Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,055.) 19 mars 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
213
biprodukt öfning i språkljudens
beteckning och i bruket af skiljetecknen, så
bör undervisningsplanen gifvetvis
tillmäta uppsatsskrifningen en del af den
tid, som för närvarande är anslagen
enkom åt rättskrifningen.
Modersmålsundervisningen i folkskolan
bör hafva ett uteslutande praktiskt
syftemål, nämligen att lära barnen att rätt
förstå och använda språket. För att
uppnå detta mål kräfves bland så
mycket annat äfven en grammatisk insikt.
Men i grammatiskt hänseende bör
folkskolan begränsa sin uppgift till att
endast meddela sådant, som behöfves för
att lära barnen att skrifva korrekt. Den
i folkskolan behöfliga korrektheten kan
och bör fördärfvas utan abstrakt
framställning af språklagar och utan
inlärande af regelsystem samt Skematisk
öfversikt af former och grammatiska
förhållanden, såsom i språklärorna brukas.
Språkriktigheten bör alltså bibringas
genom öfning, icke genom regelsystem,
ordböjningsmönster m. m. sådant. Häraf
följer bland annat, att ingen språklära
bär sättas i händerna på barnen, ty
genom läxläsning i en sådan bok blifva
enkla saker, som barnen mycket väl
kunna inhämta direkt ur
språkmaterialet, krångliga och svårfattliga.
I hela modersmålsundervisningen böra
vi icke försumma att anlita barnens
språkinstinkt och deras förmåga att
efterbilda hvad de höra talas och hvad
de läsa. Om man gör detta planmässigt
och ihärdigt, skall ett mycket bättre
resultat vinnas än genom att betunga
barnen med en mångfald af regler och
definitioner, som för dem alltid framstå
konstiga och svårbegripliga. ’
Undervisningen i
geografi och naturkunnighet
har i följd af dessa ämnens
beskaffenhet en stark tendens att breda ut sig
i en massa af beskrifningar,
indelningar, notiser och namn. Härför bära
dock läroböckerna skulden till större del
än de, som undervisa i folkskolan. I en
ny undervisningsplan bör en strängare
koncentration och hushållning med
detaljer genomföras. Denna nödvändiga
fordran bör dock icke så tillämpas, att
undervisningen i dessa mycket konkreta
läroämnen skulle krympa ihop till ett
naket skelett, ett torrt skema öfver ,de
geografiska objekten, naturföremålen och
företeelserna. Långt därifrån. Meningen
härmed är tvärtom den, att
undervisningen på hvarje punkt bör vara
åskådlig, lifvande och intresserande och för
den skull rätt frikostig i fråga om
detaljer. Koncentrationsproblemet ligger
däruti, att vi utvälja lämpliga partier
af de vidsträckta områdena och ordna
dessa partier så, att barnen -kunna
erhålla en sann och liflig uppfattning af
naturens lif och af de geografiska
föremål, som mest intressera dem.
Läroböcker i historia och geografi borde
enligt tal:s åsikt helst undvikas.
Efter en närmare framställning af huru
begränsningen i sistnämda ämnen kunde
tänkas utförd och efter påpekande af
historieundervisningens anordning afslöt
tal. sitt föredrag sålunda:
Då inom den närmaste framtiden en
omarbetning af undervisningsplanen för
Göteborgs folkskolor skall företagas, vill
jag till sist uttala min förhoppning, att
de personer, som i första hand skola
utföra detta arbete, och de, som hafva
att granska det utarbetade förslaget,
måtte se hela denna sak från en
vidsträcktare och högre synpunkt än deri,
som begränsas inom skolans råmärken.
Frågan gäller icke blott vissa skolkurser,
den är äfven en kulturfråga af större
omfattning. Vi böra därför vidga vår
horisont till lifvet utanför skolan och se till,
att barnen måtte få lära sådant, som
bildar dem till goda och dugliga
människor och som bibehåller sitt
kulturvärde i deras framtida lif.
På inledningsföredraget följde en liflig
öfverläggning, hvarunder ganska
skiljaktiga meningar gåfvo sig tillkänna. Först
och främst angående tiden för
undervisning i kristendomskunskap, åt hvilket
ämne - som vanligt - en talare ville
ha mer, en annan mindre tid på
läsord-ningen. De förra häfdade kunskapens
värde äfven på detta område och
betonade ämnets mäktiga betydelse i
upp-fostringshänseende. En sak, som man
älskar, vill man ju ock gärna ha att
göra med, påpekades det. De senare,
som höllo före, att någon timmes
minskning pr vecka kunde göras, hänvisade
till erfarenheten här och annorstädes,
som enligt deras åsikt ådagalagt, att ej
det höga timtalet af lektioner eller det
dryga sidotalet af lärostycken skapade
kristliga karaktärer - därtill fordrades
andra förutsättningar hos undervisningen.
Vidare i afseende på läroböckerna,
hvarom inledaren uttalat den åsikten,
att läroböckerna i geografi och
naturkunnighet helst borde undvikas, emedan
de lätt medförde den skadan, att de
själfva och ej naturföremålet, planschen
eller kartan blefve undervisningens
utgångspunkt och kunskapskälla. Detta
utdömande af läroböckerna erinrade,
påminde man, om en redan för ett par
decennier tillbaka vid Göteborgs
folkskolor öfvervunnen ståndpunkt.
Naturligtvis vore ej läroböckerna på alla
stadier lika bra på sin plats, icke lika
mycket för yngre som för äldre barn.
Skolan hade emellertid att inrätta sig icke
endast efter de barn, hvilkas mognad,
begåfning och öfriga förhållanden vore
svaga och bristfälliga utan hade
skyldighet att taga hänsyn också till de många
mera utvecklade och gynnsammare
lottade. Vore det dessutom icke genom
vanan att forskai i böcker, som
själfstudier och fortsatt utbildning främjades?
Ett framställdt förslag att låta
skolköksundervisningen, som nu meddelas
endast åt flickorna i högre afdelningen
och åt andra, som slutat den egentliga
folkskolan, inträda redan i IV klass
mottogs med stor tillslutning.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
En lönetabell
meddela vi å nästa sida på grund
af därom från flera håll
framställd önskan. Sedan den af oss
senast upprättade tabellen
offentliggjordes, i november 1900, hafva ju
åtskilliga löneregleringar blifvit
beslutade, och det kan för lärarekåren
vara af stort intresse att i en dylik
tabell hafva alla dessa saker
sammanförda på ett ställe.
Tabellen angifver lärare- och
lärarinnelöner i 46 svenska städer,
sådana dessa löner enligt hittills
fattade beslut skola utgå under år 1902.
I tabellen äro endast upptagna de
städer, där lönerna äro fastställda till
.kontant belopp i ett för allt. I de
angifna lönerna ingå alltså
ersättning-för bostad, vedbrand och öfverläsning.
Sist på tabellen äro upptagna fyra
större samhällen å landsbygden, där
lönerna äro på liknande sätt
reglerade, nämligen de stora
industrisamhällena Trollhättan och Huskvarna
samt förstäderna Fors invid
Eskilstuna och Sofielund invid Malmö.
Utom lönebeloppen är i en
särskild kolumn äfven angifvet antalet
läsveckor, eftersom för allt hvad som
läses utöfver 34 1/2 veckor skall
enligt lag utgå följande
öfverläsnings-ersättning pr månad räknadt: för
folkskollärare och folkskollärarinna med
mindre än fem tjänsteår 87 kr. 50
öre, med fem tjänsteår 100 kr., med
tio tjänsteår 112 kr. 50 öre och med
femton tjänsteår 125 kronor, för
examinerad småskollärarinna med
mindre än tio tjänsteår 37 kr. 50
öre, med tio tjänsteår 43 kr. 75 öre
och med femton tjänsteår 50 kr. samt
for oexaminerad småskollärarinna 31
kr. 25 öre, oafsedt antalet tjänsteår.
Dessa ersättningsbelopp äro, i det
fall att öfverläsning förekommer,
inberäknade i de på tabellen angifna
lönerna.
Nu liksom förra gången hafva vi
ordnat städerna efter deras
invånareantal. Då det i regeln är dyrare att
lefva i en större stad än i en mindre,
borde lönerna öfver hufvud taget vara
högre, ju längre upp på tabellen
staden förekommer. Men som man
finner, gäller icke alltid denna sats i
enskildheter.
Af städer med öfver 4,000
invånare saknas på tabellen endast föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
