Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (1,049.) 5 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
SVENSK LÄRARETIDNING.
N;r 6
åter såsom en mycket tvifvelaktig
sådan. Däremot kunna inga
skiljaktiga uppfattningar råda därom, att
nämda skyldighet innebär en
synnerligen stor olägenhet för folkskolan
och en allvarlig fara för hennes
utveckling.
För livar och en,..som har någon
närmare erfarenhet om folkskolans
ställning, är det nämligen uppenbart,
att så länge flick- och samskolorna
äro formligen ålagda att skaffa sig
lärjungar ur de samhällsklasser,
hvilka eljest vore för sina barn närmast
hänvisade till ortens folkskola (jämte
de Öfverbyggnader, hvarmed denna
kan vara försedd), så måste de
ovillkorligen, medvetet eller omedvetet,
viljande eller icke viljande, komma
att äfven bland dessa
samhällsklasser utbreda den foreställningen, att
folkskoleundervisningen under alla
omständigheter är något sämre och
ringare, något, som man endast i
yttersta nödfall kan låta sig nöja
med. Följden häraf blir ett
sjunkande af aktningen och intresset för
folkskolan från föräldrarnas och
därmed äfven från kommunens sida,
och hvilka verkningar detta måste
medföra,; därom hafva folkskolans
närmaste målsmän flerstädes fått en
synnerligen nedslående erfarenhet.
Måhända skall man, särskildt inom
de kretsar, som äro utan personlig
beröring med folkskolan, vara böjd
att anse dessa betänkligheter och
farhågor ej äga någon allmännare
giltighet, enär inom de flesta
skoldistrikt högre flick- och samskolor
saknas. Gentemot en sådan
åskådning, ifall den hos någon med
förhållandena mindre förtrogen skulle
uppstå, torde vara nog att hänvisa
till den storartade ökning i antalet
flick- och samskolor, som redan ägt
rum och som i händelse af höjdt
statsunderstöd enligt hittills gällande
grunder tvifvelsutan allt framgent
kommer att fortgå.
»Erfarenheten har», yttrar härom statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet i
sitt anförande till statsrådsprotokollet, »visat,
att en ökning af statsanslaget ständigt haft
till följd en ökning i antalet
statsunderstödda skolor. Första gången beviljades anslag
till understödjande af högre skolor för
kvinnlig1 ungdom af 1874 års riksdag med ett
belopp af 30,000 kronor på extra stat. Detta
anslag höjdes af 1876 års! riksdag till 40,000
kronor. 1878 års riksdag ökade beloppet
till 50,000 kronor och uppförde anslaget på
ordinarie stat, Sedermera höjdes detta
anslag atf riksdagefi 1882 till 70,000 kronor, år
1891 till 100,000 kronor och år 1896 till
200,000 kronor. De statsunderstödda
skolornas antal åter var 6 år 1875, 28 är 1877,
38 år 1882, 62 år 1890 och 76 år 1896 samt
är för > närvarande 103. Sedan anslaget år
1896 höjdes, har således de statsunderstödda
skolornas antal ökats med 27 eller med mer
än en tredjedel af antalet år 1896. Och
denna utveckling är säkerligen ännu icke
afslutad. Siir skildt kan man vänta
uppkomsten af högre samskolor i mindre städer,
köpingar, större stationssamhällen och å andra
mer befolkade platser.»
De högre flick- och samskolorna
intaga ett synnerligen framstående
rum i kedjan af svenska
undervisningsanstalter. Den ’frihet,
hvarunder de hittills arbetat, har gjort, att
de under de båda senaste årtiondena
kunnat gå i spetsen för den
pedagogiska utvecklingen i vårt land. De
förtjäna därför väl att komma i
åtnjutande af det ökade understöd,
hvaraf den verkställda utredningen
visat dem vara i behof. Så vidt vi
förstå, synes dock detta understöd
mera böra afse att förbittra de
bestående skolorna samt förhjälpa dem
och deras lärarekrafter till en
gynnsammare ekonomisk ställning än att
framlocka ett alltjämt Växande antal
af nya småläroverk i alla delar af
riket. Den enorma utveckling i yttre
hänseende, som statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
påpekat, synes oss böra framkalla den
frågan: är en dylik utveckling i rent
kvantitativ riktning verkligen fullt
sund, och kan den anses förtjänt att
af statsmakterna på allt sätt
befrämjas?
För vår del nödgas vi, särskildt
med hänsyn till densammas
hämmande inflytande på folkskolans
verksamhet, besvara frågan med ett
bestämdt nej. Skall det understöd, som
bör lämnas de högre flick- och
samskolorna, och hvilket vi gärna se
ökadt, blifva dessa skolor till
verkligt gagn och icke länd a vårt
folkskoleväsende till obotlig skada, så
måste det begränsas till sådana
skolor, hvilka visat sig äga lifskraft nog
att kunna existera och draga till sig
nödigt antal elever utan den lockelse,
som ligger i beviljandet af nedsatta
afgifter eller gratisundervisning åt
lärjungar på folkskolans
åldersstadium.
Om staten understödjer de högre
flick- och samskolorna med ett
belopp af 30 eller 45\ kronor årligen
f or-hvarje elev, synes oss dessutom
rättvisan kräfva, att den beviljar
motsvarande klasser af folkskolan eller
åtminstone folkskolans högre
afdelning samma förmån, hvilket för
närvarande ingalunda är fallet, enär
statens bidrag till folkskoleväsendet
endast motsvarar mellan 7 och 8
kronor för hvarje lärjunge. För det
allmänna måste väl folkskolan
erkännas vara af minst lika stor betydelse
som de högre flickskolorna och
samskolorna. Något yrkande i nyssnämda,
riktning vilja vi emellertid ej nu
framställa, utan anse oss med afseende
härå böra afvakta det beslut, som
riksdagen med anledning af k. m:ts
förevarande framställning kan
komma att fatta.
Vi inskränka oss alltså för
närvarande till den hemställan,
att riksdagen måtte besluta, att
af de i punkten 19) under, åttonde
hufvudtiteln af k. m:t föreslagna
villkor för statsunderstöds
tilldelande åt högre skolor för kvinnlig
ungdom och vissa samskolor det
’under mom. e) upptagna villkoret
måtte utgå.
Stockholm den 27 .januari 1902.
Fridtjuv Berg. Emil Hammarlund.
Det ljusnar.
I smålandstidnifigarna
Smålandsposten och Nya Vexiöbladet berättas,
att seminarierektor (7. O. Arcadius
nyligen å Värendsbörg i Alfvesta
hållit ett offentligt föredrag öfver
ämnet: »Folkskolan förr, nu och i
framtiden».
Genom en historisk öfversikt af
svenska folkbildnings väsendets
utveckling visade föreläsaren, hurusom
framåtskridandet kraft en oaflåtlig
strid mot bestående missförhållanden
och svårigheter, att det minimum,
som i folkskolestadgan angifvits, allt
för ofta och allt för länge varit
"betraktadt såsom ett maximum och att
det »ännu återstår mycket att $nska,
innan folkskolan kan sägas fyUa sin
uppgift som alhnänbildande
meébor-gareskola». Folkskolestadgans
fordringar äro för närvarande flerstädes
ej uppfyllda. »Felet vore, att
barnen ej finge fullt (Jen undervisningstid,
som vore föreskrifver!. Jpå många
ställen finge barnen endast fyra
månaders undervisning i stället för åtta.
Den allt för korta undervisningstiden
vore dock icke något för ensamt
Kronobergs län betecknainde. Den
förekomme öfver hela riket, t. o»m.
i Skåne, där folkskolans öfra
afdelning plägade erhålla ledighet tre
månader om året och således eiidast
de lägre afdelningarna finge
undervisning hela den lagstadgade tiden.»
Undanrödjandét af déäsa missför-’
hållanden kräfde ’enligt föreläsarens
mening väsentligt ökade uppoffringar.
På det att koihmunerna måtte blifva
i stånd att uppföra nödigt.antal
lämpliga skolhus, borde man ställa så till,
att staten (eller landstingen)
beviljade dem räntefria lån för
ändamålet o. s. v.
Rektor Arcadius här för afsikt att
upprepa detta föredrag på flera andra
platser inom Kronobergs län. Båda
de angifna Växjötidningarna
beteckna detsamma såsom gediget och
synnerligen intressant samt
rekommendera det varmt till sina läsares
beaktande. Då tillika meddelas, att
det af publiken åhördes med spänd
uppmärksamhet och rönte lifligt
bifall, har man anledning hoppas, att/
det1 litet hvar&tädes skall bidraga till
väckande af eftertanke och
själfpröf-ning samt till ökande af den välvilja
och offervillighet, hvaraf icke
allenast den småländska utan den svens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
