Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (1,057.) 3 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 14
De »förberedande åtgärder», som
författaren kräfver af folkskolan,
synas vara tvänne: 1) »undervisning i
hygien och hälsolära och i kroppens
rykt och ans», 2) mera gymnastik.
Särskildt det senare mediet ligger
honom värmt om hjärtat.
Här måste - säger han - gripas
in med allvar genom noggranna
inspektioner; ty klart är, att om, som hittills,
intet erkännande skänkes den lärare,
som efter bästa förmåga tillgodoser
barnens behof af äfven kroppslig uppfostran,
ej heller ett ord till klander drabbar
den, som ingenting gör, förebärande
åtskilliga både möjliga och omöjliga
ursäkter, eller afspisande hela denna
angelägenhet med några minuters lek då
och då, oaktadt gymnastik är ett
lagstadgadt ämne, så ser det ut som det
mångenstädes gör. - En kraftig
fackinspektion skulle bäst och snarast göra
verkan.
De yngre lärarne göra dock sin plikt,
och en uppryckning är i annalkande.
Men mycket återstår, innan det trängt
in i folkmedvetandet, att gymnastik är
ett hälsomedel och korrektivet mot
hvar-dagslifvets och yrkesarbetets
nedbrytande verkningar.
Men då måste ock först och främst
alla bildade personer hafva klart för sig
den gymnastiska vetenskapens mål och
medel och att dess uppgift är ställd
högre, än att skapa vissa färdigheter,
och att den icke kan af något annat
ersättas och därföre helt enkelt är
nödvändig, framför allt för ungdomen i de
förhållanden, hvarunder vi nödgas lefva.
Författaren slutar med en önskan,
att de anmärkningar och anspråk,
han framställt ej måtte illa upptagas.
Det är dock - säger han - endast
den varmaste kärlek till vår ungdom,
som uppkallat mig. Och att tiga, när
man vet, att målet kan vinnas med
arbete och tillsyn, vore omanligt. I
folkskolan skall - jag upprepar det -
grunden läggas, till dess värnplikten
tager vid. Och huru mycket mera kunde
ej af värnplikten vinnas, huru mycket
skulle ej arbetet underlättas för oss
militärer, om vi från början finge att göra
med snygga, hyfsade och kroppsligen väl
förberedda beväringsrekryter, då vi gripa
oss an med vårt värf att utbilda landets
ungdom till försvar för konung och
fädernebygd.
#
Öfverstelöjtnant Norlanders
uppsats är märklig särskildt såsom
uttryck för den känsla af
uppfostrare-ansvar, hvilken numera rör sig hos
den bättre delen af vårt armébefäl.
Där denna känsla finnes, där måste
den öfvertygelsen snart bli klar, att
till fosterlandsförsvarare icke duger
hvad slödder som helst, utan att af
den äkta soldaten kräfvas sådana
egenskaper som de ofvan antydda:
sundhet, renlighet, nykterhet, andlig
vakenhet och hyfsning.
Hvad de anvisade båda medlen
angår, äro de helt visst goda.
Folkskolans undervisning i hälsolära och
gymnastik behöfver utan tvifvel
mångenstädes en »uppryckning». Men om
man tror, att denna kan åstadkommas
hufvudsärligen genom inspektion, eller
att ungdomens fysiska och
fysiskt-moraliskai uppfostran skulle i någon
väsentlig mån kunna förbättras
uteslutande genom ökad undervisning i
nämda båda ämnen, då misstager
man sig säkerligen mycket grundligt.
På de allra flesta ställen saknas
ännu de praktiska förutsättningarna
för en fruktbärande undervisning i
afseende på renlighet och
kroppsrörelse, nämligen skolbad samt
gymnastiksalar och ordnade lekplatser.
För den stora massan af barn
upphör skolgången fullständigt, just när
de inträda i den ålder, då en mera
fruktbringande undervisning i
hälsolära och gymnastik skulle kunna
tänkas möjlig. I stället kastas de hejdlöst
in i förvärfsarbetet med alla dess
förvridande och förkrympande
inflytelser. Mot den högeligen bristfälliga
skyddslagstiftning, som möjliggjort
detta, hafva våra hrr militärer oss
veterligen aldrig höjt sin röst; hade
de det gjort, så hade
folkskolemännens gensagor säkerligen ej förklingat
så ohörda. Att den smula gymnastik,
som öfvas med piltar under 12 års
ålder, skulle kunna motstå
verkningarna af det dagliga släpet under
åldern 12-21 år, det är orimligt
begärdt. Här är fortsatt undervisning
och öfning af nöden. Men hvad har
man i allmänhet gjort för denna?
Äfven i öfrigt lämnar man ju
under de mest kritiska lefnadsåren
ungdomen vind för våg utan att sörja
för dess intellektuella och moraliska
behof. Är det i betraktande häraf
förv ån ans vardt, att så många bli
»slö-f o ek ar», att de i brist på bättre
söka sitt nöje i råheter samt att
»literflaskan och bierglaset» för dem
bli »glädjens symboler»?
Hvad som måste göras, det är att
skaffa ungdomen sund sysselsättning
under de stunder, f or värf s arbetet
lämnar lediga, uppfriskande och
förädlande förströelser af såväl fysisk som
andlig art. Utan detta skall en smula
hälsolära och gymnastik för
11-12-åringarna i den egentliga
barndomsskolan icke åstadkomma större
verkan än en droppe i hafvet.
Bestyreisen för nästa års
allmänna svenska
folkskolläraremöte
hade sistlidna torsdag å Hotel
Continental härstädes sitt konstituerande
sammanträde. Samtliga 32
ledamöter närvoro utom en medlem, som
var hindrad af sjukdom.
Till bestyreisens ordförande valdes
folkskoleinspektören d:r C. G.
Bergman, till vice ordförande redaktör
Emil Hammarlund, till
hufvudsekrete-rare folkskolläraren Fridtjuv Berg, till
hufvudkassör folkskolläraren
Alexander Jonsson och till byråföreståndare
folkskolläraren C. Lidman.
För att uppgöra planer för hvar
sin del af mötesanordningarna samt
underställa dessa bestyreisens eller
verkställande utskottets stadfästelse
tillsattes fem särskilda
beredningskommittéer, nämligen 1)
programkommittén för utarbetande af
mötesprogrammet, programhäftets tryckning
m. m., 2) utställningskommittén för
utställningens ordnande, 3)
festkommittén för anordnande af fester,
utfärder, konserter m. m., 4)
inkvarteringskommittén för mötesdeltagarnes
här-bergerande och 5) byråkommittén för
mötets yttre anordningar^
anskaffande af möteslokaler m. m,.
De särskilda
beredningskommittéerna erhöllo följande
sammansättning :
Programkommittén: hrr Fridtjuv Berg
(ordförande), Alexander Jonsson, N. G.
V. Lagerstedt och Gr. H. von Koch samt
fröken Hanna Andersson.
Utställningskommittén: hr Hjalmar Berg
(ordförande), fröken Hulda Lundin, hr
K. J. Ahlberg och professor Curt Wallis.
Festkommittén’ hr E. Hammarlund
(ordförande), fru A. Hammarlund samt
fröknarna Anna Rylander och Sigrid
Sjöberg.
Inkvarteringskommittén: hrr J. J.
Dalström (ordförande) och A. Branzell samt
fröken Edit Henricsson.
Byråkommittén: hrr C. Lidman
(ordförande) och J. P. Lindén samt fröken
Amanda Danielsson.
Beredningskommittéerna
bemyndigades att med sig adjungera utanför
bestyreisen varande personer, dock
att beslut härom skall underställas
verkställande utskottets stadfästelse.
Enär bestyreisens medlemmar äro
bosatta i skilda delar af riket, kan
hela bestyreisen endast hafva ett
fåtal sammanträden för uppgörande af
hufvuddragen af mötesanordningarna.
På grund häraf beslöts tillsätta ett
verkställande utskott med uppdrag att
under tiderna mellan bestyreisens
allmänna sammanträden afgöra frågor
rörande mötets anordning i enlighet
med de af bestyreisen fastställda
hufvudgrunderna. I verkställande
utskottet insattes bestyreisens
funktionärer äfvensom representanter för de
särskilda beredningskommittéerna.
Medlemmar af utskottet blefvo i
följd häraf följande nio
bestyrelsele-damöter:
d:r C. G. Bergman (ordförande), hrr
E. Hammarlund, Fr. Berg, Alex.
Jonsson, C. Lidman, Hj. Berg och J. J.
Dalström samt fröknarna Hulda Lundin och
Anna Rylander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
