Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,051.) 19 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
141
hvilka vi vanligen mena, då vi tala om
dem, utan äfven i lindriga s. k. abortiva
former, som i regel undgå vår
uppmärksamhet, ja inånga barn bära på
sjukdomssmitta utan några som helst
sjukdomssymptom.
Det är vidare vanligt, att
sjukdomarna äro smittoförande en viss tid, sedan
alla sjukdomssymptom upphört. Och
slutligen finnas ju kroniska smittoförande
sjukdomar, där en isolering är liktydig
med barnens uteslutande nr skolan. Den
viktigaste af dessa kroniska infektiösa
sjukdomar är tuberkulosen. Och man
bör enligt min tanke på allvar framställa
den frågan, om dessa barn ej böra
afskiljas ur folkskolorna. Med den
primitiva rengöring, som för närvarande
härskar vid flertalet af Stockholms folkskolor,
kan ej nekas, att de innebära en ganska
stor risk för sin omgifning. Enligt
läkareundersökningarna för år 1900 f
öre-fanns lungtuberkulos hos 0,3 %, ben- och
ledtuberkulos hos 0,2 ^ och skrofulösa
körtelaffektioner, som i regel äro
tuberku-lösa, hos 0,7 % af de undersökta barnen.
Alltså förefanns tuberkulos hos omkring
l X- Äfven om vi skulle utgå från
den uppfattningen, att endast fallen af
lungtuberkulos medföra någon afsevärd
risk för sin omgifning, så äro de 14
fall af lungtuberkulos, som vid
undersökning af en kurs, den femte, funnos
bland barnen, likväl tillräckligt många,
för att frågan om deras isolering på
allvar bör upptagas. Det kan ej nekas,
att skräcken för tuberkulos bland
allmänheten ofta ter sig i mindre
tilltalande former, och ej bör uppjagas till
någon ytterlighet, men å andra sidan
böra vi fullt målmedvetet göra allt, hvad
göras kan, för att bekämpa denna vår
fruktansvärde fiende, och om åt
särskolorna för dessa tuberkulösa tillika gåfves
prägeln af vårdanstalter, om
undervisningen dar gjordes så litet ansträngande
som möjligt, om långvarig vistelse i friska
luften möjliggjordes genom
trädgårdsanläggningar omkring skolorna, om
rikliga måltider funnes att tillgå för
barnen till billigt pris, för de fattigaste
gratis etc., skulle ett dylikt särskiljande
af de sjuka barnen för alla parter vara
synnerligen lyckligt.
Det är tvänne vägar, på hvilka
särskildt smittofrön kunna införas i vår
organism, och som särskildt komma i
fråga i skolorna.
Den ena vägen är genom den
inandade luften. Vi ha att vänta, att
sådana sjukdomar i regel skola börja med
snufva, "hastigt sprida sig öfver hela
luftvägarna och vara intensivt kontagiösa.
Detta är fallet med sådana sjukdomar
som mässling, kikhosta, influensa. För
att bekämpa sådana sjukdomar, finnes
intet annat kraftigt medel än det, som
för närvarande användes, nämligen att
genast hemsända barnen och ej tillåta
dem att utan läkareintyg åter börja sin
skolgång.
Det finns andra sjukdomar, hvars
smittofrön i regeln först införas i mun-
hålan, ofta med drycken och födan. Dessa
sjukdomar börja i regel med halsfluss,’
sprida sig ej så hastigt längs luftvägarna
och visa ej en sådan intensiv
kontagio-sitet som de förra. Hit höra tvänne af
barnens farligaste -fiender, difteri och
skarlakansfeber. Om dessa sjukdomars
spridningssätt i mycket ännu är outredt,
finnes dock inom den vetenskapliga
litteraturen en hel del iakttagelser samlade,
som visa, att i enskilda fall vägen för
smittoämnets spridning varit den ofvan
antydda. Faran för dessa sjukdomar
skulle genom några enkla åtgärder
sannolikt i hög grad minskas. Dessa åtgärder,
på hvilkas vidtagande jag lifligt yrkar,
vore att införa i skolorna bruket, att
hvarje barn hade sitt eget dricksglas eller
bägare och sin egen handduk. På samma
sätt ^som för bläckhornet borde ett
särskildt fack finnas för bägaren ofvanpå
pulpeten och för handduken inuti
densamma. Åt de barn, som af en eller
annan orsak ej kunde få dessa saker
från sina hem, skulle skolan anskaffa
dem gratis.
Det är ej endast mot difteri och
skarlakansfeber dessa åtgärder sannolikt
blefve praktiskt verksamma. Det gäller
äfven en annan, mycket viktig sjukdom,
om den äfven inom skolorna ej så ofta
torde förekomma. Jag menar syfilis.
Sjukdomen är ju ganska vanlig, och
genom vårdslöshet och okunnighet
öfverföres den ofta från föräldrarna till
barnen. Ett af de tidigaste symptomen är
de så kallade mukösa paplerna, som
mycket ofta taga sitt säte å munnens och
svalgets slemhinnor. Barn mod dylika
symptom kunna på grund af
vårdslöshet och okunnighet från föräldrarnas
sida under någon tid deltaga i
skolarbetet, och under sådana förhållanden
äro de otvifvelaktigt mycket farliga för
sina kamrater. Störst är faran genom
att barnen dricka ur samma glas, och
en dylik åtgärd som den ofvan nämda
skulle äfven mot denna sjukdom vara
af stor praktisk betydelse.
De ofvan angifna sjukdomarna torde
praktiskt vara de viktigaste, som komma
i fråga, när det gäller åtgärders
vidtagande inom folkskolan.
Och då det här ej kan komma i fråga
att upptaga det betydelsefulla
spörsmålet i hela dess vidd, nöjer jag mig med
det, som ofvan anförts.
Men utom denna direkta nytta skulle
dessa åtgärder hafva en indirekt sådan
vid bekämpandet af våra smittosamma
sjukdomar. Barnens hygieniska samvete
skulle genom dylika åtgärder väckas och
odlas. De komma att föra med sig till
sina hem den viktiga hygieniska
kunskapen, att kärl, som begagnas till mat
och dryck, ofta förmedla smittans
öfver-förande från den ena till den andra.
De blifva renligare och försiktigare i
sina hem och öfverföra dessa dygder så
småningom till de kommande
generationerna.
Till sist ännu ett önskemål. Det är
bekant, hur fördärfbringande stadslifvet
i själfva verket är i fysiskt hänseende,
och att endast genom en ständig
tillströmning från landsbygden städernas
folkmängd under långa tider kunnat
tillväxa. Det är känslan häraf, som
drifver alla dem, som kunna, ut på landet
om somrarna, och som fostrat den
viktiga tanken att genom att sända barnen
ut på landet om somrarna få dem att
återvinna den hälsa, som stadslifvet så
ofta beröfvat dem. Skollofskolonierna
äro från hygienisk synpunkt en
synnerligen god idé, hvars stora betydelse den
praktiska erfarenheten redan visat. Så
mycket beklagligare är det, att endast
en del af de behöfvande skolbarnen
kunna komma i åtnjutande af denna
rekreation i fysiskt hänseende, och att
det skall kunna ske endast genom
allmosor från allmänheten och genom
uppoffring från lärarepersonalens sida.
Det är enligt’ min tanke i hög grad
önskligt, att alla de fattiga barn, som
behöfva komma ut på landet om
sommaren, verkligen sättas i tillfälle därtill,
att föreståndarinnorna för dessa
skollofskolonier erhålla skälig ersättning för det
tunga, ansvarsfulla arbete, som
förestån-darinneskapet för en sådan koloni
innebär, och att nödiga medel till dessa för
hela samhället så betydelsefulla åtgärder
anslås af kommunen och ej hoptiggas
genom, almosor. Bättre torde samhället
knappast kunna använda sina medel.
Jag vågar hoppas, att dessa mina
rader ej skola blifva alldeles betydelselösa.
Skulle de icke i samband med den
skrifvelse, som från föreningen »Studenter och
arbetare» öfverlämnas till öfverstyrelsen
för Stockholms folkskolor, få en
omedelbart praktisk betydelse, hoppas jag
likväl, att Sveriges iolkskollärarekår skall
upptaga dessa frågor till öfvervägande,
och att de i ’framtiden ej skola saknas
vid dess mötesförhandlingar och vid dess
arbete för folkskolans utveciling.
Edv. Laurent.
Framåt eller tillbaka?
I den »Öfversikt af
folkskoleväsendets utveckling under åren 1893-
1898», som på uppdrag af chefen för
ecklesiastikdepartementet blifvit
utarbetad af f. d. kanslirådet Carl
Kastman och nyligen på allmän
bekostnad utgifven, förekomma vissa
uttalanden, som tydligt ådagalägga, att
man under senare tider äfven å
officiellt håll fått sin uppmärksamhet
riktad på de mäktiga reaktionära
sträfvanden, som hota vår folkskola
och som därför från folkskollärare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
