetsfrågan förelåg
till behandling från så många och så
olika synpunkter, att något sådant alls
icke behöfde befaras. De ofvannämda
numren på programmet hade således icke
tillkommit för att åstadkomma
omväxling i arbetet, utan de hade hvar sin
särskilda uppgift.
Man ville bereda kursdeltagarne
tillfälle att, medan de vistades i
hufvudstaden, taga en del af dess många
sevärdheter i betraktande, väcka längtan
efter de vetenskapens och konstens
skatter, som kunna hämtas ur våra
offentliga bibliotek och samlingar. ’ Vidare
ville man lämna några timmar till mera
otvungen samvaro. Det ena som det
andra, lyckades öfver förväntan, tack
vare ett klokt urval och goda
anordningar.
Få kursdeltagare torde vid kommande
besök i Stockholm underlåta att också
besöka kungl, biblioteket, där hvem som
helst kan från hyllan nedtaga och läsa
eller efter rekvisition erhålla hvilken bok
som helst och detta utan annan gengäld
än att den besökande lämnar sin
namnteckning, hvilken, såsom d:r Bergman
skämtsamt uttryckte sig, kan blifva af
värde för framtida historieforskning:
Den som en gång sett Nationalmuseum
under ledning af sådana hvar på sitt
område fackkunniga män som doktorerna
Bergman, Folcker och Kruse, han »längtar
dit igen».
Att äfven kungl, slottet och »de svenska
minnenas tempel» samt - icke minst -
K. F. U. M:s »slott» med intresse togos
i betraktande, behöfver väl knappast
nämnas. I Karolinska institutets
hygieniska museum tilldrogo sig anordningar
för ventilation och uppvärmning samt
hygieniska skolbänkar särskildt lärarnes
uppmärksamhet. Att ingen utställning
af åskådningsmateriel för
nykterhets-undervisningen anordnats, var visserligen
en brist, men dels fick man se en del
af denna materiel praktiskt använd, och
dels glömde »Nykterhetsbyråns»
innehafvare , hr Dahlberg icke att -omtala,
hvar den finnes att* köpa.
En episod, som . säkert läiigö skatt st|i
i angenäm hågkomst hos deltagarne/ var
färden till Djursholm, där vid ^fftt^:
Rydbergs byst en vacker hyllning ägnädéfe
skalden af kand. M. Sterner, hvilken
med den bekanta kören i
jubelfestkantaten till utgångspunkt framhöll, att just
genom nykterhetssträfvandet skulle det
s j älf viska, otyglade bli förgätet och
guds-belätet släkte efter släkte danas härligare
ut. Glanspunkter från detta besök uti
deri vackra villastaden, som nu låg i
sin sköna vinterdräkt, voro ock besöket
i Ernst Beckmans hem och samkvämét
å restauranter.
En liten ögonblicksbild från samkvämét
i Hushållsskolan kan möjligen intressera.
Fröken Signe Draghi från Stockholm
hade uppläst en dikt om det elektriska
ljuset och talgdanken, tillämpade på det
andliga ljuset, och d:r Bergman hade i
anslutning härtill och till de gamla orden:
»Vid pokalens eld tänder själen sin
lam-pa» hållit ett tal, hvari han bland annat
yttrade, att den lampa, själen tänder
»vid pokalens eld», vore en spritlampa,
således ett mycket svagt ljus emot den
elektriska lampan, den sanna, naturliga
lifsglädjen. Något senare uppträdde d:r
Matti Helenius, som började med att
helt anspråkslöst beteckna sitt tal som
en talgdank i jämförelse med de öfriga
talarnes. Han hade icke väl sagt detta,
förrän i ett nu salen upplystes af
ytterligare ett tjogtal elektriska lågor.
Värdinnan hade nämligen smugit sig bort
till väggen och , öppnat den elektriska
strömmen. Stor munterhet och lifliga
handklappningar hälsade på en gång
den uppburne föreläsaren och den
på-passliga värdinnan.
Att den unisona sången var en af
hufvudbeståndsdelarna vid Samkvämen
och utflykterna, är klart. Under
anförande af en »tordönets hårfagre son»
tonade den ibland så starkt, att en och
annan kursdeltagare trots sin
absolutistiska ståndpunkt fann sig föranlåten att
yrka på - moderation.
Ett totalomdöme om kursen anser jag
mig ej kompetent att afgifva. Mina
intryck från densamma äro både många
och starka. De äro allt igenom goda.
Aldrig har jag sett alkoholfrågan så
mångsidigt, objektivt och sakrikt belyst i
vetenskapens ljus, aldrig har jag hört
detta ämne - knappast något annat
heller - framställas i så populär form,
aldrig har jag haft tillfälle att samla så
rikt material till grundliga studier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
