Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,058.) 9 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
Ett nytt föräldramöte
i Stockholm.
Ett nytt föräldramöte eller rättare en
fortsättning af det, som hölls i midten
af mars, hade Pedagogiska sällskapet
sistlidna torsdag anordnat i
Vetenskapsakademiens hörsal. Detta möte hade
liksom det föregående rönt synnerligen
liflig tillslutning, och samtliga biljetter
voro redan en vecka fore mötet
slutsålda.
Mötet öppnades af rektor S. Almquist,
som meddelade, att% Pedagogiska
sällskapet åt den kommitté, som anordnat
föregående möte, lämnat uppdraget att
under innevarande år anordna möten för
att bereda föräldrar och målsmän.
tillfälle att uttala önskemål angående
skolan. Nämda kommittés ordförande,
rektor L. Lindroth, utsågs att leda
förhandlingarna, hvarefter vidtog en
öfverläggning, som fortgick i omkring tre timmar.
Först diskuterades den äfven vid
föregående möte behandlade frågan om
kristendomsundervisningen.
Öfverläggningen inleddes af fru
Olose-meyer, som framhöll, att en grundlig
reform af religionsundervisningen vore i
hög grad behöflig. Enligt talårinnans
mening vore det synnerligen olämpligt
att meddela denna undervisning med
ledning af gamla testamentet. Detta
beredde barnen många svårigheter, och
behållningen blefve ringa.
Man borde gifva barnen en fast grund:
kunskap om Gud fader, och huru vi
lära känna honom genom Kristus. Tredje
och första hufvudstyckena - Fader vår
och budorden - kunde gärna jämte ett
antal bibelverser läsas utantill både i
stora och lilla katekesen. Det öfriga
borde sparas till
konfirmationsundervisningen. Gamla testamentet torde
lämpligen böra behandlas i samband med
kyrkohistorien. Sjette budet borde i
skolan lyda ungefär så: Du skäll lefva
kyskt.
Lektor Fr. Berglund betonade, att i
fråga om kristendomsundervisningeii föga
vore vunnet ined införande af en ny
läroplan, därest ej den »allmänna tonen»
blefve en annan. Utan en god ton, en
god anda inom skolorna hjälpte inga
medel af yttre art. Skuggrädslan för
»dogmer» vore ej befogad. Flertalet af
dem, som yrkade på afskaffande af en
dogmatisk kristendomsundervisning, hade
ej klart för sig, hvad ordet dogm
egentligen innebär. Kännedomen om gamla
testamentet vore nödvändig för en rätt
uppfattning af Kristus och evangelium.
Beträffande lilla katekesen citerade
talaren Luther, som ansåg att de fem
hufvudstyckena innehölle något enkelt och
godt, och att desamma kunde användas
äfven för barn och tjänstefolk.
Pastor Sundler vände sig mot den
riktning, som syntes vilja hafva
kristendoms-undervisningen aflägsnad ur skolorna.
Han kunde ej gilla att ungdomen läm-
nades utan undervisning om det, som
ger lifvet dess verkliga värde.
Bibelkritiken .hade ej sin plats i skolorna.
Men densamma hade förutom en mängd
värdelösa hypoteser medfört vissa
bestämda resultat, om hvilka en lärare i
kristendom ej finge vara i okunnighet.
Pastor A. Björck uttalade den
meningen, att kristendomsundervisningen, sådan
den nu i allmänhet vore beskaffad, hade
föga betydelse. Det viktigaste vid
religionsundervisningen vore att fostra
sedligt goda människor. Gamla
testamentets bestämmelser borde ej meddelas på
det sätt, som nu sker." Sådana
berättelser som den om Abrahams offer m.
fl. vore, då de för barnen framställdes
som historiska tilldragelser, ej ägnade
att gifva en rätt uppfattning af Gud.
Öfverstelöjtnant E. Melander betonade,
att slagordet: »bort med alla dogmer»
för mången nu för tiden blifvit en dogm.
Man borde ej fästa för stort afseende
härvid. Mycket betecknades såsom
oförnuftigt men hade icke för ty bragt den
största välsignelse åt mänskligheten.
Det vore att beklaga, att många
tidning-är med förkärlek upptoge sådana
yttranden, som vore fientliga mot
kristendoms-undervisningen.
Direktör Ernst Beckman betecknade
religionen som »lifvets källsprång».
Religionsundervisningen vore således af
utomordentligt stor betydelse. Men
kristendom borde ej därför vara något
tvångs-ämne i skolorna. Valfrihet borde råda
i en sak, som rör själfva lifsnerven hos
individen och samhället, nämligen
samvetsfriheten. Af tvång komme ingen
välsignelse, och nämda undervisning
skulle säkerligen vinna på att blifva
valfri. Beträffande undervisningens
hand-hafvande betonade talaren, att Kristus,
borde för alla religionslärare stå som
»mästare». Han var en mästare ej blott
då det gällde läroinnehållet utan ock i
fråga om lärosättet.
Kyrkoherden Lönegren varnade för den
af föregående talare förordade
valfriheten. Kristendomen måste vara något
mera än -ett ämne v id sidan af de
öfriga skolämnena. Det måale vara det
alltbehärskande.
Öfverstelöjtnant Melander ställde sig
tvekande i fråga om valfriheten -
föräldrarna kunde näpperligen ha rätt att
lämna barnen i okunnighet om »den
person, som uträttat mest godt i världen»
-j. medan pastor Björk, fru Asp och
häradshöfding Herlitz instämde med hr
Beckman.
Teol. d:r S. A. Fries ansåg, att om
religionsundervisningen gjordes frivillig,
skulle detta medföra ett upprifvande af
hela den moderna skolordningen.
Föräldrarna kunde nog sedan komma med
»samvetsbetänkligheter» äfven i fråga
om andra ämnen, exempelvis zoologi och
historia. Men den religionsundervisning,
som meddelas i skolan, borde vara
historisk,
Därjämte yttrade sig hr Stridsberg och
fröken Hilda Casselli, som gent emot d:r
Fries framhöll, att religionshistoria skulle
komma att bli en allt för ijnager kost
för barn. j
- . ’ . * , . |.
Härefter vidtogs öfverläggning
angående :
inträdes fordringar och inträdesexamen till
allmänna läroverkens första klass.
Professorskan Jolin anförde under stor
tillslutning från mötets sida, ’att
bejätti-gade klagomål framkommit ölvef
svårigheterna att vinna inträde i första
klassen af läroverken till följd af de allt
för högt uppdrifna inträdesfordringarna.
En humanare tolkning af gällande stad:
ganden vore högeligen af nöden. Hon
betonade vidare de olägenheter,
inträdesexamens förläggande till
höstterminens början medför både för barnen och
deras föräldrar. De inträdessökande
barnen få sin sommarferie fördärfvad
och börja sin termin uttröttade och
öfver-ansträngda.
I samma riktning yttrade sig fru
Haglund, fröken Whitlock och rektor Lindroth.
Följande resolution antogs enhälligt:
Föräldrar, samlade till möte* i Stockholm
den 3 april 1902, uttala som sin mening, att
den vid de allmänna läroverken till början
.af höstterminen förlagda inträdesexamen
ofta vållar kroppslig och andlig
öfveransträngning för gossarne samt är betungade
för hemmen. Förläggandet af denna examen
till vårterminen betraktas af i Stockholm
bosatta föräldrar som en ur alla synpunkter
önskvärd reform.
* ’ ;.
Sist diskuterades frågan om
social uppfostran.
Inledare var d:r E. Laurent. Han
framhöll nödvändigheten af att utveckla
barnets begåfning och att samtidigt lära
barnet, att det skall ställa sin begåfning
i samhällets tjänst. Skolan borde från
sitt område bortarbeta den falska
värdesättning af det mänskliga arbetet, hvilken
vållat, att breda lager af vårt folk måste
föra en tillvaro, som ej är dem värdig.
En god social anda borde bibringas
skolans alumner. I skolan måste det vara
lag, om ock oskrifven, att barnen skola
vara enkelt kladda. Synnerligen viktigt
vore, att folkskolan blefve bottenskolan
för barn af alla samhällsklasser.
Vilja vi existera såsom folk, yttrade
talaren, så böra vi i verkligheten bli ett
folk, ett enigt folk. Af skolan och dess
lärarekår beror i väsentlig måii,
huruvida vi kunna hoppas på framtiden.
I hufvudsakligen samma riktning
yttrade sig de följande talarne, rektor
Almquist, pastor Sundler, öfverstelöjtnant
* Melander, pastor Björck och doktor
Lpiger-stedt. Rektor Almquist erinrade särskildt
om folkhögskolan såsom främjare af en
god social uppfostran.
Sedan ordföranden slutligen framhållit
betydelsen af att föräldrar och lärare
komma tillsamman för att Öfverlägga
om undervisning och uppfostran,
förklarades mötet afslutadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
