- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
220

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,055.) 19 mars 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 12

fullständig kurs vid såväl Gymnastiska
centralinstitutet som Nääs.

- Skidtäflingarna i Lesjöfors, hvilka på
grund af första böndagens infallande den 2
mars uppskötos till den 9, hade lockat
talrika åskådare och försiggingo under härlig
väderlek. Inbjudningen till täflingarna hade
antagits af sju folkskolor öster om Klarälfven,
och 27 gossar samt 8 flickor täflade. Första
grupptäflingspriset togs af Lesjöfors skola,
andra af Filipstads och tredje af Persbergs.
Dessutom utdelades en mängd enskilda pris,
nämligen 26 till gossar och 8 till flickor.
Intresset för täflingarna, som aflöpte väl och
visade de ungas mod och rådighet, torde
komma att taga ny fart genom detta första
försök, af hvilket ingeniör Carlsson på
Lesjöfors har största äran.

- Tvänne aftonskolor äro sedan den 10
februari anordnade vid Skutskärs sågverk i
närheten af Gäfle. I den ena undervisas 52
elever 2 timmar dagligen fyra dagar i
veckan i uppsatsskrifning, matematik, historia
och rättskrifning samt teckning och
bokföring. I den andra undervisas 44 elever i
räkning och geometri två dagar i veckan 2
timmar dagligen. Undervisningen, som ledes
af 3 lärare och 2 lärarinnor, bekostas i båda
afdelningarna af sågverket, som äfven
delvis håller eleverna med materialier.
Intresset för skolan är ytterst lifligt bland
16-17-åringarna och erkänslan stor mot
arbets-gifvarne, som visat sig hafva öppen blick
för tidens kraf och arbetarnes sanna väl.

- Folkskollärare- och organistvalet uti
Åker den 9 sistlidna februari, vid hvilket
röstöfvervikt tillföll hr V. D. Järd från Öja, är
öfverklagadt af folkskolläraren F. E.
Granlund i Lossa. Som skäl för klagomålen
anföres, att endast en af de sökande, nämligen
Järd, fått aflägga prof med barn i folkskolan
och med laglig ber e delsetid af 24 timmar.
Öfriga pröfvande, bland dem klaganden, hade
endast fått aflägga prof för organisttjänsten
samt lärareprof utan laglig beredelse med
nattvardsbarnen i kyrkan under 10-15
minuter, hvarigenom sålunda den valde fick
större tillfälle att visa sin lärareduglighet
och fick röstpluralitet öfver klaganden.
Vidare är protokollet justeradt endast af
prosten Kumlins son, som förmenas vara j af vig
att vittna om protokollets riktighet.

- Den häktade lärarinnan i Korpilombolo
Anna Grape har tillgripit 14 å 15 värdebref,
hvilkas högsta värde uppgår till 450 kronor,
förskingrat postmedel till ett belopp af 675
kronor samt medel för 19 postförskott. Den
nu häktade har åtnjutit öfver 1,500 kronors
inkomst, 2 fria husrum, fri vedbrand o. s. v.,
hvadan ortspressen finner prsaken till
förskingringarna oförklarlig. A ena sidan talas
om hjälpsamhet mot anhöriga, å andra om
kalasande för allmogemän, hvilkas hjälp hon
väl ansett sig behöfva, då hennes affärer till
slut blefvo tilltrasslade. Hon beskylles för
att hafva plägat öppna alla möjliga bref, så
att nästan ingen vågade anlita poststationen.
Också hafva klagomål ingått öfver hennes
usla sätt att sköta posten. Vid inventeringen
-framlämnade hon de tomma kuverten af de
assurerade brefven, och då hon tillfrågades,
hur hon kunnat handla så, genmälde hon,
att - brefven ju endast vore till bekanta.

- Skvallerbyttorna i skolan voro föremål
för en två timmars diskussion vid det i
Öje-byn, Nbtn, den 8 dennes hållna läraremötet.
Frågan lydde: »Huru böra lärare och
lärarinnor förhålla sig gent emot de klagomål,
sorn barnen om sina kamrater framföra?»
Under diskussionen framhölls, hurusom läraren
vid klagomåls frambärande hade att handla
på det mest grannlaga sätt. Han finge
under inga omständigheter uppmuntra ett
skvallersjukt barn, ty detta skulle menligt
inverka på kamratandan. Visserligen vore
läraren ibland tvungen att upptaga
barnens klagomål öfver kamrater och äfven
i en eller annan form bestraffa den
förseelse, som genom desamma kommit till
hans kännedom, men han borde därvid

förfara på ett sätt, som ej skänkte den
skvallrande något som helst erkännande,
och detta i synnerhet om, såsom oftast är
fallet, skadeglädje eller någon mindre god
afsikt ligger till grund för klagomålen.
Genom att förfara på nu nämda sätt skulle
skvallret i skolan motarbetas, något, som
hvarje lärare och lärarinna borde eftersträfva.

RIKSDAGEN

Statsbidrag* till sockenbibliotek.

Såsom i förra numret i korthet
meddelades, har andra kammarens
första tillfälliga utskott afstyrkt hrr
Fr. Bergs och E. Hammarlunds
motion i detta ämne.

Utskottets yttrande

lyder sålunda:

Utskottet, som väl behjartar
betydelsen för hela vårt folk af, att en sund
och god läsning sättes i allmänhetens
samt särskildt i ungdomens händer, och
som tillika erkänner vikten af att
tillvarataga och understödja de goda
ansatser härtill, hvilka på senare tid
framträdt å flera orter i vårt land, särskildt
uti bygder med tätare befolkning, i form
af upprättande af sockenbibliotek och
med dem jämförliga boksamlingar, har
dock, i likhet med 1899 års statsutskotts
utaf riksdagen gillade uppfattning, icke
kunnat anse lämpligt, att statsmedel
tagas i anspråk för nu ifrågavarande
ändamål, åtminstone ej under nuvarande
finansiella förhållanden. Utskottet
befarar nämligen, att riksdagen genom att
medelst statsbidrag understödja denna
art af folkupplysningsverksamhet mins
kar utsikterna till att erhålla ytterligare
bidrag af staten för vidare utveckling
af vårt viktigaste folkbildnirigsmedel,
folkskoleundervisningen.

Med hänsyn åter till de af
motionärerna äskade reglementariska föreskrifter
rörande sockenbibliotek eller andra
liknande boksamlingar håller utskottet före,
i öfverensstämmelse med hvad
lagutskottet vid 1899 års riksdag anfört, att
det ingalunda torde gagna saken att
intvinga sockenbiblioteksinstitutionen uti
en viss bestämd, för hela vårt land
gemensam form, utan fastmer »att
ifrågavarande institution bäst befrämjas
därigenom att den, utan att bindas af
detaljerade lagbestämmelser, får utveckla
sig fritt och otvunget, därvid det
enskilda intresset och initiativet till fullo
kunna göra sig gällande samt de olika
förhållandena å hvarje särskild ort
kunna tagas i betraktande vid ordnandet
af sockenbibliotekens angelägenheter och
förvaltning».

Slutligen anser utskottet sig jämväl
böra framhålla, att det anslagsbelopp,
som komme uti förevarande hänseende
att erfordras, nog också skulle blifva
ganska betydligt, då de bestämmelser,
motionärerna föreslagit för att erhålla

statsunderstöd, ic^e i allmänhet kunde
fullgöras utan rätt stora utgifter äfven
å landsbygden.

På grund häraf hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må
till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.

Reservationer

äro anmälda dels af d:r C. H. Björck,
dels af hrr David Bergström,
Söderberg och Spangenberg, hvilka
sistnämda förenat sig om följande yttrande:

Liksom utskottet erkänna vi till fullo \
betydelsen af det slags
folkupplysnings-och folkbildningsverksamhet, som
representeras af sockenbiblioteken och med
dem jämförliga boksamlingar. Men i
anslutning till denna vår uppfattning finna
vi - i olikhet med utskottet - denna
verksamhet väl förtjänt af ekonomiskt
understöd från statens sida. Samma
grunder, som föranledt riksdagen att
skänka sådana folkupplysnings- och
folkbildningsanstalter som
föreläsningsföreningarna och arbetareinstituten ett
verksamt ekonomiskt understöd, synas oss
öfver hufvud äga giltighet äfven i
afseende å sockenbiblioteken och med dem
jämförliga boksamlingar.

Utan att på något sätt förringa de
populära föreläsningarnas betydelse som
bildningsmedel, kunna vi i detta
sammanhang icke underlåta att framhålla
s j älf studiets synnerliga värde såsom
upp-fostrings- och bildningsmedel och vikten
af dess främjande .inom olika lager af
samhället: I detta afseende hafva
sockenbiblioteken och med dem jämförliga
boksamlingar en mycket stor uppgift,
ity att de möjliggöra en dylik nyttig
s j älf verksamhet för en mängd
samhällsmedlemmar, hvilka annars skulle vara
därifrån uteslutna, och därför synas
också de vackra sträfvanden, som under de
senare åren framträdt på flera håll, icke
minst bland den akademiskt bildade
ungdomen, med syfte att i
sockenbibliotek och andra liknande boksamlingar
bereda allmänheten tillgång till en
verkligt god och gagnelig läsning, vara
förtjänta af ett kraftigt understöd.

Mot den förvildning bland ungdomen,
som i vida kretsar framkallat bekymmer
och gifvit anledning till mycket
öfvervägande, lärer ingalunda finnas något
universalmedel. Men visst är, att den,
som vill grundligt bekämpa detta onda,
han försummar icke att, jämte andra,
använda äfven det medel, som består i
att bereda de unga tillfälle till en god
och sund läsning. Pä detta område
skulle säkerligen ganska mycket kunna
uträttas från statens sida genom ett
. verksamt befrämjande af upprättandet
och upprätthållandet af väl valda och
lätt tillgängliga offentliga boksamlingar,
ur hvilka lämpliga böcker kunde
tillhandahållas det uppväxande släktet.

Såsom af motionen framgår, härmän
i andra länder och särskildt i våra grann-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free