Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,051.) 19 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
rum företagas hos alla. Har barnet vid
förra undersökningen varit sjukt, bör
läkaren däremot söka konstatera, om en
förbättring eller försämring inträdt, och
anteckna detta i journalen. Har barnet
under det år, som gått, haft någon
svårare sjukdom, bör läkaren konstatera,
om denna lämnat några sviter efter sig
eller icke. Visa vägningarna och
mätningarna ej normal tillväxt, bör läkaren
också söka konstatera, hvarpå detta
beror, och anteckna det i journalen. På
samma sätt, om utseendet antyder något
sjukligt. De barn, som ej tåla vid
gymnastiken, böra naturligtvis befrias, och
de barn, som behöfva läkarehjälp,
sändas till läkare, hvilket också antecknas
i journalen.
Utföras läkareundersökningarna på
detta sätt, tror jag, att resultatet skall bli
tillfredsställande, och ett synnerligen
godt material för bedömande af en hel
del frågor om barnens fysiska och
andliga utveckling skall inom kort finnas
samladt i dessa journaler.
Ett mycket stort framsteg vore, om
skolläkarne aflönades så, att de
uteslutande kunde ägna sig åt sin uppgift.
Det behöfdes då ej så många, och
resultatet skulle alldeles säkert i alla
hänseenden bli noggrannare och
betydelsefullare. Det vore vårt land värdigt, som
först infört denna institution, att också
bringa den till sin fullkomning, och detta
kan ej ske förr, än skolläkarne få
tillfälle att helt och hållet uppgå i sitt
arbete som skolläkare.
Under kommitténs arbete är det
särskildt tvänne brister i hygieniskt
hänseende vid Stockholms folkskolor, som
kommit till dess kännedom.
Den första gäller rengöringen. Vid
de flesta folkskolor i Stockholm
användes torrsopning för slutna fönster, en
mycket ofullständig damning och
skurning blott en gång i månaden.
Därtill kommer, att ingen effektiv kontroll
synes förefinnas. Vådorna i hygieniskt
hänseende af ett dylikt system äro
uppenbara.
Af barnen införas särskildt vissa
årstider en mängd Orenlighet i
klassrummen. Då många bland barnen äro sjuka,
(se läkareundersökningarna!) finnas i dessa
rum äfven rikligt med smittofrön. Vid
torrsopningen aflägsnas endast en del
af denna Orenlighet, en annan del
sprider sig i form af dam i rummen och
afsätter sig på väggar, golf, pulpeter
etc. En damning af pulpeterna
aflägsnar endast en bråkdel af detta dam,
som vid barnens inträde hvirflas
omkring, sprider sig ånyo i luften och
andas in under lektionstimmarna. I de
äldre gymnastiksalarna lär enligt
lärares utsago luften strax efter
gymnastikens början ofta vara så damfylld, att
»man knappt kan se från den ena ändan
af salen till den andra». Behöfver jag
säga, att vistelsen i skolan under
sådana förhållanden är hälsovidrig, och
att gymnastik i en dylik sal absolut
borde förbjudas?
Rengöringen inom skolorna bör
naturligtvis ej fortgå på ett så primitivt sätt.
Golf ven måste oljedränkas, beläggas med
korkmattor eller på annat sätt anordnas
så, att tvättning af golf ven kan ske.
Och en fullt effektiv kontroll måste
anordnas. Det är fordringar, om hvilka
väl alla kunna ena sig. Skolan får ej
skada barnens hälsa.
Ett lika stort fel i hygieniskt
hänseende är eftermiddagsläsningen. En
mycket stor procent af de yngsta
årsklasserna har sin läsning förlagd till
eftermiddagarna vid artificiell belysning
och dålig luft i de ostädade och ofta
otillräckligt vädrade klassrummen.
Ventilationen räcker i regel ej till enligt
lärares utsago att förhindra en
försk^m-iiing af luften under lektionstimmarna.
Äfven för de allra yngsta är lästiden
fyra timmar. Alltså användes för de
minst motståndskraftiga barnen längre
tid än vid andra skolor, där tre timmar
anses såsom maximitid, och under denna
tid få barnen arbeta i dåligt vädrade
lokaler, vid artificiell belysning.
De bästa möjliga förhållanden existera
alltså för alstring af de sjukdomar,
som särskildt bero af skolorna och
skolarbetet, såsom blodfattigdom,
närsynthet m. fl.
Enligt hvad vi erfarit, är detta
ärran-gement mindre beroende på
öfverstyrelsen för folkskolorna än pä församlingarna,
som ej byggt tillräckligt med skolhus.
Dock kan och bör tiden för nybörjarne
minskas, de yngsta årsklassernas arbete
förläggas till förmiddagarna,
nybörjar-nes till tiden 9-12 eller 10–l, och
dessutom bör en opinion i frågan,
tillräckligt stark för att få till stånd en
definitiv lösning af densamma, kunna
framkallas, och därvid bör öfverstyrelsen
gå i spetsen, då det gäller en så viktig
sak, som att barnens hälsa ej skadas
under skolarbetet.
I läkarerapporten för 1900 anges, att
af 4,276 barn i femte kursen ej mindre
än 28,8 % varit sjuka, däraf ej mindre
än 11,1 % svårt sjuka. Men dessa
siffror äro sannolikt för låga, ty af
rapporten vill det synas, som om inga
undersökningar af blodet eller urinen gjorts,
hvarför sådana rubriker som blodbrist
och njurlidande saknas. De blodfattiga
ingå till en del säkerligen under
rubriken dåligt allmäntillstånd, men i alla
händelser finnes anledning att anse dessa
siffror för små. Alltså omkring en
tredjedel af alla barnen i folkskolans femte
kurs äro sjuka. I hvad mån beror detta
på hemmen, i hvad mån på skolan?
Det borde vara för öfverstyrelsen
mycket angeläget att se till, att ej minsta
anledning förefinnes att ge skolan skuld
till, att det fysiska tillståndet bland
barnen ej är bättre.
I sin skrifvelse har föreningen
»Studenter och arbetare» vidare uppställt
några andra önskemål i hygieniskt
hänseende.
Det första gäller skolbaden.
Skolba-den äga mycket viktiga uppgifter både
i andligt och kroppsligt hänseende. Det
är möjligt att genom dem skapa ett
behof af renlighet, som svårligen på
något annat sätt kan uppnås, och som för
ett folk är af utomordentligt stor
betydelse. De äro vidare ett medel i
hälsans tjänst, hvilket ej får underskattas.
I årsredogörelsen påpekas också, »att de
hafva visat synnerligen välgörande
verkningar i många hänseenden, och att
det vore särdeles önskvärdt, att tillfälle
kunde beredas barnen att bada något
oftare, än hvad nu är fallet». Enligt
redogörelsen hafva under år 1900 107,376
bad serverats inom skollokalerna.
Därtill komma 3,212 skolbad vid Klara
badinrättning och 6,113 i
badinrättningen vid Stureplan - summa 118,701.
Barnantalet vid Stockholms folkskolor
utgjorde samma år 23,706. Alltså
medeltalet bad för hvarje barn 4,6. I
årsredogörelsen önskas, att detta medeltal
något bör ökas. Jag tvekar ej att
uttala såsom min mening, att dessa båd
böra Ökas till ett i veckan. Endast i
så fall kunna skolbaden enligt min tanke
fylla sina viktiga uppgifter.
Vid Stockholms folkskolor hafva under
de senaste åren många goda ansatser
gjorts i olika riktningar, och särskildt
böra föräldrarna vara öfverstyrelsen
tacksamma för införandet af skolbaden, men
man får stundom det intrycket, att det
stannat vid ansatser. Det är sant, att
ekonomiska hinder ofta stå i vägen och
hindra vederbörande att taga steget fullt
ut. Men de kunna och böra ej vara till
hinder, när det gäller att klart fatta
ett mål. Och det är säkert, att om
man gjort detta, uppnår man målet
mycket snabbare, än hvad annars är fallet.
Det är enligt min tanke alldeles säkert,
att man med 4,6 bad om året pr barn
– äfven om detta medeltal något ökas
- ej når hvad man med detta
uppfostringsmedel bör kunna nå, och då måste
vi sätta våra önskningar högre.
En mycket viktig del af Skolhygienen
utgör frågan om smittosamma
sjukdomars bekämpande. Skolan förmedlar
ofta utbredningen af sådana sjukdomar.
Detta kan man anse såsom ett fullt
konstateradt vetenskapligt faktum. Hur
skola vi då på bästa sätt kunna
förhindra detta? Tyvärr är vår kunskap
om sjukdomarnas utbredningssätt ännu
mycket ofullständig och i många
hänseenden fullkomligt outredd. Dock
finnas en del åtgärder, om hvilkas
lämplighet intet tvifvel kan råda. Hit hör
i första rummet isoleringen af de
insjuknade barnen, som genast bör
företagas och fortsättas så länge, till dess
ingen fara för smitta längre föreligger.
Hur enkel denna åtgärd än synes vara,
stöter den i praktiken på en del
oförutsedda svårigheter. Det har nämligen
visat sig, att sjukdomarna förekomma
ej endast i de svåra utpräglade former,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
