Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,058.) 9 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
SVENSK IÄRARETIDMNG.
N:r 15
- K. m:t har däremot medgifvit,
att från högre lärarinneseminariet
utexaminerade lärarinnan Tyra Margareta
Stålhand må, utan hinder däraf att hon
icke aflagt folkskollärarini^eexamen, söka
och innehafva ordinarie
folkskollärarinne-tjänst inom Hernösands stift.
Upphäfd varning. Skolrådet i
Bollnäs församling hade tilldelat
folkskolläraren vid Frelluga skola Erik Elfner
varning för det han skulle på ett våldsamt
sätt hafva behandlat barnen i skolan.
Elfner anförde häröfver besvär hos
domkapitlet i Uppsala, hvilket upphäft
varningen under förklarande, att ehuru
anledning icke synes hafva saknats till
missnöje med Elfners sätt att straffa
skolbarnen, afseende dock borde fästas
vid Elfners uppgift, att han varit sjuk
vid det tillfälle, då ett skolrådsprotokoll
honom företeddes och därför icke gifvit
akt på den kallelse för honom att
inställa sig inför skolrådet, hvilken detta
protokoll innehållit, samt att det icke
är till fullo ådagalagdt, att han vid
skolbarnens ägande öfverskridit sin
befogenhet.
Skolstriden i Bollnäs. Ett beslut
angående skolhusbyggnad inom Säfversta
rote i Bollnäs församling öfverklagades
hos länsstyrelsen i Gäfleborgs län, som
lämnade de anförda besvären utan
afseende. Kammarkollegium, där
länsstyrelsens utslag blifvit öfverklagadt, har
den 17 sistl. mars förklarat,
att som enligt 35 § i k. förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862 de afgifter, om hvilka
kyrkostämma beslutar, skola utgå efter den
för rösträtt bestämda grund endast i det fall,
att annorlunda ej är i lag" eller författning
stadgadt, alltså och då upplyst blifvit, att
inom Bollnäs församling sedan längre tid
tillbaka tillämpats den öfverenskommelse i f råga
om bekostande af skolhus inom distriktet, att
hvarje skolrote inom församlingen ansvarar
för anskaffande af behöriga skollokaler samt
i 57 § af folkskolestadgan den 10 december
1897 medgifves fortfarande tillämpning af
dylika öfverenskommelser; för den skull och
enär klagandena hvarken påkallat någon
rubbning uti de i berörda hänseende nu
bestående förhållanden inom församlingen eller
i öfrigt ådagalagt några omständigheter, som
jämlikt 41 § i ofvan åberopade k. förordning
kunna verka ändring uti
kyrkostämmobesluten i fråga, finner kollegium ej skäl göra
ändring i det slut, hvaruti länsstyrelsen
genom öfverklagade utslaget stannat.
Kronvallska varningsmålet har
så till vida inträdt i ett nytt skede, som
folkskolläraren P. A. Kronvall nu
uttagit stämning å skolrådets ordförande i
St. Malm, k. hofpredikanten Fritz A.
Beskow, med yrkande, enligt Östergötlands
Dagblad, om ansvar för falsk angifvelse,
för förebringande af besvärande
omständigheter, hvarigenom K., som oskyldig
vore, blifvit till straff fälld, för
ärekränkning, för förfalskning af det vid
skolrådssammanträdet den 12 dec. 1901 förda
protokollet samt för missbrukande, hr K.
till skada, af sin ställning som
ämbetsman. Ansvar yrkas i enlighet med straff-
lagens 16 kap. §§ l, 2, 3, 7 och 8 och
efter strafflagens 12 kap. § l samt efter
strafflagens 25 kap. § 16 äfvensom efter
andra lämpliga lagparagrafer, hvarjämte
begäres ett skadestånd om 5,000 kronor.
Som vittnen har han instämt 19
personer, däribland friherre C. C:son Bonde
och tre af församlingens lärare.
Sommarkurserna i Göteborg.
I den i förra numret intagna
förteckningen öfver de föreläsningar, som skola
förekomma vid sommarkurserna i
Göteborg, hade genom förbiseende uteglömts
en serre, omfattande 8 föreläsningar öfver
ämnet: Svenska språkets historia i
modern tid af fil. kand. M. Granér.
Göteborgs stifts
folkskolläraremöte. Frågor och föredrag, som önskas
upptagna å programmet för detta möte,
böra vara anmälda före den l maj hos
bestyreisen under adress: Göteborgs stifts
folkskolläraremöte, Göteborg.
Katekesfrågan inför
lärareföreningarna. Falköpingskretsens
skollärareförening höll den l dennes möte,
besökt af ett 40-tal lärare och
skolvänner. Första frågan på programmet rörde
katekesen och kristendomsundervisningen
i våra skolor och inleddes af föreningens
ordförande, hr J. P. Kjellén i Kinneved.
Han framhöll, att katekesen på grund af
sin dogmatism ej kan göra Gud älskad af
barnen utan snarare fruktad och lägger
hy-ende under tanklösheten g^enom sin
uppställning i frågor och svar.
Katekesundervisningen borde därför reformeras, men tal.
ville bestämdt protestera mot beskyllningen
att lärarekåren skulle vara
kristendomsfientlig. Tvärtom! Men katekesplugg och
kristendom äro ej liktydiga - kunna väl
svårligen förenas.
I den lifliga diskussionen stodo de
flesta på inledarens ståndpunkt, och det
betonades, att katekesen är en
barnaplåga. Man kan ej katekesen för det
man är i stånd att rabbla upp den.
Men en och annan af talarne fann det
svårare att få en lämplig lärobok i
biblisk historia än i katekes, och somliga
ville, att ett urval ur katekesen skulle
göras i likhet med hvad som skett i
Stockholm. Katekesens dogmatiska innehåll
skadade ej, enär barnet har så godt
minne, förklarade en närvarande
prästman. ,
Ett resolutionsförslag skall vid
septembermötet framläggas af en därtill
utsedd kommitté.
- Vid Torps och Borgsjö
lärareförenings årsmöte i Boda skolhus den 2
dennes diskuterades frågan: »I hvad
mån är det myckna ropet om
katekesplugget och om katekesen såsom en
barnaplåga berättigadt ?» Inledare var
folkskolläraren J. F. Lindberg i Fränsta,
Frågan vore brännande. Katekesen vore
den sten, på hvilken alla spotta. Och dock
tycka barnen mest om katekes och räkning.
Katekesundervisningen är allmänt
förståndsodlande, stärker minnet. Utanläsning borde
äga rum med undantag för vissa stycken.
Men en mängd anmärkningar mot kateke-
sen vore berättigade, pch tal:n uppräknade
själf en del olämpliga stycken.
Under diskussionen kommo
meningarna att skarpt bryta sig mot
hvarandra.
A ena sidan betonades, ätt katekesen vore
en plåga för barnen och borde ersättas med
en bok, innehållande stycken ur bibeln, som
ändå vore själfva källan, under det
katekesen vore en rännil, som här och där
upptorkat. Talare funnos, som kunde åberopa, hur
ondt de själfva som barn slitit med
katekesen.
A andra sidan förklarade en talarinna,
att alla, som ville hafva bort katekesen,
vore – ulfvar, men hon medgaf, att
pedagogiska oegentligheter funnes i denna bok.
Andra tal. hade aldrig funnit katekesen vara
en plåga för barnen, och en prästerlig talare
ville be till Gud, att den aldrig heller måtte
bli det. Farhågor uttalades för bibelns
vidlyftighet som lärobok och svårigheten att
göra ett lämpligt urval.
Inledaren fick i uppdrag att till nästa
möte afsätta en kort resolution.
- Norrvikens lärareförening hade vid
sitt påskmöte i Strömstad äfven på
programmet en fråga rörande behofvet af
en reform af kristendomsundervisningen
i skolan. Inledare var folkskolläraren
C. Norrby i Lommeland.
Många och svåra anmärkningar
.riktades mot den nuvarande läroboken och
den metod, hvarefter den är uppställd.
Dess uppställning gifver stöd åt en
slentrianmässig och tanklös utanläsning.
Mötet ansåg, att det skulle lända
undervisningen till fromma, om i stället för
katekes och biblisk historia sattes en
lärobok med berättande form och efter
berättelsen möjligen en sammanfattning
af de religiösa sanningar, som i den
förekommit. En sådan framställning skulle
ock mera tilltala barnens hjärta.
Sagor i småskolan. Vid Hemö-
sandskretsens möte den l d:s
behandlades följande fråga: »Är det önskvärdt,
att inom småskolan åtminstone en half
timme i veckan någon saga helst ur vår
forntids eller medeltids rika folkpoesi
Berättas för barnen?»
Inledaren, läraren vid seminariets
öfningsskola J. A. Svensk, började med
en skildring efter den norske
sagosamlaren Moe.
Denne hade en gång1, när han besökte
den i hela Västanfjällska Norge bekanta
Blind-Anna, blifvit vittne till, huru under
det hon för honom berättade de sagor, som
där i trakten lefde i folkets mun, en skara
barn samlades omkring1 henne och så
uppmärksamt lyssnade till hennes ord, att deras
ögon liksom hängde fast vid hennes mun.
Det var, yttrade tal., ett djupt behof af
poesi, som drog* dessa små till Blind-Annas
knän.
Den poesi> som nationerna i sin barndom
skapat i sagans form, tilltalar äfven den
enskilda individen i hans barndom.
Det är just det underbara i sagan/som
lockar. Barnen lefva sig" så in i sagans
värld, att de icke blott få en konkret bild
af dess handlingar; de blifva själfva
deliand-lande. Att så lefva sig* in i sagornas
handlingar är en verklig glädjekälla för barnen.
Och just därför att den väcker glädje,
försvarar sagan sin plats på småskolans
program. Många föräldrar sakna både lust och
förmåga att bereda sina små glädje. Skolans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
