Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,058.) 9 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
275
liten» (den hade då 1,048 invånare eller
100 mer än nu) att hålla . sig egen
lärare, sammanslå den med Dalskog
och »antaga dess väl vitsordade
folkskollärare G. Pettersson äfven för
Gunnarsnäs med en lön af 160 kr. och
bostad i skolhuset, for 4 månaders
undervisning». Af Dalskog hade han
dessutom 240 kr. årligen. Den 20 april
1864 gjorde P. framställning till
kyrkostämman om sommar- och vinterfoder
för en ko eller »om lokala eller andra
förhållanden det förhindra, den
ersättning, som lag stadgar». Härom yttrade
kyrkostämman, »att den ansåge Dalskogs
församling böra utgöra, hvad som ännu
kunde restera i besagda kofoder».
Församlingen hade nämligen låtit läraren
få planteringsland i samma ändamål.
Utgiftsstaten för folkskolan tedde sig år
1864 på följande sätt:
skollärarens lön 160 kr.,
vedpenningar 20 kr.,
skolmaterialier omkring1 10 kr.
Häraf erhölls på egendomliga grunder
i statsanslag 120 kr. och hälften af
bränn vinsminuteringsaf gif ten eller 20
kr., så att socknen uttaxerade blott 50
kr. till folkskolan.
Vid biskops visitation den 22 augusti
1866 yrkade visitator, nu aflidne
ärkebiskop Sundberg, att församlingen skulle
hafva egen lärare, hvilket äfven å
kyrkostämman beslöts, så snart detlagligen ske
kunde. Såväl d:r Fryxell som biskopen
uttalade ett tack till skolläraren P.,
därför att han bäde »på ett nitiskt och
skickligt sätt skött sina åligganden».
Vid kyrkostämma, som hölls den 28
juli 1867, valdes enhälligt Gustaf
Pettersson till folkskollärare i Gunnarsnäs.
Vid kyrkostämma i Gunnarsnäs kyrka
den 22 september s. å, inkom P. med
ett vördsamt anförande af följande
lydelse :
Emedan lärarens mindre boningsrum blott
har ett fönster och ingen dörr, som
sammanbinder detta rum med det större, får jag
vänligen hemställa till kyrkostämmans
ledamöter att yttra sig, huruvida ännu ett fönster
och en dörr till detta rum bör anbringas
eller icke.
Med anledning däraf tillät
kyrkostämman P. att öppna och iordningställa ett
igensatt fönster i skolhusets mindre rum,
naturligtvis på egen bekostnad.
Samtidigt uttryckte kyrkostämman sin
belåtenhet för den skicklighet och nit, hvar
med hr P. skött små- och folkskolan.
Den 25 januari 1870 ingick församlingen
ett kontrakt med P., gående ut på att
pruta ned lönen för honom. Sålunda
skulle t. ex. 30 kronor årligen af dragas
från kofodersersättning såsom arrende för
planteringslandet, hvilket enligt
folkskolestadgan blott skulle utgå, »så vidt
sig göra låter». Året därpå, den 13
september 1871, anklagades P. inför
skolrådet därför, att han »fört ett
slarf-vigt lefverne», att han »händelsevis
träffats i stridigt förhållande med
föräldrar», att han låtit sin dräng m. fl.
»nöttja och begagna stötpuls i Per
Olssons i Backa med honom samfälta
fiskevatten» m. m. l skolrådet, där d:r O.
Fryxell då satt som ordförande,
hänvisades klaganden i de flesta af dessa
punkter"till världslig domstol, om han
ville fullfölja sin talan, och då klaganden
begärde att få vittnen hörda inför
skolrådet, förklarade d:r F., att då skolrådet
ej vore någon domstol, som ägde att
af-f ordra vittnesed, kunde denna
framställning icke beviljas. I stället medlade
doktorn frid och manade de bägge
parterna att räcka hvarandra handen till
försoning, hvilket de ock gjorde.
Men* friden varade ej länge. År 1873
gjorde P. framställning om att få
planteringslandet utan arrende samt
tillökning i den knappa vedbrandsersättningen
(25 kr.), hvilket afslogs.
Folkskoleinspektören tog nu vedfrågan om hand och
vägrade statsanslag, om ej läraren finge
en rimlig vedbrandsersättning. Det tog
skruf. Efter mycken öfverläggning
beslöt skolrådet den 19 november 1874
att höja vederlaget för vedbranden med
35 kronor, men kyrkostämman ville ej
ingå därpå utan beslöt den 6 december
s. å. att leverera veden in natura,
hvilket den visste vara högst olägligt för
läraren, som då hade egen bostad. På
kommunalstämma (?) den 14 december
öf-verenskoms likväl, att gifva P. 50
kronor kontant i ersättning för veden,
hvarmed P. förklarade sig nöjd, och
statsanslaget bekorns äfven för det året.
Missnöjet häröfver blef dock så stort,
att kyrkostämman efter inånga tvister
och efter att veden lämnats än rå,
okluf-ven (in natura), än i penningar, den 30
april 1882 så afgjorde, att om läraren
från och med nästkommande år
inflyttar i skolhuset, så erhåller han 50
kronor, eljest erhåller han inga
vedpenningar.
Nu börjades en strid, som kostade
läraren hans plats och socknen, enligt
lärarens egen uppgift, omkring 1,200
kronor. Striden fördes dels vid
häradsrätten, dels hos hofrätten, konungens
be-fallningshafvande, kammarkollegium och
k. m:t.
Såsom exempel på den småakt^het,
med’hvilken denna strid å sockenbornas
sida fördes, må följande punkter ur
deras stämningsansökan till Nordals
häradsrätt af den 4 september 1884 anföras:
»l:o) Att Pettersson, som från och med år
1869 till och med år 1882, fjorton år från
Gunnarsnäs folkskolas boställe olofligen
af-fört grödan, titmagrat och vanbrukat
boställets jord (planteringslandet), må åläggas
till församlingen betala 10 (tio) kronor för
hvarje år jämte ränta från förfallodagen till
likvid sker.
2:o) Att Pettersson -, ofvannämda tid för
vanvård å boställshusen må på sätt
synehandlingen af den 12 maj 1883 visar
åläggas till församlingen betala på honom
ankommande andel huserötesbrister med
tillsammans sjuttiofem (75) kronor.
3:o) Att Pettersson för åtagen men vid
hans af trade bristande hägnadsskyldig-het
omkring jordlanden vid bostället må enligt
sistnämda synehandling till församlingen
betala sextiotvå (62) kronor 30 öre.
4) Att Pettersson därföre, att han förstört
och förskingrat den trädskola*, som fanns
å bostället vid hans tillträdande, må
åläggas till församlingen betala skadestånd med
tillsammans femton (15) kronor.
5:o) Att Pettersson, som från och med år
1869 till och med år 1882 i fjorton år icke
bebott skolbostället**, han det oaktadt af
församlingen uttagit vedpenningar för sitt
hushåll, hvartill han icke haft rättighet
enligt prejudikat (kongl. dorn),, då han icke
bebodde bostället; hvarför yrkas, att
Pettersson må åläggas till församlingen åter
bära under ofvannämda tid uttagne
vedpenningar för sitt hushåll med tillsammans
etthundrafemtio (150) kronor jämte ränta, allt
efter vid tinget företedda handlingar och
bevisning.»
Lyckligtvis fick P. läkarebetyg på, att
han led af obotlig sjukdom, så ätt han
erhöll afkortad pension. Att detta
likväl lyckades, berodde på en kraftfull vice
pastor, nuvarande komministern i Håbol
N. O.. Jonsson och en nitisk
folkskoleinspektör, aflidne kontraktsprosten Gillgren,
som ville lärarnes väl.
Nu så bittert förföljde folkskolläraren
Gustaf Engelbrekt Bergman antogs till
folkskollärare i Gunnarsnäs den 15 april
1883. Hans belägenhet var så mycket
sorgligare, som han icke hade nämda
sin företrädares förmåner. B. fick börja
striden strax vid sitt tillträde i så måtto,
att han då gick miste om det sjunde
hundradet å lönen, hvilket han hade på
den plats, han lämnade, men måste
försaka här. Det stod nämligen då i
församlingarnas eget skön att vägra eller
bevilja denna löneförmån.
År 1884 måste han, då vid bostaden
icke fanns något ställe, där rotfrukter
och andra matvaror kunde förvaras,
anmäla detta förhållande hos länsstyrelsen,
som tvang församlingen att inom viss
bestämd tid uppföra de ifrågavarande
husen vid äfventyr, om det
försummades, att de skulle uppföras af
kronolänsmannen mot lega på församlingens
bekostnad. I anledning däraf, att tvist
årligen uppstod om städning af
skolsalen, i hvilken åtskilliga barn förbjödos
af sina föräldrar att deltaga, samt om
hvilken »litt.» i markegångstaxan
kofodersersättningen skulle beräknas efter,
begärde han år 1886 kofoder in natura,
hvilket naturligtvis vägrades. Genom
utslag samma år forständigade dock
länsstyrelsen, dels att kofodret skulle utgå
in natura, dels att skolrådet skulle
draga försorg därom att skolsalarne
uppvärmas och hållas rena.
De senare åren hafva varit en
oafbruten kedja af processer inför
domkapitlet, k. m:t? häradsrätten, Karlstads,
Stockholms och Vänersborgs
rådstufvu-rätter samt kammarkollegium och nu
sist inför högsta domstolen.
Visserligen fingo Gunnarsnäsborna i
* En säng, tre alnar i fyrkant, som P.
själf planterat på det af honom arrenderade
plantering-siandet.
** P. hade nämligen egen bostad, och
rummen l skolhuset voro obeboeliga. f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
