Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (1,050.) 12 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 7
Ju mera folkbildningsrörelsen växer i
omfång och djup, desto klarare
framträder nämligen behofvet af att för
densamma äga en centralhärd, hvarifrån
sunda* och kraftiga impulser till
förnyelse af det meddelade kunskapsstoffet
kunna utgå. Ej nog med att vid
dylika årligen återkommande korta
universitetskurser lärare och lärarinnor från
olika slag af skolor kunna infinna sig
för att där uppfriska sin studiehåg med
en dryck ur vetandets källa. Vid dessa
kurser kunna äfven föredragshållare vid
folkhögskolor och arbetareinstitut hämta
nytt stoff till föredrag och sålunda
förmedla spridningen af den vetenskapliga
forskningens nyvunna resultat till vidare
kretsar. I den omständigheten, att
föryngringsprocessen af det genom
folkbildningsrörelsen förmedlade vetandet till
väsentlig del försigginge vid årliga
universitetskurser, ledda af vetenskapsmän,
vunne man en garanti mot rörelsens
förytligande och utlöpande i skadliga
tendenser. Just bristen på en dylik
garanti och tviflet på att därför
tillräckligt gagn af föreläsningarna skulle följa
var, såsom af utskottsutlåtandet och
diskussionen framgick, den väsentliga
anledningen till att en för tre år sedan
inom andra kammaren väckt motion om
ett anslag af 6,000 kronor för
understödjande af sommarkurser på landet
(1899, n:r 166) af riksdagen afslogs.
Hur helt annorlunda saken i nämda
hänseende ställer sig, då ledningen af
kurserna enligt här framställda förslag
skall utgå från universiteten, det torde
ej särskildt behöfva påvisas.
För universiteten skulle sådana
före-läsningskurser för allmänheten, om de
finge en regelbunden, af staten
understödd karaktär, kunna verka hälsosamt
genom ’ att ge vetenskapsmännen en
direkt anledning att träda i beröring med
lifvet omkring dem. Det vore utan
tvifvel för yngre universitetslärare en nyttig
öfning att, vid sidan af deras vanliga
forskningsarbete och akademiska
undervisning, inträda såsom föreläsare vid
dessa kurser, därigenom få tillfälle att
utbilda sin förmåga af populär
framställning och tvingas att öfverblicka sitt
ämne från allmännare synpunkter;
därvid torde ock en af isoleringen å
studerkammaren ofta alstrad ensidighet på ett
verksamt sätt motarbetas. För de i
allmänhet oaflönade docenterna och andra
yngre akademiska lärare kan äfven
hållandet af dylika föreläsningskurser, om
de ej alltför lågt honoreras, blifva en
lämplig biinkomst, på samma gång de
bidroge att fullgöra ett samhällsnyttigt
arbete.
I våra dagar kunna dessutom dylika
regelbundna föreläsningskurser vid
universiteten, afsedda att sprida vetande
till vidare kretsar, sägas vara af
särskilda skäl påkallade. I sammanhang med
utsträckningen af de värnpliktiges
öf-ningstid beslöt nämligen föregående års
riksdag i anledning af en inom andra
kammaren väckt motion (1901, n:r 174),
att i skrifvelse till k. m:t anhålla, att
k. m:t täcktes taga under ompröfning,
huruvida icke anordningar måtte kunna
vidtagas, hvarigenom utan hinder för de
värnpliktiges militära utbildning tillfälle
måtte beredas dem att under den tid,
tjänstgöringen för denna utbildning
påginge, erhålla undervisning i andra
ämnen, af hvilkas inhämtande de för
framtiden kunde draga nytta, samt i sådant
afseende meddela de föreskrifter och
vidtaga de åtgärder, som kunde finnas
erforderliga. Med anledning af denna
skrifvelse har k. m:t från chefen för
generalstaben samt från
arméfördelningscheferna infordrat utlåtanden i frågan, och
ha dessa militära myndigheter i
allmänhet förklarat, att någon egentlig
undervisning - utöfver en rent elementär
sådan i läsa, skrifva och räkna för
värnpliktige, som däri till äfventyrs befunnes
sakna vanliga folkskolekunskaper - alls
icke eller endast i mycket ringa omfång
vore möjlig att anordna med den nu
beslutade utbildningstiden. Däremot ha
de flesta arméfördelningscheferna kraftigt
uttalat sig för att föredrag måtte
anordnas för de värnpliktige för att främja
deras intellektuella utveckling och
bereda dem omväxling och förströelse vid
sidan af det trägna arbetet under
fanorna. Så hemställer t. ex. chefen för tredje
arméfördelningen, att den allmänna
utbildning, som i riksdagens skrifvelse
afsetts, tills vidare på det sätt måtte
tillgodoses, att föredrag för manskapet skola
hållas under tiden för rekrytutbildningen
och om möjligt minst två gånger i
månaden, såsom redan vid nämda
fördelning skett. Chefen för femte
arméfördelningen finner till och med, att det
under rekrytutbildningstiden torde bli
möjligt att anslå omkring fem timmar
i veckan till icke militära arbeten.
Huruvida de sålunda från sakkunnigt
håll allmänt förordade föredragen för
manskapet i bildande ämnen böra hållas
af militärer eller af civila föreläsare,
därom har i vissa af de nämda
utlåtandena ej gjorts något bestämdt
uttalande. Medan en af
arméfördelningscheferna uttryckligen förklarat, att man
icke borde ställa civila lärare mellan
befäl och manskap, synas emellertid de
flesta ha tänkt sig, att föredragens
hållande åtminstone företrädesvis skulle
uppdragas åt befälet. Därvid har särskildt
framhållits den välgörande verkan, det
skulle utöfva på officers- och
underofficerskårerna att få sysselsättning
äfven med allmänt humanistiska ämnen
samt att en dylik verksamhet för
befälet borde blifva ett rikt fält för
alstrande af sant fosterländsk anda,
lyftning i tänkesättet och utjämning af
stånds- och yrkesfördomar. Vare sig
militäre, eller civile föredragshållare
användas, är emellertid uppenbart, atfdet
för de yngre officerare, som kunde få
sig uppdrag meddeladt att hålla
föredrag för manskapet, skulle innebära en
väsentlig lättnad, om de genom att
infinna sig vid här ifrågavarande kortva-
riga universitetskurser kunde samla stoff
till föredrag i olika ämnen samt inhämta
kännedom om därför erforderlig litteratur
och åskådningsmateriel, såsom planscher,
kartor, skioptikonbilder m. m.
Slutligen bör ock erinras därom, att
det i många trakter af vårt land
framstått såsom ett önskemål att på
landsbygden kunna få mera tillfälliga
föreläsningskurser anordnade, hvarför ock
vid hvartdera universitetet nyligen
upprättats en byrå för att förmedla dylika
föreläsningar. För dessa har enligt
hittills gällande bestämmelser i en mängd
fall intet anslag kunnat erhållas, men
genom den här tilltänkta anordningen
skulle för sådant ändamål till mycket
moderat pris kunna tillhandahållas goda
föredragshållare. Universitetens
organisationsutskott för föreläsiiingskurser
borde nämligen få medel sig anvisade för
att kunna gå dylika önskningar till
mötes. Ty att populära föredrag, hållna
af forskningens män samt, där så finnes
lämpligt, belysta af skioptikonbilder och
annan åskådningsmateriel, skola verka
väckande på allmänhetens intresse och
medföra en nyttig beröring mellan den
högre bildningens representanter och
folket i bygderna, torde näppeligen någon
vilja förneka. ^
Flera skäl synas alltså tala för att
från statens tida något göres för att
hålla vid lif och stödja det
folkbildningsarbete, hvartill under det sista
årtiondet vid våra universitet gjorts en
så vacker och lofvande början. De första
åren ägde det organisationsutskott af
universitetslärare, som haft arbetets
ledning och de därför tillgängliga medlens
förvaltning om hand, endast kursafgifter
och enskilda bidrag för ändamålet till
sitt förfogande. De senaste åren har
emellertid på ansökan ett mindre anslag,
1,000 kronor i Uppsala och 750 kronor
i Lund, af k. m:t beviljats och genom
universitetets rektor till bemälda utskott
utbetalats för att mot
redovisningsskyldighet inför k. kammarrätten användas
till tryckande af grundlinjer och
anskaffande af undervisningsmateriel för
kursen. Klart är likväl, att under sådana
förhållanden ersättningen för de
universitetslärare, som på föredragsserier för dessa
kurser offrat tid och krafter, ställt sig
i hög grad anspråkslös (varierande mellan
minst 5 och högst 17 kronor pr
föreläsningstimme). Om man betänker, hvilket
betydande arbete, som måste nedläggas
först på att samla material till en
populär föreläsningskurs af verkligt värde
och sedan på att i detalj utarbeta
densamma, måste en sådan ersättning, som
vida understiger den för honorerande af
offentliga föredrag vanliga, anses rent
af minimal. Och äfven om det lyckats
intresserade och energiska
universitetsmän att trots ogynnsamma ekonomiska
förutsättningar få ett dylikt
bildningsföretag i gång, så kan man dock med
skäl betvifla, att det på längden skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
