Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,054.) 12 mars 1902 - Riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
’SOI
blifvit med mycken omsorg-vårdade. Många
församlingar torde ock bland sina
medlemmar sakna andra personer än prästen,
lämpliga att utöfva ifrågavarande mödosamma
och ansvarsfulla befattning eller villiga att
utan särskild ersättning åtaga sig densamma.
Ifall befattningen gjordes till blott ett
kommunalt uppdrag, kunde ej heller pastor
gärna tillförbindas vidsträcktare skyldighet
att efter val emottaga och innehafva detta
uppdrag, än som ålåge en hvar af
församlingens öfriga medlemmar. För folkskolan
torde det vara af ganska stor vikt, att i
hvarje församling i spetsen för densamma
står någon, som har befordrandet af dess
väl till sitt ämbetes plikt, och staten, som
i sin icke obetydliga mån bidrager till
skolans underhåll, har häruti en viss garanti
för bidragets riktiga och ändamålsenliga
Användande, en garanti, som icke göres
öfverflödig af den å statens vägnar
anordnade folkskoleinspektionen. Och äfven ur
denna inspektions eller ur rent
administrativ synpunkt torde pastors själfskrifvenhet
såsom ordförande i skolrådet vara förtjänt
af att bibehållas. För de redogörelser och
de statistiska uppgifter, som skola f rån
skolrådet ingå, torde i regel ingen vara
lämpligare att bära närmaste ansvaret än
församlingens pastor, hvilken ock oftast torde
vara bäst skickad att i öfrigt lämna de
särskilda upplysningar, som i förekommande
folkskoleärenden kunna från skolrådet
begäras.
Det torde ej heller vara utan betydelse,
att vederbörande folkskoleinspektör inom
hvarje församling har någon person med
tjänstemannaansvar att i förekommande fall
hålla sig till. Att, såsom motionären
föreslagit, låta pastor i stället för ordförande
vara Själfskrifven ledamot af skolrådet
synes utskottet näppeligen på allvar kunna
ifrågasättas och skulle i allt fall för skolan
och dess angelägenheter icke hafva den
betydelse, som pastors nuvarande ställning
innebär.
Slutligen vill utskottet erinra därom, att
ifrågavarande själfskrifvenhet förefinnes i
Norge och Danmark (å landet), hvarjämte
äfven i det protestantiska Tyskland och
Skottland prästen i kraft af sitt ämbete
innehar en likartad ställning.
Med anledning häraf hemställer
utskottet om afslag å motionärens båda
förslag.
Hvad beträffar ordförandeskapet i
skolrådet är reservation anförd af rådman
Zetterstrand och revisionssekreteraren
Lindhagen, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionen i denna
del.
Skriftlig kallelse.
Riksdagen fann det bra som det är
med afseende på sättet att kalla
kyrfco-och skolrådets ledamöter, hvadan friherre
J. Alströmers motion blef afslagen. I
andra kammaren skedde detta utan’ett
ords diskussion. I första kammaren
kritiserade motionären utskottets skäl,
hvilka åter försvarades af
kontraktsprosten Sörensson, hvarefter utan rotering
utskottets af styrkande hemställan
godkändes.
Statsbidrag till sockenbibliotek.
Den af hrr Fr. Berg och E.
Hammarlund i detta ämne väckta motionen har
blifvit af styrkt af andra kammarens
första tillfälliga utskott.
Reservation är anförd af d:r Björck,
d:r Bergström, hr Söderberg i Hubborn
och adjunkten Spangenberg, hvarjämte
hr Hammarlund anmält, att han af
sjukdom varit hindrad att deltaga i ärendets
behandling inom utskottet.
Majoriteten, som af styrkt motionen,
utgöres af kyrkoherden
Sundblad,härads-höfding Schenström samt hrr C.
Sand-qnist, Andersson i Petters borg och
Johansson i Möllstorp.
Lärarinnan Charlotta Lindholms
pension.
Såsom i förra numret meddelas, har
k. m:t för skollärarinnan vid
länsfängelset i Stockholm Charlotta Lindholm
begärt en årlig pension af 500 kronor att
utgå från och med år 1903.
Hr E. Hammarlund har i en sistlidna
gårdag i andra kammaren väckt motion
föreslagit. den ändring uti k. m:ts
proposition, att pensionsbeloppet måtte
sättas till 800 kronor samt utgå från den l
april 1902.
I motionen erinras därom, att lärarinnan
Lindholm efter omkring 14 års
tjänstgöring vid Norrköpings, Göteborgs och
Stockholms folkskolor år 1875 antogs till
skollärarinna vid dåvarande strån3- och
ar-betsfängelset för kvinnor, sedermera
cent-tralfängelset å Norrmalm i Stockholm.
Hon har haft i lön 1,200 kronor
förutom 200 kr. i hyresersättning. Den
ifrågasatta pensionen utgör endast 412/s
% af själfva lönen. Efter att hafva
framhållit, att en v aktfru och två
vakt-kvinnor vid samma fängelse tillerkänts
pensioner å 662/s å 69 procent af
löneinkomsterna, och att det följaktligen vill
synas rättvist och billigt, att pensionen
för lärarinnan Lindholm sättes till två
tredjedelar af 1,200 kronor, alltså 800
kronor, fortsätter motionären sålunda:
Äfven från en annan synpunkt sedt måste
man finna det öfverensstämma med såväl
rättvisa som billighet, att pensionen för den
gamla lärarinnan bestämmes till minst 800
kronor.
Från sin tjänstgöring vid folkskolan har
lärarinnan Lindholm intyg af vederbörande
folkskoleinspektör därom, att hon »med
särdeles grundliga kunskaper förenar
framstående undervisningsgåfvor och därjämte
visat synnerlig förmåga att uppfostrande och
förädlande inverka på de barn, tillhörande
folkskolans högsta klasser, hvilka varit åt
hennes ledning anförtrodda». Helt visst var det
den omständigheten, att hon innehade
sistnämda för en uppfostrarinna så värdefulla
egenskap, som gjorde, att
fångvårdsstyrelsen år 1875 erbjöd henne anställning i
fångvårdens tjänst. Om hon - med tanke på
egen framtida ekonomi - afslagit detta
anbud och stannat kvar vid folkskolan i
Stockholm, hade hon med sina höga betyg och
utmärkta lärarinneegenskaper otvifvelaktigt
inom kort där vunnit ordinarie anställning.
Hon skulle då för närvarande åtnjutit en
lön af 1,650 kronor, däraf hon vid
sjukdomsfall fått behålla 1,500 kronor. Och i
händelse af afsked från tjänsten på grund af
obotlig sjukdom skulle hon enligt nuvarande
pensionsbestämmelser varit berättigad till
följande pension:
från folkskollärarnes
pensionsinrättning........................... 750 kronor,
tilläggspension från
skoldistriktet _.-.................................. 150
Summa 900 kronor.
(Såsom folkskollärarinna på landsbygden
skulle hon, utan att intyg om obotlig
sjukdom behöft företes, varit berättigad att
efter 26 tjänste- och 66 lefnadsår komma i
åtnjutande af afkortad pension å 683 kr.)
Den omständigheten, att lärarinnan
Lindholm, med åsidosättande af egna ekonomiska
intressen, af ren människokärlek ägnat sig
åt den svåra uppgiften att söka upplysa och
förbättra de beklagansvärda kvinnor, som
på grund af något felsteg hamnat i
fängelset, kan ej motivera, att hon nu på ålderns
dagar sättes i en betydligt ofördelaktigare
ställning än om hon stannat kvar i
folkskolans tjänst. Tvärtom synes staten här böra
träda emellsn och därmed gifva erkännande
åt ett dylikt svårt och maktpåliggande
arbete l människokärlekens tjänst. Och då
af handlingarna framgår, att lärarinnan
Lindholms årliga un der visningstid såsom
fängelselärarinna mer än motsvarat en
folkskol-lärarinnas, borde det ej komma i fråga, att
hennes pension sättes till väsentligt lägre
belopp än hvad hon såsom folkskollärarinna
i en större stad skulle varit berättigad
åtnjuta. Jag kommer sålunda äfven med
denna utgångspunkt till det resultat, att
pensionen i fråga bor sättas till lägst 800
kronor.
Stafningssättet i riksdagstrycket
är högst föråldradt. Ännu i dag, 13 år
efter det akademiens ordlistas sjette
upplaga blef påbjuden i rikets
undervisningsanstalter, följes i regeln i
riksdagstrycket den fjärde upplagan – till stort
besvär för vederbörande tryckerier. Flera
gånger hafva enskilda påstötningar
blifvit gjorda hos riksdagens
tryckeriäfdelning om ändring härutinnan, men utan
resultat.
Nu hafva i bada kamrarna väckts
motioner i ämnet, i första kammaren af
lektor Säve och friherre von Krsemer och
i andra kammaren af lektor Valdenström.
I motionerna yrkas, att från och med
nästa år i allt från riksdagen utgående
tryck måtte användas ett stafningssätt,
som öfverensstämmer med sjette upplagan ,
af Svenska akademiens ordlista.
Riktigare vore väl att bestämma sig
för det stålsatt, som är af
myndigheterna påbjudet i rikets
undervisningsanstalter. Då sluppe riksdagen att vidare
sysselsätta sig med frågan.
Småskolans lärokurs i kristendomskunskap
i enlighet med normalplanen af den 7
dec. 1900 af A. V. Ljunggren,
skolföreståndare. Göteborg, N. P. Pehrssons
förlag. Pris 25 öre.
Titeln här ofvan är fullt korrekt.
Denna bok på 52 sidor i vanligt
biblisk-historieformat utgör nämligen ett litet
samlingsverk af de bibliska berättelser,
valda bibelord, katekesstycken samt
böner och psalmverser, som i normalpla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
